Kategoriarkiv: Vendeldräkt

Bj 349 en tidig Birkagrav

Det är inte ofta jag letar inspiration bland Birkas brandgravar, men så dök jag på Bj 349 som känns mer vendeltida än vikingatida. Men det är klart, nu är vikingatiden flyttad bakåt till 750 och då är det ju vendeltida stil. Jag tycker iof att vikingatiden ska börja den 8 juni 793… eller några år innan det 🙂

Bj 349 är brandgrav med hög på Kvarbackagravfältet. Ett gravfält jag inte visat så många gånger, för att det ligger lite avsides. Graven, skulle jag säga, hör till 700-talet. Jag har inte kollat av Ann-Sofie Gräslund eller Ingmar Jansson skrivit. Fick tips av Ny Björn Gustafsson om att Martin Rundkvist har med typen TT som övergångsperiodspännen 750-790.

Kvarnbackagravfältet i solnedgången.

Flera av föremålen har nyligen fotograferats och vips känns allt mycket verkligare!

Pärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Pärlorna tecknade av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Pärlor som denna mosaik förekommer på det vendeltida gravfältet i Nörre Sandegård Vest.

Den ovala spännbucklan från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Spännbucklan är ensam, och det är möjligt att det bara var en. Eller så klarade sig inte den andra i branden. Det brinner lite olika ibland i brandgravar. Den är en av de tiduga spännbucklorna och känns mer vendeltida.

Teckning av spännbucklan Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Kvinnan, som jag förmodar att det är fick även med sig bla två runda bronspärlor, en nyckel, en möjlig dräktnål och en kruka.

Bronspärlor från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Nyckel passar även den in på vendeltiden.

Nyckeln från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Kedjan från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Den möjliga dräktnålen från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.
Lerkärlet från Bj 349. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Slutligen fanns det även lite annat som tex nit/spik och en liten kärnkrampa.

Spik från Bj 349, Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Det kanske vore en idé att göra en vendeltida birkadräkt 🙂 – en tidig hängselkjol och tyger med inspiration från Nörre Sandegård Vest: En särk, kanske utan sprund, en rak hängselkjol i diamantkypert, en sjal med enkel ringnål, en kedja med nyckel och så pärlorna 🙂

Uppdatering 😍

Jag fick just veta att den skicklige hantverkaren Lecocq David Claude redan har tillverkat ett sett för den här graven! Så fina! Med både brons- och glaspärlorna!

Återskapade smycken från Bj 349 av Lecocq David Claude.
Tabell för de vendeltida smyckenas kronologi ur Rundqkvist 2015.
En av bågravarna på Kvarnbackagrafältet.
Sally och jag på Kvarnbackagravfältet när hon var pytteliten.

Lästips:

Bj 349 i nya sök i samlingarna https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20349&listType=archaeological

Rundkvist, M., 2015. Domed oblong brooches of Vendel Period Scandinavia. Tillgänglig via: https://doi.org/10.5878/002731. Finns på academia . edu.

Jørgensen, L. & Nørgård Jørgensen, A. 1997. Nørre Sandegård Vest. A cemetery from the 6th–8th centu- ries on Bornholm. Nordiske Fortidsminder series B volume 14. Det Kongelige Nordiske Oldskrift- selskab. Copenhagen.

Vendeltidsdagarna i Gamla Uppsala och ametistpärlor

Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid ❤️

Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.

Foto Mats Roslund

Jag är från Helgö helt enkelt 🙂 kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?

Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!

Foto Burr Öhrström.

Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!

Foto Burr Öhrström.

Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.

Foto Burr Örström.

Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.

Ametist och brinsspiraler från Helgö. Foto Sara Kusmin/SHM.

Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.

Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.

Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.

Ametist från Brunna. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametister från Råsta gård, grav 29. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametist från Vetavallen. Foto Sara Kusmin/SHM.
Ametister från Broby, Börje sn i Ulleråkers härad i Uppland, grav 1. Foto: Sara Kusmin/SHM.
Här står ametisterna som päronformade och kvinnan grav 1 fick bland annat med sig ett grönt glas.

Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.

Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! ❤️ Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.

Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.

Lästips:

John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.

Gamla Uppsala Vendeltidsdagarna https://www.facebook.com/gamla.uppsala

Pärlorna från Krutberg och Maksjön

Pärlorna från Åsele lappmark, Vilhelmina socken i Lappland är det såkallade Krutbergsfyndet! Det är daterat till vendeltid och jag hittade namnet Krutbergsfyndet i rapporten om ett annat fynd, det så kallade Maksjöhalsbandet. Pärlorna är så fina och jag har låtit göra några av dom och hoppas det blir fler.

Pärlorna från Åsele Lappmark, föremålsnr 113920_HST, Inv. nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY 4.0.

Krutbergsfyndet har 14 hela pärlor och två trasiga pärlor och det är samma inventarienummer. Så totalt 16 pärlor. Pärlorna är sådana som främst funns i mellansverige och söderöver.

Skärmbild från MIS.

Till fyndet hör även två spännbucklor och fem koniska spännen. Spännbucklorna är av vendeltida typ med sina små krypande djur på som ser lite ut som gråsuggor 🙂 eller något annat? Kanske fladdetmöss? Vad ser ni? Jag kanske måste skriva ut och rita av för att se 🙂 Eller så finns det någon bra beskrivning redan.

De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand , SHM, CC BY 4.0.
De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Eva Vedin, SHM.
Skärmbild ur Catview, inventarienummer 10321.

De koniska spännen har en låg, upphöjd kant och plattare topp och de är delorerade på lite olika vis. Jag vet inte hur de använts.

Fem konformiga spännen, föremålsnummer 599435_HST, inventarienummer 10321. Foto Eva Vedin, SHM, CC BY 4.0.
Skärmbild från Catview, fortsättning. Totalt kan det vara fem toniska spännen.

Den här typen av bronsspännen kallar Gjessing, enligt rapporten om Maksjön, för ”nordenfjellsk”, och de ska ha sin största utbredning i norra Norge.

Vem var personen som bar pärlorna? Hörde dessa föremål ihop i en grav? Tyvärr är fyndomständigheten oklar, men det ska ha hittats invid en kåtatomt. I rapporten står att en geolog Granlund, som år 1934 besiktigade fyndplatsen får Krutbergsfyndet, anser att Krutbergsfyndet härrör från
grav ( ATA dnr 3613/ 34, jag har inte läst), medan en Harald Hvarfner var av uppfattningen att föremålen nedlagts som en lapsk depå.

Maksjöhalsbandet

Det finns ett fynd till från Vilhelmina – det så kallade Maksjöhalsbandet. Det hittades vid Maksjöns strand i resterna efter en möjlig järnåldersgrav som daterats till vendeltiden. Även om arkeologen Tomas Johansson, som skrev rapporten, tänker att det snarare är ett depåfynd. 1969 dök det upp ett spänne på platsen och den undersöktes senare 1972.

Maksjöhalsbandet. Foto från Västerbottens museum.

Jag hittade ett till foto på pärlorna!

Maksjöhalsbandet. Skärmbild från Susanne Sundströms rapport från 2014.

Så även här fanns tre koniska spännen av den norska typen med avplattad topp men även en bronspärla, knivar och lite annat, men inga bevarade mänskliga kvarlevor.

Avslutningsvis är jag så glad att jag hittade rapporten från Maksjön på Västerbottens hemsida. Nu vet jag vad pärlorfyndet frpn Åsele lappmark kallas! Krutbergsfyndet!

Lästips:

Sök i samlingarna Inventarienummer 10321. https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=10321

Spår från 10000 år, Västerbottens museums hemsida https://sparfran10000ar.se/fran-urtid-till-nutid-i-vasterbotten/arkeologiska-tidsperioder/jarnalder/

Grävrapporten för Maksjön 1972, Tomas Johansson https://sparfran10000ar.se/wp-content/uploads/1972_Rapp-ark-us-fyndplats-Raa-356-Maksjon_Vilhelmina.pdf

Rapport över Vilhelminas ”Lappländsk järnålder” 2014 sv Susanne Sundström https://sparfran10000ar.se/wp-content/uploads/2014-Rapport-över-Lapplandsk-jarnalder.pdf

Texter att leta upp om ni önskar, som jag inte läst:

(Serning, Inga,. 1960. Övre Norrlands Järnålder. Umeå. sid. 29 ff.)

(Gjessing, G. ; 1934. Studier i norsk merovingertid, s. 124 ff.)

(Hvarfner, 1957. Fångstmän och ny­Ångermanälvens källområden under järnåldern :-s. 23 f.)

Ryttarmasken från Hellvi

Romerks ryttarmask föreställande Alexander den Store.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.

Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.

Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.

Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e. Kr. och hittad i Hellvi Norrgående på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?

Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.

Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.

Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.

Lästips

Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!1).

Price, Neil and Mortimer, Paul. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.

 

Visningar i dräkt

Den här dräkten är folkvandingstid blandat med lite vendeltid. Jag har haft den föe att göra Beowulfvisningar för gymnasieklass på jobbet 📜

Foto: Amanda Spångberg i trappan på Historiska.

Klänningen är en så kallad peplos och den är vävd i diamantkypert, ett exklusivt tyg. Under är en linneklänning. Fibulorna på axlarna, som håller ihop klänningen användes i olika form under flera århundraden. Den ena har en typisk liten drake upptill.

Foto: Amanda Spångberg.

Brakteaterna, de runda guldhängena, är nordiska omtolkningar av romerska medaljoner och finns att se i utställningen Forntider och i Guldrummet. Hänget som är två fåglar har jag fått i present av Wulfheodenas ❤️

Dräktnålarna som håller pärlorna är i silver men skulle helst vara i brons och järn.

Jag har även en guldring efter ett fynd utställt i Guldrummet. Ska ta ett foto på fibulorna på axlarna. De syns inte så bra.

Till dräkten vill jag sy en tunn ylleklänning i diamantkypert. Vilken färg ska jag ha? En nougatbrun kanske, färgad med valnöt? Tänkte göra en dräkt som är helt folkvandringstida. Diamantkypert finns i bland annat Öremöllagraven, som dateras till romersk järnålder.

Önskar er en fin dag!

Söljan från grav 108 i Bjers

I somras var jag nere i magasinet på Historiska museet för att titta på denna sölja tillsammans med antikvarie Thomas. Jag hade fått mejl från en man som undrade om denna söljtyp.

Bältesölja till ett svärdsgehäng från Bjers i Hejnum socken på Gotland. Fid. 784389, Inv. Nr. 8767:108. Foto: Linda Wåhlander.
Undersidan av söljdelarna.

Bältesöljan är från Bjers i Hejnum socken på Gotland och har fynd id 784389 och Inv. Nr. 8767:108. En gång i tiden var den här söljan högsta modet! Den har suttit på ett läderbälte som förmodligen använts som svärdsgehäng. Tornen är inte böjbar, utan den sitter fast på en platta. Det är själva söljringen som rör sig.

Wulfheodenas för flera år sedan när de besökte Historiska museet.

Det finns flera guppet av återskapare som har dräkter med dessa numera och de kan knäppas lite annorlunda än söljor med en rörlig torne.

Kram

En vendetida kvinnograv från Bjers, Hejnym sn på Gotland

I domras så letade jag och antikvarie Thomas efter ett bältespänne från vendeltiden. Vi hittade det men jag hittade öven en liten låda med vendeltidens ansikten och formspråk.

Den här lilla lådan innehåller det en kvinna på Gotland behövde till sin dräkt för ca 1500 år sedan.

De två spännena som ser ut som ”kräftor” höll upp hennes dräkt vid axlarna. Förmodligen en ylleklänning som bestod av ett eller två rektangulära stycken.

Redskspsspänne

Spännet med två ansikten kunde sättas fast i klänningen för att hänga en syl och en örslev ifrån.

Ett litet ansikte med spetsig haka.
Dräktnålar med spännande knoppar.

De två nålarna kan ha suttit på klänningen eller kanske fäst en huvudbonad. Det tungformade föremålet med två hål kanske var något bältebeslag som kunde sys fast i änden.

Spelpjäser av tand.

Med sig har hon även fått spelpjäser som ser ut att vara gjorda av valtand, eller möjligen valrosstand.

Inv. nr. 8767:109. Gravfältet vid Bjers, i Heijnum sn på Gotland, undersöktes 1890 av Direktör F. Nordin.

Kram

Ett ryggknappspänne med sjal

Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.

Gåsöga i blått. Brosch av Mr Dave Roper.
Det är den här siluetten jag skulle vilja ha på själva sjalen. Hon har ett ryggknappspänne på sig och även om smycket är funnet i vikingatida grav så verkar det ha varit en lång tradition med denna dräkt. Freja från Tuna Alsike. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)

Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.

Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.

Freja från Aska i Östergötland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.

En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:

Hon står omringad av Midgårdsormen, som ligger och kränger i havet runt jorden och vill skapa kaos. Hon håller om sin mage för att skydda allt. Hon är uppklädd i sina finaste kläder och smycken. Ormens ögon tittar ut ur hennens ryggknappspänne, men hon håller ormen i schack, fäst under hakan. På huvudet bär hon en hjälm, redo att försvara sig själv.

Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.

På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.

Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.

Så här blev det. Det blev lite likt den lilla silverfigurinen Oden från Leire. Tack Anna för att du tog kort.
Fem ametistpärlor i droppform. Jag behöver låta tillverka fler sådana. Plus snurrade bronspärlor och några blandade vendeltida pärlor i bland annat rött och blått.
Hade dessutom min fina pincett, med den hornhövdade figuren på, hängades i ett spänne framtill. Får ta ett lite bättre foto på den.
Utsikten under kvällen och min hjälpbreda Gyllenborste.
Fråga runorna. Foto: Ninna Bengtsson.

Kram 🌸

Lästips:

Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf

Birgit Arrhenius, 1962. Det flammande smycket, i Fornvännen, s. 79-101. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1224806/FULLTEXT01.pdf

Inga Hägg, 1971. Mantel och kjortel i vikingatidens dräkt. Fornvännen 66, s. 141-153. https://app.raa.se/oppnadata/forndok/rest/archive/documentdownload/11275372/FULLTEXT01.pdf

Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.

Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf

Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.

Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html