Kategoriarkiv: På museum

Bälte eller snörkjol från bronsålderns Köpinge?

På Historiska museet är det utställt föremål, i Forntider 1, från en kvinnograv från Stora Köpinge i Skåne, daterad till bronsåldern, period III. Graven är en skelettgrav i hög. Bland annat så ligger det metallrör i graven och jag undrar – hör de till en snörkjol, även om det  i samlingsdatabasen står att de hör till ett bälte som bältegarnity? Bronsåldern är ca 1800-500 före vår tid och den innehåller flera perioder. 

Metallrör från kvinnograv i St Köpinge i Skåne. Foto: Tania Muños Marzá, SHM.

Det verkar finnas textil kvar i rören och det är någon metallplatta intill också. I graven fanns även en fingerring av guld, armringar av brons, en dubbelknapp, en enklare kniv, ben och ett metalltrådföremål. 

Rören är 6,5 cm långa och 0,3-0,5 cm i diameter. På en sidan sitter en bronsplåt och på andra är det en knut i hålen som tövker öppningen. Jag undrar hur det fungerar praktiskt? Om det är feltolkat – skulle det då kunna vara en snörkjol på något vis?

Skärmbild från Mis med innehpllet i graven, SHM.

Skärmbild av fyndet, Mis, SHM.

Bronsåldershög från Stora Köpinge, men det ska finnas tre stycken och jag vet inte vilken den här är. Foto: Wikicommons.

I Damnark har det, som kanske är mera känt, hittats en ung kvinna i Egtved med en helt bevarad snörkjol, vilken bland annat Broholm har skrivit om. I graven ligger även ett löst bälte. Har Köpingedekorationen sittit på ett sådant bälte? Längs midjan eller på en tofs?

Det här fotot finns på flera ställen på nätet, men jag har inte hittat ursprunget.

Mitt foto av Egtvedpigens kjol, taget på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Midjedelen på snörkjolen från Egtvedpigen. Mitt foto.

Snörkjolen har en grov garnsnodd, i lite ljusare garn, överst vilken inslaget dras runt några varv innan det låses med ett nytt skäl för nästa inslag. Inslagen tvinnas sedan till tjockare snoddar som bildar snörkjolen. 

En mindre känd, för mig i alla fall, är en fragmentarisk kjolbit från Hagendrup i Danmark. 

Snörkjol från Hagendrup ved Holbæk i Danmark. Foto: Natmus, se lästips.

Den här har metall som sitter runt de tvinnade snoddarna och överkanten ser lika dan ut som den i Egtved (och som den jag vävt). Rören har en gång i tiden glänst som guld nästan,  runt midjan på en människa som kankse dansar eller gör akrobatik. 

Ølbygraven med metalltuber på.förmodd snörkjol. Bild från: Videnskap.dk.

I Ølby i Danmark har det även hittats en kvinnograv med metalltuber av brons som förmodligen bildar en snörkjol, men denna grav är mest känd för att det ligger egyptiska glaspärlor i den.

Så, med tanke på längden på rören, 6,5 cm, från Stora Köpinge, så skulle jag gärna se rören som del av en snörkjol och inte ett bälte, men samtidigt är det bronsplattan och knutarna som är annorlunda.  skulle verkligen vilja se lite närmare på rören från Ølby. 

Som lite kuriosa så finns det även andra fynd med snörkjolar. I Danmark har det hittats små bronsfiguriner av människor med snörkjolar och en av dem ser ut att göra någon sorts akrobatik. 

Bronsåldersakrobat från Grevensvænge i Danmark. Foto, Nationalmuseet i Köpenhamn, Danmark.

Fårdalfigurinen, Faardal in danish, från Nordgylland, Danmark. Foto: Lennart Larsen, hittat på nätet.

Och akrobater finns även på en hällristning i Dalsland.Högsbyns hällristningsområde i Dalsland. Foto: Bengt A. Lundberg. 

I Högsbyn i  Dalsland, vid sjön Råvarps norra strand, förekommer aktobater, eller voltigörer, även bland bronsålderns hällristningar. Mitt på skeppen ovan syns figurer som tycks göra volter och kopplingar har gjorts till Medelavets bronsålderskultur och människor som voltar över tjurar. 

Men jag är även glad att jag hittade det här hällristningsfotot av en annan anledning – för många år sedan gick jag en fotokurs för Bengt A. Lundberg på Riksantikvarieämbetet och han har även fotat mig mig när jag guidat på Björkö 🙂 

Kram

Lästips:

Graven Stora Köpinge: http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=6878&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

H.C. Broholm, 1938. Kvindedragten i Bronzealderen. Københamn. 

Hagendrup, Nationalmuseet i Köpenhamn. http://natmus.dk/museerne/nationalmuseet/undervisning-paa-nationalmuseet/undervisningsmaterialer/undervisningsrollespil/bronzealder/rollespil/akrobat/ här.

Blogginlägg om Hagendrupkjolen: http://szarka.typepad.com/sca/2009/07/string-skirt-2-the-metal-bits.html här.

Ølbygraven: 

http://videnskab.dk/miljo-naturvidenskab/arkaeologisk-sensation-glasperlernes-hemmelighed. Här.

http://sciencenordic.com/danish-bronze-age-glass-beads-traced-egypt. Här.

Grevensvængefigurien: Nationalmuseet i Köpenhamn. 

Fårdalfigurinen: http://denstoredanske.dk/Danmarks_Oldtid/Bronzealder/En_svunden_kosmologi_1100-750_f.Kr/Hellige_tegn_og_billeder här.

Högsbyns hällristningar: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Högsbyns_hällristningsområde här.

Barber, E. J. W., 1991. Prehistoric textiles. 

Jag har inte läst den här boken, men behöver den! Hon skriver bland annat om Hagendrupkjolen men refrererar till en Thomsen, 1935. Hm…

Syrienutställningen på Medelhavsmuseet

Var på Medelhavsmuseet igår.

Inspirerade av konstverket ”The Gold Room” av Ester Shalev-Gertz har Medelhavsmuseet nu gjort en utställning om Syrien som är en blandning av Syriens historia sedan stenåldern, arkeologiska föremål och dagens nya svenskar som flytt(at) hit till Sverige. 

Jag fick min önskan uppfylld efter ett möte om den kommande utställningen – att få en karta och mycket information om Syriens historia, så att vi kan lära känna alla de människor som nyligen flyttat hit och deras historia – och det blev en fantastisk karta med tidslinje och mycket bättre än jag kunna tänka mig. 

Tidslinjen ligger även digitalt på museets hemsida, se länk nedan.

Sedan jag skrev om Palmyra senast så har området blivit befriat och trots skadorna så känns det ändå fantastiskt att det inte blev jämnat med marken. I utställningen kan ni lyssna på en arkeolog som går runt och visar vad som är borta och vad som skulle kunna återställas. 

Det är så fint med de spegelvända texterna på arabiska och svenska.

Medelhavsmuseet har inte mängder med föremål från det forntida Syrien, men det är ändå otroligt fina och intressanta saker och små saker att titta på 🙂

Keramik från Raqqa – som blev en viktig stad under 700-talet ungefär samtidigt som vikingatiden startar här. 

Arkeologimysterium…är de fortida handgranater, vinflaskor eller oljebehållare för badhuset? Kom med förslag. Hur de än ligger så rinner inte innehållet ut i alla fall 🙂 

Omkring 50 fvt lärde sig folk i Levanten att blåsa glas. Jag har trott att det var romarna som uppfann det omkring 100 evt så nu måste jag läsa på mer.

Naturväsen från 300-talet evt när Syrien var en romersk provins.

Liten kyrkfågel från 400-talet.

Rummet med berättelser om föremålen som syrierna valt att ta med sig på flykt. Fast jag fastnade för historien om en ung kvinnas örhängen som hon valt att inte ta med för att hon var rädd att hon skulle bli av med dem. Men nu är de här och jag tänker på alla örhängen som jag har och de jag köpte precis innan i museishoppen. 

Örhängena var minnen från hennes mamma och hemnes pappa, hennes bröllop och en lycklig tid med fester och kärlek. Vad skulle mitt föremål vara om jag måste fly? Vad skulle jag ta med mig bland allt jag har? Vad skulle jag minnas som blev kvar? I döden får vi inte med oss någonting, men jag har ju saker till och med från min gammelmormor! Innan henne finns ingenting. 

I den här delen skulle vi ha fått en ny skaparverkstad för våra helgaktiviteter, men det blev inte så. Här hängde nu istället vackra och kärleksfulla meddelanden från de som varit och sett utställningen.

Det ges dagliga introduktioner till utställningen klockan 15, se även museets kalendarium för olika programpunkter. 

Kram

Lästips:

Syriens tidslinje på Medelhavsmuseet: https://www.varldskulturmuseerna.se/syrien/ här.

Om föremålen som är utställda:http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/forntida-berattelser/ här.

Att samla på minnen: http://samlingar.varldskulturmuseerna.se/hur-samlar-man-minnen-bakom-kulisserna-pa-kommande-utstallningen-berattelser-fran-syrien/ här.

Lyssna på berättelser: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/lyssna-pa-berattelserna/ här.

Medeltida dörrar

Gick förbi de medeltida dörrarna i källaren på Historiska igår. De har varit inplastade länge men nu stod de där syliga, på rad igen 🙂  

De är så fina 🙂 Skydd för människor och dekorerade för att hålla ute det onda. Den här är från Näsby kyrka i Småland.

Här ser det ut som om två vargar ska till att äta en killing eller en kalv kanske? Eller så är det bara min fantasi…

Vore kul att göra en utställning om dörrar, dörrsymbolik och olika sorters dörrar. Då skulle de Egyptiska skendörrarna i gravarna kunna vara med, att lägga en kniv i tröskel så ingetvoknytt kommer in i huset och traditionen att bära bruden över tröskeln in i hemmet efter giftermål för att börja ett nytt liv tillsammans 🙂 

Den här kommer från Näsby kyrka i Västergötland. 

En liten springande drake 🐉, långt från Daenerys Targaryen tre giganter 🙂 

Kram

Fort Rinella och Valletta

Det blev en lång och riktigt jobbig dag igår med att köra bil på Malta, men med höjdpunkter som att se en kanon fyras av och glass.

Vi tog färjan med bilen över till Malta och trafiken där var inte att leka med. Vi åkte efter Tove mot Fort Rinella, där väldens största, frontmatade kanon skulle finnas. 

Vi fick en uppvisning i hur man fyrade av en lite mindre kanon under tidigt 1800-tal, tror vi… De hade tidstypiska kläder och det var uppvisning varje timme!

Om vi betalat 10 euro hade någon av oss fått gå fram och tända den… Verkade livsfarligt.

Det blev världens smäll och ändå bara 1/10 krut!

Vi hoppade över hästuppvisningen och letade upp kanonen istället.

Den var stor oc han som ritat den hette Armstrong.

Såg lite annorlunda ut än vad jag föreställt mig, och byggd under slutet av 1800-talet och fraktad från England till Malta för att skydd mot italienare och ryssar…

Räckvidd över havet för att skjuta fiendebåtar…

Det var ett fintboch välgjort museum och om det inte varit så varmt hade vi nog stannat längre. 

Inne på museet fanns det uppbyggda scenerier ur fortets historia. Ett trettiotal män var stationerade där och fler kunde flytta in vid behov. 

Fin toa!

Det fanns även en vapenvägg utanför som man kunde få provhålla ifrån. 

Jag valde ett bronsålderssvärd som är en kopia på ett svärd hittat på ön, men guiden visste inte från var. 

Det blev någon konstig skugga. Svärdet var mycket blankare än på bilden. 

Fortets ”vallgrav”. Det gick att gå genom en gång på insidan till de där gluggarna. 

Efter besöket åkte vi till Valetta och mina körabilnerver kom mer och mer ut på huden… Gabi, Mattias och barnen var redan där. 

Valletta – Maltas huvudstad är grundad 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och är en av de första, moderna stadsplanerade städerna med rutnät i världen och den designades av Francesco Lapparelli.

Vi handlade ingenting, men jag hade gärna köpt ett halsband med ett glashänge i millifiori. 

Vi var många att hålla reda på 🙂 men det är kul att resa i flera familjer och hitta på en del grejer ihop. 

Drottning Victoria syns överallt – här en fin skulptur framför Biblioteket. 

Vi åt på ett torg i skuggan. 

En mängd helgonfigurer var uppställda tillfälligt längs gågatan, men jag vet inte vad Dionysos gör i ett katolskt land som helgon… 

San Dijonisju.

Påväg tillbaka till färjan och Gozo så tog mina nerver slut och jag grät i bilen en skvätt och trodde aldrig jag skulle ta mig från Malta med bilen 🚗 i behåll! Men det gick bra! Jag hade full fördäkring, men ändå jobbigt om vi fastnat någostans i flera timmar, plus att om vi krockat så får man inte flytta på bilen en milimeter, glr då gäller inte försäkringen. Så kör mycket hellre stupa, krokiga vägar på Gozo än rusningstrafik på Malta!!!

Allan fick fota lite när vi kom upp på höjden på Malta.

Nära färjan.

Tillbaka med färjan till lugna Gozo! Och jag klarade av att faktiskt köra bil i fleta timmar på Malta, så känner mig stolt över det 🙂

Kram

Lästips:

Fort Rinella http://www.fortrinella.com här.

Vallettas historia http://www.visitmalta.com/se/valletta-history här.

Stenåldestemplet ”Ğgantija”  på Unescos världsarvslista och stenåldersfiguriner

Igår var vi till väldens äldsta stående byggnad – Ğgantija – som ligger i Xaghra. Det är ett kalkstenstempel vars äldsta del byggdes för ca 5600 år sedan, så de är äldre än Saqqaras trappstegspyramid i Egypten. 

Hit upp är det nära Ramla bay, där vi var och badade häromdagen, men jag undrar just hur stenåldersmänniskorna hittade hit från Sicilien…? Vilka var dom? Fin utsikt hade de i alla fall! 

Väggen här bakom är sju meter och platsen anvöndes under 1000 år och senare som gravområde under bronsåldern. När platsen grävdes ut på 1820-talet så tänkte de sig at jättar byggt platsen pga de enorma stenarna. 

Baksidan på templet.

Jag kunde nästan inte se nog.

De odlade en massa på museiområdet och här klättrar sniglar på vad som såg ut att vara lavendel.

Allan gillade ödlan vi såg lite mer än templet. 

Jag hade gärna gått på en guidetur men det fanns bra skyltar längs vägen. 

Den här texten gick även att få höra genom att trycka på en knapp och det fanns att välja mellan flera språk. Ställningar att hålla det hela upp behövdes på flera ställen. Bra ”röst” som pratade. 

Vägen in i den yngre, norra delen. 

Jag fick som en liten gloria 😇 

Någon sorts portstenar med hål att hålla något. 

Märkligt att vara så nära väggar som byggdes på stenåldern!

Fint!

Den äldre delen har fem rum och lite fler detaljer.

Här inne hittades det möjligen två skulpturhuvuden som finns inne på museet, som de kallar ”Interpretation centre”.

Nicher inne till vänster i den äldre delen. 

Märkliga hål. 

Södra sidan. 

Vi gick upp till museet igen. Tur vi var där på eftermiddagen eftersom det var tokvarmt!

Huvudena från ett av rummen. Vet inte hur gamla huvudena är. 

Templet användes senare under bronsåldern som gravplats, men templets egen gravplats är tydligen ett gravkomplex i närheten som heter Xaghra circle, där det hittats en massa fina figuriner.

?

Benfiguriner av tåben från ko.

Xaghra stone circle.

Sten- och snäcksmycken.

Stenredskap.

Dekorerad keramik. 

Stor stenfigurin som blivit (?) sönderslagen. 

Kul med en rekonstruktion som det gick att känna på. 

Det gick även att få en neolitisk ”make over”… 🙂 

Igår var vi till Fort Rinella för att se en kanon. Skriver nog lite om det ikväll. 

Kram

Lästips:

Ggantija museum http://heritagemalta.org/museums-sites/ggantija-temples/ här.

Ggantija temple https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ġgantija här.

Xaghra Stone Circle https://en.m.wikipedia.org/wiki/Xagħra_Stone_Circle här.

Megalittemplen på Malta och Gozo https://en.m.wikipedia.org/wiki/Megalithic_Temples_of_Malta här.

Runlek

Tillverkar runor att ”leka” med på Vikingasommar i bra samarbete med min nya arbetskamrat. Det blir en del av Heimdalls station, guden som lärde människorna om runor och en av runätterna är döpt efter honom. 

Jag undrar just hur många som kunde läsa och skriva med runor under vikingatiden? Det finns ju små runpinnar på ben, tex. matrester, nästan som små sms…

Det kommer bli en toppensommar med alla nya museipedagoger som ska jobba <3


 

Kram

Sidenremsesömnad a la vikingatid

Förutom Sigtunamannens dräkt har jag även sytt några andra plagg till Vikingaliv på Djurgården. Ett av dem är en barnkolt i vit yllekypert med sidenband. Jag har utgått från samma mönster som det jag gjorde för Birkaflickan, eftersom det inte är så mycket forskat ännu om vikingatida barnkläder. 

När jag var där och lade ned kläderna i montern.

Tycker att det blev fint med barnkolten ovanpå den vuxne manskjorteln.

Sidentyget är i kvaliteten samma som  vikingatida samitum S4 och jag har köpt det av Max på Kvalitativt krigsbyte

Sidenet klippte jag i smala remsor.Jag vek sedan först in en liten bit och sydde fast längs halsöppningen från framsidan. Jag drog så pass hårt att den nedre sidan blev lite volangig.

Jag sydde fast den en bit från kanten.

Jag lade inte sidenremsan runt kanten den här gången, utan platt på rätsidan av kolten.

Under sidenet gömde jag den invikta halskanten.

Att gömma den invikta halskanten är helt mitt eget hittepå. 

Det gick åt två sidenremsor i sidentygets bredd.

Det volangiga är för att sidentyget ska ligga platt. 

Mycket sömnad är att bara hålla i allt rätt. 

Vikingarna struntade i mönstret mest vad det verkar och valde färgkombinationer, som på kvinnodräkten från Pskov med sidenband. 

Jag tycker det blev himla fint och skulle vilja ha en klänning själv, med sidentyg på.

Det blev även siden runt ärmarna för att det blev fint. Det är inte en kopia av något plagg,men det kändes viktigt att ha med ett barnplagg, då barnen under vikingatiden ofta faller i glömska 🙂 

Kram

Lästips:

Wåhlander, L. Sundström, A, & Wärmländer, S.K.T. 2012. Birkaflickans nya kläder. I:Birka nu : pågående forskning om världsarvet Birka och Hovgården. – 2012. – 978-91-89176-45-4 (inb.) ; S. 173-197 : ill.

Vår artikel om Birkaflickans nya kläder finns på nätet på flera ställen, bl.a. här

Tidigare inlägg om Osebergsgraven http://linda.forntida.se/?p=584 här.