Författararkiv: Linda

Konstrundan på Mälaröarna 2023

I år har jag gjort det jag länge funderat på – jag är med i konstrundan 🙂 Jag tog beslutet att anmäla mig och har gjort alla delar för att vara med. Har aldrig ställt ut tidigare så det var något jag velat prova i livet och nu har jag gjort det.

På Ekebyhovsslott hänger en av tavlorna och resten ställer jag ut hos Sara vid Drottningholm. Det allra svåraste har varit att sätta priser.

Men nu tänkte jag dela några av konstverken som hänger på slottet 🖼️

”Dryss III, Tovad ull på tråd av Ane Svanheden. 23 000 kr

Det blev så fin skugga!

Broderi på kudde ”Luftfärd” av Annelie Österlindh. 2500 kr

De hade verkligen lyckats med hängningen på slottet!

”Gryning” av Sara Morales Gustavsson. 3500 kr

Det är Sara jag ställer ut hos. Imorgon bloggar jag från utställningen.

”Häst på grönbete” av Jill Stark. 1800 kr

Här ville jag lyfta på luckan och titta i! Så spännande form!

”My colors” av Anna Eriksson. 4500 kr

Det är också mina färger 🙂

”Gruppering” av Björn Bernström. 15 000 kr

Jag måste fråga om jag går komma och titta vid något annat tillfälle på resten av hans arktismotiv.

Här hängde mina näckrosor tillsammans med ett vackert halsband ”Ormbunksblomma” av Ursula Klasén. 4500 kr
Konstbesökare

”Hjärtdammen” är som kärleken för mig, ljus och skuggig, vacker och lite skrämmande. En yta och samtidigt medveten om det som finns under. Något jag inte vågar bada i.

”Dreaming big” av Maria Engström. 6500 kr

Modigt med den ljusstrimman.

Keramik av Jeanette K Vänehem

Så fin vas till fönstret!

”Vad hönde igårkväll?” av Lena Hellström-Sparring. 4500 kr

Det hade man ju velat komma ihåg… 🙂

”Luft” av Gudrun Andersson. 9500 kr

Det var två målningar som hörde ihop och de påminner mig om ett tak inne i Drottningholmsslott. Jag gillar att det är figurativt och abstrakt samtidigt.

”Denna ljuva tid” av Annica Johansson. 6800 kr
Skimmrande tickor av Eva Bervall.

Så kul att se alla tillsammans och att vara med i Konstringen!

Imorgon kommer bilder från vår utställning hos Sara.

Kram

Gunneshelg i misty regn och sol

Det behövdes ull i helgen 🙂 men det blev ändå bättre väder än jag befarat. Så fint att komma iväg på event, men jag kommer nog inte orka så mycket mer 🙂 Det är ju så mysigt att umgås men jag var så trött.

Moa med Gotländsk dräkt

Jag är så förtjust i hennes tolkning av pärlor med pärlspridare. Såklart det är halsband! Snyggt!

Carro i Moravisk dräkt
Carro med Anniele i Bj 507

Jag blir då glad av att sälja saker som sen kommer tillbaka som halsband och kläder ❤️

Mina grannar

Grannarna är toppen för att köpa askar! Så vänliga och hjälpsamma! ❤️

Jag har min nya hängselkjol på och smycken från ”Bj 825”

En selfie på pizzerian. Vi orkade inte kaga mat så Moa, Temo och jag gick och åt pizza. Supergott!

Min dräkt glömde jag be att få fotograferad… men jag hade en vit särk, en blek valnötsfärgad diamantkypert och en kocenillfärgad hängselkjol samt min grå sjal som jag görgat i krapp efterbad.

Rosa är inte funnet på vikingatiden vad jag vet, men lite tidigare från Högom finns kermeslysfärgattyg om det stämmer. Hur som helst så ville jag ha en rosa hängselkjol för att jag tycker att det är fint 🙂

Jag behöver ett annat eldstålshänge och mina spännbucklor är efter ett Svartajordenfynd, men påminner om de från Bj 825. Jag tycker mycket om den här kombinationen.

Pizzerian hade en fin bakgrunsvägg

🌸💃🏻

Fulaste nålhuset från Vadstena kloster

Jag letade nålhus i ben från vikingatiden men skrev inte in tidsålder så det fulaste nålhuset jag sett dök upp. Hu!

11 st medeltida bronsnålar i hölje av ett möjligt fågelben. 532155_HST, Undernummer: B9:1. Foto Sanna Stahre, HST, CC BY.

Det är 11 små nålar i, troligen till en huvudduk. Troligen har de suttit i huvudduken till en nunna i Vadsten kloster, men när? Dateringen är 1100-2020!

Vad tycker ni – vill ni börja spara era huvudduksnålar i rörben?

Hösthälsning, Linda

Nya spännbucklor P27B: or till Bj 515

Nu har mina spännbucklor tlill Bj 515 kommit. Det är egentligen inte klokt att jag samlar på spännbucklor 🙂 Men åh andra sidan så vet jag att jag inte är ensam om det 🙂 har många människor olika hobbies som de lägger ned mycket möda på. Lite som att samla fotbollskort… 🤩

Förut har jag samlat på Birkasaker lite random och inte haft någon direkt plan. Det första halsbandet jag samlade på var Bj 632 och först nu har David gjort de smycken till mig som jag inte har. Min första hela grav jag började samla på var Bj 1084.

Min uppsättning för Bj 515 och de nya spännbucklorna från David Lecocq Claude.

Det har tagit lång tid att få ihop de här sakerna från Bj 515, en 800-talsgrav. Det första jag köpte var det lilla rundspännet. Fast jag hade länge ringen fast med en karneol som vardagsring. Jag saknar fortfarande några av pärlorna, men det får ta sin tid 🙂 Jag är så glad över spännbucklorna som David Lecocq Claude har gjort åt mig. Nålarna är toppen!

Pärlor, likarmat spänne och spännbucklor från Bj 515. Foto SHM, CC BY.

Spännbucklorna är enkelskaliga och på baksidan sitter det fast några pärlor. Jag har inte tidigare lagt märke till de fyra svärden/korsen på spännena. Vad betyder dom? Det är en av anledningarna till att jag tycker om återskapande. Plötsligt får man gå på djupet med tolkningar och funderingar för att kunna göra föremålen eller dräkterna. Det blir inte bara ytan av att ”ja de hade spännbucklor”. Det blir nödvändigt att verkligen titta och förstå. Och ibland experimentera 🙂

Pärlorna från Bj 515 fotade av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det likarmade spännet från Bj 515. Foto Amica Sundström, HST, CC BY.

En bärring av bronstråd, 556247_HST, vet jag inte hur den ser ut.

Nålhuset frpn Bj 515. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Nålhuset fick jag nyligen tag på. Det är så fint. Originalet är inte i så bra skick, men det går att förstå hur det en gång såg ut.

Ringen med glaset det står Till Allah eller För Allah på. Foto Olq Myrin, SHam, CC BY.

Den här ringen var jag ju för länge sedan med och skrev en artikel om och det blev halabaloo nästan överallt. Det var intressant att vara med om. Det finns mycket att skriva om även fast att Birkagravarna grävdes ut för runt hundrafyrtio år sedan!

Textilier i Bj 515:

Det jag nu behöver göra är att sy specifika klädesplagg för de olika dräkterna. Framförallt vill jag göra en goffrerad särk, men det sitter långt inne att sy till mig själv ibland. Men det kanske kan bli ett vinterprojekt 🤓

Det finns inte så mycket bilder på textilerna från Bj 515.

Kypert 1090086_HST från Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Det stora kypertfragmentet är en W37, 1090086_HST, kommer förmodligen från ovansidan av höger spännbuckla och det är blått och ska synas på Stolpes gravplan. Det låg i två lager och det finns inga vävkanter eller fållar bevarade.

Nya foton 1090086_HST. Foto: Amica Sundström, SHM, CC BY.
Nytt foto på 1090086_HST. Amica Sundström, SHM, CC BY.

Litet textilfragment 556266_HST.

Det finns även lite textil på det lilla spännet 556259_HST, men det nämner inte Hägg.

Det finns textil på bygelsaxen – ett slätt relativt fint linne som Hägg förmodar är från särken. Men om det är en hängselkjol emellan så borde det ju inte vara tyg från särken…

I ena spännbucklan finns det textil kvar vid nålen 145058_HST och då även ett tunnt tyg linande det som funns på bygelsaxen. Den andra spännbucklan med pärlorna har textilavtryck 145057_HST. Hägg tar inte upp spännbucklorna i samband med hängselkjolen i sin bok, i texten, men vi får förmoda att kvinnan bar en hängselkjol. Däremot har hon med den bland teckningarna. Och här har det ritats in tre öglor mot nålfästet och två öglor mot nålspetsen. Åtminstone i ena spännbucklan. De två lagren linne är de från sax och vid nålen på en spännbucklan.

Teckning ut Häggs bok Kvinnodräkten i Birka. Här syns hur många öglor det är i spännet.

Tänk om det är en hängselkjol och sen ett förkläde med öglor framtill. Det likarmade spännet har också öglor bevarade.

Textil bakom det likarmade spännet. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Det finns linnetextil på var sida av nålen i det likarnade spännet, 363884_HST, och Hägg skriver att det är linneöglor som dras åt motsatta sidor. Det innebär att de kan vara öglor på en kappa eller en mantel/sjal. Hägg tror på ett livplagg, dvs kappa, så öglorna och spännet hjälper till att hålla ihop dräkten på ett skonsamt vis för tyget.

Textil från ens sidan vid nålen på det likarmade spännet i Bj 515. Foto Amica Sundström, SHM, CC BY.

Så vad för sorts dräkt behöver jag?

  • En slät särk till det lilla rundspännet. Det har jag en vit.
  • En hängselkjol med linneöglor möjligen även helt i linne med P27B-bucklor. Jag kan kanske använda min blå hängselkjol? Men alla andra öglor då? Ska jag försöka göra om en omlottkjol? Eller är det ett extra ”förkläde”/framflärp med öglor? Och ska jag göra ett släp över axlarna i tunnt tyg som kan ligga mot saxen…
  • Ett plagg i blå yllekypert med linneöglor i framkant som hålls ihop med det likarmade spännet. Jag behöver växtfärga mitt kyperttyg blått!

Det är inga dekorationer i den här graven, men jag undrar vad det lilla tygfragmentet är och om det går att se vad som är bakom det lilla rundspännet.

PS.

Från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka, så har det kommit fram många delar av gjutformafragment av just typen P27B. Eftersom det inte finns så många från gravarna så är det möjligt att de gravarna ligger orörda ❤️

Fragment av gjutform till P27B. Foto Daniel Salhén, SHM, CC BY.

DS.

Med vänlig hälsning, Linda

Podden Oglömt – Tatuerade sig vikingarna?

Innan semestern blev jag intervjuad i podden Oglömt om den tatueringsfestival som jag var med på på Birkamuseet i maj. Jag tatuerade mig hos Colin Dale och Frag.

Inför poddintervjun med Li Kolker på Historiska museet, som hon gör tillsammans med Moa Svan på Södertörns högskola, så skrev jag ned några stolpar till källor samt mina funderingar kring forntida tatueringar. Helena Meyer var också med och hon kommer snart ut med en bok om tatueringar.

Så håll tillgodo. Det här är inte en vetenskaplig text men jag har fått frågor om podden och tänkte att det är lika bra att jag delar med mig av det jag hittade på kort varsel. Jag har kopierat engelska texter för enkelhetens skull om det ändå ska översättas till engelska. Litteraturtips finns i slutet och det finns en hel bok som jag inte fått tag på ännu.

Frågor jag fick inför intervjun:

  • Vad är en vikingtatueringsfestival? (Tatueraren Zaneta Reliszco och Veronica Björkman på Birkamuseet ordnade så att många tatuerare kunde komma till Birka så att besökare kunde komma dit och tatuera sig under några dagar i maj.)
  • Hur var det att gå på festivalen? (Surrealistiskt!)
  • Vilka tatueringar gjorde du själv? (Jag lät tatuera två korpar och en orm.)
  • Vill du beskriva hur de såg ut? (Se foto).
  • Varför valde du just dessa? (För att de betyder något för mig.)
  • Vi har hört att vägvisaren är poppis, var du inte sugen på att tatuera in den? (Nix, det var jag inte.)
  • Vilka belägg brukar man använda för att ha tatuering i återskaparsammanhang. (Ibn Fadlan, etnografika etc)
  • Vad tror du vikingarna hade för tatueringar? (Ibn Fadlan mfl)
  • Vilken teknik använder ni när ni gör dom, är det old school, knacka nål? (Handpoking, Poke, men även maskin, sömnad)
  • Berätta om föreläsningen om vikingatida ornamentik! (Luciano Pezolli) 

Mina tatueringar

Ena korpen och ormringen. Foto Li Kolker, Historiska museet.

Tatuerade Vikingars vara eller ickevara – en het potatis!

Personligen tror jag på att de var tatuerade. Det finns inte så mycket att gå på med det finns en skriftlig källa, plus möjliga andra källor. Vikingarna verkar ha känt något sorts Horror vacui – de dekorerade allt möjligt så varför inte huden? Det finns även små silverfigurer med ränder i ansiktet… De ristade i sten – varför inte rista på kroppen också? Fast det är klart, det finns inte jättemycket broderier bevarade på kläder.

Ibn Fadlan

Den skriftliga källan som beskriver rusernas hud är den arabiske diplomaten Ibn Fadlan som mötte skandinaver längs med Volga 921/22.

Ibn Fadlan skrev att de var långa och ståtliga som dadelpalmer, skitiga men med mönster på kroppen från tårna till halsen i gröna linjer, växter och annat.

“I have never seen more perfect physiques than theirs – they are like palm trees, are fair and reddish, and do not wear the tunic or the caftan. The man wears a cloak with which he covers one half of his body, leaving one of his arms uncovered. Every one of them carries an axe, a sword and a dagger and all of that which we have mentioned never parts from him. Their swords are Frankish, with broad, ridged blades. Each man, from the tip of his toes to his neck, is covered in dark lines: trees, pictures and such like.” (Hraundal 2013, se litteraturtips nedan).

Att de har dekorerade kroppar får vi tro på om vi tror på annat som Ibn Fadlan rapporterade. Äldre tatueringar blir lite gröna. Men det finns de som föreslagit att det istället är målade mönster. Kanske kunde de måla sig med tex vejdefärg.

Uppdatering: har hittat en blogg som tar upp översättningar av Ibn Fadlan och som påpekar att det inte är säkert att det är dekorerade människor det rör sig om utan att det istället handlar om svärden. Men jag håller mig ändå till Hraundals översättning än så länge.

Motiven – vikingatida design

Motiv fanns på trä, textil, läder, ben och horn mm. Det var en bildvärld som berättade historier och de verkar ha tyckt om symmetrisk asymmetri, vilket även Liviano Pezzoli som höll föredraget under tatueringsfestivalen tog upp. Ofta dekorerade de motiv som växter, djur, människor, slingor, ormar, uppbrutna former, magiska mönster och runor.

Olika andra skriftliga källor

De här källorna handlar inte direkt om tatueringar, men de är intressanta ändå.

Sången om Sigdrifva

I sången om Sigdrifva nämns ristande på handens bak och i handen. Ska dessa hjälprunor ses som tatuering eller i varje fall märkning?

7. Ölrunor skall du kunna

om du vill, att annans hustru

ej sviker dig, då säker du tror dig.

På hornet skall du rista dem

och på handens bak

och märka på nageln Naud.

9. Hjälprunor skall du kunna,

om du hjälpa vill,

och lösa livsfrukt från kvinnor.

I handen skall du dem rista

och om handlederna spänna

och bedja diserna giva dig hjälp.

Skräckhjälm

Ægishjálmr/Ægishjálmur nämns med sitt namn i den Poetiska Eddan, i Fàfnirsmàl och i Völsungasagan.

Enligt Asatrosamfundets sida: ”Ægishjálmr / Ægishjálmur eller Skräckhjälmen, som etymologiskt betyder hjälm av Ægir som betyder skräck/terror. Ægir/Ägir är också namnet på havens Gud. Vanligtvis definierat den som Skräckhjälm och hänvisning till det förekommer i den Poetiska Eddan och i Völsunga saga.”

The Helm of Awe or Helm of Terror (Icelandic: Ægishjálmur, Old Norse Œgishjalmr) is an object in Norse mythology relating to the hoard protected by the worm Fáfnir and subsequently the name of a modern Icelandic magical stave (Wikipedia).

Ægishjálmr från det isländska manuskriptet Galdrabók från 1550-1650. 

Fàfnirsmàl (Poetiska Eddan)

Old Norse text

Fáfnir kvað:

16. Ӯgishjalm bar ek of alda sonum,

meðan ek of menjum lák;

einn rammari hugðumk öllum vera,

fannk-a ek svá marga mögu.”

Sigurðr kvað:

17. Ӯgishjalmr bergr einungi,

hvar skulu vreiðir vega;

þá þat finnr, er með fleirum kemr,

at engi er einna hvatastr.”

”Inn fráni ormr, þú gerðir fræs mikla

ok galzt harðan hug;

heift at meiri verðr hölða sonum,

at þann hjalm hafi.”

Svensk översättning, Erik Brate:

Favner sade:

16. Skräckhjälm jag bar

att skrämma människor,

så länge jag på smyckena låg.

Allra starkast vara

av alla jag trodde mig,

hur många män jag än fann.” 

Sigurd sade:

17. “Skräckhjälm skänker

ej skydd åt någon,

där vreda vapen skifta.

Då han märker,

när bland modiga han kommer,

att ingen är djärv framför alla.

Bellows translation

Fafnir spake:

The fear-helm I wore to afright mankind,

While guarding my gold I lay;

Mightier seemed I than any man,

For a fiercer never I found.

Sigurth spake:

”The fear-helm surely no man shields

When he faces a valiant foe;

Oft one finds, when the foe he meets,

That he is not the bravest of all.”

In the next stanzas of the poem, Sigurð refers to the helm again:

”Glittering worm, thy hissing was great, And hard didst show thy heart; But hatred more | have the sons of men For him who owns the helm.”

Men var det en tatuering – en symbol? Eller ett föremål?

Völsungasagan

I Völsungasagan är Skräckhjälmen ett fysiskt objekt som Sigurd tar från Fafnes skatt efter att han haft ihjäl honom.

Reginsmál

I Reginsmál skrivs att Fafner äger hjälmen och att allt levande fruktar den.

Forntida tatueringar

Många folk har i historien tatuerat sig av kulturella eller medicinska skäl. På mänskliga kvarlevor med hud så är det ofta tatueringar bevarade tex från det forna Epyten, vilket Austin funnit på sju individer med hjälp av infrarött ljus (Austin 2015). De tatuerade symbolerna hade magisk innebörd. Även i norra Chile finns bevarade människor som mumier med tatueringar Chinchorro (Kurtak 2015).

Halsen på en egyptier. Foto Anne Austin.

Människorna från Pazyryk

Pazyryck i permafrost har det påträffats bevarade begravda människor. Flera av dom var tatuerade. Undrar över mosslik typ Boxkstensmannen – om det skulle kunna gå att analysera huden, om det är lämpligt? Folket Pazyryk levde i Altaibergen i Siberien, söder om den moderna staden Novosibirsk, i Ryssland. Det var ryttarnomader som handlade med varor med handelsmän från Kina, Indien och Persien.

Pazyryk. Foto Hermitaget.

Ötzi – stenåldersmannen

Den äldsta bevarade personen med tatueringar är Ötzi, den infrusna mannen som dog i Alperna runt 3250 f. Kr. Alltså för över 5000 år sedan. Han hade 61 tatueringar. Han har bland annat tatuerade prickar där han hade ont. Kanske var det en sorts stenåldersakupunktur eller för akupressur? (Scallan 2015)

Armbandstatuering på Ötzi. Photograph © South Tyrol Museum of Archaeology/EURAC/Samadelli/Staschitz.

Kristna pilgrimmer

I podden berättar Helena Meyer även om medeltida kristna pilgrimmer som tatuerade dig. De reste till Jerusalem och hur såg deras tatueringar ut?

Tatuerade eller snarare märkta tänder

Fler och fler mänskliga kvarlevor från vikingatiden har visat dig ha märkta tänder. Det kanske inte ska kallas ”tatuerade tänder”. De har filats och ränderna har fått svarta inlägg.

Vegvísir – modern Isländska tatuering

En vegvísir (Icelandic for ”wayfinder”, lit. ’way shower’) är en isländsk stav som har syftet att hjälpa bäraren hitta sin väg genom dåligt väder. Symbolen finns från Huld manuskriptet, som samlats in på Island av Geir Vigfusson i Akureyri i 1860, och det fnns inga tidigare belägg för den (Wikipedia).

Vägvisaren enligt Huldmanuskriptet.

Vägvisaren är ofta misstsgen för en vikingasymbol. Det fick dock inga bevis för att det är så. Huldmanuskriptet är 800 år senare.

Tatueringsredskap och metod

I Historiska museets utställning Forntider finns en liten monter med redskap som föreslås som tatueringsredskap. Men på vikingatiden fanns det saker nära till hands att tatuera sig med – sylar, sytråd och nål, sot från matgrytan etc.

En ny artikel om tatueringsmetod kom ut 2022:

”Pre-electric tattooing broadly encompasses four major techniques: Hand poking, hand tapping, incision, and subdermal tattooing. Hand poking encompasses traditions in which the tattooing tool is held in a precision grip between thumb and fingers and applied directly to the skin (See Figure 1). This technique covers a wide variety of tool materials, point and hafting arrangements, and angles of application, including but not limited to the widely known sak yant and tebori traditions and modern “stick and poke” tattooing.

Percussive hand tapping includes practices where tattooing points or combs are hafted at an angle to their handle and driven into the skin using a beater or mallet (See Figure 2). This technique is widely recognized among the public as being synonymous with traditional, pre-electric tattooing, and was historically limited to the southern Pacific Rim and pockets of inland Southeast Asia (Robitaille, 2015). 

During incision tattooing (also known as “cut and rub” tattooing), the epidermis is shallowly sliced in a linear fashion, typically using a metal blade or lithic implement (See Figure 3). Pigment is then rubbed into the wound from the surface. 

Subdermal tattooing was historically restricted to the northern circumpolar region and portions of South America and includes practices in which pigment is introduced laterally through the skin between two punctures. In one form of this technique strongly associated with Inuit culture (Inuttut Kakiornerit, also known as “skin stitching”), a small eyed needle is used to pull pigment-infused thread or sinew beneath the epidermis (See Figure 4). The exit hole of one “stitch” may act as the entry point for the next, thereby creating a solid line. 

Within all of these techniques there exists considerable variation in terms of materials, hafting arrangements, and point groupings.” (Deter-Wolf mfl. 2022)

Experimenten med olika metoder. Samma motiv, 8 olika sätt. 

Vendlas hög – ett vendeltida tatueringsredskap?

I denna hög i Vendel så hade tre unga män och tre barn begravts. Det fanns flera olika föremål i graven, men den saknade vapen. Ett järnföremål, som efter konservering tolkats som ett tatueringsredskap, återfanns i grav A1:2 och torde vara unikt i sitt slag (Arrhenius 2005).

”The most striking item is an instrument found in grave A1:2. It was made of iron, 3,2 cm long and was heavily corroded. Conservator Margaretha Klockhoff skilfully prepared the piece and revealed a small, beautiful and very well preserved artefact (Fig. 6). The object consisted of a handle decorated with parallel grooves. The handle is flattened in one end and here a ring is attached. The other end is also flattened, but ends in three triangular points which have sharpened edges. In the centre of the flat part is a small hole. In the Nordic Viking material I have found no object directly corresponding to this instrument. However, comparisons to ethnographic material indicate that it most probably has served as a tattooing instrument.”

”Tattooing is an old art known from the early Stone Age. Sjövold has shown that that the so called «Iceman Ötzi» from Tyrolia had tattooing marks (Sjövold 1996). Quite possibly, the coloured faces which are mentioned in some of the Icelandic sagas, and also by Ibn Fadlan, originally meant that the Norsemen were tattooed. Tattooing was actually forbidden at a church council held in Scottland in 787 AD (Birket Smith 1941:274f). It is therefore plausible that tattooing was well known in the period. Tattooing has also been performed in South Eastern Europe and in the Balkans as folk art up to the present and sailors are well known for getting tattoos, for instance in Amsterdam (cf. Brain 1979). People were tattooed for beauty as well as for medical purposes (cf. Armstrand 2001:21ff; Hellgren 1967). It is quite possible that, in our case, the tattooing instrument was part of a medical kit. An extremely small knife (about 3 cm long) found among the stones in the cairn of grave A2: 2, and a tiny awl found in grave A1:2 could also belong to a medical kit used by our three riders.”

”Together with a small knife and a tiny awl, the tattooing instrument may have been used for medical purposes. It is suggested that the three riders were early missionaries who used their medical instruments to demonstrate their Christian beliefs.” (Arrhenius 2005).

Jag funderar på om de tre föremålen som Arrhenius skriver om kan höra ihop i ett tatueringskit, även om det såklart kanske var ett medicinsk kit också. Tänk om det helt enkelt var ett medicinskt tatueringskit 👌.

Utah

I Utah har det hittats ett 2000 år gammalt tatueringsredskap. Se färgen på spetsarna!

Tatueringsredskap från Utah. Krutak 2019.

Oceanien

”These artefacts show that the modern tattooist toolkit – one-piece narrow combs, haft, mallet, carbon pigment, mortar, pestle, and ink-holding vessel – were in use 2700 years ago in West Polynesia. The kit was found at Tongatapu Island – Tonga’s main island.”

Modernt redskap

SOCIETY PREMIUM NEEDLES 7 Curved Magnum 35MT

Det betyder att redskapen inte ändrats särskilt över tid!

Experimentell tatueringsarkeologi i Lejre

Colin Dale som tatuerade mina korpar har sysslat med experimentell tatueringsarkeologi i Leijre och han tatuerar i Nordic style.

Avslutningsvis

Det finns lite källor men så länge vi inte har hud bevarad från en ”viking” så kan vi inte veta hur det var med tatueringar. Tänderna är inte tecken nog och inte heller de skriftliga källorna. Li och jag kom fram till att det behöver hittas en fryst viking. Fast jag önskar såklart inte att någon frös in i isen i tex Lendbreen i Norge… på samma vis som Ötzi.

Lästips

Oglömt avsnitt 13. Tatueringshistoria https://open.spotify.com/episode/7wQA6RRfrPxnlhUdSCiZ7U?si=LUBs9emsRg62u52Ufg3f0Q

Thorir Jonsson Hraundal, 2013. The Rus in Arabic Sources: Cultural Contacts and Identity. Centre for Medieval Studies University of Bergen, s. 100. https://core.ac.uk/download/pdf/30851659.pdf (Ibn Fadlan)

Asatrosamfundet om Skräckhjälm https://www.asa-samfundet.se/symbollexikon-aegishjalmr-aegishjalmur-skrackhjalmen/

Helm of Awe https://en.m.wikipedia.org/wiki/Helm_of_Awe

Vägvisare https://en.m.wikipedia.org/wiki/Vegv%C3%ADsir med flera länkar. 

Mejsholm, Lotta, 2011, Hjälmbärarnas barn.

Gravkontext och aktörer i berättartraditionens tjänst, i: Spåren av dom små, s. 85 http://www.mikroarkeologi.se/publications/children/2.Mejsholm.pdf (Om tatueringsredskapet i Vendlas hög.)

Arrhenius, Birgit, 2005. Three riders coming to Vendel. I: Frafunntilsamfunn. Jernalderstudier tilegnet Bergljot Solberg på 70-årsdagen. Bergsvik, Andreas, K. & Engevik, Asbjørn, jr. (red.). UBAS, nordisk, 1. Bergen: Arkeologisk institutt, Universitet i Bergen. pp 307-317. https://bora.uib.no/bora-xmlui/bitstream/handle/1956/11368/three-riders-coming-to-vendel.pdf?sequence=1&isAllowed=y (Hennes tolkning att det är ett tatueringaredskap)

Etnografiska och moderna redskap för tatuering:

Lars Krutak 2019. Om Utahfyndet https://www.larskrutak.com/2000-year-old-tattoo-tool-from-utah/

Tools in world’s oldest tattooing kit made from human bone. https://www.scimex.org/newsfeed/tools-in-worlds-oldest-tattooing-kit-made-from-human-bone?fbclid=IwAR2q0F13ad7sjRJ4wxDqYRx1S9HvaBnF_aGT_glkIOLfYRlkN6oSpWtQdHQ (Geoffrey Clark, Michelle C. Langley 2020. Ancient tattooing in Polynesia, in the Journal of Island & Coastal Archaeology (JICA), vol 15, p. 407-420)

Modernt redskap https://www.intattooveritas.com/sv/shin-society/6578-society-premium-needles-7-curved-magnum-35mt.html?gclid=CjwKCAjwvdajBhBEEiwAeMh1U5THc5WRzITs5iSrEhRFEyhVFugX0hzDPw2bf2eNDz_1n-1kvY-cRBoC3-QQAvD_BwE

Metoder:

Aaron Deter-Wolf, Danny Riday, Maya Sialuk Jacobsen 2022/3. Examining the Physical Signatures of Pre-Electric Tattooing Tools and Techniques. https://exarc.net/issue-2022-3/ea/examining-physical-signatures-pre-electric-tattooing-tools-and-techniques

Anne Austin. Tattooing in Ancient Egypt. https://arce.org/resource/tattooing-ancient-egypt/

Marilyn Scallan, 2015. Ancient ink: Iceman Otzi has the world’s oldest tattoos. https://www.si.edu/stories/ancient-ink-iceman-otzi-has-worlds-oldest-tattoos

Pazyryk The Stunning Ancient Tattoos of the Pazyryk Nomads | Ancient Origins (ancient-origins.net)

Iron age mummy, 2013. https://www.archaeology.org/issues/109-1311/features/1381-pazyryk-mummies-altay-mountains-siberia

Sydda tatueringar The resurgence of the ancient art of skin-stitch tattoos (lifestyleasia.com)

Lars Kurtak, 2015. What is the oldest tattoo? https://www.larskrutak.com/what-is-the-oldest-tattoo-july-22-2015/ och https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S2352409X15301772

Den här texten kommer jag inte åt… Måste börja på universitetet igen! Annalisa Alvrus, David Wright and Charles F. Merbs 2001. Examination of Tattoos on Mummified Tissue using Infra-red Reflectography, in The Journal of Archaeological Science, vol 38:4, p. 395-400. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S030544030090596X

Matthew D. Cain, David Roper and Daniel S. Atherton, 2016. Use of Infrared Photography to Visualize a Tattoo for Identification in Advanced Decomposition, in Academic Forensic Pathology, 6:2, p. 338–342. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6507000/

Blogg om översättningar av Ibn Fadlan: Viking tattoos – found in translation? 2020. https://www.sippe-guntursson.de/viking-tattoos-found-in-translation.html?fbclid=IwAR1qd0ErwTedMgyEjIZZX0Ve8M8NGZKgneuJPPyavEEzblag4KRCYojiByk

Jag har inte ännu fått tag på denna bok.

Brickbandets baksida

Det har ju inte direkt varit en supersommar och jag har varit mest hemma. Det positiva med det är att jag tagit mig tid att titta på Birkas textilier för vår rapport om Tyrestetextilierna.

Så det är kul att se så mycket som är nyfotograferat! Bland annat så hittade jag det här brickbandet med silverbroschering från birkagrav Bj 845 ❤️

Det finns så sällan bild av baksidan på brickbanden, men här är ett, så ville dela det 🙂

Brickbandet med silverbrochering i Bj 845. Detalj av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Baksidan av brickbandet med silverbrochering i Bj 845. Detalj av foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.
Brickbandet och annan textil med i Bj 845. Foto av Ola Myrin, SHM, CC BY.

Kvinnan i graven bar konstiga spännbucklor 🙂 och hon var förmodligen en völva. Hon hade även en stor fajanspärla och några få glaspärlor, två höngen som tidigare varit rembeslag, ett fint rundspänne, ett ringspänne, ett hängbryne, en bygelsax, en kniv, en börs och lite annat.

Särtyp från Bj 845. Foto Jan Eve Olsson, SHM (CC BY 4.0)
Völvastav från Bj 845. Teckning Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Hoppas det blir lite mer sommar i augusti.

En fundering: är de omgjorda rembeslagen bara för att de var fina eller är de minnen från någon kär person?

Linda

Bj 349 en tidig Birkagrav

Det är inte ofta jag letar inspiration bland Birkas brandgravar, men så dök jag på Bj 349 som känns mer vendeltida än vikingatida. Men det är klart, nu är vikingatiden flyttad bakåt till 750 och då är det ju vendeltida stil. Jag tycker iof att vikingatiden ska börja den 8 juni 793… eller några år innan det 🙂

Bj 349 är brandgrav med hög på Kvarbackagravfältet. Ett gravfält jag inte visat så många gånger, för att det ligger lite avsides. Graven, skulle jag säga, hör till 700-talet. Jag har inte kollat av Ann-Sofie Gräslund eller Ingmar Jansson skrivit. Fick tips av Ny Björn Gustafsson om att Martin Rundkvist har med typen TT som övergångsperiodspännen 750-790.

Kvarnbackagravfältet i solnedgången.

Flera av föremålen har nyligen fotograferats och vips känns allt mycket verkligare!

Pärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Pärlorna tecknade av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Pärlor som denna mosaik förekommer på det vendeltida gravfältet i Nörre Sandegård Vest.

Den ovala spännbucklan från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Spännbucklan är ensam, och det är möjligt att det bara var en. Eller så klarade sig inte den andra i branden. Det brinner lite olika ibland i brandgravar. Den är en av de tiduga spännbucklorna och känns mer vendeltida.

Teckning av spännbucklan Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan, som jag förmodar att det är fick även med sig bla två runda bronspärlor, en nyckel, en möjlig dräktnål och en kruka.

Bronspärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Nyckel passar även den in på vendeltiden.

Nyckeln från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kedjan från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Den möjliga dräktnålen från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Lerkärlet från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Slutligen fanns det även lite annat som tex nit/spik och en liten kärnkrampa.

Spik från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Det kanske vore en idé att göra en vendeltida birkadräkt 🙂 – en tidig hängselkjol och tyger med inspiration från Nörre Sandegård Vest: En särk, kanske utan sprund, en rak hängselkjol i diamantkypert, en sjal med enkel ringnål, en kedja med nyckel och så pärlorna 🙂

Uppdatering 😍

Jag fick just veta att den skicklige hantverkaren Lecocq David Claude redan har tillverkat ett sett för den här graven! Så fina! Med både brons- och glaspärlorna!

Återskapade smycken från Bj 349 av Lecocq David Claude.
Tabell för de vendeltida smyckenas kronologi ur Rundqkvist 2015.
En av bågravarna på Kvarnbackagrafältet.
Sally och jag på Kvarnbackagravfältet när hon var pytteliten.

Lästips:

Bj 349 i nya sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20349&listType=archaeological

Rundkvist, M., 2015. Domed oblong brooches of Vendel Period Scandinavia. Tillgänglig via: https://doi.org/10.5878/002731. Finns på academia . edu.

Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. Nørre Sandegård Vest. A cemetery from the 6th–8th centu- ries on Bornholm. Nordiske Fortidsminder series B volume 14. Det Kongelige Nordiske Oldskrift- selskab. Copenhagen.

Hänge med bevarad snodd i Jellingstil

Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.

Bj 835, 569979_HST. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.
Bj 835, 569979_HST. Foto Pavel Voronin, SHM, CC BY.

Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.

Lästips:

Hänget i samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/538621B8-4656-4538-91CE-5A8845769E61