Etikettarkiv: arkeologi

Fick se glättbrädan och glättstenen från bj 854 idag

Jag har ju sett den i åratal genom ett glas och visat den och berättat på otaliga guideturer, men det är något speciellt med att komma så nära ett föremål, utan glaset som filter!

Vi har ett litet skolprojekt på jobbet, så därför fick vi komma ner i magasinet och titta på föremål från Birkagrav bj 854.

Har undrat över dessa streck! Och idag fick vi se baksidan.

Det var dock inte alls så tydliga streck. Kanske behövs lite släpljus. Men visdt är dom där 🙂 Undrar just vad det är för streck… Har ju tänkt spelbräde som på Årbygravens skärbräda, men det kanske bara är en skärbräda på baksidan. Vad tror ni?

Underbart att få upptäcka tillsammans med kollegor som är lika intresserade som en själv 💗 Brädan är tillverkad av valben, sannolikt från Norge och glaset är blåst och söder ifrån. Ska se om jag hittar mer info om dom.

Glaset i glättstenen, som är till för att göra tyg blankt och smutståligt, är tunnt och genomskinligt. Känns så skört och lyxigt. Blev nervös bara att att titta på den i lådan 👀

Så tacksam att vi fick se sakerna. Tog även foton på lite annat också, så mer kommer en annan dag.

Skärmdump från Sök i samlingarna. Skulle vilja göra en kraftsamling och skärmdumpa alla Birkagravar.

Kram

Björkö i mitt hjärta

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna 😱 Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust 💗 även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis 💗

Kram

De sk Völvestavarna från Birka

Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.

Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.

Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är 🧚‍♀️🧚‍♂️

Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar

1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.

2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).

3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).

4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.

5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.

6. Bj 845: ett 20-tal fragment.

Bilder på gravarna med stavar på Birka

Grav Bj 660:

Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.

Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.

Hela gravinnehållet.

Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.

Grav Bj 760:

Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.

Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.

Hela gravinnehållet.

De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.

Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.

Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .

Grav Bj 834:

Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.

Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.

Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.

Hela gravinnehållet.

Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.

Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.

Grav Bj 845:

Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I s. 320.

Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.

Teckning av Harald Faith Eli.

Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.

De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:

Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.

Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.

Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.

De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.

Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂

Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä 💖 Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.

Lästips:

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.

L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.

Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.

Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.

Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.

Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.

Pärlorna från bj 639 – en grav även med bevarad färg!

Pärlorna från Birkagrav Bj 639. Foto: Eva Vedin, SHM.

Som jag letade innan jag hittade graven och så var den där i Arbmans Tafeln, bara det att fotot var i svart/vitt!

Det gick nämligen inte att söka på utställning och föremål, som jag brukar glra när något är utställt, fast jag vet att de är uställda i utställningen Forntider 2 i rummet ”Vem lever du med”.

Men nu så har jag alltså hittat vilken grav det är 🙂 Det är så otroligt många små karneoler i hennes grav, 118 st, och bergkristallerna, 11 st, är så fint slipade. Hon fick ären med sig 6 glaspärlor, varav två ögonpärlor, två gröna pärlor, en större orange pärla samt en gulbeigeaktig. En ”vit” pärla är av sandsten. Det är lite svårt att se hur de ser ut.

P51 spännbucklor från Bj 639. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det är förmodligen en kvinnograv och hon bar P51:spännbucklor och på undersidan finns textilrester.

Hennes pincette är avbildad av Harald Faith-Eli, SHM.

Färg

Spännnade är att hon hade fått med sig en fin kista plus ett (eller flera?) träföremål med färgpigmemt kvar, som alltså troligen varit bemålat i rött och svart men det finns även vitgrå bemålning på ett annat träfragment. Blir så nyfiken på att se dessa träfragment!

Kistan nymonterad från Bj 639. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Silvernål med flera hål från bj 639. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Kvinnan hade även fått med sig en märklig nål i silver.

Tänk om man kunde se det som var målat när det var nytt. Undrar vilka pigment som använts.

Kram

Skärmdumpar från Sök i samlingarna

Kram

Var på vernissagen för ”Återskapat 1471” på Medeltidsmuseet i onsdags

Jag går inte så ofta på Vernissager men nu ville jag gå till Medeltidsmuseet museet igår, för Amica och Maria på Historical textiles, med flera som är med i S:t Olof Gille, har jobbat med utställningen om 1471 och återskapande – Reenactment – och det är så kul att detta lyfts då mycket kunskap kommer av att återskapa och inte endast från traditionell forskning.

Amica Sundström, Maria Neijman och Henrik Sumanen plus en fjärde jag inte vet vem det är.

Att lära känna materialen och hantverken är en viktig källa till kunskap och förståelse av det som varit. Plus att det är roligt 🍓😊🤗

Sängen

De har bland mycket annat skapat en medeltida säng med textilier och allt och den är så fin!!! De har vävt och sytt alla textilier till sängen och låtit ta fram träsängen.

Bandvävning med tofskant!

Så fint 💖

Dräkt

Särk med igensytt amningshål, som skulle kunna vara en möjlighet. De har ställt ut sina egna kläder.

Textilmonter

Textilmomtern med utlånad medeltida socka från Historiska 👌

Ett medeltida sykitt med glättsten och allt samt medeltida nålar i original från Themsen. Det finns tydligen drösvis vid lågvatten!!! (Lite repigt glas bara) .

Växtfärgning

Amicas och Marias fantastiska växtfärgning! Medeltidens färger!

Korgar

Korgar som är okej på medeltiden är de av pil.

Medan de här är mycket senare.

Skor

Nyfunnen lädersko från Slussenutgrävningen 2018 💖 Formen tyder på 14-1500-tal.

Och skotillverkningsredskap! Det finns även en film att se med tillverkningen.

Medeltida krigare

Det finns även en sektion om vapen och krigare, men jag var lite för dålig för att stanna längre.

Ska gå tillbaka vid tillfälle 🌺

Kram

Bj 507 och det tvåfärgade tyget…

Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…

Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!

Teckning av Stolpe, ATA.

Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.

Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.

Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).

I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.

Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.

Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis. Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.

Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.

På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.

Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.

Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.

Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.

Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.

Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander

Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.

Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stårt plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!

Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.

Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!

Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.

W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.

Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.

Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjesnne, och det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.

De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tönka att det varit en kappa.

Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig tröja. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.

Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.

Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den anvönts i dräkten 🙂

Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.

Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…

Kram

Ur Sök i samlingarna:

Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.

Breda vikingabälten?

Lite tankar om vikingabälten. Det finns flertalet söljor och ändbeslag som är snygga i brons och de flesta är smala och under 2 cm breda. Ifrån grav Birkagrav bj 750 finns även två stycken i silver. I denna grav hade en man och en kvinna begravts samt möjligen ett litet barn, vilket Ann-Sofie Gräslund skrivit om.

Bältesöljor från Bj 750. Foto Yliali Asp, SHM.

Här är ett smalt bälte jag gjort i ett försök att tillverka ett Birkabälte utan att köpa en gjuten sölja. Det är plåt, nitar och metalltråd och tankarna går ju inte direkt till Tors styrkebälte ?

Men hur är det då med bredare bälten? Finns de? Ja, i alla fall så finns det några få lite bredare söljor, men jag vet inte om de använts till just bälten eller till andra föremål som tex för någon del av en hästutrustning.

Ett av de lite bredare är från Gokstadgraven i Norge, men jag har letat i Sverige och det finns nästan inga. Hittade dock tre lite bredare när jag letade i Kringla.nu.

Kvalsta, Berg sn, Västmanland

Det här fina bältet är från Kvalsta i Berg sn i Västmanland och hittades i en grav, men jag vet inte om det är en eller flera gravar för de verkar vara inköpta efter att någon byggt en ladugård och hittat svärd mm i ett kollager. Det kan alltså vara en rejäl brandbegravning med en eller två personer och häst (inv. nr 11570, 12300, 12637, 12475). Kommentaren om söljan är att den var stor och klumpig.

Som det verkar så är det även en hästutrustning i graven, som innehåller traditionella, vikingatida kvinnosmycken samt vapen som pilspetsar, svärd, vapenkniv och spjut.

Texten är lite svårt att läsa men det verkar allrså vara samma grav.

Broa, Halla sn 48:1, Gotland

Även den här är hittad i en grav med hästutrustning och den är från Broa i Halla sn på Gotland.

Det är en av de märkvärdigaste gravarna i mina ögon. Mannen som blev begravd svärd, vapenkniv med sin häst begravdes lutandes mot hästen, som låg på sidan, mellan hästens ben. Han hade även en stalle till en lyra i graven.

Skällhorns, Källunge sn, Gotland

Den här söljan, kallad ”halvkretsformig remsölja av järn” hittades i ett röse, grav 12, tillsamans med en doppsko till knivslida och brända ben.

Funderingar

De här bältena är alltså 3 cm – vad som ser ut att vara nästan 4 cm. De är de bredaste jag hittat än så länge.

Gemensamt för söljorna är att de är hittade i gravar med vapen. De två bredaste är dessutom hittade i gravar med häst och hästutrustning.

Med tanke på det så skulle det kunna vara söljor till någon form av sadeljordar. Men det kan ju vara en teori än så länge ☺️ Det inte finns några sadlar bevarade mer än någon på Island har jag för mig, däremot finns det många stigbyglar i gravar.

Här är två försök till bältesöljor jag smidit för några år sedan under Vikingasommar. Har inte kommit mig för att göra bälten av dem, men liknande skulle alltså vara trevligt att se i reenactmentvärlden, även om de kanske inte är runt midjan på en krigare de en gång suttit ?

?

Lästips:

Det är ingen idé längre att länka till Sök i samlingarna då sidan kommer att bytas ut, men sök på Kringla.nu och bälten, välj arkeoligi och vikingatid.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Sölja&filter=thumbnailExists%3Dj&filter=fromPeriodName%3Dvikingatid här.

Fimbulvintern i Gamla Uppsala

I torsdags kväll åkte jag med Tommy och Sofia till Gamla Uppsala för att gå på föreläsning med Bo Gräslund om Fimbulvintern. Det var fantastiskt!

Jag har ju pratat om mytologin kopplad till ett eventuellt vulkanutbrott (eller meteoritnedslag) år 536 e. Kr. i många år, men nu fick jag massor av ny information! Det som hönde var att solen försvann eller inte lyste mer än som månen och det gjirde att det inte blev varmt på sommaren.

Det var visst hela tre vulkanutbrott efter varandra med några års mellanrum. De två första så kallade ”Supervulkaner”. Gräslund pratade om Fimbulvintern som en klimatkatastrof men inte så som jag föreställt mig med snöig vinter i 2 och 1/2 år utan det var kalla somrar och och fuktiga, mögliga och milda vintrar ?

Han visade även hur Edvard Munchs skriet målades i en tid efter ett vulkanutbrott på 1800-talet och hur ormar, elker drakar, efter mörkrets inbrott blev synliga som farliga monster som slukar månen i horisonten. Flera konstnärer målade detta.

Det var oerhört spännande och jag antecknade hur mycket som helst! Det var som om allt han sa var viktigt än å hade han en skön stil i min smak när han framförde föredraget – så bra!

Han berättade om alla olika källor som visar på detta och hur det påverkade naturen, att folk övergav sina gårdar och att inget blev sig likt igen. Människorna offrade allt sitt guld för att hjälpa gudarna som var så illa ute. Aristokratin kom ut ur detta på andra sudan, men fattigare folk och barn kan ha strukit med och på så vis var det möjligen en hel generation som gick under.

Tänk er att bo här uppe, i norr, utan att det blir sommar på två somrar… Burr! Ingen mat, ingen, fisk, inga vilda djur… Inga blåbär, hallon och nötter, som Gräslund sa. Bönderna i norr lämnar sina gårdar och flyttar söderut men han visste inte hur samerna påverkades eller om det finns någonstans även i deras mytologi.

Passade på att fota mig med Jonas som gjort mina ovala Helgöspännen ? och Kristina Ekero Erikssons bok om Gamla Uppsala med mig i i min vendeldräkt. Och så Sofia också ?

Museet hade en superfin lekhörna! Den påminner om utställningen jag var med och gjorde med Maud på Ekerö bibliotek (Den ska förövrigt sättas upp snart igen. )

Sofia passar i hjälm! Vendeltiden är nästan mer ”Vikingatid” än Vikingatiden 🙂 ❤️?? men just här är den norska Gjermundbyhjälmen hon har på sig.

Kram

Lästips:

Vetenskapens värld, SVT, Mystisk extremvinter visade sig stämma här.