Category Archives: Vad ögat ser

Vad längtar jag efter?

Jag går ju en till yogautbildning, nu i Restorative yoga, och vi tittar innåt, vänder oss in mot oss själv.

En av böckerna på vår läslista handlade om hjärnan. Om höger och vänster hjärnhalva och om att få en stroke. En av slutorden i boken är att vi kan välja att ändra oss, att släppa taget om våra egna inre tankar och en fråga som kom upp i boken “Min stroke” var, vem vill jag vara (på ett ungefär) och jag frågade mig själv, vad behöver jag, vad längtar jag efter…?

Jag längtar efter att måla med pastellkritor. Jag önskar att jag målade lite mer regelbundet, att jag tar mig tid till det och inte oroar mig över resultatet utan mera bara målar. Då använder jag höger hjärnhalva och vänster hjärnhalvas inre dialog tystnar en stund.

Köpte fyra krior idag på lunchen, färgerna är så tilltalamde och jag hoppas sätta mig framför staffliet snart igen 💖

Jag undrar om det är ett år sedan jag målade senast när jag var i Indien… Det känns som att det senaste året gått i en rasande fart. Jag behöver stanna upp och vara mer i livet, i nuet.

“Jag bugar mig inför det oändliga havet av gudomlighet…det som jag är en droppe av. ”

Min svenska översättning av Radha Rajanis och Satyadev Barmans tolkning av Om Namo Narayanaya –

“I bow to the infinate ocean of divinity…that which I am a drop of”

💖💖💖🙏

Kram

Årets första katt- & hundpromenad blev kort…

Det var vackert ljus över Helgö nyss, när vi gick på en superkort prommis. Det är för halt! Jag behöver köpa broddar till stövlarna…

Iris vill iof oftast inte gå så långt, inte som Morris. Ingen av katterna vill vara ute särskilt just nu.

Smulan halkade runt på sina smala små ben ?

Sötaste Iris ?

Får sådan lust att måla pastell, men har inte ro ännu att göra det. Jag behöver göra klart några saker, men sen önskar jag att 2019 blir mer tid för min egen kreativiter.

Kram

Kvinnan i grav bj 581

Det är inte så ofta i livet som i alla fall jag kommit i närkontakt med ett mänskligt skelett, trots att jag är arkeolog. Jag har inte grävt så mycket heller. Men för några veckor sedan fick vi i pedagoggruppen på Historiska en vidareutbildning om DNA och i samma veva skulle kvinnan i birkagrav Bj 581 filmas, så vi fick hälsa på henne.

På bordet låg även ett av hästhuvudena.

Hon saknar den övre delen av huvudet. Det har tappats bort någon gång i tiden, men fanns i graven.

Så här är hon. Kvinnan som det skrivits så mycket om eftersom hon begravts som en manlig krigare under 900-talet på Björkö, mitt under vikingatiden!

Här är ett av hennes tåben.

Hon har ett gracilt skelett och det finns inga tydliga skador, eller förslitningar, på det efter strid. Men å andra sidan har ingen påpekat det så länge det ansågs vara en man.

Det finns ett osteologrum på Historiska som hon var utlagd i (om någon vill att jag tar bort det här fotot, så säg bara till).

Hennes ben är numrerade med Bj 581.

Jag undrar vem hon var! Vad hette hon? Hur var hon som person? Ville hon vara klädd som en man och vara ryttare med pil och pilbåge? Var hon en sköldmö eller en familjs överhuvud, som tog på sig krigarrollen?

Jag undrar också om hon var bra på brädspel, om det nu var ett kvarnspel eller ett Hnefatafl. Måste nog kolla hur många av spelstenarna det är i graven…

En sak är i alla fall säker – hon hade ont i tänderna! Det var så slitna att nytt dentin börjat bildas.

Så nu kommer några närgångna tandfoton…

Det har tagits prover på hennes käkben. Det ser ut som en liten ruta (nedan) och det är även prov taget från hennes ena tand (ovan) .

Som ni ser är hela tuggytan trasig. Hon måste haft väldigt ont. Dessutom är tänderna inte så jämna och jag vet inte on de tagit stryk. Tänker på tänderna från korsbetningen, där de i stid fått tänderna skadade.

Det är en så fantastisk grav på många sätt. De lade verkligen ned möda på mänga begravni gar ich bara det att få mrd sig två hästar i graven, packade på det här viset, är ovanligt. Tillägg: Ovanligt är även att det är en hingst och ett sto.

Här är en av hästarnas huvud.

Snart kommer det en ny artikel om henne och jag återkommer när jag läst den.

Kram

Och tack Charlotte!

Lästips

Jag har skrivit om graven tidigare och där finnd mer lästips om Bj 581:

http://linda.forntida.se/?p=12281 här.

http://linda.forntida.se/?p=13168 här.
Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. American Journal of Physical Anthropology, Volume 164, Issue 4. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.

Henrik Höjer, 2017. https://fof.se/tidning/2017/9/artikel/birkakrigare-var-en-kvinna här.

Så vackert ljus över Stockholm idag

Jag är alltid lite orolig när jag ska gå på fest. Köpte ett nagellack med glitter för att vara lite glittrig i alla fall. Glad att jag tog mig iväg själv trots allt.

Jag förstår inte hur Stockholm kan vara så vackert! Jag hoppas innerligt att det inte blir skyskrapor och annat när de bygger nytt.

Fotade lite på vägen till årets Julfest – Glitterfest på Östasiatiska museet med Världskulturmuseerna. Det var så annorlunda färg på himlen.

Jag är tacksam för så härliga människor och så god mat! ?

Kram

Brända pärlor

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram ?

“Tatuerade” en arbetskollega häromdagen

Att vikingarna var tatuerade beskrivs av Ibn Fadlan, araben som mötte Rus vid Volga 921/22, och nu fick jag även tips om ytterligare en källa till taterade vikingar, men som jag behöver kolla upp 🙂

Jag tycker det blev fint. Först trodde jag nog att jag ritat en orm, men det är nog en varg, kanske Fenrisulven, eller något annat bendjur… ?

Inspirerades av två runstenar som finns i utställningen Vikingar.

Bra att veta är kankse att utställningen stänger 7e januari och är stängd i ett och ett halvt år.

2020 öppnar nya Vikingar 🙂

Kanske vi kan tatuera barn då 🙂 med tuschpenna förstås ?

Kram