månadsarkiv: september 2018

Medelhavsmuseet och antikens magi

Välden är lite magisk och under antiken var det en verklighet – och det är det nog fortfarande för många 💓

Åkte från Göteborg direkt till Medelhavsmuseet för familjelördag på temat ”Antikens magi”. Jag har gjort visningarna en helg tidigare och såg fram emot dagen även om jag var trött och lite efter mig själv, som om jag inte hunnit ikapp till Stockholm riktigt…

Men en visning för barn är som att vara totalt närvarande 🙂 och familjerna som kommer till Medelhavsmuseet är ofta helt fantastiska. Jag började med Gudinnan Isis och lyckoamuleter. Det blev en visning om väckande av de döda, skyddsdjur, gudar, magiska drycker och salvor, trollformler och förbannelser…

Odysseys fick också vara med i berättelsen om häxan Kirke från Odysseen.

Frpn grekisk kruka när Kirkde bjuder Odysseus män på vin. Från: Collection of the Museum of Fine Arts, Boston.

Hon bjöd Odysseus män på getost, ljusgul honung och kornmjöl utblandat i pramniskt vin och lite onda örter i en kylix, så hon kunde förvandla dem med sitt trollspö till svin… Så det låter lite mer som en vinsoppa att äta…

Jag berättade även om den thessaliska husmodern och häxan Pamphile som förvandlade sig till en uggla för att flyga iväg och träffa sin älskade! Jag skulle också vilja vara en uggla ibland och flyga över trädtopparna 🦉

När hon förvandlade sig smörjde hon in hela kroppen i en salva och pratade viskande med sin lampa.

För att förvandla tillbaka sig till kvinna igen behövde hon bada i, och dricka, källvatten blandat med lagerblad och dill.

Motivet i den här kylixen föreställer den vackraste, unge mannen!

Barnen fick sen tillsammans skriva en magusi önskeformel och ge till Ugglehäxan 💓 och efter det tillverkade många amuletter i lera i Verkstan.

Kram

Lästips:

Getty museum. http://blogs.getty.edu/iris/potions-and-poisons-classical-ancestors-of-the-wicked-witch/ här.

Camilla Asplund Ingemark och Dominic Ingemark, 2004. Sagor och svartkonst under antiken.

Geraldine Pinch, 1994. Magic in antient Egypt.

Museidag i GBG

Igår fredag, i Göteborg, tänkte jag ju gå på museum och lyssna på audioguider, men när jag kom till Stadsmuseet så hade de inga där. Jag borde ju ha kollat upp om det fanns audioguider på museerna jag tänkte besöka innan jag gick dit. Men så är det… Så jag tittade med pedagog ka ögon istället.

Jag startade lite sent på dagen och så ville jag promenera dit. Mina vänner bor i Haga och det är jättefint där nu. Otroligt bra att allt inte revs. Privat ägande var i det här fallet jättebra.

Gick genom coola Magasinsgatan innan jag var framme.

Blev osäker på var jag skulle gå och vägen upp till utställningarna skulle kunna vara lite tydligare. Det var väldigt liten text på skyltarna. Ville börja med forntiden.

De använder tidsräkningen ”år sedan” och inte f. Kr. och det är inkluderande för alla som inte är kristna även om det blir en stillastående tid i nuet. ”Vår tid” blir fixerad och inget att relatera till frammåt i tiden. Om 1000 år är det fortfarande ”Vår tid” om ”vi” nu finns kvar på jorden då…

Jag föredrar ju utställningar som är mera miljöer och inte så stilistiska, men jag hittade några fina saker.

Jag tycker om modeller 🙂 Här en hydda från 8000 år sedan. Så jägare och samlare har sittit här inne, vid ett fiskesund vintertid, och eldat i en näverklädd grop, tillverkat flinta redskap och ätit hasselnötter 🙂

Undrar just hur nävret fungerade i gropen?

Det här tycker jag om, när man får se avslagen, alla bitar som tagits bort för att göra redskapet redskapet. När vi spelade in Arkeologens dotter så tillverkade Peter Wiking en flintyxa och jag släpade hem alla rester som jag kunde få tag på 🙂

Ser ni vad det här är? Det är torskkotor! När det hittas en fiskkota så kan i alla fall inte jag se vad det är för fisk elker var kotan ska sitta, så det här var lite kul!

Den här arkeologiska profilväggen är lite som en målning. Den visar fint hur de äldsta lämningarna vid ständerna begravits i lera, sand och grus efter att isen smälte av. Man skulle ju kunna tro att det inte skulle finnas något under de tomma lagren, men det kan det allt å göra.

Jag tyckte inte om veporna med inledningstext på på väggarna här.

En ganska stort fragment av en lerklinad vägg fick sin förklaring med en väggbit uppbyggd bakom.

Rolfåkersmannen. Det ser lite kallt ut runtomkring honom. Men han ligger fint på sina ostronskal. Han dog för 4500 år sedan. 2500 år f. Kr. Så under neolitikum, Bondestenåldern. Han var 20 år, 154 cm lång, fick en yxa vid huvudet men det är osäkert om det är en begravni g eller om han drunknat vid en strand 😥

Jag gick vidare till Vikingautställningen.

Gillar tidslinjer även om den här kändes som om den gick åt fel håll…

De har Äskekärrskeppet utstället. Äskekärr hittades i Göta älv och på 900-talet seglade hon med tonvis av varor hit och under 60-70 år ⛵

Jag ville ut igen. Hungrig och lite trött, så jag joppade över Göteborgs fördelse – förlåt! Får komma tillbaka till Göteborg helt enkelt.

Blev rekommenderad Naturhistoriska museet, så tog spårvagnen dit.

Här hade de inte heller någon audioguide men de har en app för batn där olika kända djur berättar. Jag fick inte igång appen. Den bara snurrade i telefonen. Men den går att lyssna på hemifrån också antar jag men jag hittar inte appen på deras hemsida. Hm.

Det är verkligen något magiskt med fossiler! Varelserna levde för så himla länge sedan och här är några avgjutningar 🙂

En trilobit.

Det var väldigt fint uppsatt. Lätt att titta på de olika fossilerna och det kändes som vetenskap och museum.

Det var bra texter i första rummet. Innehållsrika, lätta, beskrivande och lite poetiska.

Tänk att ormbukar är så gamla och jag har dem bara utanför dörren hemma.

Brukar ju kalla mina slippinnar av åkerfräken för dinosauriegräs 🙂 och här är några syskonfräknar.

En trollslända och bland det vackraste jag sett 💓 Ett original från tidsperioden Jura.

Det fanns en Ammonit man fick känna på.

Det är gammeldags, jag vet, men det är så fint!

Hu!!!

Lunch någon?

Tror barnet var lite sugen först… Rolig att lyssna på 🙂 Matsuget gick över… ”Man kan ju inte äta maskar…”

Provade microskåp.

🦋

Lämnade insekterna för de uppstoppade djuren…

Det är både fascinerande och lite creepy med uppstoppade djur…

Det var flera barnfamiljer på museet. Stora ytor och mycket att titta på. Barnen var väldigt entusiastiska.

Den här passar in på sidan med knäppa uppstoppade djur – Stackarn – med alla ungar och allt!

Fortsatte mot valsalen…och tänkte på om det blir nyval… Tydligen öppnar de gapet på valen på Valdagen och på Valborg och därinne finns en salong… 🐳 Göteborgshumor 😅

Bästa mamman berättar för sina barn och för mig 🙂

Den stackars strandade, unga valen tog flera dagar att få ihjäl… Sen lyckades de tillslut och då valde de att stoppa upp den – den enda uppstoppade valen som finns.

Jag har en havsskölpadda i trädgården… Jag behöver måla om den nu… Mamma, så här ska den se ut…

Det finns flera kända och namngivna djur att titta på och jag ska lyssna på appen där de berättar, när jag lyckas hitta den. Kanske är det lättare med en audioguide att låna, så att man inte slösar på batteriet i mobilen. Det fanns i och för sig mobilladdningsskåp på båda museerna men det hjälper ju inte under turen. Det gjorde att jag laddade mobilen nör jag kom fram och fikade under tiden. Sen gick jag på museet.

Appen för att köpa spårvagnsbiljetter också är på mobilen, så är det ju viktigt att inte bli utan mobil.

Jag såg även en tillfällig, turnerande fotoutställning om klimakteriet.

Här fanns det iallafall något att lyssna på till slut 🙂 Det var lite poetiskt berättat och jag kunde sätta mig ner och bara lyssna. Brhövde inte gå runt samtidigt, vilket var skönt efter denna motionsrunda…

Jag tycker mycket om utställningen och gillar att det är en skärmutställning.

Konst och vetenskap fungerar också ihop 💓 precis som konst och historia.

Så flr att vara lite personlig så är jag ju mitt i förklimakteriet och det är intressant hur jag förändras och hur nya saker blir viktigare för mig och annat inte längre känns så på blodigt allvar. Jag känner mig i allafall lekfullare i en konstig blandning av svåra svettningar och galet humör…och helt lugn emellnaåt 🙂 💓

Snart stänger museet…

De har en trevlig och välkomnande entré och jag fick bra hjälp och trivdes. Butiken är fantastisk!!!

Det blev en lång dag igen och jag fick ändå med mig en massa att tänka på vad gäller audioguider 😉

Kram

Lästips:

Stadsmuseet: http://goteborgsstadsmuseum.se här.

Göteborgs Naturhistoriska museum: http://www.gnm.se här.

Äggen är slut: http://www.gnm.se/utstallningar/tillfalliga-utstallningar/kommande-aggen-ar-slut/ här.

Bok- & seminariefrossa på Bokmässan

Jag har inte tidigare varit på Bokmässan i Göteborg, men nu så åkte jag för att träffa vänner och igår var jag på Bokmässan i 11 timmar och idag ska jag gå på museum, så det blir en miniGöteborgssemester 🌺 Gabi har dessutom formgivit och layoutat en bok om bemålade kyrktak av Kajsa Nyström som hade premiär på mässan.

Den är så otroligt fin och välgjord!

Seglora kyrka på Skansen är med.

Bara att vara i Göteborg är spännande eftersom jag inte varit här mer än någon dag när min son var runt 3 år. Och då bodde vi också hos Gabi och Mattias. Nu bor de centralt och idag ska jag ut på museer 🙂 Men först bokmässan…

Jag köpte seminariekort och det var hur dyrt som helst! Men jag bara djupdök i mässupplevelsen med Gabi, även om vi inte gick på samma seminarier hela tiden.

🕵️‍♀️

Första seminariet handlade om Reggio Emiliapedagogiken som nuförtiden är en utbredd pedagogik på förskolor i Sverige. Sara Folkman har skrivit en avhandling om den och är kritisk till hur pedagogiken kommit att användas – Distans, diciplin & dogmer och hon menar att den får konsekvenser för hur barnen upplever vuxna, att de inte lyssnar och att barnens tid blir för inrutad och styrd.

Hon har intevjuat både förskollelärare och förskolebarn.

Distans:

I Reggio Emiliapedagogiken ingår att lyssna på barnen och observera för att dokumentera deras utveckling och intressen. Kommer frågor från barnen så är det en motfråga som används och tanken är att barn är kompetenta och kan själva och inte behöver så mycket hjälp att få på vantar och annat.

Att lyssna är alltså en teknik för dokumentation och förskolepesonalen får en distans till barnet istället för att dela barnets upplevelse. Det blir inte vanlig kommunikation där de missar ett ömsesidigt, empatiskt och känslomässigt lyssnande. ”Omsorgen” är nedtonad och omhändertagandet är inte i fokus, uan istället är det ”Du kan själv”.

Barnen upplever inte att de lyssnaa på. 70% svarade det!!! De lyssnas bara på under vissa villkor från de vuxna, dvs. om de räcker upp handen, säger bra saker eller är ledsna.

Det här kändes så sorgligt att höra! Det är inte ett genuint lyssnande.

En bra pedagog utifrån vad barnen svarade, menar hon, är en som tröstar, hjälper och visar omsorg.

Diciplin:

Dokumentationen leder till projektarbeten och förskoleläraren väljer ut vad se tycker att barnet varit intresserat av. Många intressen väljs bort. Det blir också styrt för att det ska finnas en röd tråd.

Så det är även ett redskap för Diciplin och vissa saker är mer spännande att dokumentera, tex nägons om bygger och färglägger ett elskåp är intressantare ön nägon som leker i rollspel i dockhörnan, om det ens finns en dockhörna.

Hon menar att omvårdnadslekar nedprioriteras, att leka med dockor och liknande eller vara i fritt lekande, vilket barnen längtar efter, inte blit tillräkligt spännande och då blir det ofta killarnas lekar som har större värde.

Det är regler, strukturerade tider och projektgrupper som ramar in barnens vardag och fler barn säger tidugat att det är tråkigt att vara på förakolan. Namn ska hpllas reda på och sätta supp där de vill leka och det plingas i en klocka när lektiden är över…

Hon frågade barnen – Vad längtar du mest efter när du ska till förskolan och 1/3 längtar inte alls, flr att det är tråkigt. Under tidigare studier var det 5% som. Inte längtade.

Dogmer:

Enligt pedagogiken så ska allas åsikter ges utrymme, men så är det inte. Det finns inte plats för oika åsikter och de förskolelärare som inte vill formas in i arbetssättet byter hellre jobb, medan många anpassar sig men trivs inte alltod med det de gör och gör saker trots att det känns fel i mötet med barnet.

Även barnen känner att det inte är önskvärt att göra motstånd…så det är ett skenbart självbestämmande. Det kommer ovanifrån att pedagogiken ska användas, från Kommuner, Stadsdelar, chefer, konsulter osv, den har blivit en sorts måttstock och fått priser ”Att barn är kompetenta”.

Ja, så jag fick en tår i ögat och känner att det var bra att höra ändå och jon menar att det är viktigt att kunna göra motdtånd och att kritiskt reflektera och pedagogerna skulle ha lyssnat till sin inre röst, för barmen har bara dom på förskolan.

Undrar vad följderna blir av att barn inte blir genuint lyssnade på? Lyssnar jag tillräckligt?

Sen hittade jag Gabi och vi åt lunch Jag hittade en räkmacka 😉 och vin! Och en arbetskamrat som jag också hittade där åt med oss 🌺

Hittade Jakkin på mässan, en av de som var med när vi filmade Arkeologens dotter. Han driver bland annat företag Cirkus Titan och gycklargruppen Pest & kolera och så har han skrivit tre böcker. Det var roligt att träffa honom igen och jag fick en bok 🌺 Drakjägarens flicka 🐉 som är första delen i en serie och ges ut på fantasyförlaget andravarldar.se.

Jag köpte även en bok om godis och så fick jag en bok om Sandbyborg av Kimselius och köpte en av henne om Pompeji.

Hittade även spännande böcker till mon son, varav en om dataspelande. Hoppas han tycker om den.

Det seminarium jag såg mest fram emot – Åter till lägerelden. Jag ville lyssna på Theodor Kallifatidesj och om berättande, men jag hade tagit fel. Det handlade om ljudböcker.

Visst det var lite intressant, men djälv lyssnar jag inte på ljudböcker. Jag vill ha min egen upplevelae inne i huvudet, att bli som de uttryckte det, transporterad till en annan värld. Jag skulle inte kunna laga mat samtidigt. Men tydligen så skrivs saker nu direkt för ljudupplevelser, vilket Linda Skugge gör.

Theodor var kritisk till det ytterligare lager av tolkning som kommer på en text när det är författarens önskan att så direkt skriva och förmedla något som sedan ”läses av läsare” själv. Men han tyckte även att det visst fanns en nytta för tex de sim kör långtradare eller inte har möjlighet att läsa själva.

Jag skriver det jag menar och vad jag vill att du ska förstå

Theodor Kallifatides, 2018

Jag ska köpa hans nya bok om en lärarinna som berättar för eleverna. Han berättade lite om sin morfar och mamma i en by i Grekland som hade så många berättelser. Det seminariet hade jag velat gå på.

Den tryckta boken är inte på väg ut, som det tidigare tänktes att den skulle göra, men läsandet är något varje generation måste erövra.

Sen hittade jag Gabi igen och vi gick vi på Bildberättande och konsten att läsa bilder.

De som var med var Kalle Boman, filmproducent, Tarja Karlsson Häiliö, bildpedagog, Sara Lundberg, illustratör och Stina Wirsén, illustratör.

Det var spännade att få höra om hur en illustratör tänker när den ska bildsätta en text och om hur de tönker att mening skapas i och med bilden. Att våga slänga och göra om.

Stina Wirsén, uppdrag

Stina Wirsén, utan uppdrag men inspirerad av Alexander McQueen.

Att läsa bilder är också en kunskap och det är inte alltid självklart att vi kan det. Så att förstå bildspråk blir ett sätt att inte kanske bli styrd så lätt.

Ofta är det uppdragsgivare och det finns ett syfte med bilden och det ger en påverkan på den som ser bilden.

Tarja Karlsson Häikiö.

De pratade om handens kunskap – ”kirogragisk”, ett snyggt grekiskt ord 🙂 Att kunna teckna, det analoga, och att förskolor behöver vara en plats där barn får gegga ner och skapa om det inte finns möjlighet hemma. Sen är även den digitala kunskapen och skapandet viktigt nu ich då går det att kombinera. Pojken på bilden har själv valt glittret i efterbehandling va bilden på då han målar.

Det var även bilden med den diande mamman som hon valt och hon anvönder den, sa hon, i ”Sokratiska samtal” om etik. Vad tycker vi är vackert och varför osv.

Jag tänker att det har och är en av de bästa med mitt arbete på museum, att få vara i skapandeverkstad med barn, där de inte behöver vara så försiktiga.

Gick jag på ett 20 min samtal om minoriteter i Europa – De små folken historia, av Ingmar Karlsson.

Det var intressant och han var rolig. Inte en bok jag längtar efter att läsa kankse, men nyttig med tankar om minoriteters överlevnad med språk och kultur. Vi borde nog ha den på jobbet.

Sen blev det en tur bland böckerna igen och jag hittade Plupp 🙂

Det är en lekutställning som ska turnera runt på bibliotek. Så fin! Påminner om vikingautställni gen jag var med och gjorde på Ekerö bibliotek.

Kvinna på plats fotade mig inne i kåtan… Appropå foton och det sista seminariet för dagen (nedan) så blev det kankse inte mitt favvofoto då hon zoomade så mycket, men jag väljer att ha med den för det är enda fotot på mig på bokmässan 😂

Hittade sagor om Sveriges historia. Tips till butiken på Historiska! Men den finns på Livrustkammaren.

Sista seminariet för dagen 🙂

Vita steck av Sara Lundberg.

Det sista seminariet vi gick på var Besluten bakom bilderna med illustratörerna Cecilia Torudd, Sara Lundberg och Magnus Bard och Yukiko Duke höll i samtalet. Det var mitt favoritseminaruim för dagen.

Sara Lundberg letar efter sin Berta.

Hur väljer illustratören vilken teknik det ska vara, vilket formspråk och hur hittar illustatören karaktären på en person?

Sara målar ofta i akvarell i flödande färger och sedan tjockare ovanpå.

Hon väljer ofta platsen mellan dröm och verklighet.

Att flytta platsen föt Israel-Palestinakonflikten hit till en radhuslänga, gör den tydlig. Men den här bilden blev refuserad. Magnus Bard.

Magnus Berg som tecknar för DN drivs av ilska och teckningarna tanken är att få in ”allt” i bilden och hur kompositionen ska vara. Sen jobbar han oftast mot en deadline och det är bra. Beslut måste fattas.

The Trumpride av Magnus Bard.

Cecilia Torudd driva också av en viss ilska och lusten att berätta.

De drivs av att:

”Skapa egna världar, som man vill visa”.

Det var så fint för Magnus sa första delen och Cecilia andra delen.

Det måste finnas redaktörer som är modiga och som förstår värdet i illustartioner.

Torudd menade att det är två minuter i månaden som är bra och när hon gjorde Ensamma mamman varje dag så levde hon nästan inte.

Sen mingalde vi hos förlaget för Gabis bok, Votum.

När vi skulle gå så upptäckte vi Stina Wirséns konstutställning. Vi hade kommit in via en annan ingång.

Något rufsig 🙂 men det var ändå skönt med allt stim och stoj. Jag kände mig lugn hela dagen och lite meditativ emellanåt 💗

Undrar om det går att köpa dessa gosedjur… Fick lite habegär…

Det blev en lång dag, och ett långt inlägg 😉, och innan vi gick hem så gick vi ut en sväng i Haga och pratade om allt vi inte hunnit prata om 🥂

Kram

Drakjägarens flicka av Jakkin Wiss finns som ljudbok och e-bok: https://www.adlibris.com/se/ljudbok/drakjagarens-flicka-9789187951008 här.

Gabis och Kajsas bok Mellan himmeln och helvete: https://www.adlibris.com/se/bok/mellan-himmel-och-helvete-bemalade-kyrktak-i-goteborgs-stift-1697-1812-9789188435491 här.

Skoklostertur med jobbet

Ibland är jobbet lite lyxigt och i måndags fick vi en utflykt till Skokloster och Enköping.

Vi har ju slagits ihop så numera räknas vi som kollegor och möjlighet finns att bli utlånad över enhets/museigränserna.

Det är som en ”sockerbit” i landskapet 🙂 säger personalen.

Slottet är stängt nu på vardagar för hösten, så vi knackade på, och den här helgen är sista öppethelgen innan säsongsstängning.

Nyrenoverat! Både tak och vapensköld. Vad sa hon… 89000 tegelpannor har tvättats? Ny takläkt har lagts plus utbyte av allt murbruk runt pannorna. Det är nöthår i bruket för armering.

Innergården och alla de fönster som nu ska renoveras vartefter… Jag minns innergården från en julmarknad men har inte tidigare varit inne i slottet.

Det fanns massor att fotografera 🙂

Guideturen börjar… med golvet i entrén och slottet började byggas i mitten på 1600-talet för Carl Gustav Wrangel och hans fru Anna Margareta von Haugwitz. Wrangel var militär och bland annat med i slaget vid Lützen!

\n

Vi fick guidetur av Petri.

Taket innomhus men utomhus.

Den gömda grinden…

Uppe en trappa så var det fortfarande på sätt och vis utomhus… Slottet är kallt på vintern.

Det fanns ett barnspår – leta efter djur 🦉🐈🐉

Tapeter – gyllene tapeter! Vet inte om jag tycker att det är jättesnyggt eller lite groteskt… Kan inte bestämma mig…

Vet bara inte… Skinn på väggarna…

Och här är han, herr Wrangel som fältherre med fint flätad häst 🙂

Och fru Wrange med några av barnen. De fick runt 11 barn men endast tre överlevde dem! Det är förövrigt väldigt märkliga ramar på barnens porträtt… Men de ska tydligen passa in på en annan tapet.

Öppen spis och ugn brevid varandra för ljus och värme.

Rummet på en tavla.

Taket måste ni titta på! 🕵️‍♀️

Svan till middag någon?

De hade ett underbart pysselrum i ena tornet. Här finns inte vatten men bara att få vara inne på slottet och pyssla är fantastiskt!

Inne vid väggen stod ett dockskåp. Det finns även ett liknande vid Kina slott, när jag jobbade där, som var gammalt.

Åh, jag vill bygga dockskåp! Titta Sofia 💗

Tog många fler foton så det kanske blir några fler inlägg.

Vapenkväll på Historiska

I onsdags kväll hade vi en kväll med SPIFF på Historiska museet – Stockholms polisens indrottsförening fäktning 🕵️‍♀️

Jag var värd, så jag fäktades inte, men någon gång vore det roligt att prova 🙂

1300-talsmonter i Sveriges historia 🙂 Hoppades innerligt att inga av dessa skador skulle uppstå under kvällen…

På innergården var det uppvisning.

I Vita rummet kunde besökarna prova på att fäktas med sablar.

De så så coola ut och jag undrar hur många som skadats av sådana i historien… Vem som var känd som bra på det och om det är därför man svär och säger ”sablar”.

Det är fantastiskt att vi kan ha den här typen av aktiviteter på museet.

I Röda rummet var det fäktning med Rapir. Det verkar som om avslappning är knepet så att man inte får mjölksyra så snabbt i armen och för snabbhet.

”Rapir” kommer möjligen av ord för kläder och är alltså snyggsvärd 🙂 fi k jag veta.

Uppe i Barockhallen var det tre olika vapen som de fick prova på.

Här svärd och minisköld.

Pålyxa… Som även har en kötthammare upptill…

Längst in i Barockhallen använde de långsvärd, som man håller med två händer.

Det var roligt att se alla olika vapentyper och kul att så många var intresserade.

Den här rustningen är 1450-1500 ungefär och väger runt 15 kg!

Bevare mig väl 😱

Handskarna.

Det är kopior av nedslipade träningssvärd, så att det blir lite längre från fingrarna med hakarna på sidan av klingan.

Den här rustningen är 1300-tal och lite mondre färggrann. Jack brukar jag träffa i viking 🙂

Det är snyggt!

Ryggtavlorna är också intressanta 🙂

Har även några fler foton som kommer som jag tog med jobbmobilen.

Klubben träffas och tränar runt tre gånger i veckan och de verkar ha kul ihop!

Kram

Lästips:

http://www.spiffaktning.se här.

Sommarens bronsåldersprojekt

Har under en tid sytt lite bronsålder. Men jag har sytt nya plagg då de första behövde växtfärgas bruna och det blev eldningsförbud, så kunde inte färga ute. Hittade sedan bra tyg.

Banden är båda vävda på bandgrind, men jag tror jag kommit fram till hur jag ska väva så det blir öglor i båda ändarna 🙂 Ska även väva ett band med tvåhålsbrickor.

Även ett annat smalt läderband fick förja med. Ska sy en till mansdräkt snart, men den här blev mysig.

Borde kanske strukit plaggen… Manteln ser väl skrynklig ut. Sydde även en avvikande mössa, så allt inte ser helt lika ut, även om tanken var att det ska vara från samma tygbit.

… Och gjorde ett par till av de nya favoritskorna, men med lite ny knytning 👣

Det är inte så många som reenactar bronsåldern, men det är verkligen fina kläder och kul med lite variation.

Nu ska jag alltså bara väva en till snörkjol…

Kram