Etikettarkiv: guidetur

Hitta julen i historien

Hitta Julen i historien var ett jullovsprogram jag skrev på jobbet på Historiska museet 2016.

Det var en del i mitt jobb som ansvarig pedagog för Program barn och unga. Får ofta frågan var en museipedagog gör och svaret är att det är väldigt olika. Ibland svarar jag bara att jag är guide, men guidandet är bara en del av jobbet.

På det jullovet gjorde vi tre familjevisningar per dag och nu när jag hittade dokumentet så tänkte jag att jag kunde dela det med er.

Vi berättade även julsagor två gånger per dag i rummet som hette Yggdrasil.

Pysslet var glitterpyssel i Lejongången i form av glittriga mobiler av olika slag, inspirerade av äldre tiders julkronor. Vi färglade kyrkfönster på gamla OH-blad med julens motiv samt gjorde juldekorationer och små ”tomtevättingar” i lera, efter årets julkalender och det fanns en klädstation för att klä ut sig.

Längs turen hade jag placerat ut små tomtar här och där i museet 🙂

Jag brukar göra en ramvisning och sedan lite fylligare faktastopp i ett visningsunderlag. I det här fallet var den en bestämt slinga att gå, men det kan vara olika. Allt hinns inte med att sägas under en tur, så museipedagogerna får ta med det de vill men gå stoppen.

Med på visningen hade vi också en julkorg med saker att lukta och känna på.

Ursäkta de dåliga bilderna och lite konstigehter med textstorleken…, fick skärmdumpa bilderna 👀. Inte heller noterna kom med, men här kommer ”dokumentet” som ett väldigt långt blogginlägg :), om hur vi firat jul genom tiderna och lite ursprung till de olika delarna av vårt julfirande:

🎅🤶

Ramvisning med de fem stoppen

1. Tängelgårdastenen i Vikingar: Ordet jul – Dricka jul. Mörkret. Dricka tillsammans. Hednisk månad. Uttrycket ”Till års och fridar”.

2. Matmontern i Vikingar: Julmaten, julgrisen, nötter och bröd. Samla mat inför vintern, nötter. Julgrisen. Slakt för att inte kunna hålla djur över vintern. Julbröd. Lussekatter. Saffran.

3. 1300-talsrummet: Julnatten & Birgittas uppenbarelse – Jesu födelse. Gårdstomten och gröten. Julkrubba. Karl Knutssons julbägare med De tre vise männen, Heliga tre konungar – som kom med de ”första julklapparna” – guld, myrra och rökelse.

4. 1700-talsrummet: Julbocken och halm. Julfrid. Utklädd till julbock. Halmbocken. Jultraditionerna från Tyskland på 1700-talet.

5. 1800-talsrummet: Granen, ljus och julklappar. Granens ursprung under 1500-talet. Avvärja det onda. Julstänger. Kvistar. Tomtarnas julnatt, även kallad Midnatt råder eller Tipp tapp från 1898.

Visningsunderlaget

Tycker ni om jultiden? Julen firades redan för länge sedan i Norden, vi vet att den firades under vikingatiden men inte hur långt tillbaka innan dess. Julfirandet hör ihop med den kallaste och mörka tiden på året, den hedniska månaden ýlir, då det var viktigt för människorna förr att umgås för att hålla värmen, äta bra men också för att offra till de högre makterna för att hjälpa livskrafterna. Att äta och dricka tillsammans med gudarna. De ville att våren och värmen skulle komma tillbaka igen. Forskarna vet inte heller säkert, men på vikingatiden förekommer ordet jul i olika isländska sagor som handlar om vikingatiden. En ännu äldre gotisk text, från 300-talet, innehåller ordet jul men i ett otydligt sammanhang.

Vid Tängelgårdastenen: Ordet jul – Dricka jul

Dryckeshorn med ölodör i korgen

Är det något speciellt ni tycker om att äta och dricka? Är det någon som funderat över var ordet jul kommer ifrån?

Julfesten var en fruktbarhetsfest då det dracks öl ”för god årsväxt och fred”- Til ars og fridar. Första gången som den hedniska julen nämns är i samband med att ”dricka júl”. Det är i sagan Haraldskvida av Torbjörn Hornklove. I den berättas att Harald Hårfager sagt att ”ute ska jul drickas”, det vill säga på havet med hans män, och de skulle ”taga upp frejs lek”, men ingen vet längre vad det innebär. Som den tuffing han var, var han trött på ”dunfyllda vantar” och ”den varma stugan” . Att ”dricka jul” visar att det var drycken som stod i centrum för högtiden.

En man som hette Snorre Sturlasson skrev en bok som heter Heimskringla – Nordiska kungasagor – och i de sagorna nämns julfirande flera gånger. I Olav den Heliges saga berättas det om julfirandet i Jämtland. När en man som hette Torodd reste med några män till Jämtland för att försöka få jämtlänningarna att betala skatt till den norske kungen istället för till sveakungen. De blir utplacerade på 6 gårdar, två på varje gård hos hövdingen Torar. Torodd hamnar på en gård där de firar ett stort julgille och höll dryckeslag och det var många bönder i den byn som var med och drack. När de firat halva julen ett tag så skulle en annan släkting ta hand om den andra halvan av julen – så att resa runt mellan släktingar på julen är inget nytt 😉 De drack och mannafruðr– jämförde sin manbarhet i strid. Även trälarna fick dricka. Men det verkar vara mest en manlig syssla med julen i sagalitteraturen i alla fall. Vad gjorde kvinnorna? Lagade de maten och bryggde ölet?

I Håkon den Godes saga berättas om julblotet hos jarlen på Lade att ölhornet tillägnades de tre gudarna Oden, för seger, sedan Njord för gott år och sist Frej för fred. Det hölls även minnesskålar för de döda förfäderna och man drack ”bragarfull” – bragebägaren – med löften om vilka bragder som man skulle utföra under året. Lite som nyårslöfte!

Det kunde även dras in en stor galt och om man var modig nog så kunde kan lägga händerna på grisens rygg och avlägga bragelöfte… Denna galt ska inte ha slaktats förrän i Göje månad, dvs. i början av februari.

Julens speciella gud skulle kunna vara Oden, namnet Jólnir är ett Odens många namn och knutet till julen.

Det gamla hedniska julfirandet blev kristet och julfirandet flyttades till 24-25 december och i fick en romersk-katolsk tradition. Men mycket av det gamla blandades med kristna traditioner och lever kvar på lite olika sätt. Drickandet av öl tog till exemplet inte slut utan i sagalitteraturen, I Håkon den Godes saga, kan man läsa att det blev lag på att brygga egen öl att dricka över den kristna julen och att hålla helg så länge ölet räckte, och man skulle ha ett stop öl när julen började annars fick man betala böter – tre marker till biskopen. Ölet skulle även, enligt Gulatingslagen, signas till Jungfru Maria och Jesus. Tidigare hade julen börjat under något som mystiskt nog kallades för ”haknatten” och den höll på i tre nätter.

Ofta är så att traditioner bygger på en blandning av gamla traditioner, som i sin tur kommer från olika tro, kulturer och delar av världen. Det är ett sätt att förankra en ny tro och samhällsordning genom att ta med saker som var viktigt för folk i vardagen, så att de inte behövde ge upp alla sina traditioner i och med en ny religion.

Men en av de viktigaste sakerna med julen var att äta mat…

Matmontern i Vikingar: Midvinterblot, julmaten, julgrisen, nötter och bröd

Gyllenborst, pepparkakor och saffransbullar i korgen. Bild på krokus.

Inför vintern var det viktigt att samla mat, som hasselnötter, och äta fet, blodrik och köttrik mat för att klara sig. Det var viktigt att slakta på hösten för att kunna hålla djur över vintern, och det vore spännande att veta när männikor började spara en gris för slakt till jul. Grisen Gyllenborst var guden Frejs speciella djur, men även Freja har en grisen Hildisvin.

Brukar ni äta nötter under julen? Nötter äter många idagofta just till julen. Förr var det olagligt att plocka hasselnötter på andras träd för den var så viktig för både djur och människor som extramat under vintrarna – Kanske var det vinterns lyx? Under vikingatiden hölls Midvinterblotet någon gång mellan vintersolståndet och mitten av januari. I samband med att Norden kristnades så förbjöd kyrkan blotandet.

Fram till nyligen kunde de flesta själva tillaga julmat från en nyslaktad halv gris.

Men att äta mycket har fortsatt in i folktron som en sorts överflödsmagi – om man åt mycket så skulle det finnas mycket mat resten av året! Att äta fisk som julmat, lutfisk, var ursprungligen katolskt. Julfastan, fortfarande idag på katolska julaftonsbord, tar inte slut förrän på juldagens morgon och innan dess var det inte tillåtet att äta kött. Fortfarande idag är det bara fisk och vegetariska-rätter som symbolerar att man fastar, sen äts det kött igen den 25:e.

Den katolska julfastan skulle börja och det var viktigt att äta mycket inför den. Julfastan avskaffades under reformationen.

Från vikingatiden har flera bröd hittats. Gröten var förr festmat och varje medlem i hushållet skulle även få ett julbröd. Ett julbröd sparades till nyligen som ”såkaka” till vårsådden, så att växtkraften skulle föras över till det nya utsädet när man smulade ned brödet däri. Inom folktron skulle den som fick mandeln i gröten bli gift först och om något ramlade under bordet så fick det ligga kvar där, till gårdstomten eller de underjordiska.

Idag äter vi lussebullar och pepparkakor – men bröd som föreställde någon figur, som en avgudabild, blev förbjudet på 1100-talet i en norsk lag. Undrar just över var våra pepparkaks- och lussebullsfigurer kommer ifrån? Det blev populärt med många olika former för ”lussebröd” och det har en lång tradition, men det går förmodligen inte tillbaka på förkristen tid. ”Lussekatt” är en av formerna för bröden, tillsammans med ”prästens hår, kyrkporten och luciakronan”, och är släkt med det holländska namnet på djävulskatt – Dyvelskatten.

Saffran i julbullar blev vanligt under 1800-talet men redan Heliga Birgitta på 1300-talet använde saffran under gravölet för sin pappa. Det finns en räkning från hennes specerihandlare i Stockholm på bortåt 7 hekto saffran! Om en liten saffranspåse idag är 0,5 gram så beställder Birgitta 14000 saffranspåsar. Det var dubbelt så mycket som Gustav Vasas hov 200 år senare gjorde av med på ett år! Olaus Magnus nämner goda vetebröd bestrukna med saffran i mitten av 1500-talet. Saffran är fortfarande dyrt och det kommer från pistillen i en krokusblomma. Drottning Kleopatra i Egypten ska ha haft saffran som ögonskugga

Lucia

Lucia var en ungmö som den 13 december avrättades i Syracusa på Sicilien för sin tros skull och hon fick stor plats i medeltida folktro. Lucianatten uppfattades som årets längsta natt och då, liksom på julen, troddes djuren prata med varandra, men det var farligt att lyssna på dem.

Nu ska vi gå till en skulptur av heliga Birgitta på 1300-talet fick en uppenbarelse, som en drömsyn, och såg en alldeless speciell person födas.

1300-talsrummet: Julnatten & Birgittas uppenbarelse – Jesu födelse

Julkrubba, guld, myrra och rökelse samt Tomte med gröt

I Norden firas jul på kvällen den 24 december, dvs. kvällen innan Jesus föddes. Tänker ni på att julafton, eller den 25 december, räknas som Jesus födelsedag?

Julen firas på olika sätt och vid olika tidpunker runt om i världen och det finns många tolkningar av hur den kristna julen ska firas.

Heliga Birgitta fick en uppenbarelse, en syn, i Betlehem under sin pilgrimsfärd till det Heliga Landet, om hur det gick till när Jesus föddes. I uppenbarelsen (Birgittas uppenbarelser VII:21) talas om hur Josef fäste ett vaxljus i muren. När barnet fötts, utgick från det ”en så outsäglig strålglans, att solen icke kunde jämföras med den.” Och Birgitta berättar sedan att vaxljuset ”spred icke något sken, ty den gudomliga strålglansen dränkte helt vaxljusets lekamlig sken”. Utanför det lilla stallet knäböjer Maria och Josef inför det lilla barnet, som ligger på marken (!).

Ett tag tänkte sig de tidiga kristna att Jesufödelsedag var den 6 januari, vår trettondag, men den blev snart utkonkurrerad av den 25 december – Den oövervinnerlige solens dag i Rom. Att fira solen återkomst är en väldigt gammal tradition, Vintersolståndet, tex i Persien firades solguden Mithras, som även han fötts av en jungfru och där det synts en stjärna på himlen. Mitras var speciellt soldaternas gud och togs över av Rom genom kejsar Commodus, och där firades ”Den obesegrade solens dag” 25 december. År 354 offentliggjorde påven Liberius att Jesus föddes den 25 dec även om en kyrkofader som hette Hippolytos hade föreslagit det redan år 217. Nu firades inte längre solen utan dess skapare och julfirandet tog fart! Mycket av det romerska firandet påminner om vårt julfirande och det kan ha kommit hit långt innan kristendomen, men ingen vet säkert.

Julkrubban visar när Jesus är född och De tre vise männen – heliga tre konungar – kommer till grottan, eller stallet, med sina gåvor. På Karl Knutssons julbägare i silver (i montern i 1400-talsrummet) finns bilder med De tre vise männen. Genom hela medeltiden och därefter så dricker man jul ”Till års och fridar” och därför så är det möjligt att silverbägaren använts vid julfestligheter. Tre Heliga konungar kommer med guld, myrra och rökelse – nästan som de första julklapparna! Det var annars populärt med födelsedagspresenter under antiken och i Rom firades en fest den 17 december som hette Saturnalierna och då byttes det gåvor,.

Den äldsta ”heliga krubban”, den som man tänkte var den riktiga Jeus första säng, förvarades i basilikan Santa Maria Maggiore i Rom på 700-talet. Lådkrubbor i miniatyr, som den här lilla krubban med Jesus och allihop, började tillverkas någon gång runt på 1700-talet och länge fick de inte vara i kyrkor, då de såg som hedniska. I hemmen i Sverige kom de på 1800-talet och på 1900-talet började de göras i billigt glanspapper.

I folktron (18-1900-tal) var julnatten magiskt laddad och övernaturliga varelser var i rörelse. ”Det mumlades från gamla gravhögar i julnatten och sällsamma ljussken syntes och i uthusen hördes tissel och tassel från goanissar”, berättades det i Fagerhult i Skåne. Gonissen var ett annat namn för gårdstomten.

Tomten kallades för nisse i södra Sverige. Goanisse. Tomten var det populäraste folkväsen och han bodde på gårdarna, oftast i ladan, men han kunde även på i smedjan, i kvarnen eller ombord på skepp och båtar. Kanske de väsen som i forntiden kallas alver är vår tids gårdstomte som både kunde vara goda och ondskefulla, vänliga och snarstuckna… (är tomten alltid en han?).

Tomten kunde vara argsint och det var viktigt att komma ihåg honom på helgdagsaftnar så han fick en välfylld skål med gröt eller en hög med pannkakor eller annat gott för det var han som såg till att det gick bra för gården – om tomten inte var glad gick det illa. Ibland kunde man få se honom, med luva och rynkig i ansiktet, men mest jobbade tomten i det osynliga, man såg bara resultatet av vad han gjort. Lite som idag när tomten kommit med julklapparna, resten av året syns han inte till alls De kristna på medeltiden varnade för gårdstomten men det hjälpte inte, han försvann inte förrän jordbruket moderniserades med skramliga maskiner!

OBS! Jag vill inte att vi avslöjar att tomten inte finns. Jag vill att alla små barn ska få fortsätta att tro på att tomten kommer med julklappar om de är snälla. Men läs på om ni vill om St Nicolaus, den röda biskopdräkten, Jenny Nyström och Coca-Colatomten.Vi säger Christmas ”Christ mass” för att det är mässan inför Kristi födelse… Men idag tänker vi mer på jultomten om vi tex. säger ”Father Christmas”- dagens tomte är ett litet galet hopkok! 🎅😍

Nu ska vi gå vidare till Julbocken. Påvägen förbi här kan ni se Karl Knutsson Bondes julbägare och en medeltida altartavla med som visar Jesu födelse.

1700-talsrummet: Halmen, Julbocken och Julfriden

Julbock i halm i korgen, laminerad bild av julbock och på en småländsk julnatt samt en julbocksutstyrsel

Den äldsta bilden av en julkväll är från 1785 och Per Hörbergs målning av en småländsk bondgård. Förr i tiden tog bönderna in halm i stugan under julen. Det var ofta fin råghalm som sparats och hela stuggolvet täcktes med 30-40 cm halm, så att alla kunde leka i halmen men även sova där. Men det var säkert för att hålla kylan kring golvet borta. Även kungar och drottningar gick runt i halm på slotten! Ibland lades inte halm under matbordet, utan där lades istället ett halmkors för att hålla onda makter borta. Av halmen kunde olika dekorationer tillverkas och när julen var över hade julens kraft hamnat i halmen som gavs till gårdens kor – kanske så de blev fruktsamma och fick fina kalvar. Att ha halmen inomhus, som är väldigt brandfarligt försvann när försäkringsbolagen kom till på 1800-talet.

Per Hörbergs målning.

Idag har många en julbock av halm under granen eller små julbockar av halm i granen. Men förr var det Julbocken som delade ut julklappar, inte tomten som idag! Det förekom även att folk klädde ut sig till julbock och gick på tiggarfärd för att få ihop julmat. Det var ju viktigt att äta ordentligt under vintern och under julen kunde fattigare ungdomar, framförallt i städerna och de stora byarna runt Mälaren klä ut sig till julbockar och stjärngossar och gå runt på tiggarupptåg. Den 16 december 1721 under Jule-Högtiden kom det ett kyrkligt (påbud) för att det gick så vilt till i Stockholm med upptåg av de utklädda till julbock och ”stierna” att kyrkan ville att det skulle förbjudas . Julbocken och festande går tillbaka ända till antiken den med, med Dionysosfestivalen och satyrer.

En annan julbockssed under 1900-talet var att man under nätterna mellan jul och tjugondaknut skickade in en halmbock med rim eller en elak text hos folk på gården och när man gått den skulle den skickas vidare till nästa gård, då det var nesligt att ha den kvar…

Men på skulle det, sedan århundraden, råda Julfrid och julfriden nämns i en tankebok från 1527. Olaus Petri skrev i den att ”När julafrid är lyst står alla dråp, all blånad och allt blodvite i tveböter ända till tjugonde dagen”, det vill säga det blev dubbla böter om du slog någon. Ingen skulle arbeta under julfriden och strängast var det under juldagen. Men kvinnorna fick fortsätta med sina sysslor som att sköta hushåll och ge korna mat och mjölka dem. Tröskningen skulle vara avklarad till jul och ingen hederlig man gick på jakt.

Drottning Kristina, på 1600-talet, utfärdade en förordning om att hennes undersåtar vid juletid skulle ”avhålla sig från allt tumult, buller och slagsmål samt ropande och skrikande på gatorna”. Det blev viktigt att på något sätt starta julfriden och det gjordes genom att blåsa i horn eller skjuta in julen.

Julfriden är även känd från 1a världskriget. På Västfronten på juldagen 1914 hade första världskriget pågått i fyra månader och soldaterna på båda sidor insåg att de inte skulle få fira jul hemma hos mamma, som de hade blivit lovade. På julnatten befann sig tyskarna, från Sachsen, och britterna, från Skottland, i vidriga skyttegravar på var sin sida av ett fält. De sjöng tillsammans tvärs över Ingen mans land. På juldagen gick de ut på fältet, bytte julklappar, jagade några harar och spelade fotboll.

Julfirande i ett prästhem på 1700-talet

Vi har inte så många beskrivningar av julfirandet hos andra än aristokratin men en beskrivning finns från julen hos prästsonen Samuel Ödman på 1750-talet i Vislanda. Alla samlades runt en stor kittel i vilken det kokades skinka och bringor mm. De fick så en måltid med mjukt bröd som doppades i flottet. Klockan två var det badstuga. Julbadet var ofta årets enda bad! Omkring klockan 5-6 tändes julbrasan och julhalmen bars in och lades in tjockt – 6 tum. Efter det kläddes huset som till bröllop och borden dukades. Varje person fick ett ljus, prosten höll tal och prostinnan serverade starkt pepprad lutfisk och sedan brännvin. Julsoppan bestod av ryggraden från ett nyss slaktat svin och mjölk. Sen fick de julgröt md anis, socker och russin och i mitten en grop med smör. Det blev även stekta revbenspjäll och tårta. Tjänstefolket fick bland annat ett fat med bondbönor och det var en moralisk maträtt för att de inte skulle äta så mycket att det inte fanns plats för en böna på slutet…

Julbrasan tändes av utvald ved och i den skulle nio sorters ved ingå och den skulle brinna från julafton till trettondag jul. I elden och glöden så tyddes tecken som berättade om framtiden.

1800-talsrummet: Granen, ljus och julklappar

Pyntad julgran med julklappar under

Det är nog först på slutet av 1800-talet som vi skulle känna igen oss i julfirandet. Hemma hos mig har vi en plastgran men att ha en låtsasgran är ingeting nytt…

Den tyska seden med julklappar och gran kom in i den rika överklassens hem på 1700-talet, och även om kyrkan försökte kuva jultraditionerna så fortsatte den utanför kyrkan i hemmen. Nu började julgranen kläs, Lucior kläs ut och julklappar delas ut. Hos bönderna delades det ut skämtgåvor och detta tillsammans med julgröten kom också att tas upp av överklassen.

Julgranen var först liten och kunde stå på bordet, först på 1860-talet blev julgranen fullvuxen. Den kunde ett tag även hängas från taket. Det finns en sägen om att det var Martin Luther, (han initierade den protestantiska reformationen i Tyskland), som uppfann julgranen med ljus i att ha inne. Han ska ha åkt igenom en mörk skog en natt och när han såg hur ”stjärnorna som hängde” i granen så kände han sig trygg. Han ska ha huggit ned en liten gran och ställt den på bordet hemma med ljus i. Det var till och med så att katoliker kallade lutheranismen för ”julgransreligionen”. Men granen och andra barrträd har långt tillbaka i tiden ansetts vara bra för att hålla borta onda väsen. Till julen, men även vid dop och bröllop, så togs barken och det mesta av kvistarna på en gran bort, förutom en ruska i toppen och sattes upp framför gården..

En svensk julgran omnämns första gången 1741 i ett brev av en grevinna som hette Christina Wrede-Sparre. Hon berättade att deras gran var prydd med ljus, äpplen och saffranskringlor och runt omkring låg julgåvorna utlagda. Det var vanligt förr att juldekorationerna gick att äta.

Innan granen var det vanligt med en julkrona av halm eller grisborst. Den svängde fint ovanför bordet av värmen från ljusen. Den som inte hade en hel gran kunde även bygga ett julträd av pinnar och sätta ljusen i den. Så att ha en låtsasgran är ingenting nytt! Idag har det blivit populärt att sätta ljusslingor från flaggstången så att det ser ut som en gran

Julljus stöptes under julen, men det tillverkades även ljus för resten av året. Julljusen var dyrbara och i början delades ett ljus ut till varje person på gården. Det var magi kring ljusen och den vars ljus slocknade först skulle också dö först. På en gård i Hälsingland sades det att om ljusen brann tydligt blev det bra tider och om de brann dåligt skulle det bli dåliga tider. När folk tog släden till julottan, där de skulle vara innan kl. 6 så tändes ljus i fönstren. Julottan har anor från medeltiden. På vägen hem körde de ikapp för den som kom hem först blev den som bärgade nästa års skörd först.

Under granen ligger det julklappar – brukar ni få julklappar? Men varför heter det så? Förmodligen kommer det att bönder och hantverkare brukade busa med varandra. De smög i julnatten fram till grannens hus och klappade hårt på dörren, öppnade dörren och slängde in en sten eller ett vedträ med en elak vers fastsatt på!

I granen hängde vi även julvisan Tomtarnas julnatt. Tomtarnas julnatt, även kallad Midnatt råder eller Tipp tapp, skrevs av Alfred Smedberg (under pseudonymen ”Tippu Tipp”), Visan publicerades med text och musik i barntidningen Jultomten 1898.

Midnatt råder, det är tyst i husen, tyst i husen,

alla sova, släckta äro ljusen, äro ljusen.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Se, då krypa tomtar upp ur vrårna, upp ur vrårna,
lyssna, speja, trippa fram på tårna, fram på tårna.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Snälla folket låtit maten rara, maten rara,
stå på bordet åt en tomteskara, tomteskara.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Hur de mysa, hoppa upp bland faten, upp bland faten,
tissla, tassla: “God är julematen!”, “Julematen!”
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Gröt och skinka, lilla äpplebiten, äpplebiten,
tänk, så rart det smakar Nisse liten! Nisse liten!
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Nu till lekar! Glada skrattet klingar, skrattet klingar,
rundt om granen skaran muntert svingar, muntert svingar.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.Natten lider. Snart de tomtar snälla, tomtar snälla,
kvickt och näpet allt i ordning ställa, ordning ställa.
Tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Sedan åter in i tysta vrårna, tysta vrårna,
tomteskaran, tassar nätt på tårna, nätt på tårna.
Tipp tapp, tipp tapp, tippe-tippe-tipp-tapp, tipp, tipp, tapp.

Avsluta gärna med att prata lite om julen idag. Att det är en blandning av många olika traditioner och länder med en del saker som har rötter långt ner i antiken och kanske ännu längre men att julfirandet byggs på med nya saker tillsammans med människor över hela världen.

Pyssel i Lejongången

I Lejongången var det julpyssel på glittertema, tomtevättar i lera och smällkarameller samt en utklädningsstation.

Litteratur

Hultkrants, Å. 1991. Vem är vem i nordisk mytologi.

Schager, K. 1989. Julbocken i folktro och jultradition, s. 7.

Schön, E. 1998. Svensk folktro A-Ö.

Schön, E. 1980. Julen förr.

Steinsland, G. 2005. Fornnordisk religion.

Sturluson, S. Nordiska Kungasagor.

Swahn, J-Ö. 1993. Den svenska julboken.

Topelius, Z. 1966. Julbocken och andra julsagor.

Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/Tomtarnas_julnatt. Med referens till Palm Anders. Stenström Johan, red (1999). Barnens svenska sångbok. Stockholm.

Var Birkaguide idag

Fick hoppa in som guide idag på Björkö. Det var perfekt väder för att gå några varv runt Borgberget 💗

Undrar vad birkaborna en gång i tiden tänkte när hösten kom. Var det en förbrilt förberedand att fylla matföråden för att klara vintern?

Önskar att man kunde titta igenom tiden och se hur det såg ut då, tex till höstdagen den 19 september 819.

Kram

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.

Birka-Hovgården gille på Historiska idag <3 

Det har blivit en fin förening i Kvarteret på Björkö. Jag har inte varit med så mycket, men idag var det medlemsmöte och jag guidade medlemmarna i Vikingar på Historiska. 

Tack Gunilla för fina fotot!

Efter fika och möte berättade marinarkeologen Jim Hansson från Sjöhistoriska om fynden i hamnen.

Många väldigt spännande fynd gjordes under de 11 år som de marinarkeologiska undersökningarna pågick på Björkö. Framförallt många vardagsföremål av bl.a. trä som inte bevarats i Svarta jorden eller i gravarna. 

Ett fynd jag missat var en stor sten med rep runt! Typ ett ankare…

Det är alltid kul att guida folk som har ett specialintresse <3 och gemensam kärlek till en plats som Björkö!

Kram

Liten notis från Adelsö hembygdslag

Gjorde ju en heldag på Björkö för några lördagar sedan 🙂 Vi fick toppväder och det är så härligt att vara ute med intresserade människor på Björkö. Sist jag guidade några av dem på Helgö, en aprildag, så vad snöstorm och det snöade takt in i munnen när jag pratade 🙂

Det är fint att det finns hembygdslag och entusiaster som sköter om dem 🙂 

Undrar hur de pratade om sina hembygder (skrev helbugder först ;-)) under vikingatiden? Var de nostalgiska när de var ute och reste? Längtade de hem till områden och människor? Jag kan längta till Björkö och hem till Helgö så mycket att det gör ont. Ibland när jag var mindre längtade jag som en tok efter lägenheten på Viveka trolles gränd och nu längtar jag ibland tillbaka till lägenheten på Krukmakargatan. Varför längtar jag tillbaka och till andra platser? Varför är jag inte bara lugn och olängtandes? Jag minns en gång på Björkö när jag inte längtade någonstans, när det kändes som om jag var hemma. Det var en härlig känsla!

Kram

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Björködag med mamma och Smulan 

Häromdagen ringde de från Björkö och frågade om jag kunde hoppa in lite 🙂 och det gjorde jag gärna 🙂 Det var ju ett tag sedan jag guidade där ute. Senast var det ju sagor i husen. Så idag blev första turen och det är som att komma hem.

Jag tog med mig mamma och Smulan.

Tänker på att jag åkt med den här båten i över 20 år! Viktoria <3 Undrar hur fästa vikingarna var vid deras båtar? Vilka träd de såg i kölen och i de klinkade borden? Jag ser år av sol, regn och människor 🙂

Stoppet där jag minns första gången då rösten var tvungen att trycka undan nervositeten 1999, under en guidetur för Svea Hovrätt.

Här kommer en exposé av guidefoton när jag pekar och gör olika miner… Jag skulle platsa i en sketch med Björn Skifs! Såg just programmet om Björn Skifs som firar 70 år, så tänkte på att jag jobbade på museet när han fyllde 50 år och hela järngänget kom ut till ön! Han var min första idol runt 1975 <3

Det var ”Tema matvandring”, så en tur med att prova på lite gott att äta under turen av sådant de åt under vikingatiden som hittatas på ön – fast nytt då :-))

I Borgs hagev vid min favoritgrav. Det är något speciellt med den här platsen för mig och det är en outgrävd grav.

Jag har på mig min hängselkjol i diamantkypert av samma tyg som Birkaflickan.

Smulan vilade lite ? Undrar hur många hundar som blivit begravda på Björkö? Lätt att glömma alla vikingadjur som är begravda överallt i alla gravar.

Påvägen upp till Borgvallen.

Mamma agerade fotograf idag 🙂

Björkö by i bakgrunden, med två gårdar utan ägobyte sedan 1500-talet!

Hahaha, jag pekar i alla riktningar!

Eller inte hela tiden…

Här blev det lite kort pickninck inne i Borg. De fick smaka hästkorv från Munsö bland annat och jag drack också lite älgörtte 🙂 Det är salisylsyra i, så bra mot huvudvärk. Kallas älgört, eller älggräs, för att älgar tuggar i sig det (när de äe brunstiga)…men även använt för att göra mjöd bra och heter även ”mjödört”. Teet är också bra mot reumatism.

Jag vet inte – ska jag sy fast röda hängslen istället? Det ser lite konstigt ut tycker jag när de vita hängselbanden smältet in mot särken och inte syns…

Det var så fint idag – en riktig sommaridyll!

Lite pekande vid korset också 🙂

Utsikt mot Hovgården på Adelsö.

Det gick även en engelsk matvandring samtidigt. Nere vid museet igen ingick det lunch med ärtsoppa, lingonsaft, bröd och färskost utanför museet efteråt och det var gott. Ärtsoppa är verkligen gott ibland!

Smulan hade också en bra dag och fick sitta i knät hos en i gruppen när vi hjälpte till att servera efter guideturen. Tröttis i linneduk.

Det blev en härlig dag och jag jag är tacksam att vi fick en till av dessa magiska Björködagar med en härlig grupp.

Kram

Ps. Glömde fråga precis alla i gruppen om fotona, så hör av er om jag ska ta bort något foto. Ds.

Faraoner, människor & Pikachu

Har varit två dagar i rad på Medelhavsmuseet. Igår var det skolvisningen ”Medelhavet runt” och i dag var det familjevisningen ”Faraoner och människor i Egypten”. En student från Stockholms universitet, som skriver en uppsats i museipedagogik, var med på båda visningar. När någon följer med för att studera själva visningspedagogiken med metoder, till skillnad från innehållet, så blir det ett tillfälle att faktiskt tänka själv på vad det är jag gör när jag visar, själva ”huret” – fast efteråt förståss 😉

Tack för fotot Karin Törnros!

Det var runt 45 personer med på familjevisningen idag, varav runt 20 var barn. Barnen var jättefina på båda visningarna 🙂 Första guideturen med Pikachu också ?

Pikachu sötis!

Hade plattan med mig idag och det är bättre med ett skal som sitter fast, än det med magnet jag har på Historiska. Känner mig mycket tryggare med min egen. På skolvisningen igår hade jag mina laminerade bilder, men jag har inte alla dom i plattan. Med laminerade bilder är det lättare att spontant sätta ihop visningar, men med den lysande skärmen blir det tydligare även där det inte finns lampor, samt att det går att zooma.

Kom i alla fall på hur jag skulle läsa ut Taperts ålder på stora sarkofagen! Jag visste att hon blev 70 år, 4 månader och 14 dagar 🙂 (Tack Fredrik) men inte var exakt det stod. Här nu illustrerat i färg, som jag gjorde lite snabbt innan visningen. Det upp-och-nedvända u:et är 10. 

Underbart att se Sesostris komma till liv! Även om han hade lite problem med bakterier i öronen… 

Även underbart att lyssna på Lova när hon funderade över hur hon skulle rita det hon sett i utställningen! Det här är Osiris domstol!

Kram ?