Idag fick vi ett föredrag om den konstnärliga friheten inom samtidskonsten av konstpedagog Alessandra Di Piso – Unfolding contemporary art. Hon har även skrivit ett pedagogiskt underlag till utställningen History Unfolds, som går på Historiska museet just nu och idag fick vi i personalen alltså en genomgång om hur vi som betraktare och tolkare av konst, och i samhället på olika sätt, ska förhålla oss till konstnärlig frihet. Det finns till och med riktlinjer inom FN för detta. 

Det är viktigt med konstnärlig frihet, att kontnärer gör det som de vill hela vägen, utan att någon sätter gränser eller censurerar. Lagarna gäller förståss konstnärer, även om de ibland kan de töja på dem eller göra olagliga saker. Ett problem idag är att konstnärer börjat självcencurera sig mer på grund av de hot och det våld som riktats bland annat mot konstnärer som gjort konstverk som triggar igång saker hos folk, som då kan bli kränkta, otrevliga eller rent av farliga. 

Di Pisa förklarade hur konsten utvecklats på olika sätt genom tiderna och att det som nu är konceptkonst – konst som kommer av en idé och inte nödvändigtvis är ett hantverk – behöver sin kontext, sitt rum och sitt sammanhang, för att förstås, och att när det är svårt att förstå samtidskonst så behövs det utbildning, att förstå att allt inte måste vara begripligt på en gång och att den kreativitet och att vara i samhällets framkant, vad gäller stömningar i samhället som filteratas och formas genom ett fritt konstnärligt skapande, är nödvändigt för en hälsosam demokrati. Konstnären bör inte censureras och Nazityskland är ett skräckexempel på när ”ful konst” förbjöds… 

Det är den västerländska, europeiska konsten som Di Pisa gjorde en tidsexpose över. En konst som varit olika och haft olika syfte genom tiderna med början i hellenistisk tid under Alexander den Stores tid, då det blir mer konst och tävlingar. Men hon tog också med grottkonsten 🙂 Det var otroligt vad hon hann med och spännande. Här ovan tex Picasso som kubistisk målare som målat verkligheten ”på ett verkligare sätt”, då han målar flera sidor samtidigt 🙂 

Det var oerhört spännande att lyssna på Di Pisa och jag fick både väckt minne från när jag läste konstvetenskap och mycket nytt av tänka på under de två timmarna. 

En annan sak är att konstnärens intension, tanke, med konstverket kan vara en sak och sedan när konstverket är utställt så kan saker hända, eller det mottas och tolkas på ett sätt, som gör att konstverket får en helt annan innebörd. En konstnär behöver därför även lära sig förstå det personliga ansvaret som den har. Att kunna stå för sitt verk. Jag tänker att det är lite knepigt också om det nu inte ska bli en självcensur, men även att det konstnärliga uttrycket, önskan att göra konstverket, är det som driver konstnären så starkt. Att konst inte är lättvindig. 

Ett roligt konstverk hon berättade om var när folk fick önska sig konst genom en ”demokratisk processes”… Det blev lika för Amerika, Ryssland och Kina!

Så roligt! Landskap med berg, träd, vatten och lite horisont! Även jag kan tycka om landskap och målar helst själv natur och landskap ?

Vi behöver saker vi inte kan förstå, som utmanar oss och får oss att tänka nytt. Problemet är om ingen hjälper oss förstå det nya eller om inte önskan att lära sig nytt finns. Att kunna tolka saker är roligt, att veta att saker kan tolkas på olika sätt utan att det är fel. Ingen vill känna sig dum för att den inte förstår. Inte jag heller, men jag försöker att inte längre ha något emot att ”inte kunna” eller ”inte förstå” från början. Men visst är det jobbigt ibland, då det tar emot, speciellt om någon får oss att känna oss dumma. Sen behöver vi inte tycka om all konst, även om vi förstår den! Efter föredraget kan jag nu förstå att det är bra att bli provocerad ibland, att få mina invanda tankemönster utmanade 😉

Påvägen hem var det snorhalt och snöslaskigtväder. Jag körde försiktigt. Långt ifrån konsten. 

Men under dagen hade jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta ut, så hoppades jag att det var en speciell bok, en av flera som jag beställt de senaste dagarna – konstnären Marina Abramović självbiografi ? När jag fick upp paketet hemma och såg hennes ansikte så kände jag mig lycklig. Det var härligt, för det har varit lite tungt ett tag. 

Så nu ska jag läsa lite innan jag somnar ?

Kram

Lästips:

Alessandra Di Pisa http://www.alessandradipisa.com här.

History Unfolds http://historiska.se/history-unfolds/ här.

Marina Abramović, UR Play https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1052216438222680&id=792951597482500 här.