Kategoriarkiv: Museipedagogik & publikt arbete

Julglädje- ännu en dag lever de små liven 

Jag julstädade till fågelungarna idag på morgonen efter att jag gjort yoga en timme. Gjorde ”Spiritual warrior” – en ny favorit. Tänker att de behöver lite styrka.

Kokos och Stene ville ut och flyga när jag kom tillbaka. För nu när jag tagit bort de två obefruktade äggen så behöver de ju inte ruva hela tiden. 

De är så söta 🙂 Stene sitter framför dörren och vill ut och Kokos kommer efter. Antagligen är det väl instinkten som säger att de ska ut och leta mat 🙂  Han fick gnaga lite på scones, men så fort ungarna låter lite så stannar han upp och lyssnar. 

Stene vill ha mat.

Ungarna skiter visst jättemycket! Det trodde jag aldrig. De är så sömninga och jag hoppas att de är okej. Jobbigt att inte veta om de är rätt formade och allt. Jag har googlat massor, men det är annorlunda ändå från verkligheten. De hade i allafall rena fötter, så klorna kan växa. Klorna är helt vita och jag trodde att de skulle vara svarta eftersom Stene är vildfärgad. De är väldigt ljusa i fjunen.

Den stora som föddes 15e är 8 dagar och den lilla som föddes den 17e är 6 dagar.

De är så små!

Tillbaka i holken och lite suddiga.

De ser ut att ha fin rosa färg. Inte för vita och inte för röda.

Att de är ljusgula i fjunet kan tydligen visa på pastell, splittad färg eller vithuvad. Om Stene är ”Pärlfärgad grå” och Kokos är ”Vithuvad (möjligen Cinnamon)”, så är det i varje fall inte pastell. Jag undar om jag fattat rätt med deras färg…
Kokos passade även på att julbada 🙂 Hon ville inte bada i fågelbadet, men i vattenskålen går bra. 

Behöver nog köpa en större vattenskål…

Blöt pippi.

Idag ska vi fira lite jul här hemma eftersom min son åker till sin pappa över jul i år. Vi har varannan jul. 

Så jag önskar er alla en God Jul! Drick sedan en skål till för den riktiga julen som infaller under den andra Yulemånaden, av två, när månen är full igen <3 

Kram

Lästips:

Nordberg, A. 2006. Jul, disting och förkyrklig tideräkning: Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. Uppsala. Finns att läsa på Academia.edu här.

Brute Norse blogg, 20171222. Norse yuletide sacrifice had (almost) nothing to do with winter solstice. http://brutenorse.blogspot.se/2017/12/norse-yuletide-sacrifices-had-almost.html?m=1 här

Numfkakaduasida: https://srtiels.pressbooks.com/chapter/chapter-2/

Nålhus från bj 959

Ett föremål i Mis fångade mig nyligen. Det finns många 🙂 Men det här är ett nålhus från vikingatidens Birka och det finns tyg på ringen. Tyget har förmodligen varit en bärögla, men det ser även ut att finns textil bevarat innuti!  

Grav bj 959 på Björkö tillhör en kvinna begravd i en flatmarksgrav på 900-talet. Graven syntes endast som en fördjupning i markytan och undersöktes av Hjalmar Stolpe 1881.

Nålhuset från bj 959 av ben med järn, textil och bron. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Nålhuset ritat av Faith-Ell där tyget syns bra på ringen. Tyget i nålhuset är till för att hålla fast nålarna som sticks in i nålhuset. Tänk när nålar var så värdefulla att du kanske vara hade en eller två!

Då här ser nålhuset i bj 959 ut i verkligheten. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Tygresten är förmodligen ännu sämre nu men jag hoppas de är kvar.

Det finns även en bärring av järn i graven med textil på.

Bärringen med textilrester. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Bärringen från bj 959 fotograferad men åtminstone den mindre hör till bilden med bygelsaxen. Ser inte ut som teckningen av bärringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar ju lite om det är samma fynd. 

Kvinnan i graven bar även spännbucklor av typen P 55, som är lite enklare och dateras till 900-talet.

Spännbucklor av typen P55 från grav bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla med hål i och textil från bj 959. Goto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla 2 med textilrester från bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

En liten textillåda finns också, med tuskaft möjligen i linne (eller hampa). Ska titta i Hägg om det är med i hennes bok. 

Textil från bj 959 som ser ut att vara tuskaft i linne. Foto: SHM.

I graven finns även en bronshyska använt som ett hänge, men ingen bild finns. Hon bar en kniv, en bygelsax (med textilrest) och en pincett, 17 pärlor, varav 16 i glas och 1 karneol, och hon fick även med sig en hornsked (el. ben), vilket är ett ovanligt fynd! 

Kniven från bj 959 med silver på  Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Kniven i bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen har brons runt bärringen och textil i tuskaft.

Bygelsax med vidhäftande textil från bj 959 och någit av det är en del av en pincett. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen med teckning av sidan på bärringen. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Hornskeden från bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Hornskeden igen från bj 959. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Det finns alltså inte så mycket bevarat av dräkten, som är känt, mer än tuskaftat linnetyg. Inga Hägg nämner endast att grovt slätt linne från sax och pincett skulle kunna komma från ”kjolen”, men det finns även textilrester i spännbucklorna samt på bärringen och på nålhuset. 

Ska se om jag kan hitta bilder på pärlorna också. 

Kram

Lästips:

Bj 959 i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1143&zone= här.

Arbman,  H. Birka I.  Die Gräber, Text und Tafl. 

Hägg, I, 1974. Kvinnodräkten i Birka, s. 47. 

Birka-Hovgården gille på Historiska idag <3 

Det har blivit en fin förening i Kvarteret på Björkö. Jag har inte varit med så mycket, men idag var det medlemsmöte och jag guidade medlemmarna i Vikingar på Historiska. 

Tack Gunilla för fina fotot!

Efter fika och möte berättade marinarkeologen Jim Hansson från Sjöhistoriska om fynden i hamnen.

Många väldigt spännande fynd gjordes under de 11 år som de marinarkeologiska undersökningarna pågick på Björkö. Framförallt många vardagsföremål av bl.a. trä som inte bevarats i Svarta jorden eller i gravarna. 

Ett fynd jag missat var en stor sten med rep runt! Typ ett ankare…

Det är alltid kul att guida folk som har ett specialintresse <3 och gemensam kärlek till en plats som Björkö!

Kram

Liten notis från Adelsö hembygdslag

Gjorde ju en heldag på Björkö för några lördagar sedan 🙂 Vi fick toppväder och det är så härligt att vara ute med intresserade människor på Björkö. Sist jag guidade några av dem på Helgö, en aprildag, så vad snöstorm och det snöade takt in i munnen när jag pratade 🙂

Det är fint att det finns hembygdslag och entusiaster som sköter om dem 🙂 

Undrar hur de pratade om sina hembygder (skrev helbugder först ;-)) under vikingatiden? Var de nostalgiska när de var ute och reste? Längtade de hem till områden och människor? Jag kan längta till Björkö och hem till Helgö så mycket att det gör ont. Ibland när jag var mindre längtade jag som en tok efter lägenheten på Viveka trolles gränd och nu längtar jag ibland tillbaka till lägenheten på Krukmakargatan. Varför längtar jag tillbaka och till andra platser? Varför är jag inte bara lugn och olängtandes? Jag minns en gång på Björkö när jag inte längtade någonstans, när det kändes som om jag var hemma. Det var en härlig känsla!

Kram

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Björködag med mamma och Smulan 

Häromdagen ringde de från Björkö och frågade om jag kunde hoppa in lite 🙂 och det gjorde jag gärna 🙂 Det var ju ett tag sedan jag guidade där ute. Senast var det ju sagor i husen. Så idag blev första turen och det är som att komma hem.

Jag tog med mig mamma och Smulan.

Tänker på att jag åkt med den här båten i över 20 år! Viktoria <3 Undrar hur fästa vikingarna var vid deras båtar? Vilka träd de såg i kölen och i de klinkade borden? Jag ser år av sol, regn och människor 🙂

Stoppet där jag minns första gången då rösten var tvungen att trycka undan nervositeten 1999, under en guidetur för Svea Hovrätt.

Här kommer en exposé av guidefoton när jag pekar och gör olika miner… Jag skulle platsa i en sketch med Björn Skifs! Såg just programmet om Björn Skifs som firar 70 år, så tänkte på att jag jobbade på museet när han fyllde 50 år och hela järngänget kom ut till ön! Han var min första idol runt 1975 <3

Det var ”Tema matvandring”, så en tur med att prova på lite gott att äta under turen av sådant de åt under vikingatiden som hittatas på ön – fast nytt då :-))

I Borgs hagev vid min favoritgrav. Det är något speciellt med den här platsen för mig och det är en outgrävd grav.

Jag har på mig min hängselkjol i diamantkypert av samma tyg som Birkaflickan.

Smulan vilade lite 😻 Undrar hur många hundar som blivit begravda på Björkö? Lätt att glömma alla vikingadjur som är begravda överallt i alla gravar.

Påvägen upp till Borgvallen.

Mamma agerade fotograf idag 🙂

Björkö by i bakgrunden, med två gårdar utan ägobyte sedan 1500-talet!

Hahaha, jag pekar i alla riktningar!

Eller inte hela tiden…

Här blev det lite kort pickninck inne i Borg. De fick smaka hästkorv från Munsö bland annat och jag drack också lite älgörtte 🙂 Det är salisylsyra i, så bra mot huvudvärk. Kallas älgört, eller älggräs, för att älgar tuggar i sig det (när de äe brunstiga)…men även använt för att göra mjöd bra och heter även ”mjödört”. Teet är också bra mot reumatism.

Jag vet inte – ska jag sy fast röda hängslen istället? Det ser lite konstigt ut tycker jag när de vita hängselbanden smältet in mot särken och inte syns…

Det var så fint idag – en riktig sommaridyll!

Lite pekande vid korset också 🙂

Utsikt mot Hovgården på Adelsö.

Det gick även en engelsk matvandring samtidigt. Nere vid museet igen ingick det lunch med ärtsoppa, lingonsaft, bröd och färskost utanför museet efteråt och det var gott. Ärtsoppa är verkligen gott ibland!

Smulan hade också en bra dag och fick sitta i knät hos en i gruppen när vi hjälpte till att servera efter guideturen. Tröttis i linneduk.

Det blev en härlig dag och jag jag är tacksam att vi fick en till av dessa magiska Björködagar med en härlig grupp.

Kram

Ps. Glömde fråga precis alla i gruppen om fotona, så hör av er om jag ska ta bort något foto. Ds.

Gudarnas nya ”Vi”

Mellring har gjort en av våra nya gudar. Imorgon ska jag klippa hasselstörar och förhoppningsvis får vi till ett gudomligt och magiskt Vi inför sommaren. Vi – som tex. i Ullevi – Viet för guden Ull, dvs. en kultplats, offerplats eller helig plats där du möter och pratar med gudarna. Jag vet inte om det suttit skulpturer i dem, men nu gör vi en plats för gudarna utomhus. 

Jag har länge undrat om det gamla namnet Vitulsö, som funnits på Helgö, har med vi’et att göra? Andra stavformer är Vettersjö eller Wikelsjö.

Sökte på vitul i Ortnamnsregistret.

Bland ortnamn i Sverige finns tex. även Odensvi och Mjärdevi (Njärd). För ”Odensvi” kom det upp 226 svar för hela landet men inget i Uppland! Däremot finns det massor med ”Torsvi” i Uppland. 

Ett annat namn är Ve,  som i Frösve eller uttrycket ”Varg i veum”, dvs. en förbrytare är i helgedomen. Ve användes mest i Västergötland och , som i  Väse, är andra varianter. 

Kram
Lästips:

Calissendorff, K. 1963. Vitulsö. Ett försvunnet ortnamn. Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskrift. 

Franzén, B-M. 2010. Specialinventering av forn- och kulturlämningar på Helgö, Ekerö kommun, Stockholms län. Pdf här.

Ortnamnsregistret: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/ortnamn/ortnamnsregistret/sok-i-registret.html här.

Vi, Språk och folkminnen: http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/namn/fragor-och-svar-om-namn/namnfragor/2015-08-18-vad-betyder–vi–.html här.

Ortnamnet Vi på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vi_(ortnamn) här.