Category Archives: Vad ögat ser

Sappo

Min första vän 💖

Min mamma och min pappa köpte honom till min mormor Aina.

Mamma ville inte att jag skulle skriva det eftersom man inte ska köpa hund åt någon annan 🌺 Men det är ju snart 50 år sedan så hon gick med på det.

Det blev kärlek i många år. Även min och nog mitt första porträtt 🐕

Kram

“Bäversvansbörsen” från Långön

För några år sedan, när vi gick runt i Vikingautställningen på Historiska, så såg Moa Råhlander på att den exotiska, vikingatida Varanödlebörsen från Hotingsjön, Långön i Ångermanland, inte alls var en börs av ödleskinn utan att det istället är en bäversvans! Vilket jag inte tycker är så oexotiskt 💖

Av doftkörtlar svansen görs tex. drycken bävergäll… Och som Moa berättade, användes som alternativ till vanilj!!!

Bäversvansbörs. Foto: Ny Björn Gustafsson, SHM.

Moa har skrivit ett “Kortare meddelande” i Fornvännen, men jag hade missat det. Hon har med fotografier av huden på två ödlor samt en garvad bit bäversvansläder och det är hur tydligt som helst att ddt är just bäver!

I börsen fanns korroderat järn och flinta, så börsen med innehåll var helt enkelt en vikingatida tändsticksask.

Som många andra har jag pratat om den asiatisk ödla som långväga på något vis tagits till Sverige – men det är alltså fel.

Den nya kunskapen har kommit in i Sök i samlingarna på anmärkning 🙏

Så en gammal sanning behöver inte alltid vara så sann och det gäller att ibland kunna se saker med nya ögon, med en hantverksmässig kunskap och kunskap som fötts ur återskapande!

Så får du tag på ett gammalt bäverskinn med svansen kvar, så vet du vilken del du ska använda 👌

Kram

Lästips:

Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizard skin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2017_249

Ture J. Arne, 1926. Ett gravfält från vikingatidens slut i norra Ångermanland, I: Fornvännen, 21, s. 85-103.

Tomtens gula vårblommor

Bland buskarna ut mot vägen, vid den kankse 300 år gamla eken växer två forsythior. De är så fina. Mamma berättade att den kommer från Sättra på Adelsö 🙂

Tussilagona har blommat ett tag och några har vissnat till en varm, orange färg. De är för alltid min barndom. Jag brukade plocka och sätta dom i en liten glasvas med flera små hål i, men jag gör det inte längre. Tycker om att se dom i vägkanten.

Påsken är över men påskliljorna är som vackrast nu. Starka och så vackra!

Kram

Till Årsunda en sväng

I lördags packade jag och tog bilen till Årsunda för Vårblotet. Handlade i Sandviken där jag hittad Tommy bland mathyllorna, så vi åt lunch på “Monroes” och jag älskar Monroes – Haloumiburgare och pommes till Elvismusik!

Det är lite som en minimaknad på fredagen och lördagen och jag hade med mig några pärlor. Jag hade min påskgula hängselkjol men missade be någon ta kort.

Johan hade bränt keramik och resultatet var jättefint!!! Bland vikingakeramiken hade det smugit sig in lite stenålder 😉

De hade den stora grytan över allt för att bränna utan syret för svartbränning. Jag känner mig så glad att alla håller på med så många olika hantverk.

Några växtfärgade också och här är ett nyupptaget tyg färgat med krapp och valnöt. Det blev så vacker färg! (jag glömde fråga vad se heter).

Efter tinget blev det gruppfoto.

Gruppfoto från Vårblotet i Årsunda 2019. Foto: Anders Wik.

På kvällen var det gille.

Det var så vackert ljus inne i långhuset innan mörkret.

Lite vikingatida brieost…

De hade äggjakt, ägg gömda här och där på gården, och delade ut fyndpriser 🙂

Vi fick mjöd av en som brygger mjöd och det blev lite senare än jag tänkt. En långdans gjorde vi och jag önskar att jag kunde sjunga så som hon som sjöng dansen!

På söndagen var det föredrag om vikingatida ord och deras betydelse med Anne-Berit 🙂 Det var intressant och roligt!

Besökte även Skogen intill gården. Det är så vackert där och känns som om jag skulle vilja bo så. I djup skog i en liten stuga.

Så tack Rickard och Årsunda för den här gången 🏵️🙏🍓

Kom hem igår vid 16.30 och somnade 17 🙂 Men nu är det dags att gå upp. Har lite ledigt några dagar från jobbet och ska bara mysa och jobba hemma och kanske ta en tur ut till Björkö.

Kram

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap 💖

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent 🌺 Att kämpa ett helt liv.

Kram

Nya skyltar för Grek-Rom

Som ni vet så jobbar jag fortfarande på Medelhavsmuseet ibland och igår möttes jag av Fredrik och de nya skyltarna 👌💖 Första skylten svarar på den vanligaste frågan från besökare 😄 “Var är snopparna?” Vet inte hur många gånger jag svarat på det!

Skyltarna har vinklats ut något på vissa podier, vilket gör det lättare att läsa.

Andra vanligaste frågan är naturligtvis också med 🙂 “Var är näsorna?” 👃

Några skyltar blev inte så lättlästa för alla… Den här sitter lite väl högt. Å andra sidan så sitter endel lite väl lågt… så så kan det bli.

Ett förstoringsglas kan behövas här och där. Men texten finns i allafall!

Amforan ser ut att ha två ben… 😄

Otroligt skönt att slippa de lösa utställningstexterna! Nu går det att hitta bättre vad föremålen är för något utan att behöva leta i de lösa texthäftena!

Snygga väggskyltar. Undrar vad de är tryckta på? Blev lite förskräckt bara över att Dionysoshuvudet var borta, men han är hos konservatorn.

Palatsreliefen är en kopia. När Daesh slog sönder de som är kvar grät jag framför nyheterna. Ibland är det skönt att kulturlämningar ändå är utspridda över jorden som mänsklighetens minnen och för omvådnad.

Den här skylten har mycket text och jag älskar det. Ibland underskattas besökaren i tron om att de inte orkar läsa så mycket. Men valmöjligheten är ju nyckeln. Vill jag inte läsa allt så behöver jag ju inte det.

Främre orientenföremålen har nu fått en lite mer permanent monter igen. Liten men med så fina föremål 💖

Skylten här blev i Cypernutställningenandan.

Det med texter på ett museum är en konstant svår fråga. Hur ska de se ut, vad ska stå på dom, hur mycket eller lite, vilken font är lättast att läsa, i vilken höjd ska det sitta, vilket språk ska användas? Ska de sitta fast eller vara lösa?

Jag tycket någonstans att det viktigaste är innehållet och att de sitter så det är lätt att hitta texten till föremålet som jag vill läsa om. Nu gör det det 🌺 även om det är lättare att vara lång vid vissa montrar och kort vid andra och att synen är på topp.

Kram

Vad längtar jag efter?

Jag går ju en till yogautbildning, nu i Restorative yoga, och vi tittar innåt, vänder oss in mot oss själv.

En av böckerna på vår läslista handlade om hjärnan. Om höger och vänster hjärnhalva och om att få en stroke. En av slutorden i boken är att vi kan välja att ändra oss, att släppa taget om våra egna inre tankar och en fråga som kom upp i boken “Min stroke” var, vem vill jag vara (på ett ungefär) och jag frågade mig själv, vad behöver jag, vad längtar jag efter…?

Jag längtar efter att måla med pastellkritor. Jag önskar att jag målade lite mer regelbundet, att jag tar mig tid till det och inte oroar mig över resultatet utan mera bara målar. Då använder jag höger hjärnhalva och vänster hjärnhalvas inre dialog tystnar en stund.

Köpte fyra krior idag på lunchen, färgerna är så tilltalamde och jag hoppas sätta mig framför staffliet snart igen 💖

Jag undrar om det är ett år sedan jag målade senast när jag var i Indien… Det känns som att det senaste året gått i en rasande fart. Jag behöver stanna upp och vara mer i livet, i nuet.

“Jag bugar mig inför det oändliga havet av gudomlighet…det som jag är en droppe av. ”

Min svenska översättning av Radha Rajanis och Satyadev Barmans tolkning av Om Namo Narayanaya –

“I bow to the infinate ocean of divinity…that which I am a drop of”

💖💖💖🙏

Kram