Kategoriarkiv: Forntida betraktelser

Mahamrityunjaya mantra

Nu blir det nog lite mer yoga och yogafilosofi framöver 🙂 Den femte delen av utbildningen jag går var förra veckan och det var bra. 

Ett av se mantran vi lärt oss är Mahamrityunjaya mantra.  Det är ett tusentals år gamlat mantra som heter ungefär- ”Stora dödenöverkommande mantrat” eller ”The great death conquering prayer” på engelska. 

Mantrat kommer ur mantran som finns med  i Vedatexterna Rigveda, (RV VII.59.12), Yajur Veda III.60, och i Atharva Veda XIV.1.17. Den här bönen är bra att sjungas när du vill komma över något som skrämmer dig. En förändring eller döden. Det är en bön till Rudra, som senare identifieras med Shiva – den treögde.

Shiva i Murudeshwar. Foto: Creative commons, wikipedia.

Sansktri:

ॐ त्र्यम्बकं यजामहे सुगन्धिं पुष्टिवर्धनम्
उर्वारुकमिव बन्धनान्मृत्योर्मुक्षीय माऽमृतात्

Ljudöversättning:

Om tryambakaṃ yajāmahe 
sugandhiṃ puṣṭivardhanam
urvārukamiva bandhanān
mṛtyormukṣīya mā’mṛtāt

Översättning av orden (min översättning från engelska på wikipedia):
 aum = är ett heliga, mystiskt ord i religioner som ‘Sanatan Dharma’ eller Hinduiska religionerna Hinduism, Jainism, Buddhism & Sikhism.

त्र्यम्बकं tryambakam = den treögde

त्रि + अम्बकम् = tri + ambakam = tre + öga
dvs. Shiva.


यजामहे yajāmahe = vi dyrkar, vi beundrar, vi hedrar, vi vördar.

सुगन्धिम् sugandhim = söt doft,

पुष्टि puṣṭi = en välnärd, frodande,  välmående, livfull

वर्धनम् vardhanam = en som ger näring, stärker, ökar välmåendet, som glädjer, upplyfter och återställer hälsan, en bra trädfårdsmästare,

पुष्टि-वर्धनम् = puṣṭi+vardhanam = पुष्टि: वर्धते अनेन तत् = puṣṭiḥ vardhate anena tat (samas)= The one who nourishes someone else and gives his life fullness.


उर्वारुकमिव urvārukam-iva = som gurkan eller melonen; eller en stor persika..

बन्धनान् bandhanān = från fångenskap (lossar från stammen som gurkan eller melonen sitter på).  Frigjord från dödens band.

मृत्योर्मुक्षीय mṛtyormukṣīya = Fri, Frigjord från döden. मृत्यु: + मुक्षीय = mṛtyoḥ + mukṣīya= från döden + fri (Vedic)

माऽमृतात् mā’mṛtāt = kan tolkas på flera olika sätt: 

1) मा + अमृतात् = mā + amṛtāt = inte + odödlighet, nektar, dvs. Fri från döden men inte odödligheten.
2) मा (माम) + अमृतात् = mā (kort form av mām) + amṛtāt = mig själv + odödlighet,  dvs. Ge mig av livets föryngrande nektar. 
3) मा (माम) + अमृतात् = mā (short form of mām) + amṛtāt = mig själv + säker, definitivt, dvs. Frigör mig från säker 
döden.

OM.  Vi dyrkar den treögde, som ger oss näring och styrka. Så som melonen faller från stammens fångenskap må han frigöra oss från döden men inte från odödligheten.


Engelska i översättning av Swami Vibhooti Sarasvati: 
“We worship the three-eyed one (Lord Shiva) who is fragrant (in a state of supreme bliss), and who sustains all living beings. May he liberate us from (the eternal cycle of birth and) death. May he lead us to immortality, just as the cucumber is released from its bondage (the vine to which it is attached).”

Översättning jag gjort är förenklad, men jag vill lära mig innebörden av orden och eftersom vi läser allt på engelska så känns det bra att skriva om det till svenska. Vår lärarinna på yogautbildningen berättade att det kan ägnas timmar åt att tolka den här texten för det finna så många innebörder i den. 

Mantrat chantas bäst med en ledare som startar sedan ska den sjungas tillsammans i samma rytm 107 gånger till, i så kallade japas, och gärna med en mala, ett radband, i höger hand i höjd med hjärtat, vid mitten av bröstkorgen 🙂 sen en pärla per japa, men det har jag inte provat ännu.

Shiva är ”The auspisious one” – den gynnsamme. Han är ondskans förgörare och den som transformerar. Han är den som skapar skyddar och transformerar universum och han håller bland annat en treudd i en hand.  Med sitt tredje öga brände han begären, Kāma, till aska.
 
Lyssna: 
Youtubeklipp här.
Så varför sitter jag mitt i natten och skriver om det här? Jo, både Allan och jag är sjuka och hostar. Vi hostade lite igår, men nu har det brutit ut. Jag har en tjock klump i halsen och är rädd att jag snart inte kan andas igen. Jag är nog lite rädd för att dö av en förkylningsvirus eller någon liten lömsk bakterie… Men jag kan inte direkt chanta… 

Lästips:

Rig Veda VII.59.12, Sacred texts. http://www.sacred-texts.com/hin/rvsan/rv07059.htm här. Men de letar efter någon som kan läsa igenom sanskriten. http://www.sacred-texts.com/hin/rvsan/index.htm här.

Mahamrityunjaya mantra. http://www.yogamag.net/archives/2007/ajan07/mrit.shtml. här.

Mahamrityunjaya mantra, wikipedia. Här.

Shiva, wikipedia. 

Siden, siden, S4…

Det är första gången jag sytt en klänning med sidenbanddekor till mig själv. 

Jag har sytt på samma vis som barnklänningen till Vikingaliv. Det är siden vävt efter S4 från Birka, det som kallas samitum

Jag vet inte om det funnits klänningar som denna i Birka, men den är inspirerad av Osebergsgraven, Birka och Hedebyfynd samt delvis Pskovfyndet, fast det var linne har jag för mig. 

Försöker mönsterpassa, men det är inte helt lätt. 

Jag syr allt fram framsidan, men med klänningstyget vikt utåt och den övre kanten först med efterstygn och drar åt lite. 

Jag har klippt längs hela tygbredden, som inte är så bred, så det krävs några delar och en blir kort. Lägger dem omlott och syr hela övre kanten först. 

Sedan syr jag ihop delarna lite snett och då blir det som för mycket tyg i nedre kanten, som jag klipper bort. 

Sen syr jag upp nedre kanten och eftersom jag sytt och dragit lite så blir det möjligt att göra remsan lite rundad.

Insidan får en inre söm som syns. Har sytt med vaxad lintråd.

Bild: Osebergssiden målat i akvarell av Sofie Krafft.

Det att jag måste trimma sidenbitarna när jag skarvar gör att jag förstår varför endel av sidenbitana från Osebergsgraven är avsmalnade i ändarna. Vad de andra konstiga inklippta grejerna är vet jag inte. 

En bredd räckte även runt handleden, så där behövdes inte flera remsor än två till dem 🙂 Jag valde att inte ha hängselkjol härom dagen, men det hade nog varit fint att ha utanpå klänningen. 

Kram

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

En ovanlig Birkaskatt

Ibland blir det extra kul på jobbet – som när jag under en fikastund påpekade att jag var glad att det helt plötsligt står mer om textilier i vissa Birkagravar i Sök i samlingarna – istället för att det bara står ”textilfragment”. 

Det visade sig att bästa Eva, som bland annat jobbar digitalt med Birkaplattformen och med birkamaterialet, fått syn på två bruna lådor i en hylla utanför textilantikvarien. 

Textilskatt.

Det visade sig att i dessa lådor ligger kort med vilken sorts tygfragment som ligger i gravarna!!! W10 för diamantkypert osv! Så håll utkik – nu kommer det komma in mer info om textilierna i MIS! Endel gravar har information på flera kort!

Kodnycklar till korten med vilken textil det är som menas!

Det är inte så lätt med alla förkortningar som W10, W31, S1, P11, B13 osv, så här är kodnyckeln istället för att någon tex. skrev ut ‘brickband’ 100 ggr. 

…och det finns alltså TVÅ lådor 🙂 

Så en Birkaskatt behöver inte vara guld, silver och ädelstenar utan kan visa sig som två lådor med små papperskort och två större kartonger med kodnycklar och en fantastisk antikvarie!

Kram

Bälte eller snörkjol från bronsålderns Köpinge?

På Historiska museet är det utställt föremål, i Forntider 1, från en kvinnograv från Stora Köpinge i Skåne, daterad till bronsåldern, period III. Graven är en skelettgrav i hög. Bland annat så ligger det metallrör i graven och jag undrar – hör de till en snörkjol, även om det  i samlingsdatabasen står att de hör till ett bälte som bältegarnity? Bronsåldern är ca 1800-500 före vår tid och den innehåller flera perioder. 

Metallrör från kvinnograv i St Köpinge i Skåne. Foto: Tania Muños Marzá, SHM.

Det verkar finnas textil kvar i rören och det är någon metallplatta intill också. I graven fanns även en fingerring av guld, armringar av brons, en dubbelknapp, en enklare kniv, ben och ett metalltrådföremål. 

Rören är 6,5 cm långa och 0,3-0,5 cm i diameter. På en sidan sitter en bronsplåt och på andra är det en knut i hålen som tövker öppningen. Jag undrar hur det fungerar praktiskt? Om det är feltolkat – skulle det då kunna vara en snörkjol på något vis?

Skärmbild från Mis med innehpllet i graven, SHM.

Skärmbild av fyndet, Mis, SHM.

Bronsåldershög från Stora Köpinge, men det ska finnas tre stycken och jag vet inte vilken den här är. Foto: Wikicommons.

I Damnark har det, som kanske är mera känt, hittats en ung kvinna i Egtved med en helt bevarad snörkjol, vilken bland annat Broholm har skrivit om. I graven ligger även ett löst bälte. Har Köpingedekorationen sittit på ett sådant bälte? Längs midjan eller på en tofs?

Det här fotot finns på flera ställen på nätet, men jag har inte hittat ursprunget.

Mitt foto av Egtvedpigens kjol, taget på Nationalmuseet i Köpenhamn.

Midjedelen på snörkjolen från Egtvedpigen. Mitt foto.

Snörkjolen har en grov garnsnodd, i lite ljusare garn, överst vilken inslaget dras runt några varv innan det låses med ett nytt skäl för nästa inslag. Inslagen tvinnas sedan till tjockare snoddar som bildar snörkjolen. 

En mindre känd, för mig i alla fall, är en fragmentarisk kjolbit från Hagendrup i Danmark. 

Snörkjol från Hagendrup ved Holbæk i Danmark. Foto: Natmus, se lästips.

Den här har metall som sitter runt de tvinnade snoddarna och överkanten ser lika dan ut som den i Egtved (och som den jag vävt). Rören har en gång i tiden glänst som guld nästan,  runt midjan på en människa som kankse dansar eller gör akrobatik. 

Ølbygraven med metalltuber på.förmodd snörkjol. Bild från: Videnskap.dk.

I Ølby i Danmark har det även hittats en kvinnograv med metalltuber av brons som förmodligen bildar en snörkjol, men denna grav är mest känd för att det ligger egyptiska glaspärlor i den.

Så, med tanke på längden på rören, 6,5 cm, från Stora Köpinge, så skulle jag gärna se rören som del av en snörkjol och inte ett bälte, men samtidigt är det bronsplattan och knutarna som är annorlunda.  skulle verkligen vilja se lite närmare på rören från Ølby. 

Som lite kuriosa så finns det även andra fynd med snörkjolar. I Danmark har det hittats små bronsfiguriner av människor med snörkjolar och en av dem ser ut att göra någon sorts akrobatik. 

Bronsåldersakrobat från Grevensvænge i Danmark. Foto, Nationalmuseet i Köpenhamn, Danmark.

Fårdalfigurinen, Faardal in danish, från Nordgylland, Danmark. Foto: Lennart Larsen, hittat på nätet.

Och akrobater finns även på en hällristning i Dalsland.Högsbyns hällristningsområde i Dalsland. Foto: Bengt A. Lundberg. 

I Högsbyn i  Dalsland, vid sjön Råvarps norra strand, förekommer aktobater, eller voltigörer, även bland bronsålderns hällristningar. Mitt på skeppen ovan syns figurer som tycks göra volter och kopplingar har gjorts till Medelavets bronsålderskultur och människor som voltar över tjurar. 

Men jag är även glad att jag hittade det här hällristningsfotot av en annan anledning – för många år sedan gick jag en fotokurs för Bengt A. Lundberg på Riksantikvarieämbetet och han har även fotat mig mig när jag guidat på Björkö 🙂 

Kram

Lästips:

Graven Stora Köpinge: http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=6878&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.

H.C. Broholm, 1938. Kvindedragten i Bronzealderen. Københamn. 

Hagendrup, Nationalmuseet i Köpenhamn. http://natmus.dk/museerne/nationalmuseet/undervisning-paa-nationalmuseet/undervisningsmaterialer/undervisningsrollespil/bronzealder/rollespil/akrobat/ här.

Blogginlägg om Hagendrupkjolen: http://szarka.typepad.com/sca/2009/07/string-skirt-2-the-metal-bits.html här.

Ølbygraven: 

http://videnskab.dk/miljo-naturvidenskab/arkaeologisk-sensation-glasperlernes-hemmelighed. Här.

http://sciencenordic.com/danish-bronze-age-glass-beads-traced-egypt. Här.

Grevensvængefigurien: Nationalmuseet i Köpenhamn. 

Fårdalfigurinen: http://denstoredanske.dk/Danmarks_Oldtid/Bronzealder/En_svunden_kosmologi_1100-750_f.Kr/Hellige_tegn_og_billeder här.

Högsbyns hällristningar: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Högsbyns_hällristningsområde här.

Barber, E. J. W., 1991. Prehistoric textiles. 

Jag har inte läst den här boken, men behöver den! Hon skriver bland annat om Hagendrupkjolen men refrererar till en Thomsen, 1935. Hm…

Grav 965 – Birkakvinnan med häst

Sedan en tid tillbaka har föremålsfotografen på Historiska fotograferat alla brickband i textilmagasinet på uppdrag av textilintendenten 🙂 De är inte alla inlagda i Mis som brickband utan gömmer sig ibland under namet ”textil”. 

Grav 965 och kvinnan med häst. Ur: Arbman, Birka I, s 390.

En favoritgrav på Björkö är bj 965, den enda kvinna i Birka (utgrävd grav) som blivit begravd själv med häst och hon har det största antalet brickband bland kvinnogravarna, B6-7, B15 och B19.

Inga Hägg har med dem som tunika i Birkas kvinnodräkt, med siden av samitum, S4, samitum, och silverbrocherade brickband. Yllet, W10, dvs. den vanligaste diamantkyperten ska också finnas från graven. 

Vid hennes sax och ett kärl eller elddon och en kista finns det även bevad textil i tuskaft, enligt innehållet i Mis. 

Gravinnehållet i bj 965. I graven finns tre dirhemmynt. Skärmbilder ur Sök i samlingarna, Historiska museet.

Några av föremålen:
Några av hennes föremål. Spännbucklorna är av typen P52 och graven dateras till 900-tal.

Silverfiligranspänne. Förmodligen ett sprundspänne. Foto: SHM.

Spännbucklor bj 965. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Hennes pärlor med bärnsten, glas och karneol. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Pärlor igen med tre ytterligare i mitten. Beskuret foto: Pavel Voronin, SHM.

Hon har en pärla vi brukade kalla Humlepärlan 🙂 Den tjocka, svarta med gula ränder 🙂

Hennes superfina borrehänge. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhus med nålrest i. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Textilbilderna:

Låda 1. 

Bj 965, silverbrickband, B6 och B7, med siden vid kanterna. Foto: Ola Myrin, SHM.

B6 banden är vardera ca 43 cm långa och de är ihopsydda med B7, som är fast på tvären. Samtliga är infattade i siden.

Låda 2. 

Fragment av brickband och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av bild ovan.

Detalj av bild ovan.

Låda 3. 

Brickband B15 och S4, samitum och förmodligen ylletyget W10 någonstans. Foto: Ola Myrin, SHM.

Här är favoriten. Undrar vad ”bronsbitarna” varit till – är de del av någon knäppning? 

Detalj av bilden ovan.

Inga Hägg har med de här i textilteckningen nedan.

Detalj av det i låda 3.

Ytterligare detalj av det i låda tre.

Det svarta kan vara läder som använts i samband med en nitning i sidentyget.

Tecknade fynd av textil i Bj 965 men här syns även textil från bj 963 och 966. Ur: Inga Hägg 1974

Dräkten:

Nu är bara frågan hur allt hänger ihop… Hon bör ju haft en särk i tuskaft och en hängselkjol i något material – kanske diamantkypert, W10? Vad för tunika är då den av siden med de infällda silverbroscherade banden? 

Om ‘8’ är brickbanden, så ligger de ju lite underligt på gravplanen även om Stolpe angav att alla hittats vid bålen och de förekommer från axlarna ned till låren. Så beskrivet enligt Hägg :

  • Ett längre och två kortare på tvären vid axlarna
  • En kortare på tvären under ena spännbucklan!
  • Två längsgående tätt utmed ryggraden
  • Vid låren ser det ut att vara flera i bredd igen
  • Övriga bitar ligger spridda pga kroppens förmultning

Hägg menar att brickbanden följer snittmönstret på plagget, med en kilskarvning, så att plagget anpassats efter kroppen, och hon jämför med brickbanden i grav bj 735. 

Två andra kantstycken, varav den ena har en möjlig bronsring och den andra en nit, skulle kunna vara någon sorts knäppning. 

Hon tänker sig ett plagg liknande mannens livrock, men med ett runt spänne, och jag önskar återigen att hon ritat lite! Får ta och göra en skiss… Har sett en tjej i facebookgruppen Viking clothing som sytt en klänning efter bj 735 och jag väntar med spänning på att se en till som är på gång 🙂 

Funderingar… 

Men om hon nu var dekorerad från axlar till lår med brickband, bars då hängselkjolen och de enorma spännbucklorna under tunikan, med tanke på brickbandet under ena spännbucklan? Det ligger ju inte ylle eller annat tyg fast ovanpå silvret, vilket det borde göra om hängselkjolen var över. Eller är det två plagg, både tunika och hängselkjol, med brickband? Även i bj 735 så ligger brickbanden under en spännbuckla, enligt skiss i Hägg. Ska läsa på lite mer om den graven. 

Kram

Lästips: 

Grav bj 965 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1149&zone= här.

Inga Hägg 1974,  Kvinnodräkten i Birka. 

En medeltida stackare

Var inne hos medeltidskonservatorn Mattias på jobbet och fick lite information om medeltida färg och hudlim… Men det finns alltid något konstigt framme i det rummet…

Idag fick jag syn på en medeltida stackare! Jag trodde först att det var Jesus men det är Job som sitter här.

En gång i tiden satt han i Västra Eds kyrka i Småland. Han är illa tilltygad och sårig över hela kroppen, men med perfekt frisyr, och även om det ser ut som om han sitter på ”avträdet” :$ så sitter han på en sten…

Undrar vad som menas med sprickan mellan fötterna? Det ser ju nästan ut som om det var meningen. Den är senmedeltida och snidad i olika lövträd, förmodligen lönn och asp.

Och nu vet ni hur rumpan på ett helgon ser ut! Odelad!

Kram

SHM föremål 98084 http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp? fid=94084 här.