Category Archives: Vikingatida dräkt

Brända pärlor

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram 🌺

Breda vikingabälten?

Lite tankar om vikingabälten. Det finns flertalet söljor och ändbeslag som är snygga i brons och de flesta är smala och under 2 cm breda. Ifrån grav Birkagrav bj 750 finns även två stycken i silver. I denna grav hade en man och en kvinna begravts samt möjligen ett litet barn, vilket Ann-Sofie Gräslund skrivit om.

Bältesöljor från Bj 750. Foto Yliali Asp, SHM.

Här är ett smalt bälte jag gjort i ett försök att tillverka ett Birkabälte utan att köpa en gjuten sölja. Det är plåt, nitar och metalltråd och tankarna går ju inte direkt till Tors styrkebälte 😃

Men hur är det då med bredare bälten? Finns de? Ja, i alla fall så finns det några få lite bredare söljor, men jag vet inte om de använts till just bälten eller till andra föremål som tex för någon del av en hästutrustning.

Ett av de lite bredare är från Gokstadgraven i Norge, men jag har letat i Sverige och det finns nästan inga. Hittade dock tre lite bredare när jag letade i Kringla.nu.

Kvalsta, Berg sn, Västmanland

Det här fina bältet är från Kvalsta i Berg sn i Västmanland och hittades i en grav, men jag vet inte om det är en eller flera gravar för de verkar vara inköpta efter att någon byggt en ladugård och hittat svärd mm i ett kollager. Det kan alltså vara en rejäl brandbegravning med en eller två personer och häst (inv. nr 11570, 12300, 12637, 12475). Kommentaren om söljan är att den var stor och klumpig.

Som det verkar så är det även en hästutrustning i graven, som innehåller traditionella, vikingatida kvinnosmycken samt vapen som pilspetsar, svärd, vapenkniv och spjut.

Texten är lite svårt att läsa men det verkar allrså vara samma grav.

Broa, Halla sn 48:1, Gotland

Även den här är hittad i en grav med hästutrustning och den är från Broa i Halla sn på Gotland.

Det är en av de märkvärdigaste gravarna i mina ögon. Mannen som blev begravd svärd, vapenkniv med sin häst begravdes lutandes mot hästen, som låg på sidan, mellan hästens ben. Han hade även en stalle till en lyra i graven.

Skällhorns, Källunge sn, Gotland

Den här söljan, kallad “halvkretsformig remsölja av järn” hittades i ett röse, grav 12, tillsamans med en doppsko till knivslida och brända ben.

Funderingar

De här bältena är alltså 3 cm – vad som ser ut att vara nästan 4 cm. De är de bredaste jag hittat än så länge.

Gemensamt för söljorna är att de är hittade i gravar med vapen. De två bredaste är dessutom hittade i gravar med häst och hästutrustning.

Med tanke på det så skulle det kunna vara söljor till någon form av sadeljordar. Men det kan ju vara en teori än så länge ☺️ Det inte finns några sadlar bevarade mer än någon på Island har jag för mig, däremot finns det många stigbyglar i gravar.

Här är två försök till bältesöljor jag smidit för några år sedan under Vikingasommar. Har inte kommit mig för att göra bälten av dem, men liknande skulle alltså vara trevligt att se i reenactmentvärlden, även om de kanske inte är runt midjan på en krigare de en gång suttit 😉

🌺

Lästips:

Det är ingen idé längre att länka till Sök i samlingarna då sidan kommer att bytas ut, men sök på Kringla.nu och bälten, välj arkeoligi och vikingatid.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Sölja&filter=thumbnailExists%3Dj&filter=fromPeriodName%3Dvikingatid här.

Kvinnan eller gudinnan från Öja

Jag går runt på Historiska museet, visar föremål och berättar om allt möjligt och så plötsligt får jag se ett delat inlägg på facebook av en av mina facebookbekanta som letar i Sök i samlingarna efter saker – han har hittat en vikingatida kvinnofigurin jag aldrig sett tidigare! Men enligt Sök i samlingarna så är hon utställd i utställningen Forntider 2! Hon har uppsatt hår i knut och en kjol och armarna har hon runt vad som ser ut att vara en gravidmage på samma vis som “Frejahänget” från Aska, Hagebyhöga.

Thank You Ari! 🏵️

Kvinnofogurin från Öja på Gotland . Fotografierna är skärmdumpar då det inte gick att ladda ner bilderna, foto Elisabet Pettersson, SHM

Freja från Aska, Hagebyhöga. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

På ryggen ser det ut som ett bälte eller en jackkant, som även syns på framsudan under händerna, och hon har en smal kjol på sig eller om det är en hängselkjol som är under en jacka…

Fynd nr 3053, från Catview.

Figurinen verkar vara hittat vid Hoburg (tg? ) och inlöst 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Jag undrar om de är från en grav?

Jag gick veta att figurinen under lång tid saknats i samlingarna, men att den hittades i en sk. sump. Där saker hamnar som ingen vet var de hör hemma, men som inte går att slänga.

Tack NyBjörn!

Jag är glad att den hittades igen 💓 och jag ska titta efter den idag. Tänk om det är gudinnan Freja 5,2 cm hög!?

Kram

Uppdatering:

Nr 45. Allt i montern är utlånat…

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på “Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Gunnes gårds höstmarknad

Efter två veckor på äventyr var jag hemma igen och väldigt trött 🤗🌺 men det är bra att vara trött av hårt och roligt jobb, tänker jag. Låg hela fredagen i sängen och tänkte att jag önskade att Gunnes gårdsmarknaden skulle vara nästa helg istället… Men igår på lördag morgon slängde jag in lite grejer i bilen och tog på mig vikingakläder och åkte 🙂

Kom fram precis när de öppnade men de var så välkomnande ändå 💓

Fick sällskap av Sofia och jag hade en supermysig dag 🌺 Hon har så snygga kläder och med pannband!

Krigarna hade med sig trälar i år…

Jag tog inte på mig mina nya spännbucklor som jag köpt av Max. De är superfina, men jag behöver en finare dräkt då…

Jag gillar att ha marknad på marken. I allafall när det är soligt…

Tänk att den besökte just mig, och Saga som satt hos mig, på sin enda dag 🌺

Mitt över satt Saga och hennes (Jimmy?) och hon säljer de finaste garndockorna som hon växtfärgat med bland annat vau/färgreseda, vejde, krapp och många fler växter.

Nästa år vill jag gå runt och fotografera mer igen. Det var många som sålde så fina saker och tyger.

Tack för en solig och kramig dag!

Kram

Lästtips:

Vikingatida höstmarknad på Gunnes gård 2018

Hornbore

Marknaden var öppen tre dagar och det var mycket folk trots trassel med parkering pga den otroliga torkan som varit och faran att parkera varma bilar på gräs. Men de hade hyrt bussar.

Foto: Richard Schill.

Jag trivdes bra i mitt hörn av marknaden. Det var skugga mestadels och det blev mysigt med botältet bakom 🙂

Sålde lite blandat från nätbutuken och nytt 🙂 Lägger in det nya i butiken efter Gunnes gård tänkte jag.

Jag köpte lite garn 🌺 i fantastiska växtfärgade färger av Saga.

På lördagen tatuerade jag mig 😱😉

Det blev två “Birkavargar” mina favoritmotiv från Die Gräber och grav bj 904. Glenn tatuerade med en prick i taget.

Jag är supernöjd!!! De blev så fina!

På lördagkvällen var det gille och lekar.

Tuppfäktningen är kul att titta på 🙂

Jag försökte lägga ägg… Men det gick inte så bra…

Lekledaren 🙂

Foto: Richard Schill.

Skål!

Sen dök det fantastiska ljuset upp igen. Trodde nästan det var min telefonkamera sist, men det är Hornbore Slotts eget vackra ljus!

Lite dräkt då…

Kirstin från Borre hade en väldigt fin modell på hängselkjol och många minnespärlor och hängen 💓 Hon har sytt sömmarna på samma sätt som Viborgskjortan.

Sen var det plötsligt dags att packa ihop igen och åka hem. 7 timmar bakom ratten.

På hemvägen stannade vi vid run- och bildstenar som syntes från vägen vid Källby Hallar.

Den var hög!

Det var en vacker plats och jag förstår att människor velat bo här under långa tider.

Gravarna och gravfältet från 400-1050 e. Kr.

Kom hem sent på natten, eller snarare tidigt på morgonen, och kastade mig i säng.

Kram

Minibjörkösemester

Mamma skjussade mig till Rastaholm och jag har ju knappt varit på ön i sommar. Så det var skönt att äntligen komma iväg.

Nya vikingaskor som jag fuskar med att ha flipflops i just nu… Raggsockar bara går inte i den här värmen…

Ångholmen ❤️

Det var ju 50-årsöverraskningsfest igårkväll så jag slappade hela dagen vid vattnet. Så skönt att bara ligga där och ta ett dopp emellanåt. Det var svalare och åska i luften, men åskan och regnet kom äntligen i natt klockan 5.

Den dramatiska Björkfjärden.

Jag fick sällskap av en av tjejerna jag känt sedan jag började jobba här 1996. Fint att ses en stund på bryggan. Fick även badsällskap sedan och det var skönt för jag är inte så förtjust i att bada själv.

Björktrastar kanske över Charlottenlund?

De var så många och jag undrar vad de gjorde i så stor grupp.

Har mina gamla vikingakläder på mig. De är svalast! För det var inte svalt igår med luftfuktigheten. Undrar just hur de var klädda när det var varmt under vikingatiden. Hur lite fick de ha på sig? Ska väl försöka mig på en ny hängselkjol i linne så småningom.

Det är helt gult i markerna och ser nästan ut som höst!

Gravfältet Borgs hage.

Födelsedagskarln, som jag otroligt nog träffade som barn i Dalarna 🌺 och som nu är Veronicas man.

Malin 🌺

Efter middagen tog vi en sväng och tittade på fornlämningar… 😅 Vi tittade på gravar och området runt Garnisonen. Nu vill jag hem till mina böcker och se vad som finns på gravkartorna och vilka gravar som är utgrävda.

Det finns många stenformationer och utplacerade stenar. Ibland dyker det även upp runstenar, vilket Kalle hittat!!! Men inte igårkväll. Det finns runor på olika sten, ben, horn, redskap, smycken och på små metallbleck på Birka. Fler än vad som kanske är känt.

Richard visar en treudd. Den är spännande för att den saknar hörnstenar.

Här står han där en av hörnstenarna saknas.

Så underbart att umgås med människor som tycker det är lika spännande som jag ❤️ Lite mörkt med så fint ljus ändå 🙂

❤️

Nattsuddandet fortsatte sedan ett tag vid Färdstugan/Särimner 🍻

Kraaaam

Lästips:

Runorna från Garnisonen finns avtecknade här. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/nytt-om-runer/konv/nor_2002/swed01hg.htm

Snodden i Bj 511

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det “Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden“.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram