“Hundhimlen”

Gick förbi hunden Iggys dödsplats på Drottninggatan. Det var rörande att se alla blommor och jag älskar Sverige och den kärlek så många har till djur. Det är så overkligt att det kan hända så hemska saker så snabbt. Livet är så vackert och så skört. Jag tänker även på gravarna i Skateholm, bebott för ca 7000 år sedan men under flera hundra år, de där hundar begravts både i egna gravar ned gravgåvor och tillsammans med människor. Det fortsatte länge och människor begraver fortfarande sina djur. Se bara på kungens hundgravplats på Drottningholm <3 

Vi har levt så lång tid tillsammans, människor och hundar. Ibland i ett arbetsförhållande, ibland som en del i familjen. Smulan är definitivt en del av vår familj. 

Jag har inga gravar att gå till för de hundar som jag levt med, kortare liv som tar slut alldeless för fort även om de inte hamnar mitt i en terrorist väg. 

Jag hoppas vi kommer till samma dödsrike inte bara att de kommer till en “hundhimmel”. Jag hoppas min hundfamilj väntar på mig – Honey och Sappo <3 och även att Nurre finns där. Naturligtvis gäller det även katterna i min familj <3 

Undrar just hur de tänkte på vikingatiden, verkligen tänkte, när djuren följde med den döde i graven. Hunden kan ha varit en vägvisare till dödsriket, en psykopomp. Och Smulan, som chihuahua, hade följt med till dödsriket, tillsammans med tusentals chihuahuor, i Moctezumas Mexico. 

Kram

Leave a Reply