Kategoriarkiv: Birkadräkt

Första flärpförklädet

Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.

Diamantkypert vävt på Adelsö, hängselkjoltyg köpt av Susanna Brommé och sidentyg köpt av Kvalitativt krigsbyte.

Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌

Linneskoning.

Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.

Syr fast sidenbandet.

Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.

Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.

Bj 464 spännbuckla med tygrester där kanten syns. Hägg beskriver det som hörnstycke till hängselkjol. Bild ur Hägg 1974, s. 121. OBS! Men nu har jag tittat på det i microskop och jag tror inte längre på ett hörn.
Textiliernas olika lager. Bild från Hägg 1974, s. 121.

Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.

Lagerordningen av ylle, linne och siden i spännbucklan. Bilderna visar olika stadier av frampreparering. Bilder från Hägg 1974, s. 121.

Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.

Hörnet.

Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.

Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂

Till små linneöglor.

Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.

Kram

Lästips:

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.

Nålhus med tyg på från Bj 750

1879 undersökte Hjalmar Stolpe grav Bj 750 på Björkö. Den har senare även undersökts igen av Historiska museet.

Under många år så har jag visat den och inte tänkt något särskilt på nålhuset i graven. Det finns andra sensationella föremål i graven, som ett romerskt mynt med Faustina den yngre och en sax som ser ut som en skoldag och massor med annat. Graven är för en man och en kvinna samt ett barn.

Nålhuset i grav Bj 750. Bild: SHM, CC-BY.

Jag har alltså inte tänkt närmare på dessa rutor eller ens funderar på nålhuset. Men det är speciellt och det märktes nu när Jens Mohr tagit otroligt högupplösta bilder av det.

Det har alltså ett svagt, silvrigt rutnät runt ytan. Själva nålhuset är av järn och sedan så står det att det är täckt av textil med ett silvermetallband runt toppen: ”Silver, Textil, Glimmer, Järn”. I nålhuset ska det finnas tre synålar instoppade i en ulltott.

Nålhuset fotat av Jens Mohr, SHM, CCBY.

I nya utställningstexter står det:

Cylindriskt nålhus av järn på vilken virad silvertråd lagts över två lager textil. Det yttre är möjligen av siden, det inre av grövre textil. På utsidan är nålhuset prytt av silverband och glimmerskivor (de senare nästan helt avfallna). Inuti cylindern finns tre synålar instoppade i en ulltott. Gravfynd från Birka, Bj 750, Adelsö socken, Uppland.

Har zoomat lite och skärmdumpat bilderna nedan.

Tycker att det är galet spännande. De hittade ju ett nålhus i trä i vattnet utanför svarta jorden. Annars är de oftast gjorda av större fågelboen, även om det även finns olika nålhus i metall. Men aldrig att jag stött på ett textilinklätt nålhus.

Jag tittade på nålhuset på Mohrs foto med Amica idag och tyget i förstoring ser fibrerna väldigt ostrukturerade ut. Det ser inte på rak arm ut som siden, men vi får anta att utställningstexten bygger på en äldre beskrivning.

Skärmdump från Jens Mohrs foto.

Undrar hur det hängt i dräkten?

Med vänlig hälsning, Linda

Lästips:

Nålhuset ligger i monter 11, under tema Släkt och hierarki: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv

Hängselkjolar i tuskaft och snoddar

Många hängselkjolar återskapas i diamantkypert eller någon form av kypert, men det finns även hängselkjolar i rips och olika tuskaft.

Linnetyget, i tuskaft, i bj 563 har tolkats som en omlotthängselkjol med röd dekorativ snodd upptill, över stygnen.

Hängselkjolarna i olika yllerips och ylletuskaft som fått betäckningarna W22, W24, W28, W29 och W33 och finns i gravarna:

W22 – bj 835, bj 946 och ev. bj 987 (fin, mötkblå ylle)

W24 – bj 954 (mörkblå yllerips)

W28 – 1090 (mörkblå yllerips)

W29 – bj 839 (mörkblå yllerips)

W33 – ev. bj 1090 (randig i blått och brunt, 5 mm ränder)

Min gula hängselkjol är i tuskaft och nu har jag sytt en cerics till Vikingasommar.

Flera av hängselkjolarna i Birka har en snodd upptill och åtminstone en har en snodd en bit ner från vikkanten. Så jag dolde stygnen med en snodd i lite ljusare färg.

Jag borde kanske ha valt en snodd längs kanten upptill efrersom den är i ylletyg, som fyndn, men stygnen blev så synliga att jag valde att sy fast den en cm ned, över dem.

Snodden blev S-snodd, och jag vek bara garnet på mitten och tvinnade ihop det. Jag sydde fast den ”åt andra hållet” som z stygn. Ska prova båda varianterna. Tyckte det här blev lite fint 🙂

Vill man vara mer HK så kan tyget vara mer ripsartat och kanske mörkblått ?, men det här är fint och bekvämt tyg som är lite ihopvalkat och jag tycker om färgen.

Nu ska den bara pressas och lämnas på måndag. Håll tummarna för att den passar!

Kram

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.

Brända pärlor

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram ?

Vikingatida bältetillverkning

Kilppte sönder en gammal tratt jag fick av grannen. Gjorde ett mönster och ritade upp. Har en plåtsax att klippa med och fick ut några olika delar.

Använde 2 mm metalltråd till D-söljan och 1,5 mm till tornen. Min granne hjälpte mig att borra hålen.

Nitarna visade sig var det allra svåraste att få dit och jag skulle behöva mer tålamod… Åh, vad svårt! 

Vikigt att skinnets hål är lätt att få niten igenom och jag har slarvat bort min syl. 

Tredje gången efter plåtbyte. 

Färdig och jag tycker det blev fint. Tanken är att det ska vara ett lite enklare bälte men samtidigt i glänsande mässing. Gillar att remänden ser lite ut som ett ormhuvud 🙂 

Min inspiration var några bälten från Birka. Ett av dem kommer från bj 761.

Grav bj 761. Skärmbild från Sök i samlingarna, SHM.

Grav bj 761 är en kistgrav från Birka och personen hade fått med sig ett bälte, en kniv och halkskydd till skorna. Kanske är det en kristen grav. 

Bältesdelarna från bj 761. Foto: Ur Arbman, Birka I, taf. 86.

Kram

Lästips:

Holger Arbman,  1940. Birka I, Die Gräber. Tafeln. 

Bj 761 här.

När jag nu tittat efter hattar så dök bj 840 upp i Annika Larssons avhandling Klädd krigare som en grav med posament på huvudbonaden och hon citerar Geijer. Inga Hägg har inte med den bland sina ”manliga” hattgravar, så tänkte att jag skriver kort om den. Hägg kanske räknade bort den då det är osäkert om det är en mans-eller kvinnograv. Det är en väldigt kort kista, bara dryga metern, och Ann-Sofie Gräslund tycker det är rimligt att den ska uppfattas som en av Birkas barngravar.

Bj 840 är en kistgrav i Birkas Stadsvall och personen har inte fått med sig så många (bevarade) gravgåvor.

Personen har alltså endast fått med sig ett skifferbryne, en järnkniv, någon form av krampa med trä på, en vikt och kistspik samt en förmodad huvudbonad där metalldekorationerna gjort att den bevarats. Det är alltså inga vapen i den utan tas upp av Larsson pga posamentet.

Personen ligger med föttern i öster. Stolpes gravteckning, ATA.

Gravplan för bj 840. Ur: Arbman, Birka I, s. 313.

Brickbanden i bj 840 är i dåligt skick. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av posament P12 och lite brickband från bj 840. Foto: Ola Myrin, SHM.

Geijer skriver om posamentet som en bård, P12, liknande den som finns i grav 524 samt liknande i bj 832 och 1040. P12 har hon med som posamenttyp h. Det är svårt att se på fotot, men posamentet ser ju böjt ut och lite märkligt flätat. Det är möjligt att det var i mycket bättre skick när Geijer tittade på det.

Schema för posament. Ur: Geijer Birka III, s. 100.

Jag undrar vad det här är för ögla? Tycker det ser lite ut som en tillverkad ögla av den tvinnade silvertråden.

Det vore roligt om det är en barngrav eller kanske en grav för en kortväxt person 🙂
Kram
Lästips:

Bj 840 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1028&zone= här.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde, s. 100, 168.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.

Ann-Sofie Gräslund, 1980. Birka IV: The Burial Cistoms. A Study of the Graves on Björkö.

Ann-Sofie Gräslund, 1973. Barn i Birka, I: Tor 15, s. 161-179. Not 4.

Grav bj 886 – krigare med B-hatt i kammargrav

En till hattgrav av Hägg tolkad som Typ-B är kammargrav bj 886. Den ligger i gravområde 1B i Hemlanden. 

Gravplanen för bj 886. Ur: Arbman, Birka I, s. 345.

Skrämbild av bj 886 från Mis, SHM.

Skärmbild från bj 886 forts. Från Mis, SHM.

Graven innehåller mängder med gravgåvor som mannen fick med sig till nästa liv. Graven räknas till en av Birkas vapengravar och han fick även med sig ett brädspel. I graven fanns två mynt, ett samanidiskt från omkr. 900 och ett abbasidiskt från mellan 805 och 815. Nr 9 på planen är två järnvikter. En av knivarna har tre silvertrådar lindade om skaftet. 

Samanidiskt mynt från bj 886. För Isma’il ibn Ahmad i al-Schasch. Ur: Birka I, taf. 139:4.

Abbasidiskt mynt från bj 886, har gett avtryck i läder till en börs. Ur: Birka I, taf. 138:7.

Enligt Häggs tabell 8:7 och Geijer finns det i graven yllefragment från en kaftan/livrock med siden S4 och dekorerad med stickeri St6. En huvudbonad med S4 och posament P3. Bland övriga textil finns posament P8-9 ska ha legat vid bröstet. Nr 11 på gravplanen står som ”silver”. Geijer nämner även två olika lintyger som rostat fast vid svärdet. 

Text om textilierna i graven. Ur: Geijer Birka III, s. 169.

Sticker St6 i grav bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.

Stickeri St6 som står som brickväv i Mis, fid. 616564. Foto: SHM.

Stickeriet St 6, på sidentyg, är 10 mm brett och ca 75 cm långt, och Geijer har med som ”Ösenstitch” på S4? och ”flechtschnur” (Birka III,  s. 110f, 169). De ska alltså ha sutti på en kaftan eller livrock. 

Geijer beskriver borden av St6 som östenstich. Birka III, s. 110-111.

Annika Larsson tar upp den ”orientaliska” dräkten i sin avhandling Klädd krigare. Hon skriver om skilladen i dräkt mellan det grekiska bysantinska kristna dräktem oftamed invävda mönster av guldråd och det mer östliga orientaliska från Persien/Syrien som tillhörde det arabiska kalifatet och nomadfolken med ryttarkappor med påsydda applikationer. (s. 59ff).

Mannens ringspänne ligger vid höger lår och det skulle kunna visa på en omlottrock. Flera sådana gravar finns, med ringspänne på sidan vid ena låret. Jag har skrivit om dem tidigare som klappenrock,  se lästips.

Ringspännet i brons. Foto: Christer Åhlin, SHM

Huvudbonaden.

Huvudbonaden sitter fortfarande runt kraniet. P3 är flätade silverposament, men vet inte om de flätade eller de tvinnade räknas som samma, och de ska ha suttit två varv runt huvudet. 

Flätade silverposament P3 från bj 886, som suttit runt huvudet på mannen. Det tvinnade har jag tidigare inte sett. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av posamenten från bj 886. Foto: Ola Myrin, SHM.

Vid mannens fotända låg ett brädspel. 

Spelpjäser av ben eller horn. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Ett av flera foton på spelbrädets beslag. Foto: Pavel Voronin, SHM.

På spälbrädet sitter det även fast textilrester i tunnt tuskaft.

Hörnfragment av spelbräde med textilrester i tunnt tuskaft. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Svärdet är av Petersen H-typ. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Mannen hade fått med sig ett svärd i en svärdskida. På svärdhantaget finns det fastrostat linnetyg  enligt Geijer. Vävremsan av lin är dubbelvikt, noga placerad och ca 3-4 mm bred. I Mis står det att det kommer från svärdsskidan -då tillverkad av trä och linnetyg. Där var även ett grövre, fastrostat lintyg från kläderna på handtaget, enligt Geijer (Birka III, s. 169). 

Sköldbucklan av typ R562. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Del av sködbeslag med brons. Foto: Pavel Voronin, SHM. 

I graven hittades även spill av bearbetat horn och en liten vit glaspärla, en lerkruka och en skål med silverbeslag fastsatta med bronsnitar.

Han hade även fått med sig eldstål och flinta samt isbroddar. Möjligen är ett av föremålen även en ispik 🙂

Kram 
Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III, Die Textilfunde. 

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen 78. 

Holger Arbman,  1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl. 

Annika Larsson, 2007. Klädd Krigare. 

Tidigare blogginlägg om klappenrockar http://linda.forntida.se/?p=9269 här.

Birkagrav bj 976 – kistgrav möjlig B-hatt

Fortsätter med nästa osäkra Typ-B hatt från grav bj 976, som Hägg har ett frågetecken bakom i sin tabell 8:7.

STOLPES skiss av Birkagrav bj 976. Bild: ATA.

Graven är en kistgrav och det verkar som om posamentb och brickband ligger i huvudhöjd, men inget skelett är bevarat. 

Stolpes anteckningar med siffror: 1. Vävt silverband, 2. Bronsspiraler, 3. Flätat silverband, 4. Kniv, 5. Vikt, 6. Jernspänne, 7. Jernnål. 

Textil i graven enligt Hägg: Till mössan hör siden S4, brickband B7 och posament P 10?Br. I graven finns även posament P24. 

Skärmbild från Mis. Bj 976.

Graven innehåller inte så mycket saker, mest bara dräkten. Den räknas som en mansgrav då den innehåller kniv och ringnål.

Det här verkar vara en pyttebit av brickbandet. Den dragna silvertråden är broscherad dubbelt. Foto: Ola Myrin, SHM.

Gammalt foto av textlierna. Både posament och brickband. Foto: SHM.

Bronsspiralerna med textilrester. Foto: Ola Myrin, SHM.

Nytaget foto i färg av lådan med posament och spiraler. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det övre är en sk. apnäve, som en knapp, och vad jag vet är de annars endast hittade i kvinnogravar. Det undre vet jag inte vad det är, men något ska ju vara sidentyget kanske. Foto: Ola Myrin, SHM.

Brickband som ser lite helare ut, men som hamnat i posamentlådan och därför fotats, och posament P10? Foto: Ola Myrin, SHM.

Ringnålen i järn från bj 976. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Undrar just hur det sett ut på huvudet. Har bara brickbandet med spiraler varit runt huvudet eller om posamenten också hört till huvudbonaden? Posamenten ser inte särskilt nötta ut, inte ens knappen. Och de skulle ju kunnat vara någonstans under hakan. 

Vikten i graven ligger vid ringnålen och kniven ser ut att ha slipats ett antal gånger. 

Kram

Lästips: 

Bj 976 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1160&zone= här.

Inga Hägg,  1986. Die Tracht,  I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983.  Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.  

Agnes Geijer, 1938. Die Textilfunde, Birka III.  

Mitt eget foto av en låda i textilmagasinet, där bj 976 finns med.