Tag Archives: Historiska

Istidsjakt under äldre stenålder

När vi filmade Arkeologens dotter i Idre i början av juni förra året så dök det plötsligt upp renar, fast det var sagt att alla renar var någon annanstans för kalvning.

Hjorden med renar var “vildrenar utan ägare”. Jag hade inte sett renar på det viset tidigare.

Så vi passade på att filma vår jaktscen.

Nora Rios som Nim med stenåldersjägare.

Nora Rios och Mitcho Batalov.

Det såg ändå väldigt verkligt ut när den låg där “död”!

Marika, Frasic och Johannes.

Vi köpte renfällen, fryst blod, inälvor och ben från Idre sameby och den ståtliga renhornskronan fick vi låna. Vi dödade alltså ingen ren för serien, även om det ser ut så i det en. Tanken var att visa var mat kommer ifrån, hantverksskickligheten och samtidigt visa på respekten för djuret 💖

Fortfarande så tas alla delarna till vara. Kanske inte senorna så mycket längre, men ryggsenor från en ren är en riktigt bra sytråd och som sytråd har senor använts i tusentals år.

Redskapen och jaktredskapen är tillverkade av Franciszek Mazij.

Tillbaka på museet har vi nu gjort om istidsdelen av utställningen. Det är två föremål som vi haft utställda länge från äldre stenålder, som i Sverige är Senpaleolitikum, 12000-9500 fvt (före vår tideräkning, tidigare f.Kr.). Det är ett renhorn och en tångespets av flinta och nu har de fått sällskap av tre filmer.

Vår stenåldersintendent flyttar varsamt på föremålen.

Renarna får nu springa på väggen i utställningen Forntider och på skärmen kan man se vår version av vardagsliv och jakt under äldre stenålder.

Anledningen till att jag var med i arbetet kring serien med Henrik Ahnborg, Baluba och UR och under inspelningen, var för att Historiska museet skulle få kortare filmer, klippta ur det som filmades för de olika tidsåldrarna. Jag fick alltså redan under inspelning välja hantverk och vad som filmades och sedan vara med och klippa filmerna. Så det har varit ett oroligt spännamde jobb från början till slut!

Filmerna är nu på plats i museet och vi hade miniinvigning i fredags 🏵️

Jag tror det var renarnas Rådare som såg till att renarna kom förbi just då! Så tack 🙏

Kram

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap 💖

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent 🌺 Att kämpa ett helt liv.

Kram

Eskelhemfyndet utställt igen

Igår kom det otroliga fyndet som hittades i en åker på 1800-talet- ett depåfynd från Eskelhem på Gotland – upp i bronsåldersrummet i utställningen Forntider på Historiska. Vi har väntat på det länge!

Det är en hästutrustning för två små, små hästar som dragit en vagn på bronsåldern – Gotlandsruss. Den dateras till VI under bronsåldern, 700-500 f.Kr, dvs. precis innan förromersk järnålder. Tillsammans med hästutrustningen hittades även en bälteskål för en kvinna.

När hästarna rörde på sig så rasslade hängande metallbleck på plattorna. Kanske var de med i någon fin parad. När smyckena var nya i brons så var de ju som glänsande guld.

I montern ligger även andra dräktföremål på sidorna.

Mats Vänehem har ritat det fina hästparet till skylten.

Rasselplatta eller Solsymbol? Foto: SHM.

Kanske är det en solsymbol med solens strålar som stålar ut från mitten. Den tolkas i allafall som det. Skivan var sönderbruten innan nedläggningen i depån.

Detalj med små ankor. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Den fina skivan har tolkats som en symbol för solkulten i Sverige och tänks, redan av Oscar Montelius, ha suttit på själva vagnen, även om inte vagnen hittats. En liknande skiva har hittats i Kurum, Tryserums socken 1987 och totalt i Sverige ska det nu då ha hittats fem stycken “solskivor”.

Ett av de andra fynden är från Härnevi prästgåd från 1902. Då grävdes ett dike på Prästgårdens mark och det hittades en lekrika och i den låg vapen och prydnadsföremål i brons, insydda i skinn. Namnet Härnevi är en helig kultplats, Vi:et, för gudinnan Härn, som kopplats ihop med Freja. Visst är det spännande att det också är vid en prästgård!

Hästen dök upp i Sverige under bronsåldern. De finns ofta bland hällristningar och någon gång läste jag att de kunde vara lite prickiga som Pippis häst.

Munbett. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Tänk att en liten häst för ca 2700 år sedan har haft det här betslet i munnen! Ett betsel är dessutom av järn, vilket är väldigt tidigt!

Den gamla katalogen är så fint skriven. Nu skrivs nästan inget för hand längre på det här sättet. Fast det är ju klart svårt att läsa.

Fyndet hittades vid prästgården 1886 – och jag undrar om det legat en helig plats där under lång tid. (Se även brev nedan). I en uppsats från 2011 menar Louise Pettersson att det funnits en mosse där i vilken fyndet lagts ned.

Bälteskålen, som en gång suttit i ryggslutet på en kvinna, med hjälp av ett bälte.

Fyndet kanske var en gåva till “Gudinnan” i den myrmark som var där då och som sedan blivit en åker. Nerthus, som Tacitus skrev om 98 e.Kr, som bodde i en lund omgiven av vatten. Hon finns i många ortnamn. I form av en gudabild, drogs gudinnan runt i vagn och visas upp för folket emellanåt. Det finns ju en miniatyrvagn med hästar som också hittats i en före detta sjö. Det är ju fint också att det är små änder med i dekorationen, små sjöfåglar 🙂 På utställningsskylten berättas det att kombinationen med hästutrustning och dräktdelar, som tillhör kvinnodräkten, har hittats över hela nordöstra Europa.

2012 hittades det en silverskatt i Eskelhem med ca 650 mynt!

Kram

Fyndet i Sök i samlingarna

Brev och text i Catview

Lästips:

http://historiska.se/upptack-historien/foremal/rasselskiva-fran-hastutrustning/ här.

https://mobil.helagotland.se/nyheter/silverskatt-i-eskelhem-7850602.aspx här.

Ann-Charlott Feldt, En hälsning från bronsålderns soldyrkare. http://www.k-arv.se/posts/1218# här.

Kersti Wistrand, Den mytologiserade hästen. https://humanismkunskap.org/2015/02/24/den-mytologiserade-hasten/ här.

L. Pettersson, 2011. I vatten eller jord, en nytolkning av Eskelhemfyndet, här.

“Tatuerade” en arbetskollega häromdagen

Att vikingarna var tatuerade beskrivs av Ibn Fadlan, araben som mötte Rus vid Volga 921/22, och nu fick jag även tips om ytterligare en källa till taterade vikingar, men som jag behöver kolla upp 🙂

Jag tycker det blev fint. Först trodde jag nog att jag ritat en orm, men det är nog en varg, kanske Fenrisulven, eller något annat bendjur… ?

Inspirerades av två runstenar som finns i utställningen Vikingar.

Bra att veta är kankse att utställningen stänger 7e januari och är stängd i ett och ett halvt år.

2020 öppnar nya Vikingar 🙂

Kanske vi kan tatuera barn då 🙂 med tuschpenna förstås ?

Kram

Inspelning av Sagoaudioguide

Igår var jag och Anna från Historiska museet med Joanna från audioguideföretaget till en inspelningsstudio och spelade in en audioguide med fornnordiska sagor.

Foto: Joanna Simson.

Alexander tog hand om oss och Anna var fantastisk! Hon läste in sina sagor och jag mina. Det är bearbetningar av sagor ut Poetiska Eddan, Snorres Edda och Tjodolf av Hvin.

Foto: Joanna Simson.

Jag har köpt en diktafon som jag övat att läsa in sagorna med och sedan fört över i text i mina sagor. Jag är väldigt glad att det var mina egna sagor jag läste in och inte någon annans, för jag hade svårt att hålla mig till texten ?? med tanke på Teodor Kalifatides tal på Bokmässan.

Till jul ska vi försöka få audioguiden färdig och då kommer den finnas att lyssna på på Historiska och möjligen även hemifrån 🙂

Tack Joanna för fotografierna!

Kram

Högomtextil med band och sömmar

Här kommer några foton av textilierna bevarade från Högomgraven i Sundsvall, i Selånger, som dateras till 400-talet – alltså Folkvandringstid. Gravarna på gravfältet grävdes ut 1949-1960.

Helst ska de ju ses live, men så länge i allafall ? Jag har inte skrivit om den tidigare, för jag kan inte så mycket.

Högomgravens brickband. Foto: Linda Wåhlander.

Brickbandet från hövdingaraven i Högom är ganska brett. Det är fastsytt på en yllekypert.

Högomgravens brickband med tyg. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och en sorts kil.Här syns även resterna efter agraffknappar. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten och kyperten. Foto: Linda Wåhlander.

Högomdräkten. Foto: Linda Wåhlander.

Det är små fragment av resten av dräkten. Ändå är det fantastiskt att så mycket är bevarat.

Högomdräkten, så otroligt snyggt det måste ha varit. Foto: Linda Wåhlander.

Mats Vänehem har målat en fantastisk illustration av graven och dess innehåll.

Mats Vänehem, Kammargraven i Högom. Rekonstruktion för SVT av kammargraven i Högom, Sundsvall. Bild från Illustratörscentrum.

Flygfoto: Jan Norrman. Bästa flygfotografen!

Grav 2 är hövdingagraven.

Kramar ???️

Lästips:

Högomgravfältet på wikipedia.

Mats Vänehem, http://www.vanehemillustration.com här.

Mats Vänehem på Illustratörscentrum, https://www.illustratorcentrum.se/portfolio/mats-vanehem/ här.

Högom. Bra länk med fiton från Sundsvalls museum, http://users.stlcc.edu/mfuller/Hogom.html här.

Persson, Peter 2016. Kammargravar i Västernorrlands län. Fornvännen 111. Pdf.

Kvinnan eller gudinnan från Öja

Jag går runt på Historiska museet, visar föremål och berättar om allt möjligt och så plötsligt får jag se ett delat inlägg på facebook av en av mina facebookbekanta som letar i Sök i samlingarna efter saker – han har hittat en vikingatida kvinnofigurin jag aldrig sett tidigare! Men enligt Sök i samlingarna så är hon utställd i utställningen Forntider 2! Hon har uppsatt hår i knut och en kjol och armarna har hon runt vad som ser ut att vara en gravidmage på samma vis som “Frejahänget” från Aska, Hagebyhöga.

Thank You Ari! ?️

Kvinnofogurin från Öja på Gotland . Fotografierna är skärmdumpar då det inte gick att ladda ner bilderna, foto Elisabet Pettersson, SHM

Freja från Aska, Hagebyhöga. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

På ryggen ser det ut som ett bälte eller en jackkant, som även syns på framsudan under händerna, och hon har en smal kjol på sig eller om det är en hängselkjol som är under en jacka…

Fynd nr 3053, från Catview.

Figurinen verkar vara hittat vid Hoburg (tg? ) och inlöst 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Jag undrar om de är från en grav?

Jag gick veta att figurinen under lång tid saknats i samlingarna, men att den hittades i en sk. sump. Där saker hamnar som ingen vet var de hör hemma, men som inte går att slänga.

Tack NyBjörn!

Jag är glad att den hittades igen ? och jag ska titta efter den idag. Tänk om det är gudinnan Freja 5,2 cm hög!?

Kram

Uppdatering:

Nr 45. Allt i montern är utlånat…

Vapenkväll på Historiska

I onsdags kväll hade vi en kväll med SPIFF på Historiska museet – Stockholms polisens indrottsförening fäktning ?️‍♀️

Jag var värd, så jag fäktades inte, men någon gång vore det roligt att prova 🙂

1300-talsmonter i Sveriges historia 🙂 Hoppades innerligt att inga av dessa skador skulle uppstå under kvällen…

På innergården var det uppvisning.

I Vita rummet kunde besökarna prova på att fäktas med sablar.

De så så coola ut och jag undrar hur många som skadats av sådana i historien… Vem som var känd som bra på det och om det är därför man svär och säger “sablar”.

Det är fantastiskt att vi kan ha den här typen av aktiviteter på museet.

I Röda rummet var det fäktning med Rapir. Det verkar som om avslappning är knepet så att man inte får mjölksyra så snabbt i armen och för snabbhet.

“Rapir” kommer möjligen av ord för kläder och är alltså snyggsvärd 🙂 fi k jag veta.

Uppe i Barockhallen var det tre olika vapen som de fick prova på.

Här svärd och minisköld.

Pålyxa… Som även har en kötthammare upptill…

Längst in i Barockhallen använde de långsvärd, som man håller med två händer.

Det var roligt att se alla olika vapentyper och kul att så många var intresserade.

Den här rustningen är 1450-1500 ungefär och väger runt 15 kg!

Bevare mig väl ?

Handskarna.

Det är kopior av nedslipade träningssvärd, så att det blir lite längre från fingrarna med hakarna på sidan av klingan.

Den här rustningen är 1300-tal och lite mondre färggrann. Jack brukar jag träffa i viking 🙂

Det är snyggt!

Ryggtavlorna är också intressanta 🙂

Har även några fler foton som kommer som jag tog med jobbmobilen.

Klubben träffas och tränar runt tre gånger i veckan och de verkar ha kul ihop!

Kram

Lästips:

http://www.spiffaktning.se här.