Kategoriarkiv: Runor

Museipedagogik i Aten med favvolejonet

Har åkt till Aten för att vara med på en konferens om ”Vikingar och Medelhavet”. Jag har pratat om museipedagogik, om hur jag använder museets kopia av Pireuslejonet i skolprogrammet ”Källor, källkritik och historiebruk”.

Jag har varit jättenervös och funderat över hur jag skulle kunna berätta om det på ett bra sätt 🙂 Men nu är det gjort 🙂 och det gick okej.

Jag tackade ja och lämnade in mitt förslag och tänkte ju att jag skule få se Aten. Har inte varit här tidigare.

Bor på ett bra, centralt hotell 5 min från Akropolis ? Ska gå dit imorgon. Men igår var jag på Akropolismuseet när vi hade lite längre lunchpaus.

Neil Price höll ett inlednimgsföredrag på kvällen jag kom hit och det var bra och nytt och var ett fint exempel på vad jag kallar positiv källkritik, där man letar efter de små spåren att hänga upp historien på. Små fakta vi vet som göra att det inte bara blir ”vi vet inte säkert” om allting.

Så vi har även fått besöka de nordiska instituten här i Aten och massor av god mat!

Norska institutet har en fantastisk vy ut över Akropolis.

Akropolisklippan höjer sig över staden och man ser den från alla möjliga håll. Jag har inte förstått det tidigare!

Så jag går i Aten ?

Charlotte som bjöd in mig pratade om ”Krigare i silke” ?

Det är mycke mer som är vikingar och Medelhavet än vad som skrivits om tidigare. Bland annat om vikingar i Spanien, som är lite som en okänd karta tidigare. Så mycket forskning finns att göra.

Och antiken finns överallt!

Kom fram lite tidigt igår och såg ruiner utanför danska institutet. Det är som ett hål ner där resterna från omårdet för den tyranniska tidens Agora (torg) var! Bara att gå ner för en trappa och vara 2500 år tillbaka i tiden. Jag är inte riktigt säker på dateringarna här. Men med tanke på våra fornlämningar så är det galet att tänka sig!!!

Ser ni! Rören och kolonnerna!

Helt otroligt!

Joniska kapitäler 🙂

Trappa ner så man kunde gå ner och titta 🙂

Vet inte vad det här är. Senare… Det måste ju vara ett kapitäl!!!

Sen började Laila dagen med att prata om runstenar som nämner resorna till Medelhavet och österut, som till Jerusalem och Grekland. Så många fler än jag visste.

Nu har jag ätit frukost så får visa lite mer från Aten senare.

Kram

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap ?

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent ? Att kämpa ett helt liv.

Kram

”Tatuerade” en arbetskollega häromdagen

Att vikingarna var tatuerade beskrivs av Ibn Fadlan, araben som mötte Rus vid Volga 921/22, och nu fick jag även tips om ytterligare en källa till taterade vikingar, men som jag behöver kolla upp 🙂

Jag tycker det blev fint. Först trodde jag nog att jag ritat en orm, men det är nog en varg, kanske Fenrisulven, eller något annat bendjur… ?

Inspirerades av två runstenar som finns i utställningen Vikingar.

Bra att veta är kankse att utställningen stänger 7e januari och är stängd i ett och ett halvt år.

2020 öppnar nya Vikingar 🙂

Kanske vi kan tatuera barn då 🙂 med tuschpenna förstås ?

Kram

Hornbore

Marknaden var öppen tre dagar och det var mycket folk trots trassel med parkering pga den otroliga torkan som varit och faran att parkera varma bilar på gräs. Men de hade hyrt bussar.

Foto: Richard Schill.

Jag trivdes bra i mitt hörn av marknaden. Det var skugga mestadels och det blev mysigt med botältet bakom 🙂

Sålde lite blandat från nätbutuken och nytt 🙂 Lägger in det nya i butiken efter Gunnes gård tänkte jag.

Jag köpte lite garn ? i fantastiska växtfärgade färger av Saga.

På lördagen tatuerade jag mig ??

Det blev två ”Birkavargar” mina favoritmotiv från Die Gräber och grav bj 904. Glenn tatuerade med en prick i taget.

Jag är supernöjd!!! De blev så fina!

På lördagkvällen var det gille och lekar.

Tuppfäktningen är kul att titta på 🙂

Jag försökte lägga ägg… Men det gick inte så bra…

Lekledaren 🙂

Foto: Richard Schill.

Skål!

Sen dök det fantastiska ljuset upp igen. Trodde nästan det var min telefonkamera sist, men det är Hornbore Slotts eget vackra ljus!

Lite dräkt då…

Kirstin från Borre hade en väldigt fin modell på hängselkjol och många minnespärlor och hängen ? Hon har sytt sömmarna på samma sätt som Viborgskjortan.

Sen var det plötsligt dags att packa ihop igen och åka hem. 7 timmar bakom ratten.

På hemvägen stannade vi vid run- och bildstenar som syntes från vägen vid Källby Hallar.

Den var hög!

Det var en vacker plats och jag förstår att människor velat bo här under långa tider.

Gravarna och gravfältet från 400-1050 e. Kr.

Kom hem sent på natten, eller snarare tidigt på morgonen, och kastade mig i säng.

Kram

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! ?

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

Vikingaväktare?

På en runsten i Upplandsbro, U 617, står det om Assur. Denna runsten är kanske framför allt känd för att forskarvärlden använder den som ett bevis på att Assur värnade folket mot vikingar, dvs. att vikingar var pirater som man måste skydda sig emot. Runstenen är daterad till 980-1015 och är av granit.

U617. Foto (ingen fotograf nämnd): https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/

Runornas översättning:

kinluk × hulmkis × tutiR × systiR × sukruþaR × auk × þaiRa × kaus × aun × lit × keara × bru × þesi × auk × raisa × stain × þina × eftiR × asur × bunta · sin × sun × hakunaR × iarls × saR × uaR × uikika × uaurþr × miþ × kaeti × kuþ × ialbi × ans × nu × aut × uk × salu

Lite modernare:

Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landsvärnare mot vikingar med Geter [?]. Gud hjälpe nu hans ande och själ.

Den allmänna tolkningen är med andra ord att ”Assur värnar landet mot vikingar”. I bloggposten från Kulturbilder kan vi läsa: ”Inskriften är den enda som nämner vakthållning mot vikingar”.

Judith Jesch tolkar dock runtexten på ett annat sätt, nämligen att Assur är en uikika × uaurþr, en ) ”vikingaväktare”!(min översättning från eng ) , eller på engelska ”a viking guard”, som skyddade mot pirater (1991, s. 58). Hon tolkar alltså uaurþr mer som väktare, eller varför inte ”vårdare” eller ”försvarare”, och i och med det är Assur, som son till Håkon Jarl, en viktig person. Assur, vars fru Ginnlög lät resa stenen till minne av sin man <3

Vilken tolkning är mest rätt? OBS. Jag har inte studerat fornnordiska språk… Vi vet att kejsaren i Konstantinopel hade ett Väringagarde av vad vi kanske skulle kalla vikingar…men ordet viking omnämns inte i österled. I östliga källor står det istället tex. Rus, Varjager och Väringar.

Första gången jag hörde om och såg Brostenen var på en Birkaguideutbildning och jag fotade stenen och mindes den så väl. (Vore kul om jag hittade fotot…).

Japp, där var foto. Från tiden då fotografier lämnades in för framkallning.

Det var därför lite omskakande att höra om den alternativa tolkningen av texten och så är det ibland. Det kan vara jobbigt att släppa taget om tolkningar och tänka i nya banor, men kanske är det nödvändigt ibland ändå 🙂 Orden vi använder formar vår historia och om vikingen är sedd som en ”hotande pirat” eller som en ”person som skyddar” landområden mot pirater ger två helt skilda historieberättelser!

Kram

Lästips:

Judith Jesch, 1991. Women in the viking age.

U617:

http://www.svenskarunstenar.net/uppland/u617bro.html här.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Brostenen här.

https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/ här.

Runlek

Tillverkar runor att ”leka” med på Vikingasommar i bra samarbete med min nya arbetskamrat. Det blir en del av Heimdalls station, guden som lärde människorna om runor och en av runätterna är döpt efter honom. 

Jag undrar just hur många som kunde läsa och skriva med runor under vikingatiden? Det finns ju små runpinnar på ben, tex. matrester, nästan som små sms…

Det kommer bli en toppensommar med alla nya museipedagoger som ska jobba <3


 

Kram