Kategoriarkiv: Vendeldräkt

”Vendelkråka” från Upplandsmuseet – Uppdaterad!

En av mina facebookvänner delade ett av Upplandsmuseets fina föremål – ett fågelspänne från Viby gård i Uppland.

image

Den är helt enkelt underbar! Det röda är förmodligen granater, men det ser ut att vara någon annan sten också. Jag har inte hittat den i deras samlingar ännu. Skulle vilja veta hur den ser ut på baksidan och vad det är för inläggningar.

Uppdaterar för jag hittade den efter mycket letande på Digitalt museum 🙂 (Googlade ‘Upplandsmuseet Vårby gård) och har även hittat en grävrapport som nämner fyndet i en jordkällare/grav.

Utdrag ur grävrapport:

”Drygt 800 meter väster om området, inom Vibys ägor, ligger Bastubacken. Här finns en gravhög (raä 46) och en rest sten (raä 82). Ytterligare en hög och en rest sten har funnits i området (raä 33 och 38). Den resta stenen befanns vara borttagen vid 1970-talets fornminnesinventering, och gravhögen undersöktes och togs bort 1976. Vid tidpunkten för undersökningen, som genomfördes av Sverker Söderberg, var graven redan kraftigt skadad av en jordkällare placerad mitt i högen. Graven befanns under sin jordmantel ha ett kärnröse och under detta en grövre, tvåskiktad stenpackning. Under graven hittades äldre lämningar, troligen tillhörande en boplats. Fynden från gravundersökningen bestod bl a av åttio liter brända ben (inklusive björnklor), spelpjäser av ben, kamfragment, nitar, en liten tvinnad guldring som möjligen hört till en nit, ett bryne samt fragment av glaskärl. Graven daterades till övergången mellan vendel- och vikingatid (UM top ark). I Upplandsmuseets samlingar finns sedan 1944 ett fågelformat spänne och en smyckeskedja från Kalmar socken (UM20307 och 20309) (fig 2). Fyndomständigheterna är något osäkra, men enligt muntliga uppgifter ska fynden ha påträffats inne i själva jordkällaren på 1890-talet (UM top ark)”.
image

Tydligen är det inte granater, utan rubiner (?!). De genomskinliga stenarna ska vara bergkristall – ”Ett dräktspänne i form av fågel (s.k. Vendelkråka) av brons med steninläggningar av bergkristall och rubin” står det i Digutalt museum. Se länk nedan.

image

Jag köpte nyligen en liknande fågel på loppis. Den är enklare och har en broschnål på baksidan.
image

Jag tycker om min ”vendelkråka” – även om det kanske är en rovfågel som en örn eller en falk 🙂

Namnet har fågelndekorationen fått efter legenden om Ottar Vendelkråka. Fåglarna förekommer framförallt under vendeltiden 550-750 (793) e.Kr. men en är hittad i en grav på Birka. Birkafågeln är en av de vendeltida fynden som förekommer i de vikingatida Birkagravarna.

Kram

Lästips:

Linda Qviström, 2003. Arkeologisk utredning etapp I och II. Knarrbacken
Kalmar socken, Bista 3:1 Håbo kommun. Upplandsmuseet.

Spännet på Digitalt museum.

Beslutsångest: Klappenrock

image

Det kan vara hur enkelt som helst att sy och klippa. Men sen vissa gånger så har jag supersvårt att bestämma mig. Ska jag välja geometri eller ” skräddat”? Hur får jag bäst ut delarna ekonomiskt i tyget? Så jag ritar och suddar, ritar och suddar…

Vad har du för idéer om järnålderns klappenrock?

Kram

Liten intro till reliefspännen – uppdaterad

Det är inte alltid lätt att komma ihåg allt och att bena ut stilar och mönster från forntiden. När jag ser ett reliefspänne så tänker jag på folkvandringstiden. Men det finns i varje fall två reliefspännen från ett gravfält i Gästrikland som är daterade till vendeltid. Jag sökte nu endast på föremålsbild i ”Sök i samlingarna” på Historiska, på ordet reliefspänne.

image

Folkvandringstida reliefspänne från Östertälje i Södermanland. En liknande djurhuvudända som denna har nederst har även hittats i verkstadsområdet (Husgrupp på Helgö 3).

image

Spänne där förgyllning syns Spännet är ett av två reliefspännen från ett gravfält i Gästrikland, daterade till vendeltid i Mis, men jag vet inte vad de daterat dem efter. Det framgick inte heller, så här på direkten, om de är från samma eller olika gravar.

image

Spänne där inte förgyllning syns från samma gravfält.

Gravfältsinfo i FMIS Gravfältet i Gästrikland.

Gjutformar som är liknande till dessa spännen har hittats på Helgö.

image

Ur: Helgö – den gåtfulla ön.

image

Ur: Helgö – den gåtfylla ön. Det stora spännet kommer från Dingtuna i Västmanland men liknade gjutform är funnen på Helgö 🙂

Holmqvist skriver att stilen på relifspännena, dvs. att mönstren är utformade i ”skarptecknad relief”. Det har hittats gjutformar till åtminstone 150-200 spännen från Helgös verkstäder och var en huvudprodukt för Helgö. Den skarpa reliefstilen började användas, enligt Holmqvist, i början av 500-talet. De bör alltså kunna användas även i den vendeltida dräkten 🙂

Vendeltiden tänks börja  550 e.Kr. Och hålla på till vikingatidens början ca 750 e.Kr. (alt. 793 e.Kr. ;-))

Kram

Fortsättning lite senare idag…
Martin Rundqvist menar att de definotionsmässigt är folkvandringstida, inte vendeltida, men fortstätter användas på olika håll i.landet fram till senast 580/90 e.Kr. De är ett tredjespänne och ska alltså inte användas i par 🙂 Om jag har dem i en tidig vendeldräkt ser jag ut som en liten, gammal tant 🙂 Men det är okej med mig 😉

image

Det här är mina reliefspännen, som jag köpt av smyckehandlarna Burr och Rinda!

Behöver ett ryggknappspänne!

Historiskas magasin med Charlotte idag

Det är inte ofta men ibland får jag möjligheten i olika sammanhang besöka magasinet på Historiska. Idag fick vi en spännande genomgång av Charlotte Hedenstierna-Jonson.

image

Det är många lådor att dra i …

Pärlpåsar från Ambrosianis Svarta-jorden-grävning.

image

Några av pärlorna och där syns en liten ”getingpärla”.

image
Urfin, färgglad pärla 🙂

image
Charlotte studerar dessa 🙂 De är vendeltida 🙂 Vet inte om de även finns under folkvandringstiden.
image

Charlotte med ”drottningakrona” förgylld och med granater 🙂

image

Tittade bland fynden från Gotland ich pärlorna är magiska – som pärlgodis!

image

image
Ännu fler från Gotland 🙂

image
Välpacketerat svärd 🙂 Ett rituellt förfarande 🙂

image

Och så lite Birka igen 🙂 hänge (?) från bj 1084. En av mina tatueringar!

image

Och pärlor från Svarta jorden 🙂

image

Några fler från Svarta jorden. Bergkristall och karneol bland annat. Kan bara konstatera att de ‘tappade’ massor av pärlor i Birka…

Kram

Liten ”klappenrock” till Allan

Har sytt en omlottjacka till Allan i rött, filtat ulltyg. Lite för filtat kanske, men vattentåligt!

image

På bilden ser den lite rödare ut än i verkligheten.

image

Jag kantade framkanten med ett fint, rostfärgat tyg som jag hade kvar lite av. Fick skarva en del 🙂 (Jackan ser visst helt rosa ut här…). Sydde fast det på insidan med symaskin och smygsydde sedan fast det på framsidan.

Mönstret är enkelt:
image

Raka kanter bak men lite utställt. Klipp axelbrett plus sömsmån.

Raka stycken för ärmarna. Här kan de kilar sys fast som blir av att klippa bakstycket lite snett (om du vill ha mer rymlighet i ärmarna men smala ärmöppningar utan att klippa ärmen snett och på så vis maxanvända tyget). Sy i så fall fast kilen på bakre delen av ärmen.

Fyrkantskil till ”armhålan”.

Framstyckena är lite snedklippta i sidan (lika som i bak) och mer snedklippta  framtill.

Klipp eventuellt axlarna lite sluttande på fram och bakstycket om tyget är tjockt.

Sy:
Söm över axel, sy ihop. Klipp ur i nacken och ha en ganska liten öppning framtill. Sy fast kilarna på ärmarna. Sy fast världens övre kant med mitten vid axelsömmen, så det blir lika mycket tyg på fram- och bakstycke. Sy fast fyrkantskilarna. Sy ihop ärmarna och sidorna. Lägg upp ärmar och nederkant. Sy fast kantningen i finare tyg, kontrastfärg, sidenremsa, eller brickband.

Mönstret är inspirerat av bilder på mansfigurer på smycken och hjälmar från innan vikingatiden- folkvandringstid och vendeltid – men även av fynd från det viningatida Haithabu, Hedeby. Hedebyfyndet har en kantning av ”fuskpäls” – ospunna ulltofsar som vävts in i tyget som sedan färgats med krapp! Den är dock lite kortare och på bilderna är det ofta en lite längre rock/kaftan som syns. Vill du fodra den så kan den bli både vamare och mer vindtålig!

På www.alternativ.se finns de mönster som gjordes av Historiska museet för Historiska världars forum. Under dräktmönster hittar ni ett liknande mönster, men mer formklippt. Det fina är ju att det går att variera mönstren efter tyg och person 🙂

Även Peter Beatson har gjort ett mönster på Hedebyvarianten här är en länk dit: http://members.ozemail.com.au/~chrisandpeter/klappenrock/krock_instructions.htm

Kram

Berättande – I sagans land

Att berätta en saga, istället för att läsa den är en uppgift jag både tycker om och fasar lite för. Jag valde själv att börja berätta sagor på Björkö för många år sedan. Nu har jag övat mig ett tag, men känner mig på inga vis färdiglärd.

När jag jobbade på Etnografiska museet, var jag på en endagsutbildning på ABF med Maria Rossevik, sagolärare. På Etnografiska hade vi pedagogiska program som innehöll många myter. Myter är lite annorlunda än sagor och det är viktigt att vara lite försiktig med dem, då de kan vara riktigt otäcka och ologiska på ett annat sätt än sagor.

Dagen var otroligt spännande och lärorik och nu när jag hittade mina anteckningar, tänkte jag att jag kunde dela med mig av dem och av mina egna erfarenheter 🙂 ”En gång, för länge, länge sedan…” Om du vill berätta en saga, gör den till din egen! Skapa en sagostämning och låt barnen gå in i fantasin.

Maria berättade sagan Den modiga draken. Hon tog på sig en sagohatt och sa – Nu åker vi! Med olika berättarröster och stora rörelser berättade hon en mycket lång och invecklad saga om en liten drake som var tvungen att ge sig iväg hemifrån på en lång och farlig resa. Hon slutade med ”Snipp, snapp, snut, nu är sagan slut…” Hur kom hon ihåg allting?, minns jag att jag undrade.

Hon fortsatte att prata om barns lekande. Leken hos barnen är ett sätt att bearbeta världen genom fantasin. Vuxna måste sätta lekreglerna, hur barnen ska ta sig in i och ut ur leken. Barn låter ofta som små vuxna när de leker. De går in i roller och behöver vuxnas närvaro för att vara trygga. I leken har de inga begränsningar och allt är möjligt – allt kan hända. Jag förstod det som att sagorna hjälper barnen, ger dem en grund att leka utifrån – ”att grunda för framtiden med sagans värld”. Folksagor från många länder var inte till enbart för barn.

Många sagor har omarbetats för att passa barn. Rödluvan finns nedskriven sedan 1400-talet. Den handlade inte om en mormor och en jägare, utan om hur Rödluvan hamnade i säng med vargen… Visdom: akta dig för lurviga saker. På 1600-talet städades sagorna, för att passa adelns barn, av en man som heter Pierot.

Det är inte lätt att släppa bilderböckerna, ett sätt att säga det på, menade Maria är att säga ”Idag kommer sagan ur mig.” Ett annat sätt är att börja med minnesberättelser, att ha en burk med minnen i – Minnesburken – ”Den gången när jag…” Barn tycker om att höra historier från när fröken var liten, när mamma eller pappa var små eller från när de själva var små.

Hur lär jag mig då en historia och hur gör jag?

Minnet:

– upprepa sagan, lev dig in i den – skriv ett ”skelett” i ord, handlingen blir köttet…

– sagokort med bild på ena sidan och skelettet på andra sidan

– ta med saker och ting

– rita upp ett bildschema för sagan, på väggen bakom barnen att kika på

– jag brukar även skriva sagan och sedan stryka under ord som för handlingen framåt

– svåra namn, som ofta förekommer i myter, skriver jag upp i handen som trygghet

Framförande:

– ögonkontakt med åhörarna

– röstlägen på olika figurer, men inte på alla. Kanske på två av dem och sen vanlig röst på de andra

– olika ansiktsuttryck för olika figurer

 

torshammare

– kroppsuttryck med händerna, stampa i golvet, gnissla, smacka med munnen osv.

– vara närvarande

– beskriva omgivningen i sagan, det var mörkt, snön yrde… Vid upprepning ta med ljudeffekter swoosh…

– använd det som finns utanför rummet, speja långt bort i horisonten eller titta ned i ”brunnen” osv.

Platsen, ritualen och stämningen:

– ritual för början och slut, tydligt, plinga, speldosa eller nynna. Eller vid ”dörren” börjar sagan (speciellt samma barn, då känner de igen sig)

– sagohatt, sagoskor, sagolåda eller sagohalsband på

På Etnografiska museet hade jag silvriga sagoskor 🙂 Bara viktigt att inte skrämma barnen för mycket med t. ex. en konstig mask. Ska du ha en läskig kappa eller liknande kan det vara bra att visa upp den först och låta barnen bekanta sig med den. Att bära tidsenlig dräkt kan vara ett bra knep 🙂

IsaganslandLinda

– skapa ett rum i rummet, ”sagomatta”, gå in i ett tält, myggnät, sagorummet

På Historiska museet har vi ett sagorum, men det kan ibland vara lite för mycket saker där, som gör barnen ofokuserade. Men det finns flera bra rum för sagoberättande där, t.ex. Järnåldershallen. På Björkö/Birka använde jag mig av en filt, som jag satt på tillsammans med barnen inne på museet eller ute i gräset om vädret tillät. Nu skulle det ju vara perfekt att använda de nya husen till berättande. Flera filtar kan behövas om det är många åhörare. Ska vuxna vara med bör de kunna sitta någonstans också. På Sjöhistoriska museet använde jag mig av utställningens olika rum mycket.

torshammare2

Hjälpmedel:

– tillverka sagosaker eller ta med föremål

På Historiska har vi sagolådor med tex. Iduns gyllene äpplen. Jag har också vikingatida kläder på mig och rekonstruerade föremål med mig när jag berättar vikingatida sagor och myter. För äggmyter har jag haft med mig olika ägg. Ibland kan det vara föremålet eller det lilla djuret som berättar sagan, eller har berättat sagan för mig.

– Använd en karta. Det kan vara en karta eller ett jordklot beroende på sagan eller myten.

På Medelhavsmuseet när jag berättade sagan om ”Det gyllene skinnet” för vuxna, under utställningen Medea från Georgien, berättade jag framför en stor karta för att underlätta alla resor hit och dit.

Maria hade t.e x. ett ”Trollmors-kit” för barnvisan ”Trollmors vaggvisa”. Det här var lite komplicerat med elva dockor som ”absolut inte fick gömma sig under… ”, ”Var kan de vara?” och så fick vi leta efter dem. Det var kul och det blev ett aktivt letande och deltagande.

Maria tycker att det är fint att låta barnen vara kreativa och vara med att skapa figurer och saker till sagan, som sedan kan användas i berättandet.

smiley

Det här var en liten början. Kom gärna med förslag eller berätta om om hur Du gör!

Nyss var jag med på berättarföreställningen ”Maria Johansdotter” – en föreställning vi ger tillsammans med ett pedagogiskt program på Historiska museet. Det var underbart att uppleva denna berättelse med både berättande och musik med nyckelharpa. Enkelt och avskalat, men det var som om det rullades upp en film framför ögonen!

Tips:

”Berätta” av Carina Fast Boken ”

I lekens värld” av Birgitta Knutsdotter Olofsson

Det finns många sidor nätet om att ”berätta utan bok.”

www.mariajohansdotter.se