Category Archives: Forntida religion

Fimbulvintern i Gamla Uppsala

I torsdags kväll åkte jag med Tommy och Sofia till Gamla Uppsala för att gå på föreläsning med Bo Gräslund om Fimbulvintern. Det var fantastiskt!

Jag har ju pratat om mytologin kopplad till ett eventuellt vulkanutbrott (eller meteoritnedslag) år 536 e. Kr. i många år, men nu fick jag massor av ny information! Det som hönde var att solen försvann eller inte lyste mer än som månen och det gjirde att det inte blev varmt på sommaren.

Det var visst hela tre vulkanutbrott efter varandra med några års mellanrum. De två första så kallade “Supervulkaner”. Gräslund pratade om Fimbulvintern som en klimatkatastrof men inte så som jag föreställt mig med snöig vinter i 2 och 1/2 år utan det var kalla somrar och och fuktiga, mögliga och milda vintrar 😱

Han visade även hur Edvard Munchs skriet målades i en tid efter ett vulkanutbrott på 1800-talet och hur ormar, elker drakar, efter mörkrets inbrott blev synliga som farliga monster som slukar månen i horisonten. Flera konstnärer målade detta.

Det var oerhört spännande och jag antecknade hur mycket som helst! Det var som om allt han sa var viktigt än å hade han en skön stil i min smak när han framförde föredraget – så bra!

Han berättade om alla olika källor som visar på detta och hur det påverkade naturen, att folk övergav sina gårdar och att inget blev sig likt igen. Människorna offrade allt sitt guld för att hjälpa gudarna som var så illa ute. Aristokratin kom ut ur detta på andra sudan, men fattigare folk och barn kan ha strukit med och på så vis var det möjligen en hel generation som gick under.

Tänk er att bo här uppe, i norr, utan att det blir sommar på två somrar… Burr! Ingen mat, ingen, fisk, inga vilda djur… Inga blåbär, hallon och nötter, som Gräslund sa. Bönderna i norr lämnar sina gårdar och flyttar söderut men han visste inte hur samerna påverkades eller om det finns någonstans även i deras mytologi.

Passade på att fota mig med Jonas som gjort mina ovala Helgöspännen 🌺 och Kristina Ekero Erikssons bok om Gamla Uppsala med mig i i min vendeldräkt. Och så Sofia också 🌼

Museet hade en superfin lekhörna! Den påminner om utställningen jag var med och gjorde med Maud på Ekerö bibliotek (Den ska förövrigt sättas upp snart igen. )

Sofia passar i hjälm! Vendeltiden är nästan mer “Vikingatid” än Vikingatiden 🙂 ❤️🌺😋 men just här är den norska Gjermundbyhjälmen hon har på sig.

Kram

Kvinnan eller gudinnan från Öja

Jag går runt på Historiska museet, visar föremål och berättar om allt möjligt och så plötsligt får jag se ett delat inlägg på facebook av en av mina facebookbekanta som letar i Sök i samlingarna efter saker – han har hittat en vikingatida kvinnofigurin jag aldrig sett tidigare! Men enligt Sök i samlingarna så är hon utställd i utställningen Forntider 2! Hon har uppsatt hår i knut och en kjol och armarna har hon runt vad som ser ut att vara en gravidmage på samma vis som “Frejahänget” från Aska, Hagebyhöga.

Thank You Ari! 🏵️

Kvinnofogurin från Öja på Gotland . Fotografierna är skärmdumpar då det inte gick att ladda ner bilderna, foto Elisabet Pettersson, SHM

Freja från Aska, Hagebyhöga. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

På ryggen ser det ut som ett bälte eller en jackkant, som även syns på framsudan under händerna, och hon har en smal kjol på sig eller om det är en hängselkjol som är under en jacka…

Fynd nr 3053, från Catview.

Figurinen verkar vara hittat vid Hoburg (tg? ) och inlöst 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Jag undrar om de är från en grav?

Jag gick veta att figurinen under lång tid saknats i samlingarna, men att den hittades i en sk. sump. Där saker hamnar som ingen vet var de hör hemma, men som inte går att slänga.

Tack NyBjörn!

Jag är glad att den hittades igen 💓 och jag ska titta efter den idag. Tänk om det är gudinnan Freja 5,2 cm hög!?

Kram

Uppdatering:

Nr 45. Allt i montern är utlånat…

Mötet med tjuktjerna längs Nordostpassagen med skeppet Vega

2005 började jag jobba på Etnografiska museet för att min dåvarande chef på Sjöhistoriska och jag gick och åt lunch där en dag. Jag visade henne mina favoritföremål och hon ringde Etnografiskas chef och frågade om inte de ville dela mig med Sjöhistoriska eftersom mitt vikariat snart skulle gå ut 🙂 Hon var sådan Malena 💓

Jag jobbade sedan på Etno i några år och igår var jag tillbaka för att lära mig om nya utställningen Feathers, som jag ska visa några gånger.

De föremål jag visade för Malena, är små figuriner från folket tjuktjerna/ tschuktscherna och figurerna kom till Sverige med den berömda Vegaexpeditionen som 1878-80 tog sig igenom Nordostpassagen, norr ut runt Norge, längs Sibirien och ner runt mot Japan… Adolf Erik Nordenskiöld med besättning på skeppet Vega gjorde det ingen annan tidigare klarat!

Några av föremålen de bytte till sig, och på mindre fina sätt ibland fick tag på, är nu med i utställningen med Världen i kappsäcken.

De är karvade av valrossbetar, ben, trä och horn och endel har små kläder på sig. Allt på ett djur användes utom huvudet hos tjuktjerna.

Att bära sitt barn på axlarna. Eller föreställer det något annat? Något religiöst som har med andar att göra, lika som människan som åker på isbjörnens rygg? Endel var leksaker och andra hjälp mot onda andar.

Det föreställer fiskar, sälar, valrossar, en sjöbjörn och isbjörnar.

Delen i utställningen är lite omarbetad men allt finns kvar. Att ta sig genom Nordostpassagen var något män försökt med sedan 1500-talet och flera skepp hade fastnat och sjunkit.Tanken var bland annat att kunna handla med det inre Sibirien. Nordvästpassagen däremot genomseglades runt 1850.

Den här expeditionen fastnade också, trots varma vatten från inlandet som för det mesta höll kusterna isfria. Det hade knakat i skrovet och Vega tog in vatten och det slutade med att de satt fast länge och firade jul där och umgicks med ortsbefolkningen.

Tjuktjiska figurer ur Nordenskiölds bok från webbsidan zenker.se.

Det fanns två tjukjiska grupper – Rentjukter och Kusttjuktjer och de hade kontakt innåt landet, vilket ett kinesiskt mynt som en pojke hade visade på och ett annat barn hade ett genomborrat femcentmynt om halsen. En av pojkarna kunde dessutom räkna till 100 på engelska eftersom de mötte amerikanska valfångstfartyg. Annars pratade de inte något språk som vegabesättningens språkkunniga man kunde. De fick prata kroppsspråk och tillslut lärde de känna varandra. Så misslyckandet ledde till att de lärde känna varandra på ett mer personligt plan än om de bara rest förbi.

Det fanns även en arkeolog med som gjorde mindre arkeologiska utgrävningar, bland annat av en grav.

De teckningar som tjuktjerna ritade innehåller samma djur som för de små snidade figurerna.

Tjuktjernas bostäder heter yarangas och här kan ni se små barn utanför yarangasana som sitter fast med ena handen när föräldrarna arbetar. Det är ett band runt dräktens fotdel som man sticker in ena handen i.

Ombord på Vega hade de mat för två år med sig och de kunde jaga och fiska för mer mat, men de fick inte jaga säl hos tjuktjerna, eftersom det var den viktigaste maten för dem.

Fotografier

En i besättningen, Palander, hade med sig en kamera. Han tog ca 70 plåtar sim han kunde framkalla först när han kom hem! Han har tagit de äldsta bilderna på tjukjer. Glasplåtarna han fotograferade med var 17×20 cm och det krävdes lång tid att sitta still för exponering.

Julafton ombord

Julafton ombord efter teckning ritad av Andrén från webbsida zenker.se.

Man kan ju inte missa julfirande så när Nordenskiöld tidigare åkte till Grönland, så hade han med sig en julgran, men på den här resan byggde de en gran på skeppet av bland annat drivved och ljung som tjuktjerna hämtade med hundsläde innåt landet 🌲 Vega-Svens dagböcker finns kvar som också berättar om resan.

De hade i allafall med sig julgransljus och en julbock! De hängde upp färgade papper och små presenter i granen och alla ombord fick sex stycken julklappar var! 🎁 Två frusna grisar hade de kvar till julskinka och de drack punch och dansade polska runt granen.

Vega klarade trycket från isen, även om de fick skotta runt skeppet hela tiden, och de kom loss till midsommar och kunde fortsätta resan. Såsmåningom kom de fram till Japan och blev firade i hamnar hela vägen hem till Sverige. När de äntligen kom till Stockholm igen fick de alla medaljer av kung Oscar den II.

Sagan om musen och fågeln

En favoritsaga från tjuktjerna som jag brukade berätta: “Musen och fågeln”, ur sagoboken I Norrskenslandet.

Det var en gång en mus och en fågel.

En dag gick fågeln för att hälsa på några nomader, men kom snart hem igen.

– Hur bor nomaderna? frågade fågeln.

– I yarangas.

– Vad är yarangas?

– Tält.

– Vad är tälttaket gjort av?

– Renhud.

– Vad ät tältpinnarna gjorda av?

– Renben.

– Vad sover nomaderna på?

– Mattor av renskinn.

– Vad äter de?

– Rentunga och renöron.

– Var är deras läger?

– Det har brunnit ner.

– Var är elden?

– Den har släckts av regnet.

– Var är regnvattnet?

– Det har fåglarna druckit upp.

– Var är fåglarna.

– De har flugit sin väg.

🐁🐦

PS. Jag blev ett år inbjuden att berätta om Vegaexpeditionen för en sjöfartsförening vid Slussen och jag fick då tillstånd av en man som drev en sida om expeditionen att använda hans bilder och text. Han har gått bort nu och jag hittar inte igen sidan 😥 Det finns dock massor av andra sidor handlar om Vegaexpeditionen. DS.

Kram

Lästips:

Vegaexpeditionen http://www.ub.gu.se/portaler/polarportalen/historik/exp4/ här.

Vegas färd http://www.zenker.se/Historia/Vegas_faerd/vegas_faerd.shtml här. På den här sidan finns Nordenskiölds reseskildrimg och alla möjliga teckni gar. Så bra sammanställt.

Sagoboken I norrskenslandet.

Tjuktjer på Wikipedia, https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tjuktjer här.

Dans på krukor

Påväg till jobbet, en nästan plågsam dag att jobba. Första riktiga sommardagen och absolut inte “museiväder”!

Temat idag var dans under antiken.

Jag har hittat en del roligt om dans i mina böcker men det finns inte så mycket i utställningarna på Medelhavsmuseet mer än på de grekiska vaserna och sorgedans på några Egyptiska krukor.

Kanske han dansar i denna kylix, han den vackraste pojken!

Här dansar satyrer runt paret i mitten. Är det bröllop?

Här dansar kvinnor runt Peleus och Tethis 💓 Ibland skulle det nog gå bättre att hitta kärleken om någon bara rövade bort en eller…?

Är det någon ungdom som dansar till Apollons ära? Han älskade påhittiga, nya danser och musik!

Inget med dans att göra, bara favoritskulpturen…

Höll på att somna när det inte kom några dansanta barn. Tänkte annars låta dem forma sina egna danser utifrån antika tema.

Grekerna dansade hela livet igenom med djurdanser, visa upp sig för framtida äktenskap danser, bröllopsdanser, krigsdanser, gudadyrkansdanser, religiösa mysteriedanser och begravningsdanser.

I Sparta fick de små pojkarna träna dans från 5 års ålder och den som dansade bra bedömdes ha samna karaktär och vara skicklig krigare 🙂 Men även flickor fick dansa i Sparta och träna för strid så de skulle bli starka barnaföderskor!

Sköna Helena dansade med sina jungfruvänner för att hedra gudinnan Artemis och Athena dansade krigsdans när hon hoppade fram, ut ur Zeus huvud, iförd full rustning och vapen!

Jag blev utsläppt lite tidigare, då andra turen inte blev av.

Påvägen hem gick jag förbi mannen som spelar och sjunger så fint!

Han kan inte dansa, men han är snuddad av de antika musernas gudomliga inspiration!

Inser att jag skulle vilja göra en hel, lång visning om och med antikdans efter för en grupp igen nu när jag har hållit på att läsa in mig lite på ämnet. Kanske mwd några som spelar följt och andra antika instrument 🙂

Kram

Helgö i “Vikingarnas tid”

Nu under jul kan ni passa på att titta på tre program i serien “Vikingarnas tid”. Det blir spännande och vårt kära Helgö är med! Mamma hjälpte till att låna ut grannarnas “Farbror blå” på Helgö så att Jonathan Lindström kan ro i land med programmet 🙂 

Torun Zackrisson berättar om Helgös storhet som Centralplats, om människorna här och deras kopplingar till Rommarriket. 

Han fick ro en bit 🙂

På Helgö finns bland annat romerska guldmynt, kirurgiska instrument för krigskirurgi, det första brödbaket med förebild i romerska armén, romerksa glas och romerska ett romerskt bronskärl. 

Härifrån Helgö reste folk ut till andra samhällen i omlandet och längre bort. 

Bild av Helgöbröd från Liselotte Bergströms avhandling om bröd.

Så program 1 handlar om tiden från århundradet efter vår tideräknings början och vägen fram till vikingatiden. Med i programmen är också Charlotte Hedenstierna-Jonson och Anna Källström. Det handlar om analyser av individer från järnåldern och hur deras liv kan ha varit 🙂 

Kram

Tips:

Vikingarnas tid, Svt 2017.  https://www.svtplay.se/vikingarnas-tid här.

Julglädje- ännu en dag lever de små liven 

Jag julstädade till fågelungarna idag på morgonen efter att jag gjort yoga en timme. Gjorde “Spiritual warrior” – en ny favorit. Tänker att de behöver lite styrka.

Kokos och Stene ville ut och flyga när jag kom tillbaka. För nu när jag tagit bort de två obefruktade äggen så behöver de ju inte ruva hela tiden. 

De är så söta 🙂 Stene sitter framför dörren och vill ut och Kokos kommer efter. Antagligen är det väl instinkten som säger att de ska ut och leta mat 🙂  Han fick gnaga lite på scones, men så fort ungarna låter lite så stannar han upp och lyssnar. 

Stene vill ha mat.

Ungarna skiter visst jättemycket! Det trodde jag aldrig. De är så sömninga och jag hoppas att de är okej. Jobbigt att inte veta om de är rätt formade och allt. Jag har googlat massor, men det är annorlunda ändå från verkligheten. De hade i allafall rena fötter, så klorna kan växa. Klorna är helt vita och jag trodde att de skulle vara svarta eftersom Stene är vildfärgad. De är väldigt ljusa i fjunen.

Den stora som föddes 15e är 8 dagar och den lilla som föddes den 17e är 6 dagar.

De är så små!

Tillbaka i holken och lite suddiga.

De ser ut att ha fin rosa färg. Inte för vita och inte för röda.

Att de är ljusgula i fjunet kan tydligen visa på pastell, splittad färg eller vithuvad. Om Stene är “Pärlfärgad grå” och Kokos är “Vithuvad (möjligen Cinnamon)”, så är det i varje fall inte pastell. Jag undar om jag fattat rätt med deras färg…
Kokos passade även på att julbada 🙂 Hon ville inte bada i fågelbadet, men i vattenskålen går bra. 

Behöver nog köpa en större vattenskål…

Blöt pippi.

Idag ska vi fira lite jul här hemma eftersom min son åker till sin pappa över jul i år. Vi har varannan jul. 

Så jag önskar er alla en God Jul! Drick sedan en skål till för den riktiga julen som infaller under den andra Yulemånaden, av två, när månen är full igen <3 

Kram

Lästips:

Nordberg, A. 2006. Jul, disting och förkyrklig tideräkning: Kalendrar och kalendariska riter i det förkristna Norden. Uppsala. Finns att läsa på Academia.edu här.

Brute Norse blogg, 20171222. Norse yuletide sacrifice had (almost) nothing to do with winter solstice. http://brutenorse.blogspot.se/2017/12/norse-yuletide-sacrifices-had-almost.html?m=1 här

Numfkakaduasida: https://srtiels.pressbooks.com/chapter/chapter-2/

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! 😨 Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.

Enköpings museum och “Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg. 

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av “vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen. 

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka. 

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna. 

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.  

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den “rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav. 

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med “Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven. 

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer. 

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till “Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner. 

Banden ifråga är fynd från Birkagravar. 

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts… 

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.  
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med “Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också! 

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt… 

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och “Dödsängeln”. 

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar! 

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig. 

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall. 
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här