Halsringning på vikingaklänningen & en värld i storm

image

Kanten i halsringningem tänkte jag vika bara en gång nu. Ibland viker jag två gånger. Det tjockare ullgarnet ska fungera som ett stöd för sömnaden.

image

Jag försöker sy fast garnet både runt om och lite igenom så att det sitter fast. Jag har sytt med tunt, starkt yllegarn. Det tjocka är färgat med krapp och det bruna är färgat med brakved från ett fridlyst träd, som togs ned i samband med grävningarna i Garnisonen på Björkö (med tillstånd). Det är platsen som arkeologerna tänker som krigarnas uppehållsplats i Birka.

image

Så här blev det och det är alltså insidan av halsringningen. På utsidan syns knappt sömmen.

image

Axelsömmen kan förstärkas med en tvärsöm också, vid behov.

image

Så här kan det se ut brevid på bordet. Reda i oredan. Jag syr en klänning som representerar en forntid med mycket krig och våld. Jag förskönar min bild av dåtiden och glömmer eller tänker inte på dåtidens verkliga verklighet. Tittar på tv emellanåt: “The Last Kingdom”. Wessex som kristen landsdel i England som krigar mot danerna och Danelagen. Angelsaxerna hade också invaderat/flyttat in i området lite tidigare. Innan dess romarna, kelter.

Vad hade hänt om frankerna inte hade varit en expansiv makt som förstörde hediska platser, tex. helgedomem Irminsul? Hade vi velat ha kvar världen som den såg ut då med offer och trälar och allt vad ägande och säljande av människor innebär? Det är förvirrade och naturligtvis är det mest tankar från min sida och inte direkta jämförelser med idag.

Hemma är det lugnt på ytan.

image

image

Och i knät.

På tv däremot och på facebook är det verklig storm! Det är obegripligt läskigt det som hänt i Paris och Beirut, samtidigt som jag fortsätter att sy idag, igår kunde jag inte göra någonting mer än att titta, lyssna och läsa, så pågår omvärlden i mitt huvud. En värld där jag inte längre vet vad som är sant eller falskt, där inget längre låter vettigt!

Mina tankar far fram och tillbaka mellan dåtid, nutid och framtid… Jag vill att människor ska leva i en öppen och gemensam värld och just nu känns det som en overklig, utopisk önskan.

Kram

Leave a Reply