Kategoriarkiv: Runor

Björn Ambrosiani på Björkö idag

image

Idag kom Björn och hans fru Phyllis ut och Björn singerade böcker och höll en föreläsning om fynden och stratigrafin i Svarta Jorden, där den vikingatida staden en gång låg. Det är mycket att försöka förstå och det är otroligt var mycket som gömmer sig under det gröna gräset! 6 ton ben låg det inom de 100 m2 x djupet på 1-2 m som de grävde ut 1990-95.

Kram

Kulturnatten som Völva

Även i år bytte jag skepnad till Völvan och spådde besökarna i runor på Historiska museet.

image

Jag förberedde mig med nya runamuletter. Den ena med samma runor som kvinnan från Klinta fick med sig i graven – irthin. Undrar vad det betyder?

image

Det blev lite suddiga bilder 🙂

image

Jag undrar hur de kände inför spådomar under forntiden? Önskan att kunna fråga och få svar är stark! Det kändes bra igår och det blev som jag önskade, en happening – som ett konstverk 🙂

Kram

Völva på Kulturnatten

Igår natt var det dags igen för Völvan att närvara på Historiska museet. Det blev många fina möten och en intressant kväll och natt.

image

Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

Runorna gjorde sitt arbete och var hjälpsamma och staven – völvans stav och som namnet völva kommer av – stod brevid mig men är inte med i bild.

image

Stolen i original från Suntaks kyrka. De äldsta delarna är från 1100-talet, vilket gör stolen till en av sveriges äldsta möbler 🙂 (Foto:http://www.nemo.nu/sagabo/cabin/platser/stolen.htm).

Kram

Völva på kulturnatten

I lördags var det Kulturnatt. På Historiska museet hände det massor av saker och det kom över 2200 personer dit smiley

Jag klädde upp mig till Völva och var kvinnan ifrån Klinta på Öland. Hon fick med sig många fina saker i sin brandgrav och troligen även en man. Bland gravgåvorna fanns en fin stav med ett litet hus på toppen – det är troligen en völr – en völvestav. Völvan var en viktig person under järnåldern som kunde sejda, i vilket det ingick att spå. Hon fick med sig ca 125 pärlor i bergkristall, karneol och glas och två små bronsbleck med runor på.

staven

Staven i två delar, lite kortare. Nu är den utställd och i finare skick. Bild: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107776

Kvällen till ära spådde jag därför i runor. Många kom och ville få veta mer om sin framtid. Det gick även att dra tre runror – en för dåtiden, en för nutiden och en framtiden. Många valde även att dra en runa för var att se vad de behöver tänka på just nu i livet.

Vi vet inte hur människorna under forntiden rådfrågade runorna. Det vi går på är det som Tacitus beskriver i Germania, samt på ledtrådar i den Poetiska Eddan. Däremot är vi säkra på att runorna var viktiga för människorna och att de har olika betydelser som även framgår av deras namn, även om framförallt några av de äldre runorna inte är helt tydliga i vad de betyder.

Själv ser jag spå i runor som ett fantastiskt redskap att lära mig och andra om runorna. De är ett sätt att lära känna dem och förstå att de en gång var mycket viktiga. De kan på så vis användas för att berätta om människorna som levde i en tid då magi var en viktig del i livet och de kan även fortsätta att vara en del av våra liv idag smiley

Att spå människor är att dela en liten stund i livet med en annan människa och att se den personen. Det är med lekfullhet jag gör det, även om jag gör det med stor varsamhet.

Oden ville också prata med en känd Völva, som han väckte upp från hennes död för att fråga många saker. Bilden kan du skriva ut och använda som målarblocksbild!

 

odin_806312c

Bild: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Odin_og_V%C3%B6lven_by_Fr%C3%B8lich.jpg

Lästips:

Tacitus, Germania bok 1 (10) finns i flera översättningar på nätet. http://www.sacred-texts.com/cla/tac/g01010.htm

Bra artikel i SvD: http://www.svd.se/kultur/trolldom-vikingar-mot-kvinnorna-med-makt-over-vikingatagen_6678020.svd

Bra artikel från Historiska:

http://www.historiska.se/historia/manadensforemal/2007/mfmars2007/

Kopparbeckens inskrifter:

 

ÖL 83 (Öl BN83) – KLINTA, KÖPINGS SN, SLÄTTBO HD, ÖLAND

Inskriften är ristade på kopparbleck, och daterade til ca 950. De finns på Statens historiska museum, Stockholm (25840:59).

Inskriften lyder:

Kopparbleck 1:

irþn

??? = texten har inte gått att tolka

Kopparbleck 2:

a—f–aþlufalu—þr —

??? = texten har inte gått att tolka

Litteratur: Ölands runinskrifter (1900-06, S. Söderberg & E. Brate). Projektet Samnordisk runtextdatabas, 2004.

Kram

Sigurdsristningen

Inför sommarens säsong på Björkö fick vi bland annat en heldagsutflykt runt Södermanland. Vi såg många saker, frågade och fick svar på mycket, men höjdpunkten för mig var att besöka ristningen på Ramsundsberget!

sigurdsristningen1

Ola Kylberg berättade om ”att bygga bro” för någons själ. Det är en bro för själen att ta sig äver vattnet och in i dödsriket, men det är även en verklig bro. Anders carlsson var också med och med trevligt bussällskap och dessa två herrar blev det en mycket intressant och lärorik dag smiley_smile

sigurdsristningen2

Här syns brofästet och på andra sidan vattnet syns anslutningen. Även om det blev lite otydligt på bilden.

sigurdsristningen3

Bilden ska målas upp igen och syns därför inte heller så tydligt. Vill eller kan du inte åka ända till platsen, så går det bra att se kopian på väg ned i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm, om du har vägarna förbi där. Bilden visar berättelsen om Sigurd fafnersbane. Troligen valde familjen denna mytbild för sin man för att de hade samma namn. Det finns flera ”Sigurdsristningar” som denna, men inte lika fina. Ola berättade att det troligen är en sorts ”broderad bild som väggbonad”, fast här inristad i sten.

sigurdsristningen4

Smeden Regin vill få tag på det guld som hans bror Fafner lagt beslag på och dödat deras far Reidmar. Guldet hade Fafner släpat ut på Gnitaheden. Där förvandlade han sig till en drake, eller orm, och låg och vaktade på guldet. Det var bara när han behövde ta sig ned till vattnet för att dricka som han lämnade skatten. Regin bad Sigurd om hjälp. Sigurd vill då att Regin skulle smida honom ett bra svärd som han kunde använda för stordåd.

Sigurd gav sig iväg på sin häst Grane, en ättling till Sleipner, Odens åttabenta häst. Sigurd hade en gång fått råd av en gubbe med långt grått att välja just den hästen. Regin föreslog att Sigurd skulle gräva en grop i vägen som Fafner tog ned till vattnet, sätta sig i den och vänta. Sigurd grävde en grop men det kom återigen en gammal man med långt skägg till Sigurds hjälp. Gubben sa att han borde gräva flera gropar, så att han inte drunknar i ormens blod. Den gamle mannen var troligen Oden. Sigurd genomborrade draken Fafner med sitt svärd Gram…

sigurdsristningen5

När Sigurd steker Fafners hjärta åt Regin, smakar han för att se om det är färdigstekt. När han får drakens blod i munnen kan han höra fåglarna – som börjar prata med honom…

sigurdsristningen6

Fåglarna säger att Regin kommer att svika honom, att han borde döda Regin också… Det gör han och tar guldet själv… Guldet var förbannat och en ring i skatten skulle bli döden för alla som ägde den! Det hade Andvare, som en gång ägde skatten uttalat, när Loke tog skatten ifrån honom för att betala bot till Reidmar, Fafners och Regins far, för att de råkat döda Utter, en av Reidmars söner… Ja, gudarna kan ställa till problem och Loke borde ha låtit Andvare i varje fall fått behålla sin guldring! Men då hade det ju inte blivit några sagor…sigurdsristningen7

På sätt och vis kan jag tycka att det är en lite märklig ”själabro” för en person som just dött… Men det kanske var hans favoritberättelse 🙂

Berättelsen om Sigurd fafnesbane finns med i Völsungasagan.

Kram