Category Archives: Vad ögat ser

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap 💖

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent 🌺 Att kämpa ett helt liv.

Kram

Nya skyltar för Grek-Rom

Som ni vet så jobbar jag fortfarande på Medelhavsmuseet ibland och igår möttes jag av Fredrik och de nya skyltarna 👌💖 Första skylten svarar på den vanligaste frågan från besökare 😄 “Var är snopparna?” Vet inte hur många gånger jag svarat på det!

Skyltarna har vinklats ut något på vissa podier, vilket gör det lättare att läsa.

Andra vanligaste frågan är naturligtvis också med 🙂 “Var är näsorna?” 👃

Några skyltar blev inte så lättlästa för alla… Den här sitter lite väl högt. Å andra sidan så sitter endel lite väl lågt… så så kan det bli.

Ett förstoringsglas kan behövas här och där. Men texten finns i allafall!

Amforan ser ut att ha två ben… 😄

Otroligt skönt att slippa de lösa utställningstexterna! Nu går det att hitta bättre vad föremålen är för något utan att behöva leta i de lösa texthäftena!

Snygga väggskyltar. Undrar vad de är tryckta på? Blev lite förskräckt bara över att Dionysoshuvudet var borta, men han är hos konservatorn.

Palatsreliefen är en kopia. När Daesh slog sönder de som är kvar grät jag framför nyheterna. Ibland är det skönt att kulturlämningar ändå är utspridda över jorden som mänsklighetens minnen och för omvådnad.

Den här skylten har mycket text och jag älskar det. Ibland underskattas besökaren i tron om att de inte orkar läsa så mycket. Men valmöjligheten är ju nyckeln. Vill jag inte läsa allt så behöver jag ju inte det.

Främre orientenföremålen har nu fått en lite mer permanent monter igen. Liten men med så fina föremål 💖

Skylten här blev i Cypernutställningenandan.

Det med texter på ett museum är en konstant svår fråga. Hur ska de se ut, vad ska stå på dom, hur mycket eller lite, vilken font är lättast att läsa, i vilken höjd ska det sitta, vilket språk ska användas? Ska de sitta fast eller vara lösa?

Jag tycket någonstans att det viktigaste är innehållet och att de sitter så det är lätt att hitta texten till föremålet som jag vill läsa om. Nu gör det det 🌺 även om det är lättare att vara lång vid vissa montrar och kort vid andra och att synen är på topp.

Kram

Vad längtar jag efter?

Jag går ju en till yogautbildning, nu i Restorative yoga, och vi tittar innåt, vänder oss in mot oss själv.

En av böckerna på vår läslista handlade om hjärnan. Om höger och vänster hjärnhalva och om att få en stroke. En av slutorden i boken är att vi kan välja att ändra oss, att släppa taget om våra egna inre tankar och en fråga som kom upp i boken “Min stroke” var, vem vill jag vara (på ett ungefär) och jag frågade mig själv, vad behöver jag, vad längtar jag efter…?

Jag längtar efter att måla med pastellkritor. Jag önskar att jag målade lite mer regelbundet, att jag tar mig tid till det och inte oroar mig över resultatet utan mera bara målar. Då använder jag höger hjärnhalva och vänster hjärnhalvas inre dialog tystnar en stund.

Köpte fyra krior idag på lunchen, färgerna är så tilltalamde och jag hoppas sätta mig framför staffliet snart igen 💖

Jag undrar om det är ett år sedan jag målade senast när jag var i Indien… Det känns som att det senaste året gått i en rasande fart. Jag behöver stanna upp och vara mer i livet, i nuet.

“Jag bugar mig inför det oändliga havet av gudomlighet…det som jag är en droppe av. ”

Min svenska översättning av Radha Rajanis och Satyadev Barmans tolkning av Om Namo Narayanaya –

“I bow to the infinate ocean of divinity…that which I am a drop of”

💖💖💖🙏

Kram

Årets första katt- & hundpromenad blev kort…

Det var vackert ljus över Helgö nyss, när vi gick på en superkort prommis. Det är för halt! Jag behöver köpa broddar till stövlarna…

Iris vill iof oftast inte gå så långt, inte som Morris. Ingen av katterna vill vara ute särskilt just nu.

Smulan halkade runt på sina smala små ben ?

Sötaste Iris ?

Får sådan lust att måla pastell, men har inte ro ännu att göra det. Jag behöver göra klart några saker, men sen önskar jag att 2019 blir mer tid för min egen kreativiter.

Kram

Kvinnan i grav bj 581

Det är inte så ofta i livet som i alla fall jag kommit i närkontakt med ett mänskligt skelett, trots att jag är arkeolog. Jag har inte grävt så mycket heller. Men för några veckor sedan fick vi i pedagoggruppen på Historiska en vidareutbildning om DNA och i samma veva skulle kvinnan i birkagrav Bj 581 filmas, så vi fick hälsa på henne.

På bordet låg även ett av hästhuvudena.

Hon saknar den övre delen av huvudet. Det har tappats bort någon gång i tiden, men fanns i graven.

Så här är hon. Kvinnan som det skrivits så mycket om eftersom hon begravts som en manlig krigare under 900-talet på Björkö, mitt under vikingatiden!

Här är ett av hennes tåben.

Hon har ett gracilt skelett och det finns inga tydliga skador, eller förslitningar, på det efter strid. Men å andra sidan har ingen påpekat det så länge det ansågs vara en man.

Det finns ett osteologrum på Historiska som hon var utlagd i (om någon vill att jag tar bort det här fotot, så säg bara till).

Hennes ben är numrerade med Bj 581.

Jag undrar vem hon var! Vad hette hon? Hur var hon som person? Ville hon vara klädd som en man och vara ryttare med pil och pilbåge? Var hon en sköldmö eller en familjs överhuvud, som tog på sig krigarrollen?

Jag undrar också om hon var bra på brädspel, om det nu var ett kvarnspel eller ett Hnefatafl. Måste nog kolla hur många av spelstenarna det är i graven…

En sak är i alla fall säker – hon hade ont i tänderna! Det var så slitna att nytt dentin börjat bildas.

Så nu kommer några närgångna tandfoton…

Det har tagits prover på hennes käkben. Det ser ut som en liten ruta (nedan) och det är även prov taget från hennes ena tand (ovan) .

Som ni ser är hela tuggytan trasig. Hon måste haft väldigt ont. Dessutom är tänderna inte så jämna och jag vet inte on de tagit stryk. Tänker på tänderna från korsbetningen, där de i stid fått tänderna skadade.

Det är en så fantastisk grav på många sätt. De lade verkligen ned möda på mänga begravni gar ich bara det att få mrd sig två hästar i graven, packade på det här viset, är ovanligt. Tillägg: Ovanligt är även att det är en hingst och ett sto.

Här är en av hästarnas huvud.

Snart kommer det en ny artikel om henne och jag återkommer när jag läst den.

Kram

Och tack Charlotte!

Lästips

Jag har skrivit om graven tidigare och där finnd mer lästips om Bj 581:

http://linda.forntida.se/?p=12281 här.

http://linda.forntida.se/?p=13168 här.
Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. American Journal of Physical Anthropology, Volume 164, Issue 4. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.

Henrik Höjer, 2017. https://fof.se/tidning/2017/9/artikel/birkakrigare-var-en-kvinna här.