Tag Archives: Birka

Var Birkaguide idag

Fick hoppa in som guide idag på Björkö. Det var perfekt väder för att gå några varv runt Borgberget 💗

Undrar vad birkaborna en gång i tiden tänkte när hösten kom. Var det en förbrilt förberedand att fylla matföråden för att klara vintern?

Önskar att man kunde titta igenom tiden och se hur det såg ut då, tex till höstdagen den 19 september 819.

Kram

Tre små askar med tyg…

Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?

Det kommer alltid någon liten överraskning…

Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!

Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i 💗

Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!

Kram

Björkö i mitt hjärta

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna 😱 Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust 💗 även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla “medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis 💗

Kram

Om det hotade Världsarvet Birka-Hovgården i TV4’s nyhetsmorgon

Fick med mig allt hem från Åland och kom hem 22 på söndag kväll och Veronica och jag förberedde oss för morgonnyheterna på TV4.

Förutom mina uppsatser, bl.a. min magisteruppsats, och några artiklar så har jag ju skrivit en rapport för Riksantikvarieämbetet 2004/05, om vad som har hänt på Björkö under 1900-talet, med intervjuer av flera som under åren verkat på ön, samt de familjer som bott på ön i många generationer.

Björkö är (i varje fall troligast) platsen där det vikingatida Birka låg med sin tidiga vikingastadsbildning och tusentals gravar och aktivitet i vattnet runt omkring ön. Det finns dessutom fortfarande mycket att upptäcka på den förhållandevis lilla ön i Mälaren.

Så 5.30 hämtade en taxi oss, så vi kunde berätta om den eftersatta vården av Björkö. Det finns såklart massor att säga och ta upp och jag är glad om det hjälper lite grann i alla fall!

Världsarvet Birka-Hovgården har inte tagits om hand ordentliget, eller fått de resurser som krävs de senaste åren och det är bra att det uppmärksammas. Oftast så är världsarv hotade när det är krig, men så är ju inte fallet här.

Björkö och även Hovgården på Adelsö, är värd all vård som krävs. Det vore fint om det kunde kännas inbjudande och välvårdat när besökare från hela världen tar sig dit.

Jag har ju tex. bland annat för länge sedan guidat Islands talman där, bröllopsgästerna när Kungen och Drottningen firade silverbröllop och NHL Vancouver med bröderna Sedin där ute, för att nämna några.

Björkö/Birka med Hovgården, är en viktig kulturmiljö för Sverige och ett av våra ansikten utåt men även viktigt för kunskapen om vår egen historia.

Kram

Lästips:

Justus Bennet, 2019. Birka och Kongernes Jelling. Lika men ändå olika. Jämförelse av två viktiga vikingatida platser och den publika verksamheten samt tillvaratagandwt av platsernas historiebruk. B-uppsats i arkeologi, Göteborgs universitet.

Linda Wåhlander, 2004/2005. Björkö under 1900-talet. RAÄ. (Ej publicerad men tryckt i 50 ex.)

Länk:

https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12380215 här.

Hängselkjol inspirerad av bj 511

Har sytt en hängselkjol till mig själv också och ville prova snodden längs kanten sydd i samma riktining som snodden. Nu z-spunnet. Hade inte så mycket tid så har fuskat de långa sidsömmarna på maskin = helgerån… Men jag lovar att sy dem senare för hand 🖐️

I grav bj 511 finns det flera linneöglor och en lite grövre diamantkypert som verkar höra till hängselkjolens överkant. Kanten är dubbelvikt och längs kanten sitter det en snodd.

Tyget räckte inte, då jag ville göra en vid hängselkjol den här gången, så en av sidkilarna fick bli på tvären. Det blev lite rynkat när jag sydde ihop bitarna, men jag hoppas det drar ihop sig när jag tvättar den. Får stryka lite också.

Foto: SHM. Jag tror det är det här fragmentet som menas.

Ur: Hägg 1974.

Jag tycker det blev fint. Tog två olika garnfärger till snodden, då det såg så blekt ut med den ljusa bara.

Det fanns flera olika textilfragment i graven.

Det finns tre större bitar siden från graven samt några små. Bland annat ett sidentyg (S4) i sidenkypert, en dubbelvarp, med en fållkant.

En sidenbit har en längsgående söm och Hägg tolkar det som ett plagg som burits under hängselkjolen men ovanpå särken (Hägg 1974:70). Undrar just vad det var för plagg? Se Häggs teckning ovan för placeringen under spännbucklan.

Samt ett fyrskaftad, kraftigt valkat, ylletyg.

I en montering ligger flera olika textilfragment, bland annat linnelärft, fyrskaftad yllekypert och eventuellt sidentyg.

Kvinnan blev begravd i en kista och hon bar ovala spännbucklor, ett till spänne, en dräktspänne i form av ett kors.

Foto: Gunnar Andersson, SHM.

Hon verkar inte ha haft pärlor till dräkten.

Jag fållade hängselkjolen med en Hedebysöm, mest för att jag tycker om att sy den 🙂

Tyget har jag köpt av Susanna Brommé och hon har färgat det i efterbad tror jag, så det är en lite blekare laxfärg. Får komplettera med ett foto när jag har den på mig sen 🙂

Kram

Hängselkjolar i tuskaft och snoddar

Många hängselkjolar återskapas i diamantkypert eller någon form av kypert, men det finns även hängselkjolar i rips och olika tuskaft.

Linnetyget, i tuskaft, i bj 563 har tolkats som en omlotthängselkjol med röd dekorativ snodd upptill, över stygnen.

Hängselkjolarna i olika yllerips och ylletuskaft som fått betäckningarna W22, W24, W28, W29 och W33 och finns i gravarna:

W22 – bj 835, bj 946 och ev. bj 987 (fin, mötkblå ylle)

W24 – bj 954 (mörkblå yllerips)

W28 – 1090 (mörkblå yllerips)

W29 – bj 839 (mörkblå yllerips)

W33 – ev. bj 1090 (randig i blått och brunt, 5 mm ränder)

Min gula hängselkjol är i tuskaft och nu har jag sytt en cerics till Vikingasommar.

Flera av hängselkjolarna i Birka har en snodd upptill och åtminstone en har en snodd en bit ner från vikkanten. Så jag dolde stygnen med en snodd i lite ljusare färg.

Jag borde kanske ha valt en snodd längs kanten upptill efrersom den är i ylletyg, som fyndn, men stygnen blev så synliga att jag valde att sy fast den en cm ned, över dem.

Snodden blev S-snodd, och jag vek bara garnet på mitten och tvinnade ihop det. Jag sydde fast den “åt andra hållet” som z stygn. Ska prova båda varianterna. Tyckte det här blev lite fint 🙂

Vill man vara mer HK så kan tyget vara mer ripsartat och kanske mörkblått 😉, men det här är fint och bekvämt tyg som är lite ihopvalkat och jag tycker om färgen.

Nu ska den bara pressas och lämnas på måndag. Håll tummarna för att den passar!

Kram

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.

Malins Birkafoton på Ekerö bibliotek

Under sommarmånaderna fram till september så har Malin Richardsdotter fotoutställning på Galleri Utkiken på Ekerö bibliotek.

Hon har under flera år tagit foton på och från Björkö och de är superfina!

Fotona är tryckta på canvasduk och jag har bokat en 💗

Kram

De sk Völvestavarna från Birka

Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.

Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.

Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är 🧚‍♀️🧚‍♂️

Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar

1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.

2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).

3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).

4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.

5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.

6. Bj 845: ett 20-tal fragment.

Bilder på gravarna med stavar på Birka

Grav Bj 660:

Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.

Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.

Hela gravinnehållet.

Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.

Grav Bj 760:

Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.

Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.

Hela gravinnehållet.

De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.

Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.

Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .

Grav Bj 834:

Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.

Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.

Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.

Hela gravinnehållet.

Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.

Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.

Grav Bj 845:

Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I s. 320.

Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.

Teckning av Harald Faith Eli.

Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.

De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:

Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.

Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.

Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.

De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.

Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂

Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä 💖 Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.

Lästips:

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.

L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.

Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.

Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.

Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.

Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.