Etikettarkiv: Adelsö

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Var på Adelsö vikingadagar idag iklädd bj 515 :)

Jag är med i vikingaföreningen Alsnu vikingar men jag har inte varit så aktiv, men idag hjälpte vi till. Tog jag med mig mamma, Smulan och Hasse till Adelsö vikingadagar och det var mysigt även om det blev svinkallt.

Det är en liten marknad på gården men med den bästa underhållningen av gycklaren Björke.

Huset har blivit så fint!

Ska få foton av Hasse på gyckleriet 🙂 min telefon la av… Hade tänkt fota mer, men så kan det gå.

Adam rustningsmakare var också där.

Det finns en fin smedja.

En stor grillplats.

Hasse stog vid stationen ”Jättekast” 🙂

Jag var vid pysselstationen och Malin hade köpt in några av mina nyatillverkade pärlor. Det var så kul att se de bli halsband!

Favoritpärla – turkosblå melon 🙂

Dagen till ära hade jag satt ihop smyckena till Birkagrav bj 515, men den syntes inte under allt jag hade på mig för att inte frysa.

Jag tycker det blev riktigt fint! Så glad att ha köpt den stora pärlan i mitten och den lilla ringen. Även om det inte står ”Till, eller för, Allah” på min ? Behöver bara fixa till kappan med rätt ringning, så det blir finare och inte så knöligt. Spännbucklorna ska iof vara p27:or, men de är iallafall ganska enkla som mina.

Fynd från kvinnans grav bj 515

Fyrskaftad yllekypert från bj 515. Foto: SHM.

Baksidan av tygfragmentet. Foto: SHM.

Allahringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Pärlorna från grav bj 515. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhuset från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det likarmade spännet från bj 515. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Den mindre uppsättningen kommer från en annan grav. Foto: SHM.

Tänk om de kände varandra ochbsorgligt om den ena personen dog som barn. Foto: SHM.

Det var ju svinkallt, så drack rom när jag kom hem. Skål och glad valborg!

Kram

Lästips:

www.alsnu.se

Bj 515: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=722&zone=

PS. Alla länkar till Birkagravarna kommer snart sluta fungera. Jag ska försöka gå igenom hur man hittar bra sedan. DS.

Vikingatida silverpärlor av filigran

För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt. 

De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna. 

Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.

Adelsö, Kunsta:

Färgelanda, Stora Ryk:

Ekerö, Helgö:

Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.

Adelsö, Björkö:

De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.

Othem, Klints:

Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta! 

Kram

Lästips:

Wärmländer, K.T.S  och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.

Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.

Till Alsnu gård på kvällskvisten – musik, benlappar och det persiska glaset från bj 542

Igår åkte jag en stund till Adelsö och vikingagården Alsnu gård. Var lite orolig i själen så stannade inte så länge, men det var fint att höra lite musik och sitta vid elden en stund. 

Det var lite skumt ute redan när jag kom dit. Gården är under uppbyggnad och det är redan så fint. 

Tänkte att det skulle vara bra med vinterskorna, men det var blötare ute nu och ingen snö, så de blev blöta och det rykte från skorna när jag torkade dem vid elden.

Janne var där 🙂 

Alla blir så snygga i eldsken 🙂

Önskar att jag kunde se utan glasögon. 

Fina Malin hade en fintrumma.

Det är härligt med ljudet av musik och eld ihop. 

”Vikingaselfie” ? 

Experimenterade med ”benlappar”efter järnåldersfynd från Sørgård mosse i Danmark, iof äldre än vikingatid, samt från Thorup i Danmark, se Mannering i läslistan. Ibland har jag ju långkalsonger under vikingadräkten, men nu var det ju inte superkallt, så ville prova nytt. 

Det blev riktigt varmt och skinnremsorna höll dem på plats. Det ska vara skinnremmar nere vid fotknölen också men jag har bara stoppat in dem i sockarna. De var helt klart toppen att ha! Får fiffla till dem lite i kanterna bara, så blir de finare.

Har aldrig druckit ur det persiska glaset vid elden tidigare. Nu syntes verkligen graveringen i glaset. Så fint! Glaset är en kopia av ett glas från grav bj 542 i Birka. Det var en gravgåva till en person tolkad som man och som begravts i en kammargrav, en av Birkas vapengravar. Runt huvudet hade personen ett guldposament.

Bj 542

Skrämbild från SHM, Sök i samlingarna. Bj 542.

Hjalmar Stolpes gravteckning av bj 542. Teckning: ATA.

Nr 3 står som silverprydnad och pärla, perla. Bild: ATA

 Vid ”låret” en förgylld ringnål i brons men den verkar, enligt anteckningen, ligga en bit upp från botten och där låg även en underkäke? 

Guldposament gP5, från bj 542. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är spännande att tänka på vad de som fick se, eller kanske dricka ur glaset, tänkte om glaset det när det kommit fram till Birka. Användes det vid fest? Var och hur förvarade dom det? Otroligt att det fortfarande är så helt som det är. Mitt glas fick jag som present en gång för några år sedan av jobbet. 

Kram

Lästips:

Bj 542, SHM, Glasets Fid 106816. Inv. Nr. 34000. 

Alsnu gård. www.alsnu.se. Här.

Hägg, I,  1986. Die Tracht, I: Birka II :2.

Blogginlägg om Birkas vikingamössor. http://linda.forntida.se/?p=10381 här.

Mannering, U., 2017. Iconic costumes. Scamdinavian late iron age costume iconography. 

Möte i korridoren med Setons Birkafynd

image

image

Ibland blir man överraskad! Idag påväg från jobbet gick vi förbi denna låda 🙂 Saker jag aldrig sett men hört talas om – i alla fall om mannen, skotten Alexander Seton, som grävde fram dem på Birka för en evighet sen – något kanske ur graven som kallas ”Setons grav”. Han grävde flera gravar på Björkö innan arkeologer ”fanns” och arkeologoutsidern Seton kommer snart få lite nytt ljus på sig 🙂

image

Seton byggde en liten ”minimonter” till en spännbuckla han hittade! Graven hör till gravfältet Borgs hage.

image

Han lagade den underbara kannan med någon sorts klammrar…och annat material än lera!

Det ska bli kul att läsa om Seton, för det är ofta så att historier som någon berättat blir till sanning och så glöms källkritiken bort…

image

I lådan låg även hjärtformade bältebeslag från Hovgården på Adelsö, samt några snygga silverhalsband från någonstans…:-)

Kram

Lästips:

Seton i Riksarkivet

Skopintull -ett ägg funnet

I dagarna har det kommit nyheter från Historiska museets pressavdelning 🙂 Ett ägg har hittats i en nyutgrävd gammal kruka från en grav på Adelsö som heter Skopintull – se länk nedan.

Skopintull är namnet på en brandgrav med stor gravhög på Adelsö daterad till åren kring år 900. Namnet kan betyda ”Sko pin tull” dvs. där behövde du sätta på dig dina söndagsskor innan kyrkan 🙂  eller så kanske namnet kommer av ”Skopje” stor hög på ryska har jag för mig. Hur det än är så är det en otrolig grav för två personer – en man och en kvinna. Det var Hanna Rydh, sveriges första disputerade kvinnliga arkeolog som undersökte graven på tidigt 1900-tal. Länge trodde forskarna att det var en ung pojke som begravts, men de var fundersamma över alla pärlor och dräktdekorationer som graven innehöll och som vanligen förekommer i kvinnogravav. Bland de personliga föremålen finns minst fyra kammar och två bälten.

En av mina guideturer på Adelsö med Skopintull till höger

En av mina guideturer på Adelsö

En ny genomgång av benen i graven utfört av Sabine Sten och Maria Vretemark visade att den innehöll två individers käkar. Den är en av de rikaste bengravarna i Sverige och den innehåller mer än 31 kg ben och som rymmer minst 56 liter. Personerna blev lagda i en båt förmodligen på fällar av järv och mård. De fick med sig sju hundar, tre hästar och en katt. De fick även jaktfåglar med sig som duvhök, berguv och havsörn. I graven låg även en höna. Till detta kom även matdjur som gris, får och nötdjur och fåglarna som jagats, däribland kricka, and och trana. Trana är en svår fågel att jaga.

En av de mest unika sakerna med graven är att den innehöll hår. Håret, som är lite av en avklippt hårtofs, låg nederst i en kopparkittel. När branden slocknat samlades mycket av benen ihop och lades i ett stort bronskärl med järnhank. Benen lades ovanpå hårtofsen och på så vis bevarades det. Det finns flera möjliga förklaringar till att håret hamnat i graven, obränt men ännu har ingen gjort några dna analyser för att se om det tillhört någon av personerna i huvudbegravningen. Vi vet inte heller om det är ena eller båda personerna som är huvudbegravningen, eller om den ena följt den andra i graven.

Fram träder ett par ur aristokratin under vikingatiden, beridna på hästar i vackert dekorerad hästutrustning, i utsmyckade kläder med guldtrådsbroderier, med jaktfåglar (på armarna) och hundarna springande runt ikring – om nu jaktfåglarna inte bara tillhörde den ena personen. De hade även ett spel med spelpjäser av ben med sig på sin färd till dödsriket.

I gravhögen förekom det också minst två senare begravningar i urna (sekundärbegravningar), och det ska bli spännande att få reda på var denna nya begravningskrukan med ägg hittades i gravsammanhanget – om den hittades i huvudbegravningen eller i någon av sekundärgravarna – och vad det är för fågelägg.

Ägg i urna funnen i Skopintull, men tidigare inte undersökt. Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

Ägg i urna funnen i Skopintull, men tidigare inte undersökt. Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

”Vilket kom först, ägget eller hönan?” Vi brukar säga att i vikingatiden kommer hönan först sedan ägget. I gravar från järnåldern finns fynd av hönsfågel utan huvud i gravarna, vilket kan tyda på en begravningsritual med återuppståndelse i dödsriket som motiv. Även den arabiske diplomaten Ibn Fadlan nämner en hönsfågel som blir av med huvudet och slängd upp på ett begravningsskepp till en storman. I Saxo finns det också en parallell med en återuppstånden hönsfågel. Det var tanken att när du kom till dödsriket skulle du bli väckt igen av en galande och kacklande hönsfågel. Sen i och med kristendomen så blev istället upptåndelseägget symbol för att vakna igen. I Sigtuna har det hittats små keramikägg i några gravar och de kan också ses i Historiska museets utställning Vikingar. I Skopintullfallet är det spännande att det är ett faktiskt ägg som klarat sig så bra och som inte hamnat på gravbålet, likt hårtofsen, utan istället placerats varsamt på botten av ett kärl som sedan fylldes med brända ben. Är det en begravning eller en offergåva? Vem var i så fall personen i krukan? Är det ben från en av de två andra i huvudgraven eller är det en tredje person, och då kanske en gravgåva? Många frågor dyker upp och jag upphör aldrig att fascineras över vad människorna förr i tiden tog för sig i samband med begravningar för sina nära och kära.

Läs mer:
http://www.historiska.se/press/pressmeddelanden/Pressarkiv-2013/Extraordinart-fynd-i-gravkarl/
Sabine Sten & Maria Vretemark, 2001. Skopintull – nya rön om en gammal grav, i boken Vi får tacka Lamm.
Hanna Ryd 1936.  Förhistoriska undersökningar på Adelsö. Stockholm.
Andreas Nordberg, uppsats i arkeologi, Vägen till Hel går nordvart och nedåt. Stockholms universitet.

Kram