Category Archives: Vad ögat ser

Så vackert ljus över Stockholm idag

Jag är alltid lite orolig när jag ska gå på fest. Köpte ett nagellack med glitter för att vara lite glittrig i alla fall. Glad att jag tog mig iväg själv trots allt.

Jag förstår inte hur Stockholm kan vara så vackert! Jag hoppas innerligt att det inte blir skyskrapor och annat när de bygger nytt.

Fotade lite på vägen till årets Julfest – Glitterfest på Östasiatiska museet med Världskulturmuseerna. Det var så annorlunda färg på himlen.

Jag är tacksam för så härliga människor och så god mat! ?

Kram

Brända pärlor

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram ?

“Tatuerade” en arbetskollega häromdagen

Att vikingarna var tatuerade beskrivs av Ibn Fadlan, araben som mötte Rus vid Volga 921/22, och nu fick jag även tips om ytterligare en källa till taterade vikingar, men som jag behöver kolla upp 🙂

Jag tycker det blev fint. Först trodde jag nog att jag ritat en orm, men det är nog en varg, kanske Fenrisulven, eller något annat bendjur… ?

Inspirerades av två runstenar som finns i utställningen Vikingar.

Bra att veta är kankse att utställningen stänger 7e januari och är stängd i ett och ett halvt år.

2020 öppnar nya Vikingar 🙂

Kanske vi kan tatuera barn då 🙂 med tuschpenna förstås ?

Kram

Honey

Min älskade hund Honey ❤️?? Världens snällaste hund! Jag saknar henne fortfarande. Målning efter ett svartvitt fotografi som jag fotade en dag när jag skolkade från gymnasiet.

Vissa dagar stannar som kvar i minnet mycket tydligare än andra… Det är nu 30 år sedan den dagen.

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Besök på nyöppnade Nationalmuseum

För ett litet tag sedan var jag på besök på Nationalmuseum med Förvaltningsgruppen som jag är med i på Historisk museet. Det var intressant att se på museet ut ett lite annat annat perspektiv än som besökare och beundrare av konst ?

Bild från wikipedia.

Vi fick en guidetur av Joakim som jobbar med museets utställningsform. Museet hsr även fått en ny logga designad av Hattrick.

Under turen tittade vi på ljusinsläpp, fönster, gardiner, socklar, textskyltar, färgsättning, monterlösningar och konservatorslösningar.

Den otroligt vackra Skulpturhallen

Vi började i Skuloturhallen som har en fantstisk akustik. De har ett nytt tak som reflekterar ljudet åt olika håll plus plattor på väggarna med akustikputs.

Alla skulpturer är rengjorda.

Det finns en att att läsa från hemma att ladda ner innan besöket.
https://www.nationalmuseum.se/besök-museet-1/ladda-ner-appen

Skyltarna sitter lite långt ner för att vara tillgängliga för fler. Texter är även skrivet direkt på väggarna.

Lite suddig 🙂 men jag var lite krasslig…

Bara montrar är en hel vetenskap för säkerhet och rätt klimat för föremålen.

Socklarna runt om ger en sorts avspärrning istället för rep, vilket jag tycker blev fint!

De har även jobbat mycket med alla färger och det är otroligt fint! Jag älskar att det inte bara är vitt, vitt, vitt! Tydlugen är färgerna en del av den ursprungliga planen för museet.

Kanske att de skulle ha valt någon annan färg än plastfärg, men nu är det gjort.

Tavlor i massor…

Det finns så mycket vsckert att titta på.

Bokmontern var cool. Den släcktes och tändes för att minska skadligt ljus och hade allt för att böckerna skulle må bra.

Alla fönster i hela huset är bytta! Så så lite som möjligt av UV kan ta sig in och nu är det bara LUX kvar! Vissa tavlor kommer ändå behöva bytas ut med jämna mellanrum. Men det var mycket ljusare där inne nu. Så fint ?

Utsikt!

En monter är helt galen… De har glasat in hela sägen!

Ett italienskt företag levererade dessa gigantiska glasskivor som monterades med en glasmonteringsrobot 🙂

Det fanns även en utställningsdel som provocerar och handlar om Nationalism. Skivade dalahästar är inte min grej, men jag kan förstå vad de menar. Konst kan vara konstruerat även om det är Zorn, och konst är till för att väcka tankar och synliggöra saker i samhället. Det är den konstnärliga friheten och viktigt i ett demokratiskt samhälle.

Numera har Nationalmuseum även uppdrag att vara Sveriges Designmuseum.

Barnrummen

Nationalmuseum har även satsat på ett barnupplevelserum. Det kostar pengar, vet inte hur mycket, och så får barnen upptäcka vem som bort i rummen.

Det var jättefint och lite läskigt samtidigt. Bäst att följa med sitt barn tror.

Spännande rum fanns där inne.

Ateljén är bara att vara avundsjuk på! Tänk om vi hade så här på Historiska eller Medelhavsmuseet ❤️

Det finns till och med två rum.

Garderoben

Garderober, sittplatser, matsäcksrum och toor i massor fanns nu.

Flera skärmar fanns med aktuell information. Väldigt snyggt gjort. De har även en gigantisk hiss som ser ut som en flätad metallkorg som tar hela grupper och de stora glasskivorna ?

Hissen

Bakom hissen är det filmvisning.

Restaurangen

Restauragen är helt planerad och allt är tillverkat av lokala producenter från Sverige och någin från Finland ? Det gick inte att fika för det var helt full, så det får bli en annan gång!

Butiken

Shoppade lite bara – bland det viktigaste med ett museum är butiken. Den är otroligt fin, men det fanns inte så mycket som jag ville köpa. De skulle behöva ha det lite mindre uppstyrt och inte så stylat för min smak. Nu blev det för mycket – det här ska passa ihop… Men jag är imponerad att de tagit fram så många profilprodukter. Bara det är en bedrift!

Carl Larsson hade varit glad – kanske mår han lite bättre när han ändå hänger med sitt Midvinterblot pampigt i Entréhallen ❤️

På det hela så var allt väldigt vackert men nästa gång går jag hur som helst dit för konstens skull ❤️?️

Kram

Kvinnan eller gudinnan från Öja

Jag går runt på Historiska museet, visar föremål och berättar om allt möjligt och så plötsligt får jag se ett delat inlägg på facebook av en av mina facebookbekanta som letar i Sök i samlingarna efter saker – han har hittat en vikingatida kvinnofigurin jag aldrig sett tidigare! Men enligt Sök i samlingarna så är hon utställd i utställningen Forntider 2! Hon har uppsatt hår i knut och en kjol och armarna har hon runt vad som ser ut att vara en gravidmage på samma vis som “Frejahänget” från Aska, Hagebyhöga.

Thank You Ari! ?️

Kvinnofogurin från Öja på Gotland . Fotografierna är skärmdumpar då det inte gick att ladda ner bilderna, foto Elisabet Pettersson, SHM

Freja från Aska, Hagebyhöga. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

På ryggen ser det ut som ett bälte eller en jackkant, som även syns på framsudan under händerna, och hon har en smal kjol på sig eller om det är en hängselkjol som är under en jacka…

Fynd nr 3053, från Catview.

Figurinen verkar vara hittat vid Hoburg (tg? ) och inlöst 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Jag undrar om de är från en grav?

Jag gick veta att figurinen under lång tid saknats i samlingarna, men att den hittades i en sk. sump. Där saker hamnar som ingen vet var de hör hemma, men som inte går att slänga.

Tack NyBjörn!

Jag är glad att den hittades igen ? och jag ska titta efter den idag. Tänk om det är gudinnan Freja 5,2 cm hög!?

Kram

Uppdatering:

Nr 45. Allt i montern är utlånat…

Birkaankan

Älghornsankan från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Ankan är tillverkad av en älghornsbit. På ena sidan syns hornets utsida och på andra sidan håligheter från inne i hornet.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Svartajordenkortet.

Två foton till av Christer Åhlin, SHM.

Jag undrar hur den användes? Var det en leksak eller har den varit uppsatt på någon stav? Det är ett hål igenom den i alla fall. Kan den ha hängt någonstan? Vid en hornverkstad? Var den lätt att tillverka? Någon har ju bestämt sig för att göra den 🙂 Jag vet inte vad fyndkontexten var men det kanske går att hitta igen i någon Stolpeanteckning…

Foto: Yliali Asp, SHM.

Ankan tolkas som en barnleksak och finns som leksak med i tidningen Historiska nyheter 22, Livet i Birka. Just nu ställs den ut på Historiska museet i en monter med barnleksaker och barnrelaterade föremål. Vad tror du den använts till?

Foto: SHM.

Jag har tillverkat ankan i trä, men den är så fin i älghorn och en jag känner hae gjort en av just älghorn. Den fick vara med till Björkö när vi spelade in Arkeologens dotter 🙂 så spana efter den ?

Kram

Länktips:

Den här länken kommer inte finnas kvar så länge till. Jag kommer behöva ordna nya länkar på många inlägg när jag vet vilka det blir. Jag kommer att sakna Sök i samlingarna!

http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107535&page=2&in=1

Ankan finns även med i tidningen 22Historiska nyheter, Livet i Birka. Den finns på flera ställen på nätet.

https://www.yumpu.com/sv/document/view/20546228/livet-i-birka/23 här.