Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Liten snickarverkstad på altanen

Har fått beställning på vikingatida leksaker, så nu blev det ”snickardag” på midsommardagen 🙂

Får hjälp av Vicke Viking. Han är en månad nu och Iris slängde ut honon på altan…

Han är så söt. Iris har fått tre kattungar.

Jag gör det enkelt för mig med spillbitar, som annars bara eldas upp, och grannen Hasse hjälper mig att såga ut bitarna som jag sedan täljer till och filar.

Ankan är i original i älghorn och hittad på Birka och hästen är från Färöarna i furu.

Ankan från Svarta jorden på Björkö. Det vikingatida Birka. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto ur Katalogen Viking og Hvitekrist.

Tänker på barnen, om de var leksaker båda två, som en hång i tiden fick en leksak som tagit lång tid att tillverka undet vikingatiden. Älghorn är inte helt lätt att tälja i. Tänk om der var det en kammakare i Birka som gjorde den? Hästen kanske är en bit som blivit över när de byggt någon båt eller så 🙂 Vi kan ju aldrig veta, men det är kul att fundera och fantisera.

Kram

Får jobba ett tag med ”Arkeologens dotter”

Jag jobbar ju på Historiska som museipedagog men nu är jag utlånad en stund till en tv-serieinspelning som heter ”Arkeologens dotter”. Det är en produktion av UR och Baluba och skapad av Henrik Ahnborg, som gjorde ”Geografens testamente”.

Jag har fått vara med från manusstadiet och det är spännande och kul att få se hur allt går till och att få vara med och skapa. Det är ett verkligt samskapande och både seriöst och lekfullt på samma gång 🙂 – så för tillfället är jag lite ”arkeologisk scenograf”. Jag var månader på Kanal 1 Drama i 20-årsåldern och det har jag mycket nytta av.

Det har varit full rulle från morgon till kväll under inspelningsdagarna och jag har knappt hunnit titta på fotona. Men nu är det lite paus för mig, för jag är bara med när det är inspelning på forntidsplatser.

Jag kan inte dela bilder på så mycket ännu, men här kommer lite bakgrundsmaterial och annat 🙂

Nu har vi varit i fjällen några dagar, i Idre, hem och vilat och sedan i Ekehagens fortidsby i Falköping. Jag är helt slut, men på ett bra sätt! 😀

I Idre samarbetade vi med både en tjej från Idre sameby och personer som bor i orterna runt Nipfjället.

Det var helt tomt så vi byggde ett läger på plats 🙂 Jag och Max satte upp ett stenålderstält i storm 🙂

Utsikten mot Nipfjället 🙂

Vilopaus bland rekvisitakartonger.

Inspelningsplatsen lite på håll 🙂 Här skulle jag vilja bo ett tag.

Max hjälpte mig fota genom bilfönstret! Så fint!

Vi såg renar i flock – de flesta renar var på ett område där de kalvar, men vi fick veta att det finns typ ensamrenar här och där också.

Letade istidsväxter och hittade några! Här en syraväxt som smakade gott.

Ängsull 💓

Sol, kallt och vindigt och fantastiskt vackert!

Efter några dagar på fjället… Jag, kostumör, regissör och filmfotograf efter ihoppackning. Foto: Cilla Dunås.

Var hemma i några dagar sedan åkte vi till Ekehagen i Falköping.

Jag är djupt imponerad av Ekehagens verksamhet!

Bronsåldersgården, men här filmade vi inte. Getterna vill dock vara med på film en dag…

Vi har lånat ut rekvisita från Historiska museet. Försökte bara se till så inte text och annat syns i bild… 😂

Stenåldersservis…med gröt innan diskning.

Jag lagade en av deras skäror. Det fanns en flintaskräphög! Jag hade inte behövt ta med en låda med flintaavslag…

Det är en helt fantastisk miljö och jag har ju visat typ denna vybild fast på Historiska under många år men aldrig varit där.

Undrar verkligen hur det var att leva i ”Sverige” på slutet av mesolitikum för ca 6000 år sedan.

Det var otroligt filmiska miljöer – här inne i huset från bondestenåldern och det ska bli så kul att se de komma till liv i tv-serien.

Vi fick låna ett nät från min gamla skola Bäckedals folkhögskola.

Nu ska jag vila lite och försöka få rent smutsen under naglarna och få bort superglue på fingrarna… Glad att jag inte limmade ihop dom…

😱😂

…och göra pesto på odlade växter från Ekehagen 🙂

Kram

Ekehagens fortidsby:

https://www.falkoping.se/ekehagensforntidsby.4.2daa4a6415be96c41be4ec.html

Ölandskvinnan och vikingamodet

Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.

Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.

Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.

Foto: SHM.

I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.

Foto: SHM.

Ovsla spännbucklor av typen P 51.

Foto: SHM.

En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.

Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.

Foto: SHM.

Ett silvermynt omgjort till hänge.

Foto: SHM.

Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.

Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂

Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.

För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?

Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!

Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.

Foto: Elisabet Pettersson, SHM.

Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.

Påfyllning

Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.

Gästrikland -men det finns förmodligen fler:

Valbo i Gästrikland.

Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.

Blekinge:

Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.

Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.

Ströbohögen i Västmanland:

Djuped i Ångermanland:

Flera från Öland:

Från Östergötland :

En till från Östergötland.

Några från Småland:

Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂

Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.

Kram

Länk:

Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.

Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:

”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”

Bronsåldersskor

Idag har jag tillverkat mina första bronsåldersskor, de är inte till mig utan till jobbet.

Det här var målet 🙂

Skinnbit som är rak i hälen och rundad i tån.

Klippt två och remmar.

Snodde ihop bakkappan först. Har gjort det enkelt för mig med håltång 😳. Denna söm syns tydligt på en funnen bronsålderssko som tinat fram ur isen i Norge – i Jotunheim av alla platser.

Båda bakkapporna. Lädret ska egentligen vara hårdare ko, men jag tog det jag hade 🙂

Det var intressant med hur det skulle bli att dra ihop. Jag drog även av lädersnodden… Får byta ut den när jag har bättre remmar.

Färdiga med knutar på var sida om rynkningen. De blev lite pösiga, så behöver nog inte klippa så runt.

Men toppen som tofflor!

Tillverkade ett par till. De blev större, vilket nog är bra då det ju även ska vara tyg runt foten i skorna.

Kram

Lästips:

Broholm, H.C., 1938. Kvindedragten i bronzealderen.

Norges äldsta sko – https://thornews.com/2012/06/27/norways-oldest-shoe-1400-bc/

Spunnit med en sländtrissa från vikingatiden idag

Jag undrar vad som spunnits med hjälp av denna trissa…

Vi har en skåp med äkta föremål från forntiden som är del av vår pedagogiska samling idag, mycket försiktigt så använde jag denna trissa för att spinna tråd av kardad ull. Trissan var lätt att sätta fast på pinnen och jag skulle visa den för en sfi-klass. De ville se hur man spann och jag hade med mig lite ull och visade.

Vi har ju låtit tusentals barn hålla i den, så jag tror inte det gör så mycket att jag använde den försiktigt, men jag måste säga att för mig var det helt galet fantastiskt! 🙂

Tänk att den använts för att göra textilier på vikingatiden! Kanske tråd spunnits för att göra kläder, kuddar, väggbonader… Uttrycket att känna ”Historiens vingslag” används ibland och så kände jag idag!

Det var lätt att göra en ganska tunn tråd. Trådarna kunde sedan användas enkelspunna eller spinnas ihop två och två eller fler. Raggsocksgarn är ju tex idag ofta flera trådar som spunnits ihop till en garntråd.

En sländtrissa var också mitt allra första arkeologiska fynd när jag grävde som student på Lovön 🙂

Kanske provar jag lite mer imorgon 🙂

Kram

Var på Adelsö vikingadagar idag iklädd bj 515 :)

Jag är med i vikingaföreningen Alsnu vikingar men jag har inte varit så aktiv, men idag hjälpte vi till. Tog jag med mig mamma, Smulan och Hasse till Adelsö vikingadagar och det var mysigt även om det blev svinkallt.

Det är en liten marknad på gården men med den bästa underhållningen av gycklaren Björke.

Huset har blivit så fint!

Ska få foton av Hasse på gyckleriet 🙂 min telefon la av… Hade tänkt fota mer, men så kan det gå.

Adam rustningsmakare var också där.

Det finns en fin smedja.

En stor grillplats.

Hasse stog vid stationen ”Jättekast” 🙂

Jag var vid pysselstationen och Malin hade köpt in några av mina nyatillverkade pärlor. Det var så kul att se de bli halsband!

Favoritpärla – turkosblå melon 🙂

Dagen till ära hade jag satt ihop smyckena till Birkagrav bj 515, men den syntes inte under allt jag hade på mig för att inte frysa.

Jag tycker det blev riktigt fint! Så glad att ha köpt den stora pärlan i mitten och den lilla ringen. Även om det inte står ”Till, eller för, Allah” på min 😉 Behöver bara fixa till kappan med rätt ringning, så det blir finare och inte så knöligt. Spännbucklorna ska iof vara p27:or, men de är iallafall ganska enkla som mina.

Fynd från kvinnans grav bj 515

Fyrskaftad yllekypert från bj 515. Foto: SHM.

Baksidan av tygfragmentet. Foto: SHM.

Allahringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Pärlorna från grav bj 515. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhuset från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det likarmade spännet från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Den mindre uppsättningen kommer från en annan grav. Foto: SHM.

Tänk om de kände varandra ochbsorgligt om den ena personen dog som barn. Foto: SHM.

Det var ju svinkallt, så drack rom när jag kom hem. Skål och glad valborg!

Kram

Lästips:

www.alsnu.se

Bj 515: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=722&zone=

PS. Alla länkar till Birkagravarna kommer snart sluta fungera. Jag ska försöka gå igenom hur man hittar bra sedan. DS.

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! 😊

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.