Författararkiv: Linda

Har vävt ett ”bronsålderband” idag

”Todays work is done!” 😊

Det är så tillfredställande att göra klart saker ibland 🙂 även om kroppen värker nu.

Varpade på morgonen vid 12 och har vävt tills nu. Klockan är 19.58 och jag har egentligen bara lagat spagetti och vävt. Och tittat på tv förstås… Och svarat på meddelanden 🙂

Vävde på altanen först men det blev till slut för kallt. Jag väver i bandgrind annars skulle det ta ännu längre tid. Men någon gång hoppas jag väva bronsåldersband med fingrarna eller med en bronsnål – om det nu var så de gjorde 🙂

Det går två varv runt midjan!

Knöt ändarna runt trådarna istället för att göra runda tofsar. Fynden av bälten från Danmark ser just lite platta ut i mangravarna även om fransarna inte är lika långa, men jag hade inte hjärta idag att klippa av trådarna…

Blev väldigt förtjust i det här bandet med de ljusare prickatna längs kanten 🙂

Det här blir killbältet och tjejbältena ska det bli mera vitt i.

Kram

Iris 💓

Iris ser ut som om hon svalt en råtta… Jag hoppas nu att hon är dräktig 💓 Jag har väntat i fyra år på det och det har inte funnits en enda okastrerad hankatt här ute… Hon har till och med jamat efter grannens underbara, men kastrerade, katt.

Lilla sötnosen! Så håll tummarna! Eller tassarna 😻 En katt är tydligen dräktig i 64-67 dagar…

Kram

Yoga bland änglar

Idag har jag invigt Barockhallen på Historiska som ”yoga shala”! 😊 Insåg hur gigantiskt rummet är men det var en fin känsla att yoga där med en kort meditation på slutet.

Tanken är att vi kan ha lunchyoga 11.30 på torsdagar i ca 40 min 🙂 Jag tänkte ha enklare Hatha yoga, så som jag gör den terapeutiska yoga, så de som inte gör yoga annars kan var med.

Det är ett underbart rum 💓

Kram

Småfåglar i en annorlunda skog

Har haft en fin dag med vänner och när vi fikade såg jag dessa små fåglar som solade sig och emellanåt dök in bland ”träden” för att snart dyka upp igen 💓 Så söta!

Glömde helt bort att fotografera vikinga- och medeltidsmarknaden som pågick intill 😊

Kram

M, härligt – ett vilande vildsvin

Såg något röra sig i buskarna utanför huset och det var för litet för att vara älgen – det var ett vildsvin! 🐗 Mitt på dagen!

Den gick runt lite och viftade på svansen och sedan lade den sig ned. Den ser ut som en sten, men Morris sitter och tittar på den.

Ser ni den? Den sover!

Här uppe i buskarna ligger den! Kanske ungen ska gå ett luftgevär i alla fall…

Morris 😻 Det ser ut som om vi behöver glesa ur buskaget lite…

Kram

PS. Det var alltså ett skämt!

Det är vår!

Smulan och jag på vårpromenad 🙂 Hon tycker allt längs vägen är intressant! 💓

Blåsippor 🌸

Vissa är mer som ”Lilasippor”.

En stig trampad av många.

Vildsvinen plöjer…

Det är nog ändå ett av mina favoritgravfält. Undrar vilka som ligger begravda här. Det gör ont att vildsvinen får härja fritt i detta oundersökta gravfält!

Vildsvinenes stig. Det syntes tydligt när snön låg.

Kram

Spådomar – ”att rådfråga runorna” och föremål med den äldre futharken

Ibland spår jag ju folk i runor och de som vill bli spådda får fråga om nästan allting. Nu har jag varit iväg tre dagar under påsklovet och tytt runor på Vikingaliv. Det var fint och roligt och jag förundras och är tacksam.

När jag spådde på Gunnes gård för några år sedan. Foto: Malin Richardsdotter.

Jag fick godis 🍬 i present 🎁 💓

Har vitt kaninskinn på axlarna istället för kattskinn och en blå klänning istället för en kappa eller mantel, vilket omnämns i Erik Rödes saga i en beskrivning av den lilla völvan Torbjörg. Tror ingen völva förr i tiden hade glasögon, men dom underlättar 🙂

Mina runor har jag tillverkat av ene hemifrån. Här har jag lagt ut dem i den följd som förekommer på guldbrakteatrar, men jag behöver välja äldre futharkensidan konsekvent, då jag har båda runraderna på mina runor…

När jag använder runorna att spå med har jag bland annat en beskrivning av romaren Tacitus som förebild. Han beskriver, i sin bok Germania, något som skulle kunna vara ”att fråga runorna”, även om runorna inte arkeoligiskt hittats förrän straxt efter Tacitus, som skrev 98 e.Kr. Han kallade de de inristade tecknen för ”notae”.

Ur Germania, kap. 10:
På förebådande tecken och lotter aktgiva de lika mycket som trots något annat folk. Det vanliga tillvägagångssättet vid lottning är enkelt. De sönderdela en kvist, som skurits av ett fruktbärande träd, i små stavar, och sedan dessa särskilts genom vissa tecken, strö de ut dem över ett vitt skynke helt planlöst. Sedan upplyfter, om rådfrågningen sker för det allmännas räkning, statsprästen, om den sker för enskild räkning, familjefadern själv, under bön till gudarna och höjande blicken mot himlen, tre gånger en stav i sänder, och dem som han upplyft tolkar han i enlighet med det förut inristade tecknet. Om de (lotterna) lägga hinder i vägen (för en handlings företagande), så äger ingen rådfrågning om samma sak rum samma dag; om de däremot giva sin tillåtelse, fordras ytterligare bekräftelse genom tecken. Från Tacitus.nu

Hur runorna kan tydas finns på flera sidor på nätet och i böcker, så det bästa är bara att söka själv och lära sig vad runorna heter. Jag tycker även om boken ”Vikingarnas språk” av Rune Palm. Ska skriva lite mer om det senare och även om den medeltida litteraturen och bl.a. Völvans spådom i den Poetiska Eddan, Valans spådom under lästips.

Den äldre futharken nedskriven

Det finns lite olika ordning på de äldre runornas följd, som är 24 stycken runor. Namnet ”futhark” kommer av de första runornas ordning i runraden och de ändras inte till vikingarnas runrad som används från ca 750 e. Kr. Runraden på Kylverstenen från Gotland är tex. lite annorlunda än den på Vadstenabrakteaten. Det är alltså lite som om vi skulle kasta om ordningen på alfabetet.

Kylversten bl.a. slutar runraden med ägorunan Odal. Den lilla ”granen” efter är förmodligen en lönnruna, sk. kvistruna. Det kan även vara Tyr runan upprepad, men det är olika antal streck på var sida. Kylverstenen är daterad till 400-talet och finns utställd på Historiska museet och jag önskar att den stod i en monter lite mer skyddad. Gravhällen hade runsidanvänd inåt i graven och kankse ordet ”sueus” hade någom magisk innebörd eftersom den kan läsas från båda hållen.

Kylverstenen, G88, som var en gotländsk gravhäll. Vet inte vem som fotat.

Runraden på Kylverstenen.

Vadstenabrakteaten, Ög 178, har förutom hela äldre runraden även inskriften ‘tuwatuwa’. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Vadstenabrakteaten är i guld, av c-typ och dateras till folkvandringstid, dvs. ca 400-550 e.Kr. Och tydligen dateras brakteaten till 450-550 e. Kr. En annan brakteat, Mariedamm-brakteaten, Nä 10, har slagits med samma stamp!

Undrar just vem eller vad ‘tuwatuwa’ var 😌 om det är en person eller en magisk ramsa?

Jag gillar följden på futharken på brakteater, där ”Dagaz” är på slutet – det är som att det blir gryning och insikten har kommit!

Renritning av runtexten på Vadstenabrakteaten (wikipedia).

Vadstenabrakteaten stals 1938 från Historiska museet, så jag undrar vad Ulf Bruxe fotograferat – det står om en kopia som kommit in? Hm…?

Ytterligare en brakteat har futharken på sig. Det är ”Grumpan-brakteaten”, Vg 207. Den hittades tillsammans med flera andra föremål aom lagts ned tillsammans och hittades som en depå, se bild nedan fnr. 14392. Brakteaten går att se på Historiska museet i utställningen Forntider, i samma rum som Kylverstenen.

Grumpanbrakteaten, Vg 207, på Historiska. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Grumpanbrakteaten, Vg 207. Foto: Christer Hamp, 2009 se lästips.

Ytterligare foto på Grumpanbrakteaten nere i hörnet. Foto: Karl Axel Lindwall, SHM.

Utöver dessa brakteatrar finns även ett spänne med nästan hela runraden på från Charnay, Charnay fibula, Burgundy.

Charnayfibulan dateras till mitten (eller senare delen) av 500-talet och den saknar de fyra sista runorna i runraden.

Det finns alltså hela runalfabetet kvar ändå på några föremål och det är härligt att det finns så mycket på nätet nu för tiden, även av de skriftliga källorna och äldre forskning. Men helt lätt är det inte att hitta allt. Ska fortsätta med var runorna i den äldre futharken heter och betyder men en sida som är fin är ”Uffes smedja” och det finns massor redan på nätet!

Från gårkvällens Kulturnatt på Historiska.

Kram

Lästips:

Läslistan skulle kunna bli hur lång som helst…

Oscar Montelius, 1903. ”Vadstena-brakteaten” och en nyfunnen guldbrakteat präglad med samma stamp. Fornvännen1, s. 145-150 här.

Rune Palm, 2004. Vikingarnas språk, 750-1100.

Tacitus, Germania, kap. 10:

https://sourcebooks.fordham.edu/source/tacitus1.html

www.tacitus.nu.

Valans spådom: http://runeberg.org/eddan/se-01.html här.

Erik Rödes saga, nedskriven på 1300-talet.

Vadstenabrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vadstenabrakteaten

Mariedammbrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mariedammbrakteaten

Äldre futharken på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark#Den_äldre_futharken

Christer Champ: Hemsida med de äldre runfynden samlade:http://www.christerhamp.se/runor/gamla/

Kylverstenen på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kylverstenen

Grumpan-brakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Grumpanbrakteaten

Grumpan-brakteaten: http://www.christerhamp.se/runor/gamla/vg/vg207.html

Grumpanbrakteaten: http://historiska.se/upptack-historien/object/111182-brakteat-c-av-guld/

Grumpanbrakteaten: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=111180&page=2&in=1

Charnay fibula på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Charnay_Fibula

Arild Hauge: Sida med bilder av runinskrifter: http://www.arild-hauge.com/europe-rune.htm här.

Uffes smedja: http://www.uffes-smedja.nu/runor.htm här.