Etikettarkiv: forntida textil

Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack 🌸, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung 🤗 Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre 🌸

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt 💗

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 💗

Kram från mig och Morris 🐈

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

Tre små askar med tyg…

Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?

Det kommer alltid någon liten överraskning…

Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!

Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i 💗

Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!

Kram

Palmyras antika textilier

För ett tag sedan nu var jag på ett föredrag om de antika textilierna från Syrien av Margareta Nockert på Medelhavsmuseet. Inlägget blev aldrig publicerat, men här kommer det nu.

Nockert är professor emeritus vid Uppsala universitet. För många år sedan åkte hon ner till Syrien och lånade textilierna för en utställning i Stockholm. Tygerna hon berättade om är framförallt från 100- och 200-talen efter vår tid. Tygerna kommer från gravar där de döda begravts i torn, som våningshus där gravarna var som bankfack för de döda, som svepts in i alla dessa textilier och som bevarats.

Gravstenar som visar kläder.

Det var lärorikt och det är viktigt att vi minns den eftersom ingen vet var textilierna är idag. Senast Margareta hörde något om dessa textilier var att de förvarades i museet i Palmyra.

Framförallt berättade hon om purpurfärat garn och om hur man framställde och färgade med purpursnäckan, så långt man vet.

Indigo och krapp i det mörka och kermeslys i det röda.

Tyvärr var det svårt att fotografera och jag slängde en massa suddiga foton. Margareta påminnde oss om att det är lätt att glömma bort att gamla textilier, tex från Vikingatiden har haft vackra, starka färger, när de nu mest är bruna!

Hundtandmönstrat bomullstyg färgat från Indien och färgad med indisk indigo.

Något jag inte visste var att det fanns bomull från Palmyra. Det är från Indien och färgat med indisk indigo!

Hon berättade även om ryttarkappor och linnetunikor med invävda gobelinmönster i yllegarn och byxor.

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Kringla

Jag får ofta frågor om forntida textilier och om vikingatida dräkt. Det finns inte något samlat verk med alla arkeologiska textilier, men det skulle absolut behövas ?

Skrämbild från Kringla.

På Kringla kan du söka på textil och sedan välja alla eller de med eller utan bilder. Det går även att välja efter landskap. Jag vet inte om allt finns med där, men mycket Birkamaterial finns.

Blir lite roligare att välja med bilder.

http://www.kringla.nu/kringla/sok?text=Textil&filter=subject%3Darkeologi här.

Det finns inga tolkningar för textilierna, så det behövs andra vägar för att förstå vad det är man tittar på.

Men det kan ju fungera som en ingång och det går att välja tidsålder och landskap.

Här är det Historiskas museet och Sörmlands museum som finns i listan, så det borde finnas mycket mer textil ute i landet.

Kram

”Bronsåldersfransar”

Nu har jag gjort klart det vita bältet.

Jag önskar att jag kunde sitta som en liten fluga på axeln på den som gjorde dessa ”fransar” – ändar på banden – på bronsåldern.

De blev lite söta 🙂

Bältet är långt och ska snurras två varv runt kroppen.

Kram

Guldhjorten från Birka, grav Bj 832

Den här lilla guldhjorten får jag frågor om ibland. Här får ni lite måttreferenser i cm på den – The Golden Stag 🙂

image

Guldhjorten från Birkagrav bj 832. Foto: Linda Wåhlander.

Den är hittad i Birkagrav bj 834 och är en av metalldekorationerna i graven. Personen, förmodligen en man, begravdes i en kammargrav tillsammans med en vapenutrustning och en häst. Inga Hägg skriver om tre gravar med fynd av det som påminner om relikfickor som i en grek ortodx miljö hängdes vid bältet, bj 464, bj 735 och bj 832. Fickorna i bj 735 och bj 832 kan ha använts som myntfickor och sidenet är samma sorts sidenmaterial som på de plagg som Hägg omnämner som kaftanplagg i gravarna.

image

Agnes Geijers bok om Birkatextilierna. Foto: Linda Wåhlander

image

image

image

image

Texten ur Birka III.

image

Guldhjorten från Bj 832. Foto: Linda Wåhlander.

Hjorten är alltså ca 4 cm hög 🙂

Kram

Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Unterschungen und Studien. Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Bj 832 i Mis.

Inga Hägg, 1983. Birkas orientaliska praktplagg. Här. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/2472/1983_204.pdf?sequence=1

Birkagrav Bj 834 – en Völvegrav

Hej, det här blev ett långt inlägg om denna spännande grav. Jag fortsätter på samma inlägg imorgon. Behöver läsa på lite :)… Har uppdaterat under dagen idag. Är fortfarande lite frågetecken.

image

Brickband från Birkagrav bj 834. Foto: Linda Wåhlander.

För ett tag sedan tittade jag i textilmagasinet, i Historiska museet samlingar, och såg det här brickbandet. Det är funnet i grav bj 834 på Björkö, det vikingatida Birka.

image

Silverbroscheringen ser nästan pulveriserad ut och brickbandet ser ut att vara infällt mellan två mönstervävda tygremsor. Foto: Linda Wåhlander.

image

Gravteckning över Bj 834. Bild ur Arbman, Birka I, s 306.

Det här är en ganska känd grav då arkeologen Neil Price skrivit om den på grund av att den, bland alla dräktdelar och gravgåvor, innehåller en så kallad ”Völvestav”. Graven räknas som en dubbelgrav pga av gravinnehållet som räknas till både manliga och kvinnliga föremål. Det är dock bara kvinnans tänder som är bevarade och dubbla broddar till ett par skor (Nr 18 & 19 på gravplanen). För att få plats med två personer bland alla saker så är tolkningen att en man blivit begravd med en kvinna i knät. Björn Ambrosiani beskrev det på en Birkautbildning för många år sedan som att kvinnan blivit nedstucken med kniven i samband med mannens begravning, liknande händelsen längs med Volga 921/22 som Ibn Fadlan beskrev. I östra, nedre delen av kammargraven, på en avsatts, begravdes även två hästar (det blir åtta ben…). Vid ena hästens rygg ligger ett piskbeslag (Nr 36), som ett rassel. Det ska sitta på en pinne för att ha som hjälp att mana på hästarna när de körs. Eller vem vet, kanske användes rasslet för att jaga bort onda andar på vägen till dödsriket? :-). I en grav från Gävle finns en stav med ett likadant rassel längst ned! (Se The Viking Way och uppsatsen Kvinnan graven och staven).

image

Stav 1a är den från grav bj 834. Ur Arbman, Birka I.


Völvastavar – för den stavbärande kvinnan som utövade sejd – har blivit mer och mer accepterade som magiska redskap istället för praktiska tolkningar som ”stekspetten” eller ”måttstavar” för att mäta tyg med. Jag tänker lite på dom som regaliestavar blandade med Harry Potter trollstav. Volr kan representera världsträdet och världens centrum. Ska läsa på lite mer om dessa stavar. Jag gillar även Ingrid Gustins måttstavsteori.

image

Gravinnehållet från Bj 834. Bild ur Arbman, Birka I, s 307.

I graven finns enligt Arbmans tabell
Svärd, spjutspets, pilspetsar, sköld, hästutrustning (betsel, träns), hästbroddar, ringspänne (i brons), bågspänne (verkar vara från fyllningen), 2 ovala spännbucklor av typen p42 (av förgylld brons), 2 rundpännen (ett litet i silver, ett större av förgyllt brons), 1 metallpärla (av brons), 3 + 2 glaspärlor, 2 börsar, 3 hela och tre bitar av östliga mynt, nålhus, nål och syl, pincett, sax, 3 knivar (en vapenkniv och två mindre) , träämbar, 1 (ev. 2) kruka, kedja, kedja, mätstav /völvestav (Se tabell, s 516-517 i Birka 1. ).

I tabellen tar Arbman upp det viktigaste men det finns även mer saker om man läser innehållstexten i Birka I, textdelen.

image

Bild 1, 4 och 5 är ifrån grav bj 834. Ur: Arbman, Birka I

image

Krukan i graven. Ur: Arbman, Birka I.

Det finns även lite andra uppgifter i Mis
Svärdet är av typen Petersen X, 2 dragkrokar, flera krokar, flera textilfragment, silver, järnfragment, järntånge med trä, metallpärla står som gehäng med läder, det ska istället finnas 3 glaspärlor och 1 fajanspärla, järnkrampa, alla möjliga metalldelar till ämbaret/hinken, seldon (loka) i trä, järnring, piska (piskbeslag), skrinbeslag, väska/börs i läder, väska/börs i läder och textil, väska/band i silver, läder, förgyllning och textil samt som sist 8 öglor.

Det här betyder att tyget och brickbandet i denna grav tolkats som del av en vikbörs. Jag vet inte var i graven den påträffades ännu. Ska ta reda på det imorgon och fortsätta med inlägget… Nu vet jag – den är inte utritad på gravplanen.

Agnes Geijer, Birka III
I Agnes Geijers bok om Birkatextilierna, står det att det finns två sorters linnetyg i en av spännbucklorna. Över dessa sidentyg, typ S4 som är en zweischüssiger… kypertväv (3-bunden dubbelkypert?…jag blir galen på denna bok som är på tyska…), med fastsydda silverband av typen B3, men banden har börjat förvittra. Band av samma typ omnämns som 11 mm breda (Birka III, s. 85). Det finns även några lösa bitar av en grov ylleväv av typen W1 med ca 3 trådar per cm.

image

Ur Geijers, Birka III, s. 21.

Inga Hägg och kvinnodräkten i Birka
Särken: Inga börjar med särken. De flesta föremålen som bör ha tillhört kvinnan, låg i graven omgivna av en järnkedja av stavformade länkar , Nr 16 på gravplanen. Flera av dessa länkar, som Hägg tittat på, är inkapslade i fin goffrerad (finveckat) linneväv från särken. Linnet är naturfärgat, eller vitt, med lite rostfläckar. Till denna särk hör, antar Hägg, det lilla runda spännet, av terslevtyp, som skulle ha suttit i halssprundet. Utanför järnkedjan låg saxen, vars bygel är täckt av slätt, lite grövre linnetyg, och precis nedanför en av de små knivarna. Detta grövre linnetyg ligger i centimeterdjupa veck över saxbygeln.

image

Järnkedjan med textilresterna. Ur: Hägg, Birka II:2, s. 59.

image

Järnkedjan (Nr 16 på gravplanen, Taf. 113:17) är intressant. Undrar just hur den legat runt kvinnan. Se även Gravinnehållsbilden Nr. 16. Ur:, Arbman, Birka I.

image

Det lilla rundpännet i silver. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

(Hängsel)kjolen: I spännbucklorna finns linneöglor och redskapsband. Redskapsbandet återfinns på och sitter fast på saxens bygel. Hägg tänker att det grövre linnetyget i centimeterveck på saxbygeln är del av kvinnans hängselkjol.

image

Bygelsax med bandet och någonstans även veckan linnetyg. Ur: Arbman, Birka I.

Nålfästet i ena spännbucklan sneddas av ett sidenband, bild 834:1 nedan (vad är det för typ?), som hon tänker skulle kunna vara en sidenkantning till hängselkjolen.

image

Spännbucklornas innehåll och textilier ur grav bj 834. Ur, Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka.

Ylletyget: Hon hoppar över det i plaggenomgångarna.

Brickbanden: Brickbanden är infällda i en sidenkypert. På s. 118 skriver hon att de är sydda på ett underlag av tuskaftssiden men på sidan 93 så är S4 och bandet inte kopplade till något annat tyg. Fyndet är inte markerat på gravplanen. Brickbandet låg över ena spännbucklan, mot dess skal och (en bit? min anm.) sitter fortfarande kvar vid skalet. Hägg såg att det finns fållkanter kvar vid endel av fragmenten men beskriver inte var och hur direkt, mer står vid tolkningen av tunika. Det ska vara fållkanter för en lodrät öppning vid ena spännbucklan (Hägg s. 92).

Snett mot fållen på ett av fragmenten ligger ytterligare en söm med halvöppna stygn. Intagningen för denna del är kilformad.

En klump i asken har, enligt Hägg, suttit ihop med brickbandet. Och därunder skymtar grov ylleväv.

Spännbucklorna har ramlat upp och ned. De gör det ibland om de sjunkit in i bröstkorgen eller vält åt något håll om personen suttit lutad. De har alltså, enligt Hägg, ramlat omkull på framsidan av ett brickbandsprytt sidenplagg så att S4-tyget med banden pressats mot skalet på spännbucklorna i dess sekundära läge i graven.

Men hur hon får till det med tyglagren förstår jag inte riktigt, dvs. att det är en tunika ovanpå särken men under kjolen. Fast det beror antagligen på åt vilket håll spännbucklorna ramlat omkull. Ramlar de uppemot hakan kan det vara en tunika men ramlar de ned i knät, för att hon sitter upp så borde de ha grovt linne, sidentyg och sedan goffrerad linne på sig, inte sidentyg med band och sedan grovt ylletyget. Ojoj, rörigt… I tolkningen av flera tunikor menar Hägg att det förekommer brickband på bröstkorgen, vid mancetter på en lång ärm samt över höft och lårben (Hägg, s. 92).

I tabellen, fing. 53: daterar hon graven till mitten av 900-talet. Här dyker plötsligt ett nytt sidentyg upp, S3, som fodertyg. Jag hittar inte detta tidigare i boken. Hon skriver att hon tror att S4 + B3 + S3 hör till en tunika som burits ovanpå särken och under hängselkjolen.

Min sammanfattning
Det här betyder att textilfragment som jag började detta blogginlägg med antingen är en vikbörs eller en brickbandsprydd, sidenfodrad sidentunika… Hm…

Om vi går efter tunikatolkningen så bestod kvinnans dräkt av en fingoffrerad särk i natur/vitt med sprundspänne av silver. En eventuell sidenfodrad sidentunika med infällda brickband. Över bar hon en veckad, i överkant, sidenbandskantad hängselkjol med P42:or. Från ena spännbucklan hängde ett band ner till en bygelsax. Hon bar även ett stort förgyllt rundpännen, ett ringspänne i brons med knoppar (eftersom ringspännen tolkats som kvinnosmycken medan ringnålar hör till mansdräkten, men ringspännet ligger ovanför de flesta av kvinnans gravgåvor på planen), en syl och en pincett med små ansikten samt skor med järnbroddar. Ylletyget kan ju vara en grov sjal eller kanske en filt.

Sen undrar jag hur hon bar järnkedjelänken, satt den runt halsen eller runt hennes huvud? Om den bars runt hennes huvud så kan den fingoffrerade linnetyget vara någon form av huvudduk eller slöja. Samma sorts kedja förekommer i flera Birkagravar (Arwidsson i Birka II :3), bl.a. Bj 735, graven med mängder med brickband på bröstkorgen.

image

Bild 7a är från Bj 834. Ur: Arbman, Birka I.

Det här innebär att det enda som kan kopplas till mannen är svärdet, vapenkniven, spjutspets, pilspetsar och skölden samt eventuellt ringspännet. Har jag glömt något?

Sen finns det kista, ämbaret, hästar mm. som kan höra till av dem. Om det nu är två personer? Tänk om det bara är en kvinna? Nedlagd i utsträckt läge, utan en man dom madrass? Hela anledningen till att de är två är ju vapnen! Mannen har vare sig tänder eller smycken bevarade och det finns bara skobroddar till ett par skor i graven.

Om det bara är en kvinna i graven, som har varit en viktig människa, kunnig i sejd, vad är det då som säger att hon inte var en valkyria också, eller en sköldmö, som fick sina vapen med sig i graven?

Nu är jag inte världsbäst på att teckna, men ska försöka göra en skiss såsmåningom.

Kram

Lästips:
Neil Price, 2002. The Viking Way. Jag har läst i denna bok för länge sedan. Hittade den nu på nätet. Lyckas inte lägga in länken.

Neil Price, 2012. Wooden worlds, I: Birka Nu. I artikeln finns bra referenser.

Pdf om sejd av Neil Price.

Bj 834 i Sök i samlingarna. http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1022

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text och Tafeln. Publikationen av Hjalmar Stolpen grävningar

Agnes Geijer, 1938. Birka III. De textilfragment som hon gick igen är kanske 5% av de funna textilierna.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Denna är den största sammanfattningen men hon har skrivit mer om kvinnodräkten i Birka II:2, Die Tracht, 1986.

Greta Arwidsson, 1989. Birka II:3. Ketten.

Uppsats av Jessica Hillborg, Kvinnan i Fyrkat, som har med stavar i graven.

Ingrid Gustin, Of rods and roles. Här