Etikettarkiv: bj 581

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Möjliga posamentknutar från Birka

Har fått en fråga igen om posamentkuntarna jag säljer och som jag försökt göra efter fynd från Birka. I den arkeologiska forskningen kan dom även vara glidknutar, så jag antar att ”glidknutar” kan röra sig över en tråd. Nu har jag letat efter dom som jag känner till och nya som kan vara knutar.

Dom här tre har jag tillverkat av tenntråd med lite silverinnehåll.

Posamentknapparna/knutarna förekommer i silver och guld i gravar från Birka och både Agnes Geijer och Inga Hägg nämner dem i Birka III och i Kvinnodräkten i Birka. Birgit Arrhenius diskuterar dem i rapporten om gravarna vid Ormknös.

Gravarna på Björkö

Hägg har med fyra gravar i Kvinnodräkten i Birka (bj 619, 739, 838 och 983, se nedan). Geijer har med fler gravar men verkar inte nämna alla, se Arrhenius nedan:

Gravar med posamentknutar enligt Arrhenius efter Geijer: Bj 58  A, 112 A, 138 B, 159, 181, 326, 327, 361, 408, 427, 524, 561, 581, 750, 832, 838, 886, 925, 957, 976, 1125 B och 1151. Dom fetade siffrorna är dom jag kunnat mer eller mindre bekräfta. Plus att Geijer och Hägg har med: Bj 619, 739 och 983.

Bj 58A: jag hittade inte någon knapp eller knut nu, men det fanns en liten posamentbit. (Tack Beata 🙂 ).

Bj 58A, dock inte en posamentknut eller knapp. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 112A: P23, trasig knut. Ser mer ut som en ring.

Bj 112, kanske en posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 138B brandgrav: P25 (gleitknoten), P19 platta (Geijer s. 104, 158). Jag hittar ingen bild.

Bj 159, brandgrav: P24. Den här är lite annorlunda flätad.

Bj 159, posamentknut P24. Foto: SHM.

Bj 159, posamentknut. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Bj 181: P24. Nästan ihopsmält. 

Bj 181, P 24. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 326, brandgrav:

Bj 326, posamentknapp. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327 brandgrav: (gleitknoten) P24 (Geijer s. 104, 158). Denna ligger under textil/ brickband, i Mis, inte som posament!

Bj 327, P24, gleitknuten, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 327. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 361, brandgrav: P24. Den här ser väldigt trasig ut.

Bj 361 med fragmentarisk posamentknapp, P24. Foto: SHM.

Bj 408, brandgrav: posamentknut fragment. 

Bj 408, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 524, kammargrav: P21 (dreideckigen zierknot) och P22, som är lite plattare (Geijer s. 104). Även guldposament finns i den här graven. 

Bj 524, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM

Bj 524, posament möjligen den som är lite plattare. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 561, kammargrav: par med P23, gleitknoten aus spiralgoldfaden. (Geijer s. 104).

Bj 619 kistgrav, en av Häggs kvinnogravar: Är det verkligen knutar? Enligt Hägg är det knutar med smala sidenband runt (Hägg s. 71; Geijer s. 163). Men jag kan inte se om det varit riktiga knutar som nu plattats till. 

Bj 619, posament och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 739, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: två P22 på vänster axel. Nära sidenplagg (Hägg s. 76; Geijer s. 166). Jag hittar ingen bild på knapp eller knut i Mis men det finns massor av textil i graven! 

Bj 750, kammargrav: Jag kunde inte hitta foto nu på knapp eller knut. 

Bj 832, kammargrav: Hittar inget foto på en knapp eller knut, men det finns mycket posament. 

Bj 838, kammargrav, en av Häggs kvinnogravar: P21 (Hägg s. 79; Geijer s. 168; tidigare blogginlägg här). Någonstans på dräkten ska det ha funnits en posamentknapp men jag hittar ingen bild. 

Bj 886, kammargrav: Jag tycker inte det ser ut som en posamentknapp. 

Bj 886, posament i bitra. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 925, brandgrav: posamentknut.

Bj 925, posamentknut. Foto: SHM.

Bj 957:Här hittar jag ingen knapp eller knut. 

Bj 976: posamentknapp. Tidigare blogginlägg här

Bj 976, posamentknut. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 983, en av Häggs kvinnogravar: sidenband färgat av ärg från posamentknut (Hägg s. 82; Geijer s. 173). Jag hittar inget foto.

Bj 1125 B, kammargrav: hittade en posamentplatta men inte en knapp eller knut på foto. 

Bj 1151, kammargrav: i lådan ligger flera posamentknutar som ser ut att vara gjorda av flätat silver och inte spirallagt. 

Bj 1151, posamentknutar. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 1151, posamentknutar i en detalj från Ola Myrins foto.

Ormknös där grav 1:a innehöll tre posamentknappar: Grav 1:a, brandgrav, med en flaskliknande förmodad drejad amfora, magrad med granit. Det fanns även silvertråd i öglestygn, liknande bj 735, samt tre posamentknappar av dubbla spirallagda silvertrådar, varav en av dem fragmentarisk. 

Posamentknapp från Ormknös grav 1a. Arrhenius mfl. 1978, s. 12.

I Sweilubiu, i Polen, har det hittats liknande posamentknappar. Även Ormknös grav 1b innehöll posament, men av annat slag Arrhenius 1978). 

Till 800-talet hör möjligen bj 542 men har lite osäker datering och 557 senare delen av 800-talet, sedan resten till 900-talet (Arrhenius, s. 52). 

Ojoj, vad det var knepigt det här. Skulle behöva titta i alla textillådor för att se vad jag missat! Mm, det finns massor att ta reda på om det tex. är kvinnogravar,  mansgravar eller barngravar. Annika Larsson har också skrivit om posamenten flera gånger. 

Valsgärde

Även i Valsgärdegravarna har det hittats posamentknutar. Glidknuten P24 är vanligast. En av gravarna är Valsgärde 12. 

Posamentknut från Valsgärde. Ur: Annika Larssons Klädd krigare, s. 81.

Annika Larsson skriver även om Gamla Uppsalas posament, två P24 posamentknutar från Ladbyskeppet i Danmark, en från Hedeby, flera från gravar på Ihregravfältet m.m.  (Larsson 2007, s. 85ff).

PS. Knutar eller knappar som dessa finns förmodligen även på andra ställen, så dyker du på några fårdu gärna höra av dig. DS. 

PS2. 3/3 2017, Träffade Marie som skriver om Valsgärdegravarna och tydligen finns posament även i gravar där. Ser fram emot hennes avhandling om Valsgärdetextilierna. DS.

Kram
Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III.  

Birgit Arrhenius, 1978. Fynden från de undersökta gravarna vid Ormknös, I: Arkeologiska undersökningar vid Ormknös, Björkö, Adelsö sn, Up. 

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare. Uppsala universitet. 

Funderingar om de vikingatida mössorna från Birka 

För många år sedan publicerade Historiska museet mönster på vikingatida kläder och de finns nu på historiska världars sida. De har länge varit de enda som funnits, men med åren så hade det kommit många fler mönster från olika håll 🙂 Detta betyder inte att allt nu är tydligt, ens för mig, och jag får fortfarande många frågor om dräkter och mönster. 

Nu har jag fått ett nytt, roligt sömnadsuppdrag till det nya museet  Vikingaliv på Djurgården, eller det är ett tag sedan jag fick det, men jag ska börja sy nu. Det är ju en grej att sy kläder till vikingaevent och ha på sig själv, men det blir en helt annan grej att sy något som blir en ”sanning”på ett museum och det känns lite läskigt ibland. Panelmössan är ett sådant plagg! Den är lite som ett sorts påhitt, eftersom den inte hittats från vikingatiden i skandinavien och nu när jag syr en till så fastnade jag i Häggs tolkningar. Den har dock hittats om än i en lite annan form i Danmark från järnålder. Efter Lillemors förslag så kan vi kalla den för kilmössa istället 🙂

Jag vet inte vem som gjort mönstret, men det är Henrik Summanen som tagit hand om Historiska världar sedan 2007, efter att Historiska museet släppt sidan. 

Men först till Birka och de huvudbonader som Agnes Geijer och Inga hägg har skrivit om. Hägg går igenom tre typer av huvudbonader för män i Birka och de förekommer i ett tjugotal gravar som räknas som mansgravar. Nu vet vi iof att grav bj 581 är en kvinnas grav, men hur som helst så är det kanske hennes roll som krigare som vi ser ?. 

Stolpes teckning av grav bj 581 med typ A- mössa med silverdekorationer. Bild från Birkaportalen och Stolpes gravplaner.

Textilförkortningar: W=ylle, S= siden, P= posament, B=band, Br=brettchenbänder?, St=stickeri,  sB=silverband, gB=guldband:

Typ A, som enligt Hägg, är en uppåt, spetsig mössa, med i vissa fall ändbeslag och hängprydnader, förekommer i sju gravar. Hon kallar den, i Birkas orientaliska praktplagg,  för ”strutformig” och att den finns redan i de äldre gravarna. Dess ovansida har prytts av bårder franställda av dragen guldtråd. Inga funderar över den som en tiara eller pileus. En pileus är en grekisk filthatt utan bräm som togs upp av romarna. Vad hon menar med ”tiara” känns lite oklart. 

De två fynden av trattformiga silverbeslag visar på någon toppig form av mössa och inuti dem finns rester av sidentyg. Inga funderar på om hattarna är helt eller delvis av sidentyg. Skulle vilja veta mer om lädret! 

  • Bj 496 med S44, sB1= silverbrickband som går över huvudet (crest line), St29 och sP. Förgyllt läder. (Birka III, taf. 35:8).
  • Bj 524 med gP7 och St25? monterat på förgyllt läder? 
  • Bj 542 med bård av gP5.
  • Bj 581 med S4, St22-23 + trattformigt silverbeslag (och St12).
  • Bj 644 med S4, bård av gP4 + trattformigt silverbeslag. 
  • Bj 710 med S4, bård av sP6 och sB.
  • Bj 736 med bård av gP8 och sB.

Geijer, Birka III, taf. 33:5, bj 644, Silverbeslag på sidenmössa.

Trattformade silverbeslaget från grav Bj 644. Foto: Mis, SHM, Christer Åhlin.

Geijer, Birka III, taf. 34:1-2, bj 581, St 22-23.

    Geijer, Birka III,  taf.27:1-5 för bårderna på typ A.

      Geijer, Birka III, taf. 31:12, bj 524, St25.

      Geijer, Birka III, taf. 35:8, bj 496, St29.

      Det finns flera tolkningar av denna hatt, eller mössa, och en idé är att de med den trattformade silverdekorationen är bland annat en magyarisk hatt för en beriden bågskyttekrigare för tex bj 581. Thor Ewing skriver att den toppiga hatten verkar vanligast i bildmaterialet och tex på Frejskulpturen från Rällinge.
      Här följer några bilder med möjliga former 🙂 

      Frej från Rällinge. Foto: Historiska museet.

      Foto från http://www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/

      Foto från Pinteresr, Anne Moss, men jag kunde inte hitta sidan.

      Ingen av dessa tolkningar har dock siden eller guldposament som i bj 644. 

      Pileus på rödfigurig grekisk kruka från Louvren. Wikipedia.

      Ett fynd som är trevligt är den toppiga hatten från Moshevaya balka.  

      Ett samtida vikingatida fynd från ryssland av en toppig hatt är den från Moshchevaya balka. Den är sydd i sidentyg och ska ha läder i toppen, enligt circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1. Tack Otto! Foto: photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/#mainImageLink

      Rekonstruktion av fyndet med toppig hatt från Moshchevaya balka. Bild: http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1

      Min vän Max har tolkat hatten i bj 944 som en A-hatt, medan Hägg har den bland B-hattarna. 

      Max tolkade den som en typ A eftersom det inte finns någon synbar rundning på den del där posamentet sitter. Med andra ord skulle posamentet suttit rakt, vilket han inte kunde förstå hur det skulle kunna göra. Dessutom är det en söm under posamentet och tyg på båda sidor om det, vilket pekar på att posamentet inte sätt längs brämen. I Stolpes anteckningar står det att posamentet hittades rakt ovanför pannan.- Tack Max! Se mer nedan.

      Nästa hatt är alltså:

      Typ B, som enligt Hägg förmodligen är utan toppig spets utan snarare rundkullig, rundad över hjässan, finns möjligen i sex gravar. Den är dekorerad med dragen och spunnen silvertråd. Den här menar Högg finns bara i de yngre gravarna  (antar att hon menar de från 900-talet). Dessa hör, enligt Hägg, ihop med kaftanjackor med dragen och spunnen ädelmetalltråd och även de brickbandsprydda tunikor hör även de bara till de yngre gravarna). 

      Inga huvudbonader av typ C har gulddekorationer, bara silver! 

      • Bj 798? med W, P1-2.
      • Bj 832 med P10 och ev. P12.
      • Bj 886 med P3.
      • Bj 944 med S3, S5 och P11.
      • Bj 957 med P10.
      • Bj 976? med S4, B7, P10? och Br.

      Silverflätor på huvudbonaderna aom låg runt om kranierna i bj 798, P2 och P2, nr 1-2; bj 886, P3, nr 3. Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

        Dessa flätor i bj 798 och bj 886 ligger runt huvudet, inte över huvudet som för typ A. I grab bj 798 är silverflätan fäst på ylletyg, av vilket mössan bestod. 

        Flätorna runt huvudet på mannen i bj 798. Ur: Geijer, Birka III, s. 143.

        Även i gravarna bj 944 med P 11  och bj 957 med P10  (och P10 i bj 976?) kan de ha legat runt huvudet, men det går inte att veta bestämt för skallarna är helt förmultnade. 

        Bården P11 i bj 944 var fastsydd på ett underlag av förgyllt siden hela vägen från Kina (S3 – tuskaft med flotterande trådar) och låg tillsammans med S5 och frågan är om båda sidentygerna kommer från samma huvudbonad. 

        Det kinesiska tangdynsatisidentyget från bj 944, S3. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Det kinesiska tandsidentyget, S3, från bj 944.  Foto: SHM.

        Susanna Broomé har lagt märke till att trådriktningen stämmer överens med en kil till en kilmössa, med en 45 gradig vinkel. Det skulle betyda att den kan vara rundkullig med hjälp av kilar så som Hägg tänkt. Tack! 

        Här börjar vinkeln på 45 grader. Jag hade aldrig tänk på att titta efter det här själv. Det är därför som sömmen är lite krokig, för att det är en böjd linje som plattats till, menar Broomé. Tack! Den toppiga Moshevaya balkamössan har iof också en kilform och småkliar, se ovan. 

        Posamentet P11 från bj 944. Foto: Ola Myrin, SHM. 

        Posament från bj 832, P10. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Posament från bj 832, P10. Foto: Ola Myrin, SHM.

        Min dräkt till en filminspelning. Tyvärr är pälsbrämen kanin, även om jag tycker att det är fint.


        Rundkullig hatt från Lärbro, Tängelgårdastenen från Gotland. Ur: Ewing, s 119.

        Här kommer Fredriks fina mössa med fyra kilar. Tack!


        Typ C. En tredje typ av huvudbonad kallar hon för pannband, eller diadem, och de förekommer (möjligen) i tre mansgravar. Det avviknade med dessa brickband är att guldtråden inte är dragen, dvs rund, utan är platt – sk. lantråd! Dessa är bj 561 med gB23, bj 628 med gB och bj 716? gB. Lantråd är alltså sällsynt i birkagravarna. Dessa förekommer inte med den orientaliska typen av livrockar och tunikor! 

        • Bj 561 med gB23 (lahn)
        • Bj 628 med gB (lahn)
        • Bj 716 med gB (lahn)


        Gravar med okänd huvudbeklädnad:

        • Bj 495 med S4 och sB.
        • Bj 643 med sB?.
        • Bj 731  med sgB22.
        • Bj 750…det ligger band vid huvudändarna på de två personerna.
        • Bj 1151 med sB.

        Dessa gravar tar hon inte upp i texten med de finns med i tabell 8:7 i Birka II :2. 

        Uppdatering 2017:

        Vi kan även lägga till denna grav, bj 840 som är en kistgrav i Stadsvallen. Det är dock inte tydligt om det är en mans eller kvinnograv. Geijer skriver att det låg posament och brickband ungefär där huvudet borde ha legat. 

        • Bj840 med P och sB

          Sammanfattning

          I sju fall förekommer det sidentyg på huvudbonaden,  och då så gott som alltid av samitum, med undantgaet av det kinesiska damastliknande tyget från bj 944. I en grav finns det ylletyg. Det är både silver-och gulddekorationer på typ A och C, medan det på typ B bara är silverdekorationer.

          De ”orientaliska” huvudbonaderna består alltså ofta av siden i bårder med brickvävda band, posamentarbeten och stickerier. Den dragna tråden har sina närmaste paralleller i Kievområdet (men hennes artiklar har några år på nacken nu). 

          Dessutom,  skriver Hägg, förekommer det bräm av mård-, bäver-, och ekorrpäls. Men hon skriver inte vilka gravar det hittats i. Däremot finns det en tabell 8:1 i Birka II:2 där det inte syns päls i mansgravarna. Geijer har med gravar med päls: ekorre bj 507, mård i bj 557 och bäver i gravarna bj 539, 619, 956 och 968. 

          Nästa steg blir att gå igenom gravarna och kolla vad de har för innehåll. Vilka som har svärd, som tex bj 581 och bj 886, vilka båda även innehåller spelpjäser 🙂

          Det vore även kul att gå igenom kvinnogravarna med huvudbonad. 

          Panelmössan – Kilmössa

          Mössan med sex paneler/kilar finns i flera fall återskapad som ”Birkahatt”, även av mig. Exakt hur Hägg riktigt tänker sig dessa hattar framgår inte och jag önskar att hon försökt sig på mönster och rekonstruktioner. 

          Sätter bräm på hatt med sex paneler.

            Mössan finns i alla fall i en form från Danmark redan på 3-400-talet före vår tid, då i fårskinn på Tollundamannen. 

            Mönster från http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html

            Även av panelmössan/kilmössan finns ett samtida vikingatida fynd från Moshchevaya balka. Det har fyra paneler och ska ha hittats i en flickgrav och vara fodrat med päls. Måste hitta boken om denna fyndplats! 

            Hittade en sida som skriver att bilden kommer från denna bok: A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

            Påbörjad mössa till Vikingaliv.

            Får lov att fortsärt med det här en annan dag. Jag tar gärna emot tips på litteratur, så kan jag lägga till de närmsta dagarna. 

            Kram

            Lästips:

            Historiska världars dräktmönster,  http://www.alternaliv.se/histvarld/draekter/draektmoenster.html här.

            Vikingalivs hemsida här

            Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde. 

            Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

            Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen78. 

            Birkaportalen. www.historiska.se/birka och Stolpes gravteckningar.

            Pileus, Wikipedia här.

            A magyar jurta. Blog om hatten med fyra paneker från Moshevaya balka här.

            Tollundamannen. http://www.tollundman.dk/udseende.asp. här.

            Mönster till Tollundamannens hatt http://www.personal.utulsa.edu/~marc-carlson/cloth/tollund.html.

            Den toppiga hatten från Moshchevaya balka här.

            Vikingahatt i Wolin, www.slavorum.org/wolin-festival-in-poland-slavic-and-viking-reenactment/ här.

            Bj 644, hattdekoration SHM här.

            Bj 944, SHM här.

            Bj 886, SHM här

            Bj 832, P10.SHM här.

            Thor Ewing, 2007.Viking clothing, s. 117f.

            Frö från Rällinge http://historiska.se/upptack-historien/object/109037-statyett-statyett-av-fro-av-brons/ här.

            * A.A. Ierusalimskaja, Die Gräber der Moshchevaja Balka: Frühmittelalterliche Funde an der Nordkaukasischen Seidenstrasse. Editio Maris, Munich 1996. OBS! Jag har inte sett boken.

            * A. A. Ierusalimskaya, “Moshchevaya Balka: An Unusual Archæological Site on the North Caucasian Silk Road” [in Russian], St. Petersburg: The State Hermitage Museum, 2012. Obs! Jag har inte sett boken. 

            Blog om Moshchevaya balka http://circasvoices.blogspot.se/2014/05/the-moshchevaya-balka-necropolis-key-to.html?m=1 här.