Etikettarkiv: arkeologi

Hadrianus Aten

Hadrianus triumfbåge i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

När jag var i Aten på konferensen om vikingar i Medelhavet så fotade jag flera monument utan egentligen tänka särskilt på just Kejsar Hadrianus och varför det fanns en massa byggnader i korintisk stil från hans tid i Aten. Och nu i kursen i antiken, som jag tar igen, då har vi fått en skrivuppgift om hans tid.

Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Vi lyckades besöka Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. på en lunchrast.

På sidan mot gamla stan står det ”Det här är Aten, Theseus forntida stad”. På sidan mot Hadrianus nya stadsdel står det ”Det här är Hadrianus stad och inte Theseus’.”

Hadrianus kejsartid var mellan 117-138 e kr och han reste runt mycket i romarriket och på sin andra resa besökte han Aten. Romarriket hade typ guvernörer i provinserna. Romarna såg Aten som kulturens vagga och gav dom flera lättnader trots visst motstånd mot Rom i början. Hadrianus och flera kejsare efter honom verkar ha tyckt mycket om Aten.

Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Hadrianus triumphbåge byggdes av atenarna på en gata mellan gamla staden i Athen och Hadrianus nya del samma år som Hadrianus grundade något som kallas Panhellenion. Panhellenion var till för att knyta det grekiska mer till romarriket, om jag förstod det rätt. Hadrianus var alltså mycket närvarande i romarriket, trots storleken, bland annat i och med den korintiska arkitekturen.

Det enorma Zeus Olympiernas templet i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

I Aten byggde han även flera tempel och färdigställde ett tempel för Zeus, vilket atenarna var tacksamma för.

Zeus Olympiernas tempel i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.
Atens agora.
Hadrianus bibliotek i Athen. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Vi åt middag en kväll i närheten av Atens antika agora och på vägen tillbaka, fotade jag Hadrianus bibliotek i centrala Aten. Hadrianus lät bygga mycket på många håll med hjälp av lokal elit. Vi fick en dansk guidetur ❤️ så jag missade en del som jag inte förstod 🙂

Hadrianus bibliotek i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Tänk vilka böcker som funnits därinne och tänk att få åka tillbaka i tiden och besöka de olika antika biblioteken!

Den romerska agoran i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

På vägen tillbaka till hotellet gick i även förbi den romerska agoran. Hit flyttade kommersen under det romerska styret innan Hadrianus tid, med medel från Julius Ceasar och Augustus. Hadrianus lät renovera agoran.

Kram

Lästips:

En fin uppsats jag hittade är handlar om Hadrianus Panhellenion. I den finns många bra referenser.

Lennung, Malmqvist, J, 2011. Kejsar Hadrianus Panhellenion. Kandidatuppsats, Göteborgs UniversitetInstitutionen för antikens kultur och samhällsliv. Fördjupningskurs HT 2011-VT 2012.

Lapis lazuli i två (eller fler) Birkagravar

Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.

Bj 860A

Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.

Innehåll i Bj 860A. Skärmdump från Sök i samlingarna.
Armband av jet, som Arbman tolkade som hade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Foto: Moa Råhlander 2018. Se lästips.

Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.

Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.

Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.

Spännbucklorna från Bj 860A. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Spännbuckla från Bj 860A där hästhuvudena syns lite tydligare. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Baksidorna av spännbucklorna från Bj 860A med tygrester. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).

Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.

Bj 965

Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.

Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.

Pärlorna från Bj 965 med karneol, glaspärlor och lapis lazuli. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC By).

Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.

Pärlhönor med karneol från Bj 965. Foto: Thomas Eriksson, SHM (CC BY).

Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.

Metallkärl omgjorda till hängen. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM (CC BY).
Resten av det ena hänget. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Borrehänge i silver från Bj 965. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).

Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.

Brickband och sidentyg från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).
Brickband med silverbrischering från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).

Bj 551

I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.

Pärlorna från Bj 551. Foto: Christer Åhlin, SHM (CC BY).

Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.

Lapis lazuli som färg i tidig medeltid

Trydekrucifixet. Jag ska fota om det själv på onsdag. Vet ej vem som tagit detta foto.

Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.

Minecraft

Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.

Mina lapis lazulispärlor.

Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️

Lästips:

Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.

Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image

Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3

Dramadokumentär om vikingatida växter och läkekonst

I somras blev jag tillfrågad om att vara statist på Birka för Grimfrost film om växter och läkekonst med Jens Heimdahl . Eftersom Veronica frågade och Jens var med så tackade jag ja och packade ihop lite grejer inför dagen.

Jens Heimdahl är arkeolog hos Statens Historiska Museer och mycket kunnig. Han berättade om växter och helande i både arkeologi och i äldre skriftliga källor samt visade alla växter. Filmen är på engelska, men de har varit pedagogiska och skrivit in alla växtnamn i bilden.

Speciellt spännande är att Skvattram och Odon kan ha använts i öl eller mjöd för bärsärkartillståndet ?

Jag var med som barnmorska och Ida var barnaföderska ? Vi borde ha stoppat in en kudde under hennes klänning 🙂 Möjligen har växten hjärtstilla använts i samband med barnafödande. Det växer hjärtstilla på ett ställe på Björkö, om den finns kvar där fortfarande.

Hjärtstilla

Det blev en liten pojke ?

Bolmört har hittats i en grav på Fyrkat som tillhört en vikingatida völva, en stavbärerska. Men hur bolmörten användes, om den användes, är osäkert och det kan vara farligt att prova.

Jag tog på mig smyckena från grav Bj 660, en kvinna som fått med sig en stav i graven. Även om jag inte har lika som hennes spännbucklor ännu. Jag ska nog ta och beställa det.

Det skulle vara så spännande att på riktigt få åka tillbaka i tiden och se hur det verkligen gick till, men det här var en kul dag och jag fick en god lunch på restaurang Särimner.

Kram

Länk till filmen

Grimfrost academy på Youtube: Viking age herbs in food, culture and magic. https://youtu.be/mhMHTZ2jfXM

Liten låda som blev ”fel” till Älgmannen och sinkning

Det är inte lätt att få allt rätt! Hur mycket jag än önskade att det skulle bli det i utställningen Bergravd på Birka. Men det är ju charmen med att göra saker – och göra fel och göra rätt. Att lära sig och utvecklas. Så här kommer en lärdom. ? Så här kommer en rättning av Älgmannens lilla låda.

Nu finns två uppdateringar längst ned 🙂

Älgmannens lilla trälåda.

Den här typen av sammanfogning av sidorna är mycket senare. Alex Nordin som är träfantast berättade det för mig.

Vi har gjort lådan utifrån den lilla mörkfärning som flinta, bärnsten och pärlor låg inom i graven. Jag är ledsen att den blev fel, men nu är det som det är och det är bra att få reda på.

Illustration Linda Wåhlander.
Vikingaskrin med skjutlock från Dublin. Foto: Veronica Björkman.

Den här lådan var förebild för locket.

Den här lilla lådan från Moschevaja Balka har samma form men sidorna är raka!

Jag borde ha låtit göra en låda utskuren i ett stycke eller ihopsatt med raka sidor. Alex berättade att det finns sinkade hörn från 1600-talet i Nederländerna. Tydligen ska det även finnas en från 1500-talet.

Alex uppmärksammade mig på att Moschevaja Balkalådan har en liten träplugg som krupit ut! Träplugg kan kallas ”dymling” eller ”nara”. Tänker på alla snidade träpinnar som hittades i vattnet utanför Svarta jorden.

Återkommer med mer information när jag vet mer och om jag hittar någon bra litteratur eller forskning. Förstår att det är mycket som gäller träkunskap som jag skulle behöva bli bättre på!

En gammal akvarell av Älgmannens grav. Linda Wåhlander.

Så ska ni göra en liten vikingatida trälåda så bör ni välja någon av dessa sätt istället för en låda med ”sinkade hörn”. Och kanske särskilt då den från Dublin, som ser ut som ett pennskrin.

Uppdatering 20/9:

Pia Melin, på Historiska museet, känner till ett altarskåp från 1490 ?

Från Tångebergs bok (KVHAA 1986). Skåpet kan vara från 1490-talet.

Pia har fotat altarskåpet från Järstad som står i Gotiska hallen på Historiska museet och det har en variant av sinkning. Det är daterat till 1415.

Järstad altarskåp från 1415 med sinkning. Foto: Pia Melin.

Det är spännande det här 🙂

Ny uppdatering 22/9:

Med hjälp av Fredrik Hellman och Christopher Kunz har jag fått tips om att det finns en fynd av en sinkad trälåda från en kvinnograv under katedralen i Köln daterad till 500-talet! Det skulle kunna vara drottning Visigarde som är begravd där och fått med sig denna intrikata låda.

Bok: Barbara Grodde 1989 – Hölzernes Mobiliar im vor- und frühgeschichtlichen Mittel- und Nordeuropa. Frankfurt am Main.

Och tack Liv Elin ❤️

Så Alex meddelar att i timmer fanns sinkning under neolitikum i källor och Farao Ramses i Egypten fick med sig en stol i tekniken i sin grav. Men i Europa är vi nu på jakt efter om det finns fler fynd än den lilla lådan ifrån Köln.

Har beställt några böcker på biblioteket så får vi se om jag hittar något mer.

Med vänlig hälsning, Linda

Ett tredjespänne i Bj 791 med textilöglor

Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.

Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.

Rundspänne från Bj 791 med textilöglor.

Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.

Ur Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 129.

På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).

Spännbucklorna av typen P 51 från Bj 791.

Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.

Sidentyget från ovansidan av spännbucklan. Foto: SHM.
Samitum med invikta kanter som en dekorationsbård.

Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.

Pärlorna i grav Bj 791.

Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂

Dräkten med info från Hägg

Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.

Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.

Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.

I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).

Brickbandsinslag av guld och textil från Bj 791. Foto: SHM.

Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.

Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).

De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.

Gripdjurshängen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.

En bärring i silver från Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.

Den omgjorda ringen i grav Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.

Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.

Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.

Andra gravgåvor

Beslag till träbänkar. Teckning: Harald Faith Eli, SHM.

Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.

Kistbeslag från Bj 791. Teckningar: Harald Faith Eli, SHM.

Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack ?, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung ? Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre ?

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt ?

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 ?

Kram från mig och Morris ?

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

Akropolismuseet i Aten

En lunch blev lite längre så jag och Thomas Lindqvist gick till Akropolismuseet. Det kostade 5euro och det var metalldetektorer och spärrar för att ta sig in.

Men väl inne var det rymligt och flott!

Entrévägen upp är kantad av mindre föremål och man kan se genom glasgolvet ner på en utgrävning, vilket var lite läskigt och jag fick lätt svindel. Jag hann inte gå ner dit.

Det är ett helt kvarter som grävs ut under museet! Det är verkligen coolt gjort!Det är bosättning sedan 3500 år f. Kr. till 1100-talet. Och mer finns att läsa på museets hemsida. Jag blev lite förvånad över att germaska heruler varit där och förstört! Herulerna frpn norr… Hm. Vet att jag skrev om den i min B-uppsats…”This prosperity comes to a halt in AD 267 when the Herulians, a germanic tribe of the North, ravage the city of Athens and destroy the site.

Hekatompedospedimentet

I mitten syns en tjur som blir biten av två lejon. På vänster sida kämpar Herakles mot Triton, som är hälften människa, hälften fisk, och på höger sida är det en demon med tre kroppar som håller i vatten, eld och luft.

Tjuren har mycket färg bevarad! Efter utställningen Vita lögner på Medelhavsmuseet så är jag så förtjust i att allt var färglagt under antiken i klara, starka färger. Så dagens tema blev att titta efter färgerna 🙂

Tjurens hovar.

Herakles och Triton.

Demonen.

Athenaugglan

Det var ugglor överallt i Aten och ögon på souveninrer! Ugglan är en symbol för Athena ? 🙂 Även ugglan har färg bevarad. Tur bara jag inte blev biten av ormen…

Arkaiska hallen

I Arkaiska hallen var det fotoförbud, men det var tillåtet att fota från ”balkongen” en trappa upp. Det var massor av vakter överallt.

Det var flera föremål med färg här och de hade även satt upp en supersnygg färginstallation. Något liknande vill vi ju göra i Gotiska hallen på Historiska. Så fint!

Så vackert bronsansikte. Det blir verkligen något helt annat när du ser ögonen.

Ergastinai

Minnesstele till de unga kvinnoran, Ergastinai, som vävde peplosen, klänningen, till Athena. Daterad till år 103/102 f.Kr.

Parthenon

Parthenon byggdes 447-433 f. Kr. som en hylling till Pallas Athena för hennes beskydd av staden Aten. ”Pathenos” betyder jungfru som i ”Jungfru Athenas tempel”.

De har byggt upp templet inne i museet i rätt orientering och skala 1:1, så det är lätt att orientera sig var man är och var figurerna sitter. Dessutom ser man upp till Akropolis genom panoramafönster.

Även på den södra sidan av Parthenon sitter en bild med vävernskorna.

Skulpturbitar de inte vet ännu till vad de hör runt templet. Men främst är Zeus hand som håller en blixt.

Östra gaveln, nedre, vänstra hörnet. Med Hermes som vinner över en Gigant och Dionysos och en panter som vinner över en Gigant. ”Jätte” låter så fornnordiskt…

Runt hela utställningshallen, vid fönstren gick det att sitta! Så bra! Skulle velat gå på guidetur, men det fanns bara på fredagar.

Många av skulpturerna finns ju på Brittish museum och Athenarna vill ha dom tillbaka, men här är i allafall kopior.

Det är fint att se skulpturerna så nära.

Lejon som vattnet rinner ut ur i nordvästra hörnet.

Det är väldigt snyggt gjort!

De har skärmar som visar teknik, färg, vad allt föreställer osv.

Sydvästra hörnet med en metop med en kentaur som ser ut att vinna men som blir skadad. Se hålet i låret där ett spjut suttit. Ett riktigt konstverk!

För barn

I infodisken kunde kan låna ett kit och gör dagen med Athena.

Någon har varit kreativ med lego!

Möte med den ”gråtande gudinnan

Det är inte alla skulpturer som berör, men på väg ut från museet, efter att ha köpt pysselbok och en illustrerad Illiaden mötte jag den gråtande skulpturen!

Det är en marmorkopia från 100-talet e. Kr. Originalet var i elfenben och guld. Hon kan föreställa Afrodite.

Kram

Lästips:

https://www.theacropolismuseum.gr/en här.

Fick se glättbrädan och glättstenen från bj 854 idag

Jag har ju sett den i åratal genom ett glas och visat den och berättat på otaliga guideturer, men det är något speciellt med att komma så nära ett föremål, utan glaset som filter!

Vi har ett litet skolprojekt på jobbet, så därför fick vi komma ner i magasinet och titta på föremål från Birkagrav bj 854.

Har undrat över dessa streck! Och idag fick vi se baksidan.

Det var dock inte alls så tydliga streck. Kanske behövs lite släpljus. Men visdt är dom där 🙂 Undrar just vad det är för streck… Har ju tänkt spelbräde som på Årbygravens skärbräda, men det kanske bara är en skärbräda på baksidan. Vad tror ni?

Underbart att få upptäcka tillsammans med kollegor som är lika intresserade som en själv ? Brädan är tillverkad av valben, sannolikt från Norge och glaset är blåst och söder ifrån. Ska se om jag hittar mer info om dom.

Glaset i glättstenen, som är till för att göra tyg blankt och smutståligt, är tunnt och genomskinligt. Känns så skört och lyxigt. Blev nervös bara att att titta på den i lådan ?

Så tacksam att vi fick se sakerna. Tog även foton på lite annat också, så mer kommer en annan dag.

Skärmdump från Sök i samlingarna. Skulle vilja göra en kraftsamling och skärmdumpa alla Birkagravar.

Kram