Kategoriarkiv: Björkö/Birka

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

Liten snickarverkstad på altanen

Har fått beställning på vikingatida leksaker, så nu blev det ”snickardag” på midsommardagen 🙂

Får hjälp av Vicke Viking. Han är en månad nu och Iris slängde ut honon på altan…

Han är så söt. Iris har fått tre kattungar.

Jag gör det enkelt för mig med spillbitar, som annars bara eldas upp, och grannen Hasse hjälper mig att såga ut bitarna som jag sedan täljer till och filar.

Ankan är i original i älghorn och hittad på Birka och hästen är från Färöarna i furu.

Ankan från Svarta jorden på Björkö. Det vikingatida Birka. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto ur Katalogen Viking og Hvitekrist.

Tänker på barnen, om de var leksaker båda två, som en hång i tiden fick en leksak som tagit lång tid att tillverka undet vikingatiden. Älghorn är inte helt lätt att tälja i. Tänk om der var det en kammakare i Birka som gjorde den? Hästen kanske är en bit som blivit över när de byggt någon båt eller så 🙂 Vi kan ju aldrig veta, men det är kul att fundera och fantisera.

Kram

Ölandskvinnan och vikingamodet

Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.

Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.

Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.

Foto: SHM.

I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.

Foto: SHM.

Ovsla spännbucklor av typen P 51.

Foto: SHM.

En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.

Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.

Foto: SHM.

Ett silvermynt omgjort till hänge.

Foto: SHM.

Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.

Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂

Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.

För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?

Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!

Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.

Foto: Elisabet Pettersson, SHM.

Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.

Påfyllning

Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.

Gästrikland -men det finns förmodligen fler:

Valbo i Gästrikland.

Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.

Blekinge:

Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.

Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.

Ströbohögen i Västmanland:

Djuped i Ångermanland:

Flera från Öland:

Från Östergötland :

En till från Östergötland.

Några från Småland:

Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂

Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.

Kram

Länk:

Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.

Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:

”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”

Björkö igår och besök på studentgrävningen av Stadsvallsförlängningen

Jag fick en superfin dag igår! Åkte till Björkö trots trötthet och besökte grävningen jag ”väntat” 20 år på! Jag skrev ju min magisteruppsats 1998 och letade då efter förlängningen av Stadsvallen från den befintliga Stadsvallen, över Svarta jorden och upp till Borg.

Båtresan över från Lindby och jag och Malin såg inget för vi var bländade av solen! 😂

Fortfarande lite vita blommor kvar i träden.

Igår var jag ”fritidsviking” även om jag inte hade vikingaskor på mig. Behövde ha mina bekvömaste kläder och de bekvämaste skorna på mig! 💓

Tänk så många gånger jag gått här…

Ett stopp under den hamlade hasseln.

Dansslätten upp mot Borgs hage.

Alltid denna plats i mitt hjärta.

Mandelblom.

Uppe ifrån Borgvallen skymtas grävningen. Det är ju nästan tomt ute på åkern, då 1000 år av odling skett sedan Birka övergavs.

Grävningen sedd genom en mittersta porten i Borgvallen.

Det var lite nervöst att gå genom grinden för att besöka grävningen och se vad de hittat! Även om de visste att jag skulle komma 🙂

Sett från söder.

Vallen är smal och jag är så imponerad att den ändå finns kvar så tydligt efter all odling! Även om de tagit bort det mesta här.

Sett från norr och det fanns ett stolphål.

En av grävledararna visade och berättade för mig.

När nya fynd eller konstruktioner dyker upp samlas alla och tittar och lär sig. Som arkeolog är det bra att tex kunna datera kammar! Min lärarinna var på plats och det är otroligt med den erfarenheten och kunskapen! Lyckades bara ta kort ryggtavlan…

Hon som håller i kammen skriver sin avhandling om justvkammar, så det var extra kul att det kom kamfragment!

Björkö är en plats jag aldrig slutar att förundras över.

De har tagit upp flera provgropar för att se hur det ser ut på insudan av vallen.

Det blev riktigt djupt i en ruta!

Sötaste blommorna.

Jag gick iväg en sväng för att kolla gravar inför att jag ska ha en visning på Björkö snart.

Även om det finns en utmärkt karta är det inte superlätt att hitta alltid…

Det var en helt fantastiskt dag.

Tänk alla djur och människor som gått här.

Vid Stadsvallen finns flera husterrasser.

Det blåser fast det ser vindstilla ut…

Jag satte mig vid mitt favoritställe.

Det var lä nedanför stenen.

Flera stenkonstruktioner i ritade på kartan syns tydligt.

Och jag hittade det jag ville 🙂

Hittade även fina fårisar 💓

En terass och så mycket mer än ögat kan se!

Stadsvallen med Adelsö kyrka i bakgrunden.

Att gå runt på Björkö är lite som att vandra runt i ett vykort ibland!

Bääh!

Det är bondefamiljens fina får! 💓

När jag ätit, letat och myst gick jag tillbaka till grävningen.

Spännde saker var på gång! Men inte att förglömma att ‘kol’ kan vara det mest spännande! För bland annat dateringar!

Som avslut en liten kamguide från museet.

Jag hade en toppendag och vill tacka mina fina på vänner på Björkö och Strömma och jag längtar redan tillbaka! 😘

Kram

Lästips:

Birkas town rampart. Grävningen har en egen facebooksida ni kan följa. https://www.facebook.com/BirkasInvisibleTownRampart/ här.

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! 😊

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Jaaa, Sjöisrapport

Är på Sjöhistoriska och det är lite fest! Nu ska vi få höra om rapporten efter de arkeologiska undersökningarna av hamnen på Björkö 🙂 

Återkommer 🙂 spontant – Åh, vilka fina bilder! 

Att åka till Björkö är alltid ett äventyr men även att komma hem.

Min magisteruppsats handlade bland annat om Birkas hamn och jag funderade mycket på hur den skulle ha fungerat som del av ett ”försvar”. För många år sedan skrev jag även en liten artikel i Fornvännen om ett område på Björkö jag kallade båtuppläggningsplats. Inte ett naust, där båtar kan dras upp, men artikeln heter ”Naust på Björkö?” och i den har jag inte ens med de naust i Hemlanden som faktiskt finns där. Men, men… 🙂 En tid senare gick jag runt ön med en marinarkeolog och visade de platser som jag tyckte var intressanta 🙂 och nu många år senare, efter år av arkeologiska undersökningar så finns alltså rapporten det ”Maritima Birka”. 

Museichefen välkomnade och Nina berättade om pedagogiken.

Det var många kära ansikten på plats och vi fick höra om både pedagogiken kring grävningarna, vilket verkligen prioriterades, och om många fynd och funderingar och tolkningar av själva anläggningen ute i vattnet – för det är inte helt klart vad som finns där ute. Det är i alla fall inte bara en pålspärr, en vågbrytare eller bryggor. Kul är att det äldsta timmret av alla de 100 de hittade, daterats till 640-675, alltså tidigare än vikingatiden. 

Jim berättade om utgrävningen och fynden.

Rundtur på våren för guider för några år sedan. 

Ett av de fyra ”bryggfundament” eller ”stenrevlar”, som verkar vara från vikingatiden, men som då låg långt under vattnet. 

Hansson kallade dem för stenrevlar.

Underst i den de grävde kom det fram vikingatida trä, vilket skulle kunna visa på träkistan som stenar lades i så det blev en stenkista ute i vattnet en bra bit från strandlinjen under vikingatiden. Vattnet var då flera meter, minst fem, högre då men pga av landhöjningen ligger de alltså i standkanten nu. Ytterligare en har enligt rapporten varit med, så det blir som fem fingrat ut i vattnet…

Finingar!

Ur rapporten s 45.

Det har många fler frågor att svara på och jag hoppas de kommer fortsätta undersökningarna av Birkas hamn och de andra möjliga hamnar och nausten och kanske ha med mina små ”laguner” som jag visade A. Olsson för så länge sedan. 

Hamnen ligger idag inte i ett toppenläge för vinden, då det ofta blåser in i den, men enligt Sibylla Haasum, som numera är pensionerad men som var chef för Sjöhistoriska musett, så blåste vinden annorlunda under vikingatiden. Jag undrade om jag hade antecknat det någonstans och det hade jag som tur var 🙂

Anteckningar från en föreläsning på en av Birkautbildningarna med Sibylla Haasum.

Jag hann gå på en hel del utbildningar som hållits årligen för de som ska bli Birkaguider, och ett år hade vi skmmartemat Skepp och båtar under vikingatiden, och då fick vi höra flera föreläsare som berättade om det. 

För mig har annars de marinarkeologiska utgrävningarna betytt att jag fått sålla föremål vid utgrävningen och bland annat hittat en metkrok i trä; att jag har 1000 år gamla valnötskal i kylskåpet,  som jag fick så det kom mycket nötter och annat som inte kunde sparas alltihop; att jag sytt en väska efter en av väskbyglarna som hittades och som jag fick utsågade i present; att jag fick fotografera fantastiska tygbitar som dök upp i form av tjärsvabbar; och att att jag fick bada bastu i partytält! Dessutom har jag lärt känna roliga och kunniga människor som gillar forntiden lika mycket som jag 🙂 

På besök en fin sommardag 🙂

Jag beundrar marinarkeologerna som jobbar under vatten. Jag menar jag försökte ju dyka i Medelhavet och fick klaustrofobi…

Ylletyg.

Tjärsvabb av ylletyg som fortfarande doftar tjära.

Ännu mer aptitlig textil…

Godislådor kan man ha till mycket.

Kroken jag hittade.

Kanske ett litet nätsänke i näver till ett fiskenät.

Keramik.

En knävel – lite som en duffelknapp.

Rep – är det av lindbast?

Rolig nöt med hål i.

Litet nålhus i trä!

Väldigt fint med olikafärgade lådor att visa sakerna i!

Även Smulan var med på marinarkeologisk utflykt.

Flera av fynden har redan kopierats av reenactare och det är kul att tillverka vikingasaker. Själv fick jag väskbyglar av marinarkeologerna Maja och Eve och sydde en ”Birkaväska”.

Kopior av den ena vikingatida väskbygeln som hittades och som jag skrivit om tidigare.

Så här kommer nu lite mer fyndfrossa fynd som jag fotade när de var utställda på Birkamuseet, samt lite annat vikingabirkafrossa 🙂

Den fina spännbucklan, pärlor och en sländten.

Många av fynden har aldrig hittats tidigare på Björkö eftersom att trä inte bevarats så bra i gravarna och i Svarta jorden. 

Närmare bild på spännbucklan.

Det var inte mycket metallfynd, så det känns otroligt att en spännbucklan bevarats så bra. Vad gäller trä så har föremålen hamnat i lera på botten som är syrefritt och därför bevarats. 

Den förmodade sländtenen som blivit lite krokig.

Tygbit som kan ha varit en tjärsvabb och islägg, dvs. skridsko.

Lite närmare bild på tjärsvabben.

Skedar och andra husgeråd i trä hittades.

Den enda keramikbiten (?), en träsyl och en träskål.

När föremålen konserveras så ska de även göra vedartsanalys för att se vilka träslag det är. Knivskaften är tex gjorda i ask. Det blir kul att få veta mer om det särskilt med tanke på att öarna heter Björkö, Ekerö, Alsnö nu Adelsö, Kärsön, som betyder småskogarna och så platsen Lindby

Tänk om det fick att bara titta in i forntiden. Att i allafall se det som en film. Jag har ju ändå haft förmånen att vara mycket på Björkö genom åren och det är en av mina käraste platser. Ännu har ingen hel båt hittats men delar har ialla fall hittats i vattnet.

Kanske såg det ut så här när de byggde båt?

Fick följa bygget av en kopia av Årbybåten under en säsong och fick även ge den sitt namn – Våga.

Årbybåten i modellen på museet.

Det är få platser som är så vackra i mina ögon. Men jag undrar hur det var att se skeppen komma med fiender…

Bryggan i Kvarteret.

Lite mera Svarta jorden.

En gång i tiden tittade människorna över till Björkö från Lindby och såg här hus och båtar, hästar och människor. Röken steg upp ur hustaken och kanske lät människorna högt över vattnen. De som befann sig på den brygga eller, konstruktion, som fanns i hamnen tjärade båtar och högg trä till träflis och kanske skrattade de och pratade om förra gången blixten stog ned uppe på berget – Tors närvaro i vardagen. 

Lindby, är det platsen med lindarna? Var det ett nytt träd i Mälardalen då? Arkeologerna hittade mycket lindbast, så kanske basten kom härifrån?

En av alla båtturer från Lindby till Björkö.

Jag har kört båt över vattnet i alla möjluga väder, till och med med blixtar längs himlen, och många gånger undrat vilka människor som kände att de nästan var hemma när de tog sig över vattnet på vikingatiden till dåtiden Birka.

Oj, oj insåg att jag kanske var lite väl romantiserande nu…en del trälar kankse inte alls ville över vattnet till Birka. Minns ju faktiskt gånger då jag själv tänkt på ön som ”Alkatraz”…

Kram