Category Archives: Forntida textil

Dyecolors from the Vendelperiod

All this information is from the book Nørre Sandegård Vest, exept for the piqture of me.

I usually do not write in english, but here goes.

Foto: Kristina Ekero Eriksson ur hennes bok Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga, s. 165.

The fabrics from Nørre Sandegård Vest from the Vendeltiden period has been found to have a range if colors – pale yellows, dark brown, blues and practically black shades.

Some fragments have traces of blue and has been analysed in collaboration with Penelope Walton.

Most colors are from the diamond twills that were very similar or the same as the finds of diamond twills from Birka.

The linen is more white and brown (not sure if that is the original color though).

Some fabrics have been miscolored by metal in red and green, so that is not the original color.

Dyestuff identified:

  • Indigotin
  • Indigotin+tannin
  • Tannin
  • Indigotin+unidentified orange dyestuff
  • Unidentified orange dyestuff
  • Unidentified red dyestuff

They took tests from 12 graves, and from them 27 fragments total from different fabrics.

Blue – blackish

5 diamond twills showing blue color and in 7 more cases there was blue with mordant dye. One did not show any secondary dyeing, so 12 total can be identified with the blue color indigotin.

8 of them were diamond twills, 2 unbalanced twill and one cord layes found with one of the diamond twill from grave 70.

Yellow-Brown

Yellow-brown has been recorded on 9 samples. 8 of these were an additional dye on blue cloth. 4 of these were identified as tannin-bearing dye from bark, nuts or oak galls.

One of the fragments from grave 9, of Birka type (very fine diamond twill – gåsöga) , was colored only with tannin. The author conclued that a dark color was prefered to have as contrast to other colors. The warp was also darker than the weft!

Red/orange

4 samples also showed red/orange colors but were so slight as to know what. One of them, un anbalanced tabby, were blue and then dyed with an additional red color and it could have become a nice purple color ?

One more unbalanced tabby was probably dyed with the same orange color.

A cord and a ball of yarn were probably red 🙂 I find that exiting ?

The colors could be derived from madder (krapprot) or bedstaw (vitmåra).

Linen

The linens were not dyed at all. But used in light shades of linen.

Conclusion

So the 9 out if the 13 Birka type diamond twills were blue and 1 was brown. It was not possible to see if it was subtropical indigo (Indigofera tinctioria L) or woad (Isatis tinctiora L) . But the fact that they dyed with brown over the blue might show that they used woad that is harder to dye dark and needs moore dips in the dyebath to get a stronger color. (Also woad is what is present here un the north).

Of the 7 Nørre Sandegård, typ 3, fabrics, 3 had colors – 1 blye, one possibly orange and one blue or purple.

The only Gerlev-Dråby type fabric had no color traces.

2 cords were dyed red.

In Denmark a few samples of blue and yellow x has been find to make a green (but I dont know if that is from the vendel period) .

Another conclusion was made that the sheepwool used were mainly white. But there are finds of naturally pigmented wool as well from this period also in Nørre.

So in Scandinavia they preferd a white and blue combinaton dress with added reds, purble and brown shades, the authors conclude.

In England apparently red was more used and on Irland more purple. The Scandinavian finds are from graves and the English and Irish are from settlement and middens finds (gödselhögar?), and that can be a factor in this conclusion.

Note

I hope I got this right…

Lots of other finds could have been analysed now, after 1997, so if you have any tips they are very welcome.

Regards, Linda

Lästips:

Lars Jørgensen and Anne Nørgård Jørgensen, 1997. Nørre Sandegård Vest. A Cemetary from the 6th-8th Centuries on Bornholm.

Kristina Ekero Eriksson, 2018. Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga.

(I did not read this one) Penelope Walton, 1990. Dyes and wool in textiles from Norway and Denmark. Journal of Danish Archaeology 7. Odense.

1700-talsklänningens manchetter

Jag skulle ha gått på bal igårkväll men blev sjuk igen. Det stormade ju häromnatten och Morris kom inte hem så jag var ute och ropade efter honom flera gånger. Han kom hem dagen efter med en trasig tass. Vi har varit hos veterinären och han ska bara vila någea dagar. Han hade i alla fall inte brutit hela benet och han har börjat äta lite igen.

Inför balen sydde jag hela dagen i tirsdags. Jag sydde fast soets och gjorde dekorationsärmar – manchetter- på klänningen. Jag har sytt en engelsk klänning efter en klänning jag hittat på Pintersest i sidendamast. Mitt tyg är en gammal gardin jag köpt på loppis och mycket tjockare, men ser annars väldigt lik ut.

Jag hade inte tyg till en underkjol, så tänkte att jag lika gärna kunde göra den mer min egen. Jag har istället en sidenkjol jag kan ha till.

Nu vet jag däremot att jag kan sy en underkjol och så bara sy med en bit av det mönstrade tyget framtill, så jag ska prova det.

Klippte ut manchetterna och sen har jag klippt halvcirklar längs kanterna som jag klippt till med mormors gamla sax som man klipper zickzackmönster med ? Det blev jättefint och jag har sett den typen av klippta kanter på flera 1700-talsklänningar, alltså inte fållat tyg.

Manchetterna går ju alltid att ta av igen om jag vill att den ska se mer ut som originalet.

Men nu blev det alltså en hemmakväll igen sovandes i sängen och inte en bal på “slottet” ?

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Kringla

Jag får ofta frågor om forntida textilier och om vikingatida dräkt. Det finns inte något samlat verk med alla arkeologiska textilier, men det skulle absolut behövas ?

Skrämbild från Kringla.

På Kringla kan du söka på textil och sedan välja alla eller de med eller utan bilder. Det går även att välja efter landskap. Jag vet inte om allt finns med där, men mycket Birkamaterial finns.

Blir lite roligare att välja med bilder.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Textil&filter=subject%3Darkeologi här.

Det finns inga tolkningar för textilierna, så det behövs andra vägar för att förstå vad det är man tittar på.

Men det kan ju fungera som en ingång och det går att välja tidsålder och landskap.

Här är det Historiskas museet och Sörmlands museum som finns i listan, så det borde finnas mycket mer textil ute i landet.

Kram

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det “Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden“.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

“Bronsåldersfransar”

Nu har jag gjort klart det vita bältet.

Jag önskar att jag kunde sitta som en liten fluga på axeln på den som gjorde dessa “fransar” – ändar på banden – på bronsåldern.

De blev lite söta 🙂

Bältet är långt och ska snurras två varv runt kroppen.

Kram

Bronsåldersband med vitt ullgarn

Har varpat ett band till med två färget. Det ska vara lite som ett av de danska banden, från Borum Æshøj, men det danska bandet med vitt i mitten är ovanligt nog brickvävt. Vitt verkar också vara ovanligt, men det blir fint! Behöver nog tillverka tvåhålsbrickor.

De vävde alltså inte med bandgrind och brickvöv är det nog endast ett fynd av. Annars är det tuskaftrips.

Det ska vara starka tunna trådar i varpen, som är slitstarka att knyta och så ett ulligt inslag så det blir lite tjockare och stadigt.

Vävde nästan klart igår framför Eurovisions festivalen…

Får fortsätta ikväll och sedan ska det på tofsar.

Änden på varpen!!! Yippie!!!

Kram

Lästips:

Broholm, H.C., 1938. Kvindedragten i bronzealderen.

Spunnit med en sländtrissa från vikingatiden idag

Jag undrar vad som spunnits med hjälp av denna trissa…

Vi har en skåp med äkta föremål från forntiden som är del av vår pedagogiska samling idag, mycket försiktigt så använde jag denna trissa för att spinna tråd av kardad ull. Trissan var lätt att sätta fast på pinnen och jag skulle visa den för en sfi-klass. De ville se hur man spann och jag hade med mig lite ull och visade.

Vi har ju låtit tusentals barn hålla i den, så jag tror inte det gör så mycket att jag använde den försiktigt, men jag måste säga att för mig var det helt galet fantastiskt! 🙂

Tänk att den använts för att göra textilier på vikingatiden! Kanske tråd spunnits för att göra kläder, kuddar, väggbonader… Uttrycket att känna “Historiens vingslag” används ibland och så kände jag idag!

Det var lätt att göra en ganska tunn tråd. Trådarna kunde sedan användas enkelspunna eller spinnas ihop två och två eller fler. Raggsocksgarn är ju tex idag ofta flera trådar som spunnits ihop till en garntråd.

En sländtrissa var också mitt allra första arkeologiska fynd när jag grävde som student på Lovön 🙂

Kanske provar jag lite mer imorgon 🙂

Kram