Etikettarkiv: djur

Kokos & Stene

Det här är Kokos – vår nya fågel. Det har tagit tid att tycka om henne, men nu gör jag det <3 Kokos vill inte vara tam och det är svårt att få in henne i buren igen, när hon varit ute. Det får vara så. 

Hon ser lite hängig ut men hon har nyligen lagt fyra ägg, varannan dag kom de, och medan hon sitter i solen så ligger Stene på äggen om dagarna. Kokos ruvar på nätterna. 

Första ägget kom för ett tag sedan. Jag vet inte om de är befruktade för Stene är gammal. Kanske mer än 15 år. Men han var så bestämd på att hitta ett fint bo i garderoben och överallt att jag gav upp till slut. Nu får han bli pappa en gång i alla fall. 

Har läst på på nätet massor och pratat med zoobutiken. Var lite orolig för var holken skulle sitta, men högt upp är tydligen bra. Sen ska inte fågelungarna, om de blir några, ramla ur… 

Kokos och Stene får pellets, frön, maskrosblad och groddade fröer (duvblandning), kalksten, sepiasten (?) och vatten. Jag hoppas det ska gå bra.

Hon är inte rädd när Morris tittar in, bara sitter kvar och tittar på honom. Morris äter ju fåglar ute, men inte med en näbb som Kokos. Tror inte det skulle gå så bra för Morris. 

Stene är en klassisk grå nymfkakadua och Kokos är en vithuvad Isabell. Undrar just hur ungarna kommer se ut? Blir dom spräckliga eller två olika sorter? Om Stene bara har gråa gener så blir ungarna grå men med vithuvade recessiava gener. 

Men det återstår att se om äggen är befruktade. I så fall ska de kläckas från ca den 8e november. Så mycket kan tydligen gå fel, så hade jag läst på om allt innan så hade jag nog inte vågat låta dom börja häcka, men nu tar vi en dag i taget <3 

Foto från när innan de fått sin holk.

Kram

Lästips:

Nymfkakadua.se: http://www.nymfkakadua.se här.

Nymfparakit på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nymfparakit här.

Att föda upp Nymfkakaduor: http://www.cockatielcottage.net/breeding.html här.

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg. 

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen. 

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka. 

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna. 

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.  

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav. 

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven. 

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer. 

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner. 

Banden ifråga är fynd från Birkagravar. 

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts… 

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.  
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också! 

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt… 

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”. 

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar! 

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig. 

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall. 
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här 

Varning spindel…

Jag var lite rädd att jag skulle få med mig Åländska spindlar hem i packningen… Det var en det små spindlar där och en jag pratade med hade troligen blivit spindelbiten. Det blir som två små prickar brevid varandra. Så jag bestämde mig för att packa upp på altanen!

Under mitt bordstyg hade den här going boat in sig… Vad gör jag nu med tanke på ahimsa? 

Ahimsa

 (sanskrit för ”icke-våld” eller snarare ”undvikande av våld”) är en moralisk princip inom hinduism, buddhism och jainism som innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser. Principen hör samman med idén om skapande av negativ karma genom våldshandlingar. Från Wikipedia.
Det gäller även att inte göra våld mot sig själv eller tänka dåligt om sig själv. 

Finns det ingen spindelfantast som kan komma och hämta den?

Lästips:

Ahimsa på Wikipedia här.

Jag har städat hela dagen. Överallt på en gpng och det kommer ta lång tid innan det är ”uncluttered”! Men jag har öven flått en ekorre idag. På stolen liggen en fårfäll och på den Iris. Ibland är det bra att bli påminnd om döden och att även en fårfäll varit ett djur som bräkt och ätit. 

Häromdagen såg jag två fåglar äta på en ekorre som låg vid sidan av vägen på Helgö, när jag var påväg till jobbet. Jag kunde inte låta den ligga där utan bad mamma hämta den. Även om det är otäckt så känns det ändå bra att försöka göra något av pälsen på djur som råkat dö i förtid. 

Första gången jag tog tillvara en ekorre så lämnade jag den på Bäckedals folkhögskola. Andra gången blev den jag hittat på Adelsö slängd för att frysen den låg i gick sönder. Tredje gången ringde hon, vars frys gått sönder, och berättade att hon hittat en nydöd ekorre och jag googlade ”att flå en ekorre” som en tok och gick sedan dit och tog hand om den. Det var jätteweird att dra av skinnet! Det var min första ekorregarvning och jag använde lite för mycket alun… Så den blev fläckvis hårlös…

Den hör gången har jag blivit rekommenderad att använda annan garvningsteknik (Tack Linda!), så nu får vi se hur det blir… 

Den var redan lite äten på så det var svårt att få bort blodet. Skulle kanske skrapat lite mer? Den hade även hunnit ligga lite i kylskåpet, så jag undrar om det var därför som det var lite svårare att se var jag skulle dela på skinnet. Men nu blir den rundgarvad till att börja med. Förhoppningsvis kan den bli en vikingatida väskframsida så småningom, efter ett Birkafynd.

Fortsättning följer…

Kram

Älgspår på vägen hem

Upptäckte älgspår på vägen härom kvällen när vi gick en promenad.

Det är verkligen så coolt med snö och is, att spåren syns så tydligt! Den hade även gått över vår tomt, utanför huset. Det knakar väldigt på kullen ibland och jag fasar för den dag jag springer in i en älg. 

Det är som två tår… Kan inte riktigt lista ut åt vilket håll den gått. Googlade på älgspår, men de här har ju smält ihop lite, så jag vet inte.

Tänkte på ”min” älg när jag gick hem från jobbet idag och förbi dessa magnifika ljusälgar ? (hittade ingen älg…). Älgar är veekligen så himla stora! 

Tänk vad många djur så går runt, och människor, vars fotspår som vi aldrig ser, men ändå så har gått där innan dig. 

Är glad att någon kom på att göra en sådan här installation som lyser upp vårt mörker! Undrar samtidigt hur mycket el det går åt…men en skum ”park” är inte längre så skum 🙂 

Kram

I vildsvinens ? spår 

Min vän Calle kom hit på morgonen för att hålla mig sällskap en stund och jag fick julklappar 🙂 Jag har legat inne i två dagar förkyld med feber. Idag känner jag mig lite bättre så efter te och pepparkakor så gick vi lilla rundan runt skogen. 

Så här brukar det inte se ut! 

Jag har inte sett uppbökad mark tidigare! Tittade efter fotspår och det fanns! Tänk när all matodling kunde bli totalförstörd om svinen kom på besök. Jag har läst att de på Björkö förr brukade gräva ner grisben i åkrarna för att hålla vildsvinen borta. Undrar om det var vanligt på andra ställen också? Och om det funkade? 

Även om de inte var så lätta att se…

Men när vi kom längre upp på stigen så var de tydliga! Calles snygga gympaskor… Kanske inte direkt skor för vildsvinsjakt 😉

Coolt!

Från håll såg vi ett träd som såg lite juldekorerat ut 🙂 Ett fint äppelsträd! Tänk förr när äpplena var sp viktiga att det träden planterades för att vara extramat! Nu hänger det oplockade äpplen lite överallt!

Men väldigt fint var det! 

Jag hade ingen ork kvar när vi kom tillbaka, så jag var glad att få prova kareliska piroger som Calle bjöd på. Härligt att bli lite bortskämd!
Kram