Etikettarkiv: arkeologi

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Syrienutställningen på Medelhavsmuseet

Var på Medelhavsmuseet igår.

Inspirerade av konstverket ”The Gold Room” av Ester Shalev-Gertz har Medelhavsmuseet nu gjort en utställning om Syrien som är en blandning av Syriens historia sedan stenåldern, arkeologiska föremål och dagens nya svenskar som flytt(at) hit till Sverige. 

Jag fick min önskan uppfylld efter ett möte om den kommande utställningen – att få en karta och mycket information om Syriens historia, så att vi kan lära känna alla de människor som nyligen flyttat hit och deras historia – och det blev en fantastisk karta med tidslinje och mycket bättre än jag kunna tänka mig. 

Tidslinjen ligger även digitalt på museets hemsida, se länk nedan.

Sedan jag skrev om Palmyra senast så har området blivit befriat och trots skadorna så känns det ändå fantastiskt att det inte blev jämnat med marken. I utställningen kan ni lyssna på en arkeolog som går runt och visar vad som är borta och vad som skulle kunna återställas. 

Det är så fint med de spegelvända texterna på arabiska och svenska.

Medelhavsmuseet har inte mängder med föremål från det forntida Syrien, men det är ändå otroligt fina och intressanta saker och små saker att titta på 🙂

Keramik från Raqqa – som blev en viktig stad under 700-talet ungefär samtidigt som vikingatiden startar här. 

Arkeologimysterium…är de fortida handgranater, vinflaskor eller oljebehållare för badhuset? Kom med förslag. Hur de än ligger så rinner inte innehållet ut i alla fall 🙂 

Omkring 50 fvt lärde sig folk i Levanten att blåsa glas. Jag har trott att det var romarna som uppfann det omkring 100 evt så nu måste jag läsa på mer.

Naturväsen från 300-talet evt när Syrien var en romersk provins.

Liten kyrkfågel från 400-talet.

Rummet med berättelser om föremålen som syrierna valt att ta med sig på flykt. Fast jag fastnade för historien om en ung kvinnas örhängen som hon valt att inte ta med för att hon var rädd att hon skulle bli av med dem. Men nu är de här och jag tänker på alla örhängen som jag har och de jag köpte precis innan i museishoppen. 

Örhängena var minnen från hennes mamma och hemnes pappa, hennes bröllop och en lycklig tid med fester och kärlek. Vad skulle mitt föremål vara om jag måste fly? Vad skulle jag ta med mig bland allt jag har? Vad skulle jag minnas som blev kvar? I döden får vi inte med oss någonting, men jag har ju saker till och med från min gammelmormor! Innan henne finns ingenting. 

I den här delen skulle vi ha fått en ny skaparverkstad för våra helgaktiviteter, men det blev inte så. Här hängde nu istället vackra och kärleksfulla meddelanden från de som varit och sett utställningen.

Det ges dagliga introduktioner till utställningen klockan 15, se även museets kalendarium för olika programpunkter. 

Kram

Lästips:

Syriens tidslinje på Medelhavsmuseet: https://www.varldskulturmuseerna.se/syrien/ här.

Om föremålen som är utställda:http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/forntida-berattelser/ här.

Att samla på minnen: http://samlingar.varldskulturmuseerna.se/hur-samlar-man-minnen-bakom-kulisserna-pa-kommande-utstallningen-berattelser-fran-syrien/ här.

Lyssna på berättelser: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/lyssna-pa-berattelserna/ här.

Hur såg plaggen i båtgrav 36 i Gamla Uppsala ut?

För några år sedan försökte jag förstå dräkten i den vikingatida båtgraven, nr 36, i Gamla Uppsala (Up. G. Uppsala Prästgården 1:1 Grav 36). Kvinnan som begravts ca 800 var äldre och hon hade fått med sig en hund och en höna. Textilarkeologen Anita Malmius har analyserat textilierna och beskrivit deras läge i graven.  Det är flera olika textilier bevarade och det är en fascinerande grav! Malmius har undersökt 609 fragment varav 3 fragment var av näver och 9 var snoddar! 

Smycken och pärlor från båtgrav 36 i Gamla Uppsala. Spännbucklor av typen P41, en bronskedja och det likarmade spännet är en P60, varav två liknande hittats i Birka i gravarna bj 462 och 657 men det har hittats runt 20 i Sverige. Bild ur Nordahl, 2001, s 54.

Det likarmade spännet och en ring. Foto från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Anledningen till att jag skriver nu är att en ny studie bedrivs på Uppsala universitet och smycken och dräkt rekonstrueras och jag ser verkligen fram emot att se hur de tänker sig dräkten! Den enda som jag sett rekonstruerad är av en fantastisk sömmerska jag träffade i Hornbore för några år sedan 🙂 och det var ett roligt textilmöte! 

Mina funderingar för några år sedan då jag försökte göra en lager på lagerteckning med klädesplaggen och de olika tygkvalitéerna inritade, men 1:an till hängselkjolen av diamantkypert, syns inte. 

På den här teckningen har jag gjort en cape av de två olika sidentygerna, men Malmius menar att det är en möjlig jacka, se nedan. Idag skulle jag gjort den större och mer lik den rektangulära sjalen/manteln på kvinnans hängsmycke. Nu, så här några år senare skulle jag ha ritat in ”linneripskjolen” som en klänning och inte som en inre hängselkjol! Linneripsen skulle även kunna vara foder till diamantkyperthängselkjolen. 

Textilierna i graven. Bild ur Malmius 2001.

De är vävda i tuskaft, 2/2 diagonalkypert, diamantkypert och 2/1 diagonalkypert. Alla trådar utom några silkefragment som är ospunna är z/z spunna.

Bild ur Nordahl/Malmius 2001.

Dräkten enligt Malmius: 

Malmius menar att kvinnan burit en veckad, tuskaftad linnesärk (5), en undre kjol av linnerips (6) och en yttre hängselkjol av ylle i 2/2 diamnatkypert (1) garnerad med ett tuskaftat ylleband (4) längs övre kanten. Till hängselkjolen fanns hällor (8a, b) till ovala spännbucklor. 

Över detta bar hon en öppen, yllejacka/tröja i diagonalkypert dekorerad på bägge sidor med ett tvåfärgat silketyg i 2/1 diagonalkypert (2a, b). Jackan hölls ihop framtill av en stängd och en öppen silverring. 

Ytterst bar kvinnan en framtill fållad öppen jacka/tröja av silke i 2/1 diagonalkypert fodrad med sidentuskaft och de båda tygerna var sammansydda (3a, b). Denna yttre jacka hölls ihop med ett likarmat spänne (mitt capeförslag). 

Vid nålfästet på samtliga spännen finns rester av pärlsnoddar (7a). Från något av spännena hängde även en knut/textilpärla(7b). Överst låg de ovala spännbucklorna, det likarmade spännet, pärlgarnityret samt fem små glaspaljetter. 

Allt detta är tolkningar och hon diskuterar fram och tillbaka om de olika plaggen – så bäst är att läsa själv 🙂 Jag önskar att hon ritat olika förslag men det kanske kommer nu med den nya studien 🙂

Pärlorna i graven. Bild ur Nordahl 2001, s. 51.

I graven hittades även 60 glaspärlor varav 31 enfärgade, 4 melonpärlor, 2 segmenterade och en av en ihoprullad glasstav. 20 stycken är av skiftande form och dekor. Tillsammans är längden 45 cm. Bland pärlorna fanns en liten silvertrådsspiral, en ring av brons och silver och två hängen av mynt från ”Arab-Ssanid, Tabaristan” och ”Abbasid, al -Mansur al-Rayy”, från 763/4 e.Kr.

I graven hittades även en liten kvinnofigur hållandes ett horn.

Kvinnogiguren i brons plus pärlor. Bild från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Här syns var kvinnofiguren låg. Foto: Digitaltmuseum, se länk nedan.

Kvinnofiguren i båtgrav 36 med släp. Bild ur Nordahl 2001, s. 52.

Kvinnan hade fått med sig hänge av brons i form av en kvinnofigur, som håller i ett stort, böjt horn och hon har en hårknut med håret hängande på ryggen. På kvinnofiguren syns kläder och ytterst bar hon möjligen en sjal. Tänk om det är ett porträtt av kvinnan i graven <3 På baksidan av hänget finns en upphängningsögla.

En kniv med silverdekorerat fodral låg vid kvinnans midja och den hade tre skilda band av flätad silvertråd. I graven fanns även ett fragment av ett nålhus av ben samt en hank till ett träkärl.

Så en utställning öppnar på Enköpings museum den 30e september – undrar med spänning vad det blir 🙂

Ps.Graven ingår i Upplandsmuseets samlingar. 

Uppdatering: Titta vad jag hittade – min kopia av kvinnofiguren 🙂 gjord av Burr, Historiska fynd. 

Lästips:

Else Nordahl, 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala. Spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Uppsala, Aun 29.

Anita Malmius, 2001. Textilanalyser, I Nordahl ovan, s. 75-92.

Elias Ghattas-Lama, 2014. Husfru i båt och kammare. Kandidatuppsats, Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet.

http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/historien-om-gamla-uppsala/batgravar/Pages/default.aspx

Arbetet med utställningen pdf. http://www.arkeologi.uu.se/digitalAssets/349/c_349388-l_3-k_delprojekt_iv_webb.pdf

Digitalt museum, Prästgården grav 36 här. https://digitaltmuseum.se/search/?q=Prästgården,grav,36&aq=owner:”S-UM”

Foto på hunden här. https://digitaltmuseum.se/011013975924/prastgarden-grav-36-arkeologi-gamla-uppsala-1973

Stenåldestemplet ”Ğgantija”  på Unescos världsarvslista och stenåldersfiguriner

Igår var vi till väldens äldsta stående byggnad – Ğgantija – som ligger i Xaghra. Det är ett kalkstenstempel vars äldsta del byggdes för ca 5600 år sedan, så de är äldre än Saqqaras trappstegspyramid i Egypten. 

Hit upp är det nära Ramla bay, där vi var och badade häromdagen, men jag undrar just hur stenåldersmänniskorna hittade hit från Sicilien…? Vilka var dom? Fin utsikt hade de i alla fall! 

Väggen här bakom är sju meter och platsen anvöndes under 1000 år och senare som gravområde under bronsåldern. När platsen grävdes ut på 1820-talet så tänkte de sig at jättar byggt platsen pga de enorma stenarna. 

Baksidan på templet.

Jag kunde nästan inte se nog.

De odlade en massa på museiområdet och här klättrar sniglar på vad som såg ut att vara lavendel.

Allan gillade ödlan vi såg lite mer än templet. 

Jag hade gärna gått på en guidetur men det fanns bra skyltar längs vägen. 

Den här texten gick även att få höra genom att trycka på en knapp och det fanns att välja mellan flera språk. Ställningar att hålla det hela upp behövdes på flera ställen. Bra ”röst” som pratade. 

Vägen in i den yngre, norra delen. 

Jag fick som en liten gloria 😇 

Någon sorts portstenar med hål att hålla något. 

Märkligt att vara så nära väggar som byggdes på stenåldern!

Fint!

Den äldre delen har fem rum och lite fler detaljer.

Här inne hittades det möjligen två skulpturhuvuden som finns inne på museet, som de kallar ”Interpretation centre”.

Nicher inne till vänster i den äldre delen. 

Märkliga hål. 

Södra sidan. 

Vi gick upp till museet igen. Tur vi var där på eftermiddagen eftersom det var tokvarmt!

Huvudena från ett av rummen. Vet inte hur gamla huvudena är. 

Templet användes senare under bronsåldern som gravplats, men templets egen gravplats är tydligen ett gravkomplex i närheten som heter Xaghra circle, där det hittats en massa fina figuriner.

?

Benfiguriner av tåben från ko.

Xaghra stone circle.

Sten- och snäcksmycken.

Stenredskap.

Dekorerad keramik. 

Stor stenfigurin som blivit (?) sönderslagen. 

Kul med en rekonstruktion som det gick att känna på. 

Det gick även att få en neolitisk ”make over”… 🙂 

Igår var vi till Fort Rinella för att se en kanon. Skriver nog lite om det ikväll. 

Kram

Lästips:

Ggantija museum http://heritagemalta.org/museums-sites/ggantija-temples/ här.

Ggantija temple https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ġgantija här.

Xaghra Stone Circle https://en.m.wikipedia.org/wiki/Xagħra_Stone_Circle här.

Megalittemplen på Malta och Gozo https://en.m.wikipedia.org/wiki/Megalithic_Temples_of_Malta här.

Vikingatida silverpärlor av filigran

För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt. 

De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna. 

Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.

Adelsö, Kunsta:

Färgelanda, Stora Ryk:

Ekerö, Helgö:

Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.

Adelsö, Björkö:

De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.

Othem, Klints:

Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta! 

Kram

Lästips:

Wärmländer, K.T.S  och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.

Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.

Länk

Det har blivit många vildsvin på Helgö nu och de har gett sig på flera gravfält. 116 är redan utgrävt men det ser ändå förfärligt ut!

Smulan och Morris följde med och undersökte.

Vildsvinen välter till och gravstenar.

Den stora treudden är än så länge oskadd.

De har öven grävt i norrslänten där kremeringsgroparna är.

Här är en möjlig, okänd terrass. Den finns i varje fall inte med på någon karta.

Har vi otur så gräver svinen i den först.

Ytterligare en möjlig liten terrass i slänten, om den inte redan undersökts av Holmqvist.

En gång i tiden låg husen möjligen här, vända mot det öppna vattnet mellan Ekerö och Helgö. Jag tror det finns många fornlämningar kvar att upptäcka här ute och jag hoppas att varken människor eller djur hinner förstöra för mycket. 

Jag skrev ett meddelande på Länsstyrelsens hemsida via ”Kontakta oss” och berättade om förstörelsen. Nu kommer en arkeolog jag känner ut och tittar till gravområdena imorgon. Skönt att det händer något lite snabbt! 

http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/sv/Pages/default.aspx här.
Kram

De vikingatida väskbyglarna från Birka i Sjöhistoriskas blogg

Nu har det kommit ett blogginlägg av Nina på Sjöhistoriska museet som innehåller alla mått på de funna väskbyglarna från Birkas hamn. Efterlängtat av många, så har ni missat det så finns en länk under lästips. Ett förtydligande med fyndet är att det inte hittats något läder i direkt samband med väskbyglarna, så vilket material som själva väskdelen av väskorna var gjorda av är helt okänt. 

Väskbyglarna och de olika delarna. Foto: Från Sjöhistoriskas blogg med bearbetning av Cristin Mason.

Kul att det fanns fler bitar 🙂 Så nu till våren är det bara att fixa lite fler väskor!

Kram

Lästips:

Nina Eklöf, Väskbyglarna från Birka/ The purse frames from Birka, http://marinarkeobloggen.sjohistoriska.se/post/vaskbyglarna-fran-birka-the-purse-frames-from-birka-english-translation-in-end-of-the-blogg här.

Haithabu bag, blogginlägg från Náttmál https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/ här.

Vikingatida väskbygel från Uppsala, mitt tidigare blogginlägg här.

Birkaväskan färdig, mitt tidigare blogginlägg här.

Birkaväska och fina finska vänner, mitt tidigare blogginlägg här.