Etikettarkiv: Brickband

Ett tredjespänne i Bj 791 med textilöglor

Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.

Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.

Rundspänne från Bj 791 med textilöglor.

Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.

Ur Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 129.

På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).

Spännbucklorna av typen P 51 från Bj 791.

Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.

Sidentyget från ovansidan av spännbucklan. Foto: SHM.
Samitum med invikta kanter som en dekorationsbård.

Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.

Pärlorna i grav Bj 791.

Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂

Dräkten med info från Hägg

Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.

Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.

Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.

I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).

Brickbandsinslag av guld och textil från Bj 791. Foto: SHM.

Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.

Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).

De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.

Gripdjurshängen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.

En bärring i silver från Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.

Den omgjorda ringen i grav Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.

Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.

Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.

Andra gravgåvor

Beslag till träbänkar. Teckning: Harald Faith Eli, SHM.

Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.

Kistbeslag från Bj 791. Teckningar: Harald Faith Eli, SHM.

Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Tre små askar med tyg…

Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?

Det kommer alltid någon liten överraskning…

Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!

Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i ?

Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg.

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen.

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven, båtgrav 36, att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka.

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna.

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav.

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven.

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer.

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner.

Banden ifråga är fynd från Birkagravar.

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts…

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också!

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt…

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”.

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar!

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig.

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här.

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här.

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här

Grav 965 – Birkakvinnan med häst

Sedan en tid tillbaka har föremålsfotografen på Historiska fotograferat alla brickband i textilmagasinet på uppdrag av textilintendenten 🙂 De är inte alla inlagda i Mis som brickband utan gömmer sig ibland under namet ”textil”. 

Grav 965 och kvinnan med häst. Ur: Arbman, Birka I, s 390.

En favoritgrav på Björkö är bj 965, den enda kvinna i Birka (utgrävd grav) som blivit begravd själv med häst och hon har det största antalet brickband bland kvinnogravarna, B6-7, B15 och B19.

Inga Hägg har med dem som tunika i Birkas kvinnodräkt, med siden av samitum, S4, samitum, och silverbrocherade brickband. Yllet, W10, dvs. den vanligaste diamantkyperten ska också finnas från graven. 

Vid hennes sax och ett kärl eller elddon och en kista finns det även bevad textil i tuskaft, enligt innehållet i Mis. 

Gravinnehållet i bj 965. I graven finns tre dirhemmynt. Skärmbilder ur Sök i samlingarna, Historiska museet.

Några av föremålen:
Några av hennes föremål. Spännbucklorna är av typen P52 och graven dateras till 900-tal.

Silverfiligranspänne. Förmodligen ett sprundspänne. Foto: SHM.

Spännbucklor bj 965. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Hennes pärlor med bärnsten, glas och karneol. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Pärlor igen med tre ytterligare i mitten. Beskuret foto: Pavel Voronin, SHM.

Hon har en pärla vi brukade kalla Humlepärlan 🙂 Den tjocka, svarta med gula ränder 🙂

Hennes superfina borrehänge. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Nålhus med nålrest i. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Textilbilderna:

Låda 1. 

Bj 965, silverbrickband, B6 och B7, med siden vid kanterna. Foto: Ola Myrin, SHM.

B6 banden är vardera ca 43 cm långa och de är ihopsydda med B7, som är fast på tvären. Samtliga är infattade i siden.

Låda 2. 

Fragment av brickband och siden. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av bild ovan.

Detalj av bild ovan.

Låda 3. 

Brickband B15 och S4, samitum och förmodligen ylletyget W10 någonstans. Foto: Ola Myrin, SHM.

Här är favoriten. Undrar vad ”bronsbitarna” varit till – är de del av någon knäppning? 

Detalj av bilden ovan.

Inga Hägg har med de här i textilteckningen nedan.

Detalj av det i låda 3.

Ytterligare detalj av det i låda tre.

Det svarta kan vara läder som använts i samband med en nitning i sidentyget.

Tecknade fynd av textil i Bj 965 men här syns även textil från bj 963 och 966. Ur: Inga Hägg 1974

Dräkten:

Nu är bara frågan hur allt hänger ihop… Hon bör ju haft en särk i tuskaft och en hängselkjol i något material – kanske diamantkypert, W10? Vad för tunika är då den av siden med de infällda silverbroscherade banden? 

Om ’8’ är brickbanden, så ligger de ju lite underligt på gravplanen även om Stolpe angav att alla hittats vid bålen och de förekommer från axlarna ned till låren. Så beskrivet enligt Hägg :

  • Ett längre och två kortare på tvären vid axlarna
  • En kortare på tvären under ena spännbucklan!
  • Två längsgående tätt utmed ryggraden
  • Vid låren ser det ut att vara flera i bredd igen
  • Övriga bitar ligger spridda pga kroppens förmultning

Hägg menar att brickbanden följer snittmönstret på plagget, med en kilskarvning, så att plagget anpassats efter kroppen, och hon jämför med brickbanden i grav bj 735. 

Två andra kantstycken, varav den ena har en möjlig bronsring och den andra en nit, skulle kunna vara någon sorts knäppning. 

Hon tänker sig ett plagg liknande mannens livrock, men med ett runt spänne, och jag önskar återigen att hon ritat lite! Får ta och göra en skiss… Har sett en tjej i facebookgruppen Viking clothing som sytt en klänning efter bj 735 och jag väntar med spänning på att se en till som är på gång 🙂 

Funderingar… 

Men om hon nu var dekorerad från axlar till lår med brickband, bars då hängselkjolen och de enorma spännbucklorna under tunikan, med tanke på brickbandet under ena spännbucklan? Det ligger ju inte ylle eller annat tyg fast ovanpå silvret, vilket det borde göra om hängselkjolen var över. Eller är det två plagg, både tunika och hängselkjol, med brickband? Även i bj 735 så ligger brickbanden under en spännbuckla, enligt skiss i Hägg. Ska läsa på lite mer om den graven. 

Kram

Lästips: 

Grav bj 965 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1149&zone= här.

Inga Hägg 1974,  Kvinnodräkten i Birka. 

När jag nu tittat efter hattar så dök bj 840 upp i Annika Larssons avhandling Klädd krigare som en grav med posament på huvudbonaden och hon citerar Geijer. Inga Hägg har inte med den bland sina ”manliga” hattgravar, så tänkte att jag skriver kort om den. Hägg kanske räknade bort den då det är osäkert om det är en mans-eller kvinnograv. Det är en väldigt kort kista, bara dryga metern, och Ann-Sofie Gräslund tycker det är rimligt att den ska uppfattas som en av Birkas barngravar.

Bj 840 är en kistgrav i Birkas Stadsvall och personen har inte fått med sig så många (bevarade) gravgåvor.

Personen har alltså endast fått med sig ett skifferbryne, en järnkniv, någon form av krampa med trä på, en vikt och kistspik samt en förmodad huvudbonad där metalldekorationerna gjort att den bevarats. Det är alltså inga vapen i den utan tas upp av Larsson pga posamentet.

Personen ligger med föttern i öster. Stolpes gravteckning, ATA.

Gravplan för bj 840. Ur: Arbman, Birka I, s. 313.

Brickbanden i bj 840 är i dåligt skick. Foto: Ola Myrin, SHM.

Detalj av posament P12 och lite brickband från bj 840. Foto: Ola Myrin, SHM.

Geijer skriver om posamentet som en bård, P12, liknande den som finns i grav 524 samt liknande i bj 832 och 1040. P12 har hon med som posamenttyp h. Det är svårt att se på fotot, men posamentet ser ju böjt ut och lite märkligt flätat. Det är möjligt att det var i mycket bättre skick när Geijer tittade på det.

Schema för posament. Ur: Geijer Birka III, s. 100.

Jag undrar vad det här är för ögla? Tycker det ser lite ut som en tillverkad ögla av den tvinnade silvertråden.

Det vore roligt om det är en barngrav eller kanske en grav för en kortväxt person 🙂
Kram
Lästips:

Bj 840 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1028&zone= här.

Annika Larsson, 2007. Klädd krigare.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde, s. 100, 168.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I. Die Gräber. Text und Tafl.

Ann-Sofie Gräslund, 1980. Birka IV: The Burial Cistoms. A Study of the Graves on Björkö.

Ann-Sofie Gräslund, 1973. Barn i Birka, I: Tor 15, s. 161-179. Not 4.

Birkagrav bj 976 – kistgrav möjlig B-hatt

Fortsätter med nästa osäkra Typ-B hatt från grav bj 976, som Hägg har ett frågetecken bakom i sin tabell 8:7.

STOLPES skiss av Birkagrav bj 976. Bild: ATA.

Graven är en kistgrav och det verkar som om posamentb och brickband ligger i huvudhöjd, men inget skelett är bevarat. 

Stolpes anteckningar med siffror: 1. Vävt silverband, 2. Bronsspiraler, 3. Flätat silverband, 4. Kniv, 5. Vikt, 6. Jernspänne, 7. Jernnål. 

Textil i graven enligt Hägg: Till mössan hör siden S4, brickband B7 och posament P 10?Br. I graven finns även posament P24. 

Skärmbild från Mis. Bj 976.

Graven innehåller inte så mycket saker, mest bara dräkten. Den räknas som en mansgrav då den innehåller kniv och ringnål.

Det här verkar vara en pyttebit av brickbandet. Den dragna silvertråden är broscherad dubbelt. Foto: Ola Myrin, SHM.

Gammalt foto av textlierna. Både posament och brickband. Foto: SHM.

Bronsspiralerna med textilrester. Foto: Ola Myrin, SHM.

Nytaget foto i färg av lådan med posament och spiraler. Foto: Ola Myrin, SHM.

Det övre är en sk. apnäve, som en knapp, och vad jag vet är de annars endast hittade i kvinnogravar. Det undre vet jag inte vad det är, men något ska ju vara sidentyget kanske. Foto: Ola Myrin, SHM.

Brickband som ser lite helare ut, men som hamnat i posamentlådan och därför fotats, och posament P10? Foto: Ola Myrin, SHM.

Ringnålen i järn från bj 976. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Undrar just hur det sett ut på huvudet. Har bara brickbandet med spiraler varit runt huvudet eller om posamenten också hört till huvudbonaden? Posamenten ser inte särskilt nötta ut, inte ens knappen. Och de skulle ju kunnat vara någonstans under hakan. 

Vikten i graven ligger vid ringnålen och kniven ser ut att ha slipats ett antal gånger. 

Kram

Lästips: 

Bj 976 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1160&zone= här.

Inga Hägg,  1986. Die Tracht,  I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983.  Birkas orientaliska praktplagg, I: Fornvännen 78.  

Agnes Geijer, 1938. Die Textilfunde, Birka III.  

Mitt eget foto av en låda i textilmagasinet, där bj 976 finns med.

Länk

Nu när jag fastnade bland Birkas vikingamössor häromdagen så känner jag att jag behöver fortsätta lite till 🙂 Så här kommer lite mer om grav bj 798. Graven räknas till en av Birkas kammargravar och den ligger vid Hemlanden i område 1C. Geijer har den daterad till ungefär 900. 

Stolpes teckning av bj 798. Foto: ATA.

Renritningen i Arbmans Birka I, s. 290.

Graven räknas som en mansgrav. Mannen blev begravd med (8) en bärring, (6) en kniv med järn, läder och trä, (9-10) ett ämbar, dvs. en hink, med en hank och beslag, (7) ett pilkoger med pilar, (3) en ringnål och (1-2) två sköldar samt en (5) börs av läder och med brons och järn. Till dräkten hör (4) posament i silver med ylle samt ett?brickband (fid. 616540), som enligt Geijer är obetydligt.

I graven finns det enligt Häggs tabell 8:7: Ylle i manteln, ylle med P10 i en kaftan eller livrock. Ylle och P1-2 i Typ B-hatten. Bland övriga textil finns sB, dvs. brickband med silverbroschering 

Posamenten ligger runt kraniet, vilket gör att Inga Hägg tolkat huvudbonaden som en Typ B, dvs. rundkullig mössa – dvs. då möjligen en kilmössa. Vid posamentet finns även yllerester, enligt Hägg medan Geijer skrev att underlaget var obestömbart, men yllet skulle kunna vara själva mössan. 

Eftersom kraniet är bevarat så syns det att det ligger i en konstig vinkel – det går alltså inte alltid att utifrån gravteckningen, om det inte finns ett kranie, att räkna ut hur dekorationerna suttit på huvudbonaden. I graven finns posamenten P1, P2 och P10 enligt Geijer, tabell, s. 178.  

Posamenten från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Posament från bj 798. Foto: Ola Myrin, SHM.

Bj 798. Ur Geijer, Birka III, taf. 26:1-3.

På ringnålen i brons, som ligger i (förmodad) axelhöjd, finns det ylletextilrester på nålen.  Ett konglomerat med brons av läder, textil, organiskt material och trä har bevarats vid och kring ringnålen. 

Ringnålen i brons från bj 798. Tygbiten på nålen syns på bilden. Ur Arbman, Birka I, taf. 43:3.

Bärringen av järn och med vitmetall, har en liten fästemärla och slulle kunnat sitta på ett skrin eller vara en bärring för att hänga upp något.

På Stolpes teckning står det ”Flinta” vid börsen. Börsen är ett fragment av en lyrformad börs med en rak ränna/beslag av järn nedtill, som det är otydligt vad det varit. 

Kniven är sönderfallen men har kvar rester av knivslidan med läder, järn och trä.  

Till pilkogret hör tångepilspetsar med skaftrester. Materialen är järn och trä. Kanske låg det även en pilbåge i graven som förmultnat? 🙂

Mannen var alltså möjligen en bågskytt och hade en kniv och två sköldar, för att ha en extra i strid om den ena gick sönder. Frågan är varför det inte följde med andra vapen som svärd och vapenkniv när han hade två sköldar. Det finns ganska många gravar med sköldar men utan vapen och jag skrev lite om det i min magisteruppsats om Stadsvallens förlängning. Nu har en jag känner börjat forska om sköldar, så det ska bli spännanade att följa! 

Han har begravts i åtmonstone ett klädesplagg med en fin ringnål vid axeln, kanske en mantel. Han bar enligt Hägg en kaftan med posament och någonstans på dräkten fanns det brickband med silverbroschering. Som huvudbonad hade han en möjlig yllemössa med fatastiska flätade posament i silver. Han hade en börs med flinta – vilket är bra att ha att göra upp eld med, och då kan järngrejen vara till för att slå eld kanske?. Behövde han vatten eller köpa mat, eller mäta upp säd i efterlivet, så fick han även med sig en trähink med en järnhank. Han hade även en bärring att att hänga upp något i eller för att stänga något.
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III, Die Textilfunde. 

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2. 

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg,  I: Fornvännen 78. 

Holger Arbman,  1940 & 1943. Birka I.  Die Gräber. Text und Tafl. 

Bj 798 http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=993&zone= här