Kategoriarkiv: Vikingatida dräkt

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

Ölandskvinnan och vikingamodet

Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.

Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.

Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.

Foto: SHM.

I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.

Foto: SHM.

Ovsla spännbucklor av typen P 51.

Foto: SHM.

En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.

Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.

Foto: SHM.

Ett silvermynt omgjort till hänge.

Foto: SHM.

Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.

Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂

Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.

För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?

Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!

Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.

Foto: Elisabet Pettersson, SHM.

Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.

Påfyllning

Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.

Gästrikland -men det finns förmodligen fler:

Valbo i Gästrikland.

Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.

Blekinge:

Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.

Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.

Ströbohögen i Västmanland:

Djuped i Ångermanland:

Flera från Öland:

Från Östergötland :

En till från Östergötland.

Några från Småland:

Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂

Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.

Kram

Länk:

Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.

Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:

”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”

Björkö igår och besök på studentgrävningen av Stadsvallsförlängningen

Jag fick en superfin dag igår! Åkte till Björkö trots trötthet och besökte grävningen jag ”väntat” 20 år på! Jag skrev ju min magisteruppsats 1998 och letade då efter förlängningen av Stadsvallen från den befintliga Stadsvallen, över Svarta jorden och upp till Borg.

Båtresan över från Lindby och jag och Malin såg inget för vi var bländade av solen! 😂

Fortfarande lite vita blommor kvar i träden.

Igår var jag ”fritidsviking” även om jag inte hade vikingaskor på mig. Behövde ha mina bekvömaste kläder och de bekvämaste skorna på mig! 💓

Tänk så många gånger jag gått här…

Ett stopp under den hamlade hasseln.

Dansslätten upp mot Borgs hage.

Alltid denna plats i mitt hjärta.

Mandelblom.

Uppe ifrån Borgvallen skymtas grävningen. Det är ju nästan tomt ute på åkern, då 1000 år av odling skett sedan Birka övergavs.

Grävningen sedd genom en mittersta porten i Borgvallen.

Det var lite nervöst att gå genom grinden för att besöka grävningen och se vad de hittat! Även om de visste att jag skulle komma 🙂

Sett från söder.

Vallen är smal och jag är så imponerad att den ändå finns kvar så tydligt efter all odling! Även om de tagit bort det mesta här.

Sett från norr och det fanns ett stolphål.

En av grävledararna visade och berättade för mig.

När nya fynd eller konstruktioner dyker upp samlas alla och tittar och lär sig. Som arkeolog är det bra att tex kunna datera kammar! Min lärarinna var på plats och det är otroligt med den erfarenheten och kunskapen! Lyckades bara ta kort ryggtavlan…

Hon som håller i kammen skriver sin avhandling om justvkammar, så det var extra kul att det kom kamfragment!

Björkö är en plats jag aldrig slutar att förundras över.

De har tagit upp flera provgropar för att se hur det ser ut på insudan av vallen.

Det blev riktigt djupt i en ruta!

Sötaste blommorna.

Jag gick iväg en sväng för att kolla gravar inför att jag ska ha en visning på Björkö snart.

Även om det finns en utmärkt karta är det inte superlätt att hitta alltid…

Det var en helt fantastiskt dag.

Tänk alla djur och människor som gått här.

Vid Stadsvallen finns flera husterrasser.

Det blåser fast det ser vindstilla ut…

Jag satte mig vid mitt favoritställe.

Det var lä nedanför stenen.

Flera stenkonstruktioner i ritade på kartan syns tydligt.

Och jag hittade det jag ville 🙂

Hittade även fina fårisar 💓

En terass och så mycket mer än ögat kan se!

Stadsvallen med Adelsö kyrka i bakgrunden.

Att gå runt på Björkö är lite som att vandra runt i ett vykort ibland!

Bääh!

Det är bondefamiljens fina får! 💓

När jag ätit, letat och myst gick jag tillbaka till grävningen.

Spännde saker var på gång! Men inte att förglömma att ‘kol’ kan vara det mest spännande! För bland annat dateringar!

Som avslut en liten kamguide från museet.

Jag hade en toppendag och vill tacka mina fina på vänner på Björkö och Strömma och jag längtar redan tillbaka! 😘

Kram

Lästips:

Birkas town rampart. Grävningen har en egen facebooksida ni kan följa. https://www.facebook.com/BirkasInvisibleTownRampart/ här.

Var på Adelsö vikingadagar idag iklädd bj 515 :)

Jag är med i vikingaföreningen Alsnu vikingar men jag har inte varit så aktiv, men idag hjälpte vi till. Tog jag med mig mamma, Smulan och Hasse till Adelsö vikingadagar och det var mysigt även om det blev svinkallt.

Det är en liten marknad på gården men med den bästa underhållningen av gycklaren Björke.

Huset har blivit så fint!

Ska få foton av Hasse på gyckleriet 🙂 min telefon la av… Hade tänkt fota mer, men så kan det gå.

Adam rustningsmakare var också där.

Det finns en fin smedja.

En stor grillplats.

Hasse stog vid stationen ”Jättekast” 🙂

Jag var vid pysselstationen och Malin hade köpt in några av mina nyatillverkade pärlor. Det var så kul att se de bli halsband!

Favoritpärla – turkosblå melon 🙂

Dagen till ära hade jag satt ihop smyckena till Birkagrav bj 515, men den syntes inte under allt jag hade på mig för att inte frysa.

Jag tycker det blev riktigt fint! Så glad att ha köpt den stora pärlan i mitten och den lilla ringen. Även om det inte står ”Till, eller för, Allah” på min 😉 Behöver bara fixa till kappan med rätt ringning, så det blir finare och inte så knöligt. Spännbucklorna ska iof vara p27:or, men de är iallafall ganska enkla som mina.

Fynd från kvinnans grav bj 515

Fyrskaftad yllekypert från bj 515. Foto: SHM.

Baksidan av tygfragmentet. Foto: SHM.

Allahringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Pärlorna från grav bj 515. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhuset från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det likarmade spännet från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Den mindre uppsättningen kommer från en annan grav. Foto: SHM.

Tänk om de kände varandra ochbsorgligt om den ena personen dog som barn. Foto: SHM.

Det var ju svinkallt, så drack rom när jag kom hem. Skål och glad valborg!

Kram

Lästips:

www.alsnu.se

Bj 515: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=722&zone=

PS. Alla länkar till Birkagravarna kommer snart sluta fungera. Jag ska försöka gå igenom hur man hittar bra sedan. DS.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Nålhus från bj 959

Ett föremål i Mis fångade mig nyligen. Det finns många 🙂 Men det här är ett nålhus från vikingatidens Birka och det finns tyg på ringen. Tyget har förmodligen varit en bärögla, men det ser även ut att finns textil bevarat innuti!  

Grav bj 959 på Björkö tillhör en kvinna begravd i en flatmarksgrav på 900-talet. Graven syntes endast som en fördjupning i markytan och undersöktes av Hjalmar Stolpe 1881.

Nålhuset från bj 959 av ben med järn, textil och bron. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Nålhuset ritat av Faith-Ell där tyget syns bra på ringen. Tyget i nålhuset är till för att hålla fast nålarna som sticks in i nålhuset. Tänk när nålar var så värdefulla att du kanske vara hade en eller två!

Då här ser nålhuset i bj 959 ut i verkligheten. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Tygresten är förmodligen ännu sämre nu men jag hoppas de är kvar.

Det finns även en bärring av järn i graven med textil på.

Bärringen med textilrester. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Bärringen från bj 959 fotograferad men åtminstone den mindre hör till bilden med bygelsaxen. Ser inte ut som teckningen av bärringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar ju lite om det är samma fynd. 

Kvinnan i graven bar även spännbucklor av typen P 55, som är lite enklare och dateras till 900-talet.

Spännbucklor av typen P55 från grav bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla med hål i och textil från bj 959. Goto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla 2 med textilrester från bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

En liten textillåda finns också, med tuskaft möjligen i linne (eller hampa). Ska titta i Hägg om det är med i hennes bok. 

Textil från bj 959 som ser ut att vara tuskaft i linne. Foto: SHM.

I graven finns även en bronshyska använt som ett hänge, men ingen bild finns. Hon bar en kniv, en bygelsax (med textilrest) och en pincett, 17 pärlor, varav 16 i glas och 1 karneol, och hon fick även med sig en hornsked (el. ben), vilket är ett ovanligt fynd! 

Kniven från bj 959 med silver på  Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Kniven i bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen har brons runt bärringen och textil i tuskaft.

Bygelsax med vidhäftande textil från bj 959 och någit av det är en del av en pincett. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen med teckning av sidan på bärringen. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Hornskeden från bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Hornskeden igen från bj 959. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Det finns alltså inte så mycket bevarat av dräkten, som är känt, mer än tuskaftat linnetyg. Inga Hägg nämner endast att grovt slätt linne från sax och pincett skulle kunna komma från ”kjolen”, men det finns även textilrester i spännbucklorna samt på bärringen och på nålhuset. 

Ska se om jag kan hitta bilder på pärlorna också. 

Kram

Lästips:

Bj 959 i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1143&zone= här.

Arbman,  H. Birka I.  Die Gräber, Text und Tafl. 

Hägg, I, 1974. Kvinnodräkten i Birka, s. 47. 

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! 😨 Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.