Kategoriarkiv: På resande fot

Saltvikmarknaden och lite historia

Nu är jag hemma igen från Saltvikmarknaden. Namnet Saltvik kan ha haft att göra med salthandeln under järnåldern. På Birka finns ”Salviksgropen” som namn och jag fantiserar om att bebyggelsen i Korshamn kanske också har haft med salthandeln att göra. Långhuset som byggts i Saltvik och föreningen drogs igång av Marianne och Jörgen och föreningen Fibula. 

Jag förmodar att föreningen heter Fibula efter det fynd av en järnåldersfibula som hittats i området. Här ser ni den på en Årsundaviking <3 Föreningen har köpt loss marken från kommunen, så att de kan bedriva sin verksamhet och nu snart är de färdiga med ett nytt föreningshus för all möjlig verksamhet och jag är jätteimpad 🙂 Kristin Ilves har hållit utgrävningar av ett 45x 15 meter stort långhus intill och det finns åtminstone sju brandgravar på området. 

Enligt Åländsk tradition ska ”Hlödver den långe”, som dog i slaget vid Svolder, ha kommit från Saltvik 🙂 

Maria och Hans-Gunnar kom på onsdagen så tillslut var allt på plats och vi firade med mycket ”vikingatida” skumpa 😉

Jag fick mig ett hörn i Hans- Gunnars tält 🙂

Det är otroligt härligt att vakna med solen lite i lätt ansiktet. Tack Hans-Gunnar för sovplatsen!

Varje dag när marknaden öppnade så var det parad. Åker jag dit igen, så vill jag också vara med och gå 🙂

Huskarlarna var på plats 🙂

Fina vikingar!

I massor 🙂

Det var en otroligt lång parad!

Adam höll i kämparlekar med barnen. 

Vårt läger. Jag hade först tänkt ha bara en filt på marken, men det var bra med bord.

Maria sydde mycket på kläder till Hans-Gunnar. Det ska bli ”Sturedräkten” och jag är otroligt nyfiken på hur det kommer bli. 

En av mina önskningar med marknaden var att jag skulle hitta en järngryta att laga mat i och experimentera med att laga mat. Maria var superbra att laga mat med.

Här är nya grytan 🙂 och första kvällen blev det älggräste och andra kvällen Löksälta – mormors, mammas och min favoriträtt från Sangis. Jag vet att det inte åt potatis här i Norden under vikingatiden, men jag ville äta något jag kunde laga och jag får väl utveckla maträtter med vikingatida ingredienser som jag tycker om såsmåningom 🙂

Nu behöver jag bara en trefot med kedja också…

Löksälta i min masurbjörkskål <3 

Jag gräddade även bröd och då med vikingaingredienser även om jag bytte ister mot rapsolja 😉 och ja, jag behöver sy en ärmlös trälklänning i hampa eller linne som inte är blå… 🙂 

Nästa gång så behöver jag gräva bort gräset under eldfatet och använda vedklabbar direkt för att höja upp fatet.

”Karhubröd”! Jag använde öl som degspad 🙂 vilket vi inte direkt kan göra under Vikingasommar… Det blev jättegott och sparat, bara invikt i en linneduk, höll det sig i åtminstone två dagar.

Tittade lite på slagskamperna. Det var många olika sköldar med och jag tänkte på en jag känner som skriver sin avhandling om vikingatida sköldar 🙂

En kvinna trummade och en man spelade flöjt under kamperna och det förhöjde verkligen alltihop!

Trossen vattnade krigarna.

Älskar att det är alla möjliga olika genusformer som är med och slåss!

En av Fibulavikingarna, fina Anniéle, håller på att skapa en ”Euradräkt”. Hon har kommit långt men nu även beställt handvävda tyger och jag ser fram emot att se hur den blir. Jag är så glad över att det finns människor som är så intresserade av att skapa och tänka och rekonstruera. 

Jag fick även hålla i Malin och Rikards tvåveckorsbebis, lilla Embla, som sov i sin pappas mössa som åkpåse. 

Det är konstigt att jag glömt bort hur det var med att hålla i en bebis. Blev supernerövs först, men hon bara sov 🙂 Hon hade på sig den sötaste lilla omlotthängselkjolen som mamma Malin planerat för att hon ska kunna växa i den!!!

Öppna ögon en kort stund.

Det roliga med Saltvik var också de många samiska, finska och baltiska dräkterna. Här Euraspännen och fina smycken på Tessa Toukko som Markku Treäs gjort och säljer. Jag hade velat handla massor, men det fick räcka med en gryta, en soppslev och några glaspärlor. 

Fina Anna och Anders var också över på marknaden och snart ska jag dansa 1700-tal med dem igen 🙂

Morgnarna på vikingamarknader är ofta så vackra. 

Det var en bit till badviken, kanske tio minuter och jag hann bada två gånger, annars fanns det duschar också. 

Hans-Gunnars morgonfoto. 

Tack för fint foto på facebook. Jag lånar det. Foto: Roger Wikell.

Det var kul att Andreas och Roger med familjer kom till marknaden! 

Vi hade biljett bokad till tidiga färjan tillbaka till Grisslehamn, så jag sov i bilen vid färjeläget. Det gick okej att sitta och sova även om det inte blev supermycket sömn. Vågade mig inte på stressen att få in allt i bilen klockan 05 och sedan köra till färjan. 

Hejdå Åland och stort tack till föreningen Fibula för en underbar marknad! Nu ska jag sova i några dagar men är stolt över mig själv att jag klarade det här <3 

Kram

Sida om Saltvik -Saltwiik- där det bloggas om Åländsk vikingatid: https://kvarnbohall.wordpress.com här.

Föreningen Fibula på Åland 

Tog färjan från Grisslehamn till Åland igår flr att vara med på Saltviks vikingamarknad – bara det att jag kom till färjeläget en dag för tidigt!

Det gick bra ändå och nu har jag vaknat på Åland och sitter och syr till frukost. Det blev en lite annorlunda start eftersom jag inte hadenågot tält att sova i, men föreningen Fibula är toppen och jag har fått sova på ett loft 🙂

Missmash av viking och nutid 😉 Ska sy klart en ny särk som jag hann sno ihop innan jag åkte igår. Jag behöver lite nya kläder för favoritsärkarna är helt slut och får bli annat såsmåningom… 

Det är första gången jag är här på marknad och jag minns inget av Åland när jag var några veckor på sommaren som barn, men det ser lite ut som hemma 🙂 Hoppas det blir fint väder och inte alltför mycket regn. 

Nu ska jag lära mig lite om Ålands historia!

Kram

Kontraster – på resa och att komma hem

Vi har kommit hem nu från Gozo. Det var en annorlunda resa i och med att vi var tre familjer som hyrde hus ihop för första gången. Det var bra att  göra saker ihop, hänga i huset och även att hitta på saker på var sina håll samt att ibland laga mat ihop. Skönt med sällskap helt enkelt. Nästa gång kanske det bli på något annat vis. 

Kyrkan på torget i Xaghra. 

Det gick att äta med ihopflyttade bord, även vi just på torget hamnade mitt i gatan. Restauranggubben byggde om lite och satte en växt längs kansten så.

Mattias inte skulle bli överkörd… Men han fick lovatt flytta in från kortändan till slut. Det blev lite väl ävertyrligt mitt i trafiken… 

Maten på Gozo har varit helt okej, inye den bästa kanske men de borde verkligen satsa på jordbruk, sitt salt, pepparen, honungen och allt som växer och tillverkas lokat. Satsa mer på ”Farmlife holidays” och annan rekreation. Det var verkligen lugn på Gozo och det behövs i vår snabba värld. 

Sista dagen hade vi lämnat tillbaka bilar och skulle vara ute ur huset tidigt och det kändes jobbigt att vi hade flera timmar att inte kunna vara någonstans på. Tanten vi hyrde hus av gav mig då nycklar till ett tomt hus, så vi fick vara där tills flygplatstaxin kom. Det var min räddning, för jag var jättetrött och fasade för hela långa hemresan. 

Sista timmarna av vila vid och i poolen i ett annat hus. Jag skulle lätt kunna bo i det huset en vecka utan att göra mågonting annat mer än att äta och vila.

Även härifrån var det fin utsikt. 

En av alla otroliga kaktusar vi såg!

Den här katten tittar på Allan, men han vill helst inte vara med på foton <3 

Bästa kattbilden tog Allan. Det fanns katter lite här och där. Här har de fått sin mat. 

Såg också fikon växa för första gången. 

Fikonen var inte mogna ännu och jag längtar efter att äta färska fikon!

Kanske åker jag tillbaka till Gozo någon fler gång, men just nu är jag bara glad att vara hemma igen bland enar och granar.

Hemma regnar det och är lite kallt. Men här finns mamma, våra katter, vänner och min säng. Jag ska snart iväg igen, men då blir det till ”vikingatiden”. 

Kram

Stranden Mgarr ix-xini 

Innan vi åkte till Gozo googlade jag på stränder och en av stränderna jag ville åka till var Mgarr ix-xini. Det stod att det är bil som gäller för att ta sig dit så Allan och jag körde dit i fredags. 

Inte mitt foto, utan från en nätsida.

Hittade den här bilden på nätet. Det var tur att jag övat att köra för vägen kändes mycket värre än den ser ut på bilden, plus att det var fullt med bilar och folk. 

Vägen dit gick genom en lite stadsdel och ut på ”landet”. Ser ni bilarna? Väl framme fanns det solstolar att hyra och det var mycket mer folk än på fotot jag sett. 

Det var fint att simma och många fiskar att titta på. Det gick att hoppa ned i vattmet från sidorna också, fast det gjorde jag inte. Väl där fick vi veta av en engelsman att Angelina Jolie och Brad Pitt varit över ett halvår på den här stranden gör att spela in filmen ”By the Sea”. Får ta och titta på den! 

Det var lätt att gå i och ur vattnet från bryggan. Ett minus verkar vara att det är extremt dyrt på den lilla restaurangen, men vi åt inte där.

På vägen upp stannade jag till här uppe för att slappna av lite efter rushen upp. Vi behövde ta oss förbi en lastbil i svåraste svängen aom skulle tömma toaletter…  Jag hade frågat engelsmannen hur jag skulle köra bäst för att ta mig upp igen och vad jag skulle göra om jag fick möte i backarna – det får ju bara plats en bil. Tydligen tar man bara sats om det är fritt. Stannar sedan i de små utbuktningarna på vägen, tittar om det är fritt och tar sats igen. Om någon är påväg ned så väntar man men om jag skulle vara på väg upp och någon börjar köra ner ändå så måste den som kör ned backa upp igen… Glad att bilen vi hyrt var så stark trots att den var liten!

Kram

Fort Rinella och Valletta

Det blev en lång och riktigt jobbig dag igår med att köra bil på Malta, men med höjdpunkter som att se en kanon fyras av och glass.

Vi tog färjan med bilen över till Malta och trafiken där var inte att leka med. Vi åkte efter Tove mot Fort Rinella, där väldens största, frontmatade kanon skulle finnas. 

Vi fick en uppvisning i hur man fyrade av en lite mindre kanon under tidigt 1800-tal, tror vi… De hade tidstypiska kläder och det var uppvisning varje timme!

Om vi betalat 10 euro hade någon av oss fått gå fram och tända den… Verkade livsfarligt.

Det blev världens smäll och ändå bara 1/10 krut!

Vi hoppade över hästuppvisningen och letade upp kanonen istället.

Den var stor oc han som ritat den hette Armstrong.

Såg lite annorlunda ut än vad jag föreställt mig, och byggd under slutet av 1800-talet och fraktad från England till Malta för att skydd mot italienare och ryssar…

Räckvidd över havet för att skjuta fiendebåtar…

Det var ett fintboch välgjort museum och om det inte varit så varmt hade vi nog stannat längre. 

Inne på museet fanns det uppbyggda scenerier ur fortets historia. Ett trettiotal män var stationerade där och fler kunde flytta in vid behov. 

Fin toa!

Det fanns även en vapenvägg utanför som man kunde få provhålla ifrån. 

Jag valde ett bronsålderssvärd som är en kopia på ett svärd hittat på ön, men guiden visste inte från var. 

Det blev någon konstig skugga. Svärdet var mycket blankare än på bilden. 

Fortets ”vallgrav”. Det gick att gå genom en gång på insidan till de där gluggarna. 

Efter besöket åkte vi till Valetta och mina körabilnerver kom mer och mer ut på huden… Gabi, Mattias och barnen var redan där. 

Valletta – Maltas huvudstad är grundad 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och är en av de första, moderna stadsplanerade städerna med rutnät i världen och den designades av Francesco Lapparelli.

Vi handlade ingenting, men jag hade gärna köpt ett halsband med ett glashänge i millifiori. 

Vi var många att hålla reda på 🙂 men det är kul att resa i flera familjer och hitta på en del grejer ihop. 

Drottning Victoria syns överallt – här en fin skulptur framför Biblioteket. 

Vi åt på ett torg i skuggan. 

En mängd helgonfigurer var uppställda tillfälligt längs gågatan, men jag vet inte vad Dionysos gör i ett katolskt land som helgon… 

San Dijonisju.

Påväg tillbaka till färjan och Gozo så tog mina nerver slut och jag grät i bilen en skvätt och trodde aldrig jag skulle ta mig från Malta med bilen 🚗 i behåll! Men det gick bra! Jag hade full fördäkring, men ändå jobbigt om vi fastnat någostans i flera timmar, plus att om vi krockat så får man inte flytta på bilen en milimeter, glr då gäller inte försäkringen. Så kör mycket hellre stupa, krokiga vägar på Gozo än rusningstrafik på Malta!!!

Allan fick fota lite när vi kom upp på höjden på Malta.

Nära färjan.

Tillbaka med färjan till lugna Gozo! Och jag klarade av att faktiskt köra bil i fleta timmar på Malta, så känner mig stolt över det 🙂

Kram

Lästips:

Fort Rinella http://www.fortrinella.com här.

Vallettas historia http://www.visitmalta.com/se/valletta-history här.

Stenåldestemplet ”Ğgantija”  på Unescos världsarvslista och stenåldersfiguriner

Igår var vi till väldens äldsta stående byggnad – Ğgantija – som ligger i Xaghra. Det är ett kalkstenstempel vars äldsta del byggdes för ca 5600 år sedan, så de är äldre än Saqqaras trappstegspyramid i Egypten. 

Hit upp är det nära Ramla bay, där vi var och badade häromdagen, men jag undrar just hur stenåldersmänniskorna hittade hit från Sicilien…? Vilka var dom? Fin utsikt hade de i alla fall! 

Väggen här bakom är sju meter och platsen anvöndes under 1000 år och senare som gravområde under bronsåldern. När platsen grävdes ut på 1820-talet så tänkte de sig at jättar byggt platsen pga de enorma stenarna. 

Baksidan på templet.

Jag kunde nästan inte se nog.

De odlade en massa på museiområdet och här klättrar sniglar på vad som såg ut att vara lavendel.

Allan gillade ödlan vi såg lite mer än templet. 

Jag hade gärna gått på en guidetur men det fanns bra skyltar längs vägen. 

Den här texten gick även att få höra genom att trycka på en knapp och det fanns att välja mellan flera språk. Ställningar att hålla det hela upp behövdes på flera ställen. Bra ”röst” som pratade. 

Vägen in i den yngre, norra delen. 

Jag fick som en liten gloria 😇 

Någon sorts portstenar med hål att hålla något. 

Märkligt att vara så nära väggar som byggdes på stenåldern!

Fint!

Den äldre delen har fem rum och lite fler detaljer.

Här inne hittades det möjligen två skulpturhuvuden som finns inne på museet, som de kallar ”Interpretation centre”.

Nicher inne till vänster i den äldre delen. 

Märkliga hål. 

Södra sidan. 

Vi gick upp till museet igen. Tur vi var där på eftermiddagen eftersom det var tokvarmt!

Huvudena från ett av rummen. Vet inte hur gamla huvudena är. 

Templet användes senare under bronsåldern som gravplats, men templets egen gravplats är tydligen ett gravkomplex i närheten som heter Xaghra circle, där det hittats en massa fina figuriner.

?

Benfiguriner av tåben från ko.

Xaghra stone circle.

Sten- och snäcksmycken.

Stenredskap.

Dekorerad keramik. 

Stor stenfigurin som blivit (?) sönderslagen. 

Kul med en rekonstruktion som det gick att känna på. 

Det gick även att få en neolitisk ”make over”… 🙂 

Igår var vi till Fort Rinella för att se en kanon. Skriver nog lite om det ikväll. 

Kram

Lästips:

Ggantija museum http://heritagemalta.org/museums-sites/ggantija-temples/ här.

Ggantija temple https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ġgantija här.

Xaghra Stone Circle https://en.m.wikipedia.org/wiki/Xagħra_Stone_Circle här.

Megalittemplen på Malta och Gozo https://en.m.wikipedia.org/wiki/Megalithic_Temples_of_Malta här.

Gps och vägskyltar på Gozo…

M, google maps väljer närmsta vägen vilket kan vara bra att veta om man ska åka hit… Det vill säga den väg som är läskigast att köra! Vägskyltarna funkar inte riktigt dom heller. 

Vägen ner till Ramla Bay. 

Allan gillade den i och för sig men jag var tvungen att stanna och fråga en gubbe om vi ens kunde köra ner här. 

Här nere låg parkeringsplatsen, men det visade sig finnas även en nyare väg att ta sig ner dit. Ser inte så stupt ut på fotot kanske, men det är värsta vägen jag kört! 

Vägen upp igen var om möjligt ännu läskigare att köra och det blev på ettan! Annars är det ganska lätt att hitta här även om allt och alla hus har samma färg i gulbeige kalksten. 

Puh!