Category Archives: Forntida dräkt

Dyecolors from the Vendelperiod

All this information is from the book Nørre Sandegård Vest, exept for the piqture of me.

I usually do not write in english, but here goes.

Foto: Kristina Ekero Eriksson ur hennes bok Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga, s. 165.

The fabrics from Nørre Sandegård Vest from the Vendeltiden period has been found to have a range if colors – pale yellows, dark brown, blues and practically black shades.

Some fragments have traces of blue and has been analysed in collaboration with Penelope Walton.

Most colors are from the diamond twills that were very similar or the same as the finds of diamond twills from Birka.

The linen is more white and brown (not sure if that is the original color though).

Some fabrics have been miscolored by metal in red and green, so that is not the original color.

Dyestuff identified:

  • Indigotin
  • Indigotin+tannin
  • Tannin
  • Indigotin+unidentified orange dyestuff
  • Unidentified orange dyestuff
  • Unidentified red dyestuff

They took tests from 12 graves, and from them 27 fragments total from different fabrics.

Blue – blackish

5 diamond twills showing blue color and in 7 more cases there was blue with mordant dye. One did not show any secondary dyeing, so 12 total can be identified with the blue color indigotin.

8 of them were diamond twills, 2 unbalanced twill and one cord layes found with one of the diamond twill from grave 70.

Yellow-Brown

Yellow-brown has been recorded on 9 samples. 8 of these were an additional dye on blue cloth. 4 of these were identified as tannin-bearing dye from bark, nuts or oak galls.

One of the fragments from grave 9, of Birka type (very fine diamond twill – gåsöga) , was colored only with tannin. The author conclued that a dark color was prefered to have as contrast to other colors. The warp was also darker than the weft!

Red/orange

4 samples also showed red/orange colors but were so slight as to know what. One of them, un anbalanced tabby, were blue and then dyed with an additional red color and it could have become a nice purple color ?

One more unbalanced tabby was probably dyed with the same orange color.

A cord and a ball of yarn were probably red 🙂 I find that exiting ?

The colors could be derived from madder (krapprot) or bedstaw (vitmåra).

Linen

The linens were not dyed at all. But used in light shades of linen.

Conclusion

So the 9 out if the 13 Birka type diamond twills were blue and 1 was brown. It was not possible to see if it was subtropical indigo (Indigofera tinctioria L) or woad (Isatis tinctiora L) . But the fact that they dyed with brown over the blue might show that they used woad that is harder to dye dark and needs moore dips in the dyebath to get a stronger color. (Also woad is what is present here un the north).

Of the 7 Nørre Sandegård, typ 3, fabrics, 3 had colors – 1 blye, one possibly orange and one blue or purple.

The only Gerlev-Dråby type fabric had no color traces.

2 cords were dyed red.

In Denmark a few samples of blue and yellow x has been find to make a green (but I dont know if that is from the vendel period) .

Another conclusion was made that the sheepwool used were mainly white. But there are finds of naturally pigmented wool as well from this period also in Nørre.

So in Scandinavia they preferd a white and blue combinaton dress with added reds, purble and brown shades, the authors conclude.

In England apparently red was more used and on Irland more purple. The Scandinavian finds are from graves and the English and Irish are from settlement and middens finds (gödselhögar?), and that can be a factor in this conclusion.

Note

I hope I got this right…

Lots of other finds could have been analysed now, after 1997, so if you have any tips they are very welcome.

Regards, Linda

Lästips:

Lars Jørgensen and Anne Nørgård Jørgensen, 1997. Nørre Sandegård Vest. A Cemetary from the 6th-8th Centuries on Bornholm.

Kristina Ekero Eriksson, 2018. Gamla Uppsala, människor och makter i högarnas skugga.

(I did not read this one) Penelope Walton, 1990. Dyes and wool in textiles from Norway and Denmark. Journal of Danish Archaeology 7. Odense.

Eskelhemfyndet utställt igen

Igår kom det otroliga fyndet som hittades i en åker på 1800-talet- ett depåfynd från Eskelhem på Gotland – upp i bronsåldersrummet i utställningen Forntider på Historiska. Vi har väntat på det länge!

Det är en hästutrustning för två små, små hästar som dragit en vagn på bronsåldern – Gotlandsruss. Den dateras till VI under bronsåldern, 700-500 f.Kr, dvs. precis innan förromersk järnålder. Tillsammans med hästutrustningen hittades även en bälteskål för en kvinna.

När hästarna rörde på sig så rasslade hängande metallbleck på plattorna. Kanske var de med i någon fin parad. När smyckena var nya i brons så var de ju som glänsande guld.

I montern ligger även andra dräktföremål på sidorna.

Mats Vänehem har ritat det fina hästparet till skylten.

Rasselplatta eller Solsymbol? Foto: SHM.

Kanske är det en solsymbol med solens strålar som stålar ut från mitten. Den tolkas i allafall som det. Skivan var sönderbruten innan nedläggningen i depån.

Detalj med små ankor. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Den fina skivan har tolkats som en symbol för solkulten i Sverige och tänks, redan av Oscar Montelius, ha suttit på själva vagnen, även om inte vagnen hittats. En liknande skiva har hittats i Kurum, Tryserums socken 1987 och totalt i Sverige ska det nu då ha hittats fem stycken “solskivor”.

Ett av de andra fynden är från Härnevi prästgåd från 1902. Då grävdes ett dike på Prästgårdens mark och det hittades en lekrika och i den låg vapen och prydnadsföremål i brons, insydda i skinn. Namnet Härnevi är en helig kultplats, Vi:et, för gudinnan Härn, som kopplats ihop med Freja. Visst är det spännande att det också är vid en prästgård!

Hästen dök upp i Sverige under bronsåldern. De finns ofta bland hällristningar och någon gång läste jag att de kunde vara lite prickiga som Pippis häst.

Munbett. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Tänk att en liten häst för ca 2700 år sedan har haft det här betslet i munnen! Ett betsel är dessutom av järn, vilket är väldigt tidigt!

Den gamla katalogen är så fint skriven. Nu skrivs nästan inget för hand längre på det här sättet. Fast det är ju klart svårt att läsa.

Fyndet hittades vid prästgården 1886 – och jag undrar om det legat en helig plats där under lång tid. (Se även brev nedan). I en uppsats från 2011 menar Louise Pettersson att det funnits en mosse där i vilken fyndet lagts ned.

Bälteskålen, som en gång suttit i ryggslutet på en kvinna, med hjälp av ett bälte.

Fyndet kanske var en gåva till “Gudinnan” i den myrmark som var där då och som sedan blivit en åker. Nerthus, som Tacitus skrev om 98 e.Kr, som bodde i en lund omgiven av vatten. Hon finns i många ortnamn. I form av en gudabild, drogs gudinnan runt i vagn och visas upp för folket emellanåt. Det finns ju en miniatyrvagn med hästar som också hittats i en före detta sjö. Det är ju fint också att det är små änder med i dekorationen, små sjöfåglar 🙂 På utställningsskylten berättas det att kombinationen med hästutrustning och dräktdelar, som tillhör kvinnodräkten, har hittats över hela nordöstra Europa.

2012 hittades det en silverskatt i Eskelhem med ca 650 mynt!

Kram

Fyndet i Sök i samlingarna

Brev och text i Catview

Lästips:

http://historiska.se/upptack-historien/foremal/rasselskiva-fran-hastutrustning/ här.

https://mobil.helagotland.se/nyheter/silverskatt-i-eskelhem-7850602.aspx här.

Ann-Charlott Feldt, En hälsning från bronsålderns soldyrkare. http://www.k-arv.se/posts/1218# här.

Kersti Wistrand, Den mytologiserade hästen. https://humanismkunskap.org/2015/02/24/den-mytologiserade-hasten/ här.

L. Pettersson, 2011. I vatten eller jord, en nytolkning av Eskelhemfyndet, här.

Barnhörnan på Vikingaliv

Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv ? Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.

Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna ? Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.

Ytterligare en av Allans skjortor.

Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.

De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.

Fenrisulven och Midgårdsormen.

Idun plockar äpplen.

Loke och Sigyn.

Oden och Mimer.

Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.

Kram

1700-talsklänningens manchetter

Jag skulle ha gått på bal igårkväll men blev sjuk igen. Det stormade ju häromnatten och Morris kom inte hem så jag var ute och ropade efter honom flera gånger. Han kom hem dagen efter med en trasig tass. Vi har varit hos veterinären och han ska bara vila någea dagar. Han hade i alla fall inte brutit hela benet och han har börjat äta lite igen.

Inför balen sydde jag hela dagen i tirsdags. Jag sydde fast soets och gjorde dekorationsärmar – manchetter- på klänningen. Jag har sytt en engelsk klänning efter en klänning jag hittat på Pintersest i sidendamast. Mitt tyg är en gammal gardin jag köpt på loppis och mycket tjockare, men ser annars väldigt lik ut.

Jag hade inte tyg till en underkjol, så tänkte att jag lika gärna kunde göra den mer min egen. Jag har istället en sidenkjol jag kan ha till.

Nu vet jag däremot att jag kan sy en underkjol och så bara sy med en bit av det mönstrade tyget framtill, så jag ska prova det.

Klippte ut manchetterna och sen har jag klippt halvcirklar längs kanterna som jag klippt till med mormors gamla sax som man klipper zickzackmönster med ? Det blev jättefint och jag har sett den typen av klippta kanter på flera 1700-talsklänningar, alltså inte fållat tyg.

Manchetterna går ju alltid att ta av igen om jag vill att den ska se mer ut som originalet.

Men nu blev det alltså en hemmakväll igen sovandes i sängen och inte en bal på “slottet” ?

Kram

Brända pärlor

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram ?

Breda vikingabälten?

Lite tankar om vikingabälten. Det finns flertalet söljor och ändbeslag som är snygga i brons och de flesta är smala och under 2 cm breda. Ifrån grav Birkagrav bj 750 finns även två stycken i silver. I denna grav hade en man och en kvinna begravts samt möjligen ett litet barn, vilket Ann-Sofie Gräslund skrivit om.

Bältesöljor från Bj 750. Foto Yliali Asp, SHM.

Här är ett smalt bälte jag gjort i ett försök att tillverka ett Birkabälte utan att köpa en gjuten sölja. Det är plåt, nitar och metalltråd och tankarna går ju inte direkt till Tors styrkebälte ?

Men hur är det då med bredare bälten? Finns de? Ja, i alla fall så finns det några få lite bredare söljor, men jag vet inte om de använts till just bälten eller till andra föremål som tex för någon del av en hästutrustning.

Ett av de lite bredare är från Gokstadgraven i Norge, men jag har letat i Sverige och det finns nästan inga. Hittade dock tre lite bredare när jag letade i Kringla.nu.

Kvalsta, Berg sn, Västmanland

Det här fina bältet är från Kvalsta i Berg sn i Västmanland och hittades i en grav, men jag vet inte om det är en eller flera gravar för de verkar vara inköpta efter att någon byggt en ladugård och hittat svärd mm i ett kollager. Det kan alltså vara en rejäl brandbegravning med en eller två personer och häst (inv. nr 11570, 12300, 12637, 12475). Kommentaren om söljan är att den var stor och klumpig.

Som det verkar så är det även en hästutrustning i graven, som innehåller traditionella, vikingatida kvinnosmycken samt vapen som pilspetsar, svärd, vapenkniv och spjut.

Texten är lite svårt att läsa men det verkar allrså vara samma grav.

Broa, Halla sn 48:1, Gotland

Även den här är hittad i en grav med hästutrustning och den är från Broa i Halla sn på Gotland.

Det är en av de märkvärdigaste gravarna i mina ögon. Mannen som blev begravd svärd, vapenkniv med sin häst begravdes lutandes mot hästen, som låg på sidan, mellan hästens ben. Han hade även en stalle till en lyra i graven.

Skällhorns, Källunge sn, Gotland

Den här söljan, kallad “halvkretsformig remsölja av järn” hittades i ett röse, grav 12, tillsamans med en doppsko till knivslida och brända ben.

Funderingar

De här bältena är alltså 3 cm – vad som ser ut att vara nästan 4 cm. De är de bredaste jag hittat än så länge.

Gemensamt för söljorna är att de är hittade i gravar med vapen. De två bredaste är dessutom hittade i gravar med häst och hästutrustning.

Med tanke på det så skulle det kunna vara söljor till någon form av sadeljordar. Men det kan ju vara en teori än så länge ☺️ Det inte finns några sadlar bevarade mer än någon på Island har jag för mig, däremot finns det många stigbyglar i gravar.

Här är två försök till bältesöljor jag smidit för några år sedan under Vikingasommar. Har inte kommit mig för att göra bälten av dem, men liknande skulle alltså vara trevligt att se i reenactmentvärlden, även om de kanske inte är runt midjan på en krigare de en gång suttit ?

?

Lästips:

Det är ingen idé längre att länka till Sök i samlingarna då sidan kommer att bytas ut, men sök på Kringla.nu och bälten, välj arkeoligi och vikingatid.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Sölja&filter=thumbnailExists%3Dj&filter=fromPeriodName%3Dvikingatid här.

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Kvinnan eller gudinnan från Öja

Jag går runt på Historiska museet, visar föremål och berättar om allt möjligt och så plötsligt får jag se ett delat inlägg på facebook av en av mina facebookbekanta som letar i Sök i samlingarna efter saker – han har hittat en vikingatida kvinnofigurin jag aldrig sett tidigare! Men enligt Sök i samlingarna så är hon utställd i utställningen Forntider 2! Hon har uppsatt hår i knut och en kjol och armarna har hon runt vad som ser ut att vara en gravidmage på samma vis som “Frejahänget” från Aska, Hagebyhöga.

Thank You Ari! ?️

Kvinnofogurin från Öja på Gotland . Fotografierna är skärmdumpar då det inte gick att ladda ner bilderna, foto Elisabet Pettersson, SHM

Freja från Aska, Hagebyhöga. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

På ryggen ser det ut som ett bälte eller en jackkant, som även syns på framsudan under händerna, och hon har en smal kjol på sig eller om det är en hängselkjol som är under en jacka…

Fynd nr 3053, från Catview.

Figurinen verkar vara hittat vid Hoburg (tg? ) och inlöst 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Jag undrar om de är från en grav?

Jag gick veta att figurinen under lång tid saknats i samlingarna, men att den hittades i en sk. sump. Där saker hamnar som ingen vet var de hör hemma, men som inte går att slänga.

Tack NyBjörn!

Jag är glad att den hittades igen ? och jag ska titta efter den idag. Tänk om det är gudinnan Freja 5,2 cm hög!?

Kram

Uppdatering:

Nr 45. Allt i montern är utlånat…