Etikettarkiv: bj 581

”Begravd på Birka” första skylten 💕

Nu har rubrikskylten och fotografierna kommit.

Jag har fått mycket hjälp, men det är ändå en soeciell känsla att se min första skylt uppsatt på Birkamuseet.

Små gula tejbitar visar var vi ska sätta upp saker… Vi har mycket utställningstexter kvar att få upp och vi kommer inte hinna till öppning på lördag, men århundradeskyltarna är i alla fall klara.

Viktigt är att få med kredittexter till hantverkare, fotografer och författare. Jag har panik över att jag sla missa någon. På fotot syns tex Ola Myrins foto på den gröna Druvbägen från birkagrav bj 539.

Vi fick även hjälpa en liten krabat ut ur museet.

Fladdermössen flyttar ibland in… Jag tycker bättre om dom nu sedan jag sett facebooksidan med bebisfladderhundar 😍

Det är både spännande och lite läskigt att höra en utställning. Men mest vill jag bara bli klar med texterna och barnspåret nu. Vi skriver ju en utställningsbok till och den behöver också bli klar..

Kram

Björköutflykt och jobb med sommarutställningen

Björkö 14 april 2020.

Under hösten och våren har jag jobbat med tre gravar som ska återskapas för Birkamuseets nya sommarutställning som ska, stå i tre år: Begravd i Birka – tre århundraden, fyra vikingaliv.

Vi har kommit en bit på vägen och fotograferat de tre gravarna efter att ha planerat och sytt kläder och låtit återskapa och nyskapa föremålen från de tre gravarna.Bygget är igång och det känns så spännande. Vi återanvänder materialet från utställningen som stod innan, men bygger ny form. Återvinning 👌

Kartan visar intressanta och roliga formationer och Veronica och jag gick och letade efter en spännande fyrkant med ett streck i.


Umdrar verkligen vad som gömmer sig på många ställen på Björkö.


Gravfältet Borgshage och backsippor 🌺”Den orörda Naturen” rensades ur för några år sedan. KA Gustavsson ville lämna detta ont de orört när han plnaerade vården av Björkö för många år sedan. Jag har aldrig gått in där. Efter alla år så har jag bara gått runt. Men nu var det alltså dags. Jag tror att vi kan ha hottat ett naust. Jag har tidigare skrivit om området närmare det forna vatteninloppet vid fårhusen som ett möjligt båtuppläggningsområde. Det skulle vara spännande att undersöka. Ser ni rännan? Här åt andra hållet. Vattnet gick ganska nära nedanför. Och så Hilda 💕Fyrkanten såg vi dock inte mycket av. En mycket grön sten på en grav. Det har ju varit väldigt mörkt, murket och igenväxt där inne tidigare. Ytterligare en gravsten. Denna lite mer falloslik 👀Man kan inte få nog av backsippor. Sammetsöron? Upp mot Borg. Så tydligt allt är när gräset är kort. Gravar, stigar och växter överallt. Mistelträdet 💕Vi hittade även en rävlya på Dansslätten! Jag har aldrig sett det tidigare. Inte ett toppenval av räven på den öppna ytan kanske. Tacke Veronica för fotot, då mitt telefonbatteri tog slut… 🤗

Kragen till en kjortel.

Nu återstår att skriva/redigera färdigt en utställningsbok, göra någon sorts klädmönster (vad behöver jag ha med?) samt skriva utställningstexter och att bygga klart själva utställningen. Thomas är toppen på att bygga och som sagt, det könns även bra att vi kan återanvända så mycket material!

💗Kram

Syr på Krigarkvinnans ”mantel”

Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry 👀 då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.

Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.

Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.

Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.

Lärdomen är att 😃 ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!

Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.

Några timmar senare…

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.

Kvinnan i grav bj 581

Det är inte så ofta i livet som i alla fall jag kommit i närkontakt med ett mänskligt skelett, trots att jag är arkeolog. Jag har inte grävt så mycket heller. Men för några veckor sedan fick vi i pedagoggruppen på Historiska en vidareutbildning om DNA och i samma veva skulle kvinnan i birkagrav Bj 581 filmas, så vi fick hälsa på henne.

På bordet låg även ett av hästhuvudena.

Hon saknar den övre delen av huvudet. Det har tappats bort någon gång i tiden, men fanns i graven.

Så här är hon. Kvinnan som det skrivits så mycket om eftersom hon begravts som en manlig krigare under 900-talet på Björkö, mitt under vikingatiden!

Här är ett av hennes tåben.

Hon har ett gracilt skelett och det finns inga tydliga skador, eller förslitningar, på det efter strid. Men å andra sidan har ingen påpekat det så länge det ansågs vara en man.

Det finns ett osteologrum på Historiska som hon var utlagd i (om någon vill att jag tar bort det här fotot, så säg bara till).

Hennes ben är numrerade med Bj 581.

Jag undrar vem hon var! Vad hette hon? Hur var hon som person? Ville hon vara klädd som en man och vara ryttare med pil och pilbåge? Var hon en sköldmö eller en familjs överhuvud, som tog på sig krigarrollen?

Jag undrar också om hon var bra på brädspel, om det nu var ett kvarnspel eller ett Hnefatafl. Måste nog kolla hur många av spelstenarna det är i graven…

En sak är i alla fall säker – hon hade ont i tänderna! Det var så slitna att nytt dentin börjat bildas.

Så nu kommer några närgångna tandfoton…

Det har tagits prover på hennes käkben. Det ser ut som en liten ruta (nedan) och det är även prov taget från hennes ena tand (ovan) .

Som ni ser är hela tuggytan trasig. Hon måste haft väldigt ont. Dessutom är tänderna inte så jämna och jag vet inte on de tagit stryk. Tänker på tänderna från korsbetningen, där de i stid fått tänderna skadade.

Det är en så fantastisk grav på många sätt. De lade verkligen ned möda på mänga begravni gar ich bara det att få mrd sig två hästar i graven, packade på det här viset, är ovanligt. Tillägg: Ovanligt är även att det är en hingst och ett sto.

Här är en av hästarnas huvud.

Snart kommer det en ny artikel om henne och jag återkommer när jag läst den.

Kram

Och tack Charlotte!

Lästips

Jag har skrivit om graven tidigare och där finnd mer lästips om Bj 581:

http://linda.forntida.se/?p=12281 här.

http://linda.forntida.se/?p=13168 här.
Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. American Journal of Physical Anthropology, Volume 164, Issue 4. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.

Henrik Höjer, 2017. https://fof.se/tidning/2017/9/artikel/birkakrigare-var-en-kvinna här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! ? Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Möjliga posamentknutar från Birka

Har fått en fråga igen om posamentkuntarna jag säljer och som jag försökt göra efter fynd från Birka. I den arkeologiska forskningen kan dom även vara glidknutar, så jag antar att ”glidknutar” kan röra sig över en tråd. Nu har jag letat efter dom som jag känner till och nya som kan vara knutar.

Dom här tre har jag tillverkat av tenntråd med lite silverinnehåll.

Posamentknapparna/knutarna förekommer i silver och guld i gravar från Birka och både Agnes Geijer och Inga Hägg nämner dem i Birka III och i Kvinnodräkten i Birka. Birgit Arrhenius diskuterar dem i rapporten om gravarna vid Ormknös.

Gravarna på Björkö

Hägg har med fyra gravar i Kvinnodräkten i Birka (bj 619, 739, 838 och 983, se nedan). Geijer har med fler gravar men verkar inte nämna alla, se Arrhenius nedan:

Gravar med posamentknutar enligt Arrhenius efter Geijer: Bj 58  A, 112 A, 138 B, 159, 181, 326, 327, 361, 408, 427, 524, 561, 581, 750, 832, 838, 886, 925, 957, 976, 1125 B och 1151. Dom fetade siffrorna är dom jag kunnat mer eller mindre bekräfta. Plus att Geijer och Hägg har med: Bj 619, 739 och 983.

Bj 58A: jag hittade inte någon knapp eller knut nu, men det fanns en liten posamentbit. (Tack Beata 🙂 ).

Bj 58A, dock inte en posamentknut eller knapp. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 112A: P23, trasig knut. Ser mer ut som en ring.

Bj 112, kanske en posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 138B brandgrav: P25 (gleitknoten), P19 platta (Geijer s. 104, 158). Jag hittar ingen bild.

Bj 159, brandgrav: P24. Den här är lite annorlunda flätad.

Bj 159, posamentknut P24. Foto: SHM.

Bj 159, posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 181: P24. Nästan ihopsmält. 

Bj 181, P 24. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 326, brandgrav:

Bj 326, posamentknapp. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327 brandgrav: (gleitknoten) P24 (Geijer s. 104, 158). Denna ligger under textil/ brickband, i Mis, inte som posament!

Bj 327, P24, gleitknuten, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 361, brandgrav: P24. Den här ser väldigt trasig ut.

Bj 361 med fragmentarisk posamentknapp, P24. Foto: SHM.

Bj 408, brandgrav: posamentknut fragment. 

Bj 408, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 524, kammargrav: P21 (dreideckigen zierknot) och P22, som är lite plattare (Geijer s. 104). Även guldposament finns i den här graven. 

Bj 524, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM

Bj 524, posament möjligen den som är lite plattare. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 561, kammargrav: par med P23, gleitknoten aus spiralgoldfaden. (Geijer s. 104).

Bj 619 kistgrav, en av Häggs kvinnogravar: Är det verkligen knutar? Enligt Hägg är det knutar med smala sidenband runt (Hägg s. 71; Geijer s. 163). Men jag kan inte se om det varit riktiga knutar som nu plattats till. 

Bj 619, posament och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 739, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: två P22 på vänster axel. Nära sidenplagg (Hägg s. 76; Geijer s. 166). Jag hittar ingen bild på knapp eller knut i Mis men det finns massor av textil i graven! 

Bj 750, kammargrav: Jag kunde inte hitta foto nu på knapp eller knut. 

Bj 832, kammargrav: Hittar inget foto på en knapp eller knut, men det finns mycket posament. 

Bj 838, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: P21 (Hägg s. 79; Geijer s. 168; tidigare blogginlägg här). Någonstans på dräkten ska det ha funnits en posamentknapp men jag hittar ingen bild. 

Bj 886, kammargrav: Jag tycker inte det ser ut som en posamentknapp. 

Bj 886, posament i bitra. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 925, brandgrav: posamentknut.

Bj 925, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 957:Här hittar jag ingen knapp eller knut. 

Bj 976: posamentknapp. Tidigare blogginlägg här

Bj 976, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 983, en av Häggs kvinnogravar: sidenband färgat av ärg från posamentknut (Hägg s. 82; Geijer s. 173). Jag hittar inget foto.

Bj 1125 B, kammargrav: hittade en posamentplatta men inte en knapp eller knut på foto. 

Bj 1151, kammargrav: i lådan ligger flera posamentknutar som ser ut att vara gjorda av flätat silver och inte spirallagt. 

Bj 1151, posamentknutar. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 1151, posamentknutar i en detalj från Ola Myrins foto.

Ormknös där grav 1:a innehöll tre posamentknappar: Grav 1:a, brandgrav, med en flaskliknande förmodad drejad amfora, magrad med granit. Det fanns även silvertråd i öglestygn, liknande bj 735, samt tre posamentknappar av dubbla spirallagda silvertrådar, varav en av dem fragmentarisk. 

Posamentknapp från Ormknös grav 1a. Arrhenius mfl. 1978, s. 12.

I Sweilubiu, i Polen, har det hittats liknande posamentknappar. Även Ormknös grav 1b innehöll posament, men av annat slag Arrhenius 1978). 

Till 800-talet hör möjligen bj 542 men har lite osäker datering och 557 senare delen av 800-talet, sedan resten till 900-talet (Arrhenius, s. 52). 

Ojoj, vad det var knepigt det här. Skulle behöva titta i alla textillådor för att se vad jag missat! Mm, det finns massor att ta reda på om det tex. är kvinnogravar,  mansgravar eller barngravar. Annika Larsson har också skrivit om posamenten flera gånger. 

Valsgärde

Även i Valsgärdegravarna har det hittats posamentknutar. Glidknuten P24 är vanligast. En av gravarna är Valsgärde 12. 

Posamentknut från Valsgärde. Ur: Annika Larssons Klädd krigare, s. 81.

Annika Larsson skriver även om Gamla Uppsalas posament, två P24 posamentknutar från Ladbyskeppet i Danmark, en från Hedeby, flera från gravar på Ihregravfältet m.m.  (Larsson 2007, s. 85ff).

PS. Knutar eller knappar som dessa finns förmodligen även på andra ställen, så dyker du på några fårdu gärna höra av dig. DS. 

PS2. 3/3 2017, Träffade Marie som skriver om Valsgärdegravarna och tydligen finns posament även i gravar där. Ser fram emot hennes avhandling om Valsgärdetextilierna. DS.

Kram
Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III.  

Birgit Arrhenius, 1978. Fynden från de undersökta gravarna vid Ormknös, I: Arkeologiska undersökningar vid Ormknös, Björkö, Adelsö sn, Up. 

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare. Uppsala universitet.