Tag Archives: konst

Besök på nyöppnade Nationalmuseum

För ett litet tag sedan var jag på besök på Nationalmuseum med Förvaltningsgruppen som jag är med i på Historisk museet. Det var intressant att se på museet ut ett lite annat annat perspektiv än som besökare och beundrare av konst 🌺

Bild från wikipedia.

Vi fick en guidetur av Joakim som jobbar med museets utställningsform. Museet hsr även fått en ny logga designad av Hattrick.

Under turen tittade vi på ljusinsläpp, fönster, gardiner, socklar, textskyltar, färgsättning, monterlösningar och konservatorslösningar.

Den otroligt vackra Skulpturhallen

Vi började i Skuloturhallen som har en fantstisk akustik. De har ett nytt tak som reflekterar ljudet åt olika håll plus plattor på väggarna med akustikputs.

Alla skulpturer är rengjorda.

Det finns en att att läsa från hemma att ladda ner innan besöket.
https://www.nationalmuseum.se/besök-museet-1/ladda-ner-appen

Skyltarna sitter lite långt ner för att vara tillgängliga för fler. Texter är även skrivet direkt på väggarna.

Lite suddig 🙂 men jag var lite krasslig…

Bara montrar är en hel vetenskap för säkerhet och rätt klimat för föremålen.

Socklarna runt om ger en sorts avspärrning istället för rep, vilket jag tycker blev fint!

De har även jobbat mycket med alla färger och det är otroligt fint! Jag älskar att det inte bara är vitt, vitt, vitt! Tydlugen är färgerna en del av den ursprungliga planen för museet.

Kanske att de skulle ha valt någon annan färg än plastfärg, men nu är det gjort.

Tavlor i massor…

Det finns så mycket vsckert att titta på.

Bokmontern var cool. Den släcktes och tändes för att minska skadligt ljus och hade allt för att böckerna skulle må bra.

Alla fönster i hela huset är bytta! Så så lite som möjligt av UV kan ta sig in och nu är det bara LUX kvar! Vissa tavlor kommer ändå behöva bytas ut med jämna mellanrum. Men det var mycket ljusare där inne nu. Så fint 👌

Utsikt!

En monter är helt galen… De har glasat in hela sägen!

Ett italienskt företag levererade dessa gigantiska glasskivor som monterades med en glasmonteringsrobot 🙂

Det fanns även en utställningsdel som provocerar och handlar om Nationalism. Skivade dalahästar är inte min grej, men jag kan förstå vad de menar. Konst kan vara konstruerat även om det är Zorn, och konst är till för att väcka tankar och synliggöra saker i samhället. Det är den konstnärliga friheten och viktigt i ett demokratiskt samhälle.

Numera har Nationalmuseum även uppdrag att vara Sveriges Designmuseum.

Barnrummen

Nationalmuseum har även satsat på ett barnupplevelserum. Det kostar pengar, vet inte hur mycket, och så får barnen upptäcka vem som bort i rummen.

Det var jättefint och lite läskigt samtidigt. Bäst att följa med sitt barn tror.

Spännande rum fanns där inne.

Ateljén är bara att vara avundsjuk på! Tänk om vi hade så här på Historiska eller Medelhavsmuseet ❤️

Det finns till och med två rum.

Garderoben

Garderober, sittplatser, matsäcksrum och toor i massor fanns nu.

Flera skärmar fanns med aktuell information. Väldigt snyggt gjort. De har även en gigantisk hiss som ser ut som en flätad metallkorg som tar hela grupper och de stora glasskivorna 😱

Hissen

Bakom hissen är det filmvisning.

Restaurangen

Restauragen är helt planerad och allt är tillverkat av lokala producenter från Sverige och någin från Finland 😉 Det gick inte att fika för det var helt full, så det får bli en annan gång!

Butiken

Shoppade lite bara – bland det viktigaste med ett museum är butiken. Den är otroligt fin, men det fanns inte så mycket som jag ville köpa. De skulle behöva ha det lite mindre uppstyrt och inte så stylat för min smak. Nu blev det för mycket – det här ska passa ihop… Men jag är imponerad att de tagit fram så många profilprodukter. Bara det är en bedrift!

Carl Larsson hade varit glad – kanske mår han lite bättre när han ändå hänger med sitt Midvinterblot pampigt i Entréhallen ❤️

På det hela så var allt väldigt vackert men nästa gång går jag hur som helst dit för konstens skull ❤️🏵️

Kram

Bok- & seminariefrossa på Bokmässan

Jag har inte tidigare varit på Bokmässan i Göteborg, men nu så åkte jag för att träffa vänner och igår var jag på Bokmässan i 11 timmar och idag ska jag gå på museum, så det blir en miniGöteborgssemester 🌺 Gabi har dessutom formgivit och layoutat en bok om bemålade kyrktak av Kajsa Nyström som hade premiär på mässan.

Den är så otroligt fin och välgjord!

Seglora kyrka på Skansen är med.

Bara att vara i Göteborg är spännande eftersom jag inte varit här mer än någon dag när min son var runt 3 år. Och då bodde vi också hos Gabi och Mattias. Nu bor de centralt och idag ska jag ut på museer 🙂 Men först bokmässan…

Jag köpte seminariekort och det var hur dyrt som helst! Men jag bara djupdök i mässupplevelsen med Gabi, även om vi inte gick på samma seminarier hela tiden.

🕵️‍♀️

Första seminariet handlade om Reggio Emiliapedagogiken som nuförtiden är en utbredd pedagogik på förskolor i Sverige. Sara Folkman har skrivit en avhandling om den och är kritisk till hur pedagogiken kommit att användas – Distans, diciplin & dogmer och hon menar att den får konsekvenser för hur barnen upplever vuxna, att de inte lyssnar och att barnens tid blir för inrutad och styrd.

Hon har intevjuat både förskollelärare och förskolebarn.

Distans:

I Reggio Emiliapedagogiken ingår att lyssna på barnen och observera för att dokumentera deras utveckling och intressen. Kommer frågor från barnen så är det en motfråga som används och tanken är att barn är kompetenta och kan själva och inte behöver så mycket hjälp att få på vantar och annat.

Att lyssna är alltså en teknik för dokumentation och förskolepesonalen får en distans till barnet istället för att dela barnets upplevelse. Det blir inte vanlig kommunikation där de missar ett ömsesidigt, empatiskt och känslomässigt lyssnande. “Omsorgen” är nedtonad och omhändertagandet är inte i fokus, uan istället är det “Du kan själv”.

Barnen upplever inte att de lyssnaa på. 70% svarade det!!! De lyssnas bara på under vissa villkor från de vuxna, dvs. om de räcker upp handen, säger bra saker eller är ledsna.

Det här kändes så sorgligt att höra! Det är inte ett genuint lyssnande.

En bra pedagog utifrån vad barnen svarade, menar hon, är en som tröstar, hjälper och visar omsorg.

Diciplin:

Dokumentationen leder till projektarbeten och förskoleläraren väljer ut vad se tycker att barnet varit intresserat av. Många intressen väljs bort. Det blir också styrt för att det ska finnas en röd tråd.

Så det är även ett redskap för Diciplin och vissa saker är mer spännande att dokumentera, tex nägons om bygger och färglägger ett elskåp är intressantare ön nägon som leker i rollspel i dockhörnan, om det ens finns en dockhörna.

Hon menar att omvårdnadslekar nedprioriteras, att leka med dockor och liknande eller vara i fritt lekande, vilket barnen längtar efter, inte blit tillräkligt spännande och då blir det ofta killarnas lekar som har större värde.

Det är regler, strukturerade tider och projektgrupper som ramar in barnens vardag och fler barn säger tidugat att det är tråkigt att vara på förakolan. Namn ska hpllas reda på och sätta supp där de vill leka och det plingas i en klocka när lektiden är över…

Hon frågade barnen – Vad längtar du mest efter när du ska till förskolan och 1/3 längtar inte alls, flr att det är tråkigt. Under tidigare studier var det 5% som. Inte längtade.

Dogmer:

Enligt pedagogiken så ska allas åsikter ges utrymme, men så är det inte. Det finns inte plats för oika åsikter och de förskolelärare som inte vill formas in i arbetssättet byter hellre jobb, medan många anpassar sig men trivs inte alltod med det de gör och gör saker trots att det känns fel i mötet med barnet.

Även barnen känner att det inte är önskvärt att göra motstånd…så det är ett skenbart självbestämmande. Det kommer ovanifrån att pedagogiken ska användas, från Kommuner, Stadsdelar, chefer, konsulter osv, den har blivit en sorts måttstock och fått priser “Att barn är kompetenta”.

Ja, så jag fick en tår i ögat och känner att det var bra att höra ändå och jon menar att det är viktigt att kunna göra motdtånd och att kritiskt reflektera och pedagogerna skulle ha lyssnat till sin inre röst, för barmen har bara dom på förskolan.

Undrar vad följderna blir av att barn inte blir genuint lyssnade på? Lyssnar jag tillräckligt?

Sen hittade jag Gabi och vi åt lunch Jag hittade en räkmacka 😉 och vin! Och en arbetskamrat som jag också hittade där åt med oss 🌺

Hittade Jakkin på mässan, en av de som var med när vi filmade Arkeologens dotter. Han driver bland annat företag Cirkus Titan och gycklargruppen Pest & kolera och så har han skrivit tre böcker. Det var roligt att träffa honom igen och jag fick en bok 🌺 Drakjägarens flicka 🐉 som är första delen i en serie och ges ut på fantasyförlaget andravarldar.se.

Jag köpte även en bok om godis och så fick jag en bok om Sandbyborg av Kimselius och köpte en av henne om Pompeji.

Hittade även spännande böcker till mon son, varav en om dataspelande. Hoppas han tycker om den.

Det seminarium jag såg mest fram emot – Åter till lägerelden. Jag ville lyssna på Theodor Kallifatidesj och om berättande, men jag hade tagit fel. Det handlade om ljudböcker.

Visst det var lite intressant, men djälv lyssnar jag inte på ljudböcker. Jag vill ha min egen upplevelae inne i huvudet, att bli som de uttryckte det, transporterad till en annan värld. Jag skulle inte kunna laga mat samtidigt. Men tydligen så skrivs saker nu direkt för ljudupplevelser, vilket Linda Skugge gör.

Theodor var kritisk till det ytterligare lager av tolkning som kommer på en text när det är författarens önskan att så direkt skriva och förmedla något som sedan “läses av läsare” själv. Men han tyckte även att det visst fanns en nytta för tex de sim kör långtradare eller inte har möjlighet att läsa själva.

Jag skriver det jag menar och vad jag vill att du ska förstå

Theodor Kallifatides, 2018

Jag ska köpa hans nya bok om en lärarinna som berättar för eleverna. Han berättade lite om sin morfar och mamma i en by i Grekland som hade så många berättelser. Det seminariet hade jag velat gå på.

Den tryckta boken är inte på väg ut, som det tidigare tänktes att den skulle göra, men läsandet är något varje generation måste erövra.

Sen hittade jag Gabi igen och vi gick vi på Bildberättande och konsten att läsa bilder.

De som var med var Kalle Boman, filmproducent, Tarja Karlsson Häiliö, bildpedagog, Sara Lundberg, illustratör och Stina Wirsén, illustratör.

Det var spännade att få höra om hur en illustratör tänker när den ska bildsätta en text och om hur de tönker att mening skapas i och med bilden. Att våga slänga och göra om.

Stina Wirsén, uppdrag

Stina Wirsén, utan uppdrag men inspirerad av Alexander McQueen.

Att läsa bilder är också en kunskap och det är inte alltid självklart att vi kan det. Så att förstå bildspråk blir ett sätt att inte kanske bli styrd så lätt.

Ofta är det uppdragsgivare och det finns ett syfte med bilden och det ger en påverkan på den som ser bilden.

Tarja Karlsson Häikiö.

De pratade om handens kunskap – “kirogragisk”, ett snyggt grekiskt ord 🙂 Att kunna teckna, det analoga, och att förskolor behöver vara en plats där barn får gegga ner och skapa om det inte finns möjlighet hemma. Sen är även den digitala kunskapen och skapandet viktigt nu ich då går det att kombinera. Pojken på bilden har själv valt glittret i efterbehandling va bilden på då han målar.

Det var även bilden med den diande mamman som hon valt och hon anvönder den, sa hon, i “Sokratiska samtal” om etik. Vad tycker vi är vackert och varför osv.

Jag tänker att det har och är en av de bästa med mitt arbete på museum, att få vara i skapandeverkstad med barn, där de inte behöver vara så försiktiga.

Gick jag på ett 20 min samtal om minoriteter i Europa – De små folken historia, av Ingmar Karlsson.

Det var intressant och han var rolig. Inte en bok jag längtar efter att läsa kankse, men nyttig med tankar om minoriteters överlevnad med språk och kultur. Vi borde nog ha den på jobbet.

Sen blev det en tur bland böckerna igen och jag hittade Plupp 🙂

Det är en lekutställning som ska turnera runt på bibliotek. Så fin! Påminner om vikingautställni gen jag var med och gjorde på Ekerö bibliotek.

Kvinna på plats fotade mig inne i kåtan… Appropå foton och det sista seminariet för dagen (nedan) så blev det kankse inte mitt favvofoto då hon zoomade så mycket, men jag väljer att ha med den för det är enda fotot på mig på bokmässan 😂

Hittade sagor om Sveriges historia. Tips till butiken på Historiska! Men den finns på Livrustkammaren.

Sista seminariet för dagen 🙂

Vita steck av Sara Lundberg.

Det sista seminariet vi gick på var Besluten bakom bilderna med illustratörerna Cecilia Torudd, Sara Lundberg och Magnus Bard och Yukiko Duke höll i samtalet. Det var mitt favoritseminaruim för dagen.

Sara Lundberg letar efter sin Berta.

Hur väljer illustratören vilken teknik det ska vara, vilket formspråk och hur hittar illustatören karaktären på en person?

Sara målar ofta i akvarell i flödande färger och sedan tjockare ovanpå.

Hon väljer ofta platsen mellan dröm och verklighet.

Att flytta platsen föt Israel-Palestinakonflikten hit till en radhuslänga, gör den tydlig. Men den här bilden blev refuserad. Magnus Bard.

Magnus Berg som tecknar för DN drivs av ilska och teckningarna tanken är att få in “allt” i bilden och hur kompositionen ska vara. Sen jobbar han oftast mot en deadline och det är bra. Beslut måste fattas.

The Trumpride av Magnus Bard.

Cecilia Torudd driva också av en viss ilska och lusten att berätta.

De drivs av att:

“Skapa egna världar, som man vill visa”.

Det var så fint för Magnus sa första delen och Cecilia andra delen.

Det måste finnas redaktörer som är modiga och som förstår värdet i illustartioner.

Torudd menade att det är två minuter i månaden som är bra och när hon gjorde Ensamma mamman varje dag så levde hon nästan inte.

Sen mingalde vi hos förlaget för Gabis bok, Votum.

När vi skulle gå så upptäckte vi Stina Wirséns konstutställning. Vi hade kommit in via en annan ingång.

Något rufsig 🙂 men det var ändå skönt med allt stim och stoj. Jag kände mig lugn hela dagen och lite meditativ emellanåt 💗

Undrar om det går att köpa dessa gosedjur… Fick lite habegär…

Det blev en lång dag, och ett långt inlägg 😉, och innan vi gick hem så gick vi ut en sväng i Haga och pratade om allt vi inte hunnit prata om 🥂

Kram

Drakjägarens flicka av Jakkin Wiss finns som ljudbok och e-bok: https://www.adlibris.com/se/ljudbok/drakjagarens-flicka-9789187951008 här.

Gabis och Kajsas bok Mellan himmeln och helvete: https://www.adlibris.com/se/bok/mellan-himmel-och-helvete-bemalade-kyrktak-i-goteborgs-stift-1697-1812-9789188435491 här.

Skoklostertur med jobbet

Ibland är jobbet lite lyxigt och i måndags fick vi en utflykt till Skokloster och Enköping.

Vi har ju slagits ihop så numera räknas vi som kollegor och möjlighet finns att bli utlånad över enhets/museigränserna.

Det är som en “sockerbit” i landskapet 🙂 säger personalen.

Slottet är stängt nu på vardagar för hösten, så vi knackade på, och den här helgen är sista öppethelgen innan säsongsstängning.

Nyrenoverat! Både tak och vapensköld. Vad sa hon… 89000 tegelpannor har tvättats? Ny takläkt har lagts plus utbyte av allt murbruk runt pannorna. Det är nöthår i bruket för armering.

Innergården och alla de fönster som nu ska renoveras vartefter… Jag minns innergården från en julmarknad men har inte tidigare varit inne i slottet.

Det fanns massor att fotografera 🙂

Guideturen börjar… med golvet i entrén och slottet började byggas i mitten på 1600-talet för Carl Gustav Wrangel och hans fru Anna Margareta von Haugwitz. Wrangel var militär och bland annat med i slaget vid Lützen!

\n

Vi fick guidetur av Petri.

Taket innomhus men utomhus.

Den gömda grinden…

Uppe en trappa så var det fortfarande på sätt och vis utomhus… Slottet är kallt på vintern.

Det fanns ett barnspår – leta efter djur 🦉🐈🐉

Tapeter – gyllene tapeter! Vet inte om jag tycker att det är jättesnyggt eller lite groteskt… Kan inte bestämma mig…

Vet bara inte… Skinn på väggarna…

Och här är han, herr Wrangel som fältherre med fint flätad häst 🙂

Och fru Wrange med några av barnen. De fick runt 11 barn men endast tre överlevde dem! Det är förövrigt väldigt märkliga ramar på barnens porträtt… Men de ska tydligen passa in på en annan tapet.

Öppen spis och ugn brevid varandra för ljus och värme.

Rummet på en tavla.

Taket måste ni titta på! 🕵️‍♀️

Svan till middag någon?

De hade ett underbart pysselrum i ena tornet. Här finns inte vatten men bara att få vara inne på slottet och pyssla är fantastiskt!

Inne vid väggen stod ett dockskåp. Det finns även ett liknande vid Kina slott, när jag jobbade där, som var gammalt.

Åh, jag vill bygga dockskåp! Titta Sofia 💗

Tog många fler foton så det kanske blir några fler inlägg.

En medeltida stackare

Var inne hos medeltidskonservatorn Mattias på jobbet och fick lite information om medeltida färg och hudlim… Men det finns alltid något konstigt framme i det rummet…

Idag fick jag syn på en medeltida stackare! Jag trodde först att det var Jesus men det är Job som sitter här.

En gång i tiden satt han i Västra Eds kyrka i Småland. Han är illa tilltygad och sårig över hela kroppen, men med perfekt frisyr, och även om det ser ut som om han sitter på “avträdet” :$ så sitter han på en sten…

Undrar vad som menas med sprickan mellan fötterna? Det ser ju nästan ut som om det var meningen. Den är senmedeltida och snidad i olika lövträd, förmodligen lönn och asp.

Och nu vet ni hur rumpan på ett helgon ser ut! Odelad!

Kram

SHM föremål 98084 http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp? fid=94084 här.

Medeltida konst med Petter

I fredags följde jag med på första delen av visningsserien Medeltida konst på Historiska. Vi var i första delen där vi började i Vikingatiden med skiftet i tidigkristen tid. 

Plankan från 900-talet, Forsbykrucifixet från Västergötland och Mosjömadonnan.

Jag känner mig stolt över många av mina kollegor 🙂 och det är kul att följa med och lyssna och lära mig mer och också inspireras. 

Bakom Petter hänger ett av de äldsta träföremålen av trä från vikingatiden. Det är en planka från en stavkyrka, som jag tror jag nämnt tidigare, men innan den blev målad med Kristi himmelsfärd i bysantisk stil så hade plankan en vikingatida slingerornamentik längs hela plankan. 

Eke stavkyrka på Gotland, av ek. Fid. 94192, Inv. nr. 15844.

Det är både tråkigt att de högg bort den tidigare ornamentiken och samtidigt bra eftersom vi nu kan se spår efter den, eftersom plankan bevarats. 

Det är ändå nästan 1000 år gammalt måleri! 

Plankan har med dendrokologi daterats till 900-talet. Jag undrar om den hörde till ett vikingstida tempel som sedan blev omgjort till en kyrka? Hedniska kultplatser har ju kristnats, så varför inte kulthuset också?

Broddetorpaltaret från Västergötland i koppar och ek. Ett antemensale från tidig medeltid. Fyndidentitet 114924, Inv. nr. 4674.

Petter visade också antemessaliet med bland annat kufisk text på. Det finns mycket att titta på där. I den nya utställningsformen så saknar jag altaret som plattan ska sitta framför. 

Dopfunten från Näs i Jämtland i furu daterad till högmedeltid. Fyndidentitet Fid. 93931, Inventarienummer 230032.

Dopfunden från Näs sn med Gunnar i ormgropen, bunden spelandes på harpan med fötterna för att söva alla ormar, men han lyckades inte… Avskräckande exempel med ett känt motiv för att folk skulle vilja bli döpta in i kristendomen! Det är fint hantverk i furu. 

Kram

En dag med konsttankar

Idag fick vi ett föredrag om den konstnärliga friheten inom samtidskonsten av konstpedagog Alessandra Di Piso – Unfolding contemporary art. Hon har även skrivit ett pedagogiskt underlag till utställningen History Unfolds, som går på Historiska museet just nu och idag fick vi i personalen alltså en genomgång om hur vi som betraktare och tolkare av konst, och i samhället på olika sätt, ska förhålla oss till konstnärlig frihet. Det finns till och med riktlinjer inom FN för detta. 

Det är viktigt med konstnärlig frihet, att kontnärer gör det som de vill hela vägen, utan att någon sätter gränser eller censurerar. Lagarna gäller förståss konstnärer, även om de ibland kan de töja på dem eller göra olagliga saker. Ett problem idag är att konstnärer börjat självcencurera sig mer på grund av de hot och det våld som riktats bland annat mot konstnärer som gjort konstverk som triggar igång saker hos folk, som då kan bli kränkta, otrevliga eller rent av farliga. 

Di Pisa förklarade hur konsten utvecklats på olika sätt genom tiderna och att det som nu är konceptkonst – konst som kommer av en idé och inte nödvändigtvis är ett hantverk – behöver sin kontext, sitt rum och sitt sammanhang, för att förstås, och att när det är svårt att förstå samtidskonst så behövs det utbildning, att förstå att allt inte måste vara begripligt på en gång och att den kreativitet och att vara i samhällets framkant, vad gäller stömningar i samhället som filteratas och formas genom ett fritt konstnärligt skapande, är nödvändigt för en hälsosam demokrati. Konstnären bör inte censureras och Nazityskland är ett skräckexempel på när “ful konst” förbjöds… 

Det är den västerländska, europeiska konsten som Di Pisa gjorde en tidsexpose över. En konst som varit olika och haft olika syfte genom tiderna med början i hellenistisk tid under Alexander den Stores tid, då det blir mer konst och tävlingar. Men hon tog också med grottkonsten 🙂 Det var otroligt vad hon hann med och spännande. Här ovan tex Picasso som kubistisk målare som målat verkligheten “på ett verkligare sätt”, då han målar flera sidor samtidigt 🙂 

Det var oerhört spännande att lyssna på Di Pisa och jag fick både väckt minne från när jag läste konstvetenskap och mycket nytt av tänka på under de två timmarna. 

En annan sak är att konstnärens intension, tanke, med konstverket kan vara en sak och sedan när konstverket är utställt så kan saker hända, eller det mottas och tolkas på ett sätt, som gör att konstverket får en helt annan innebörd. En konstnär behöver därför även lära sig förstå det personliga ansvaret som den har. Att kunna stå för sitt verk. Jag tänker att det är lite knepigt också om det nu inte ska bli en självcensur, men även att det konstnärliga uttrycket, önskan att göra konstverket, är det som driver konstnären så starkt. Att konst inte är lättvindig. 

Ett roligt konstverk hon berättade om var när folk fick önska sig konst genom en “demokratisk processes”… Det blev lika för Amerika, Ryssland och Kina!

Så roligt! Landskap med berg, träd, vatten och lite horisont! Även jag kan tycka om landskap och målar helst själv natur och landskap ?

Vi behöver saker vi inte kan förstå, som utmanar oss och får oss att tänka nytt. Problemet är om ingen hjälper oss förstå det nya eller om inte önskan att lära sig nytt finns. Att kunna tolka saker är roligt, att veta att saker kan tolkas på olika sätt utan att det är fel. Ingen vill känna sig dum för att den inte förstår. Inte jag heller, men jag försöker att inte längre ha något emot att “inte kunna” eller “inte förstå” från början. Men visst är det jobbigt ibland, då det tar emot, speciellt om någon får oss att känna oss dumma. Sen behöver vi inte tycka om all konst, även om vi förstår den! Efter föredraget kan jag nu förstå att det är bra att bli provocerad ibland, att få mina invanda tankemönster utmanade 😉

Påvägen hem var det snorhalt och snöslaskigtväder. Jag körde försiktigt. Långt ifrån konsten. 

Men under dagen hade jag fått ett sms om att jag hade ett paket att hämta ut, så hoppades jag att det var en speciell bok, en av flera som jag beställt de senaste dagarna – konstnären Marina Abramović självbiografi ? När jag fick upp paketet hemma och såg hennes ansikte så kände jag mig lycklig. Det var härligt, för det har varit lite tungt ett tag. 

Så nu ska jag läsa lite innan jag somnar ?

Kram

Lästips:

Alessandra Di Pisa http://www.alessandradipisa.com här.

History Unfolds http://historiska.se/history-unfolds/ här.

Marina Abramović, UR Play https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1052216438222680&id=792951597482500 här.

History unfolds på Historiska

För några dagar sedan när det var lite mera snö. Trädet framför museet har fått en vinterfilt med hjälp av en vängrupp bestående av fem kvinnor från Sverige, Syrien och Irak, däribland Elisabet Bucht – tidigare Garnapan. 

Historiska museet invigde en ny utställning igårkväll – History unfolds – ungefär att “veckla ut Historia” 😉 Det är en utställning där föremål och historia ses genom konstnärers ögon. Det är en utställning om användandet av historia men också om hur historia skapas och förändras.  

Utställningen visar  10 konstnärers verk runt om på museet. Fem av konstverken är nya och har kommit till i samverkan med museets personal. Det har även gjorts en utställningsdel som heter “En reflektion,” där museets personal undersöker museets eget historiebruk.

Sju av konstnärerna visade oss sina verk igår. Några av dem ser ni här.

Jag försökte fånga konstnärerna på bild tillsammans, men det var svårt.

Vi fick en guidetur runt museet och konstnärerna visade och berättade om sina verk. 

1.

Konstären Elisabeth Bucht och konstverket “Möte med lejon”, 2016.

Bucht har under ett år virkat en onepiece i ull åt museets kopia av Pireuslejonet.

Vi fick veta att Bucht vill undersöka hur lejonet skulle vara som ett mjukt monument, med mjuka bokstäver. Hon ville täcka över vikingarnas hårda bokstäver, runorna. Vad händer när lejonet blir lite introvert? Hur förändras vår bild av lejonet umder det här året och sedan, efter året i dräkt? 

Vad tänker ni, ni som sett på lejonet tidigare? Vad ser ni nu? Jag ser inte samma sak som konstnärinnan, men jag tror att det är det som är meningen. 

2.

Konstären Esther Shalev-Gerz och konstverket “The Gold Room – an answer to Jorge Borges’ Text The Scandinavian Destiny,” 2016.

Esters verk i Guldrummet är det enda verk jag började gråta av. Vi hann inte se så mycket igår, så ska sätta mig där själv och titta. Det är en film där hon undersöker historier och värden i ting. Dessutom är det tavlor längs väggarna och “ting” utställda.

3.

Konstnären som gjort verket i Barockhallen var inte med, så det passerade vi. Det är en filmdokumentation på 26 min och 30 sekunder av ett experimentkonstverk från 2007 av Artur Žmijewski och verket heter Oni/Them (De). Jag har sett den på en dator med pedagoggruppen och det är inte en “feelgoodfilm”… 

4.

I rummet Vem berättar din historia, i utställningen Forntider 2, visas konstären Susan Meiselas fotokonstverk “Meditations”,  1982.

Följ tre linjer av bilder längs väggarna med hennes bilder från revolutionen i Nicaragua 1978-1979.

Konstverket består av flera typer av bilder med utgångspunkt i de foton hon tagit och som sedan fått egna liv. Det handlar om människorna som finns i fotografierna och fotona/bilderna som fortsätter att leva i olika bildsammanhang. Hon undersöker valen av bilder. Hur vi gör val?  

Jag väljer ju också foton här i bloggen, -vad jag vill visa. Jag försöker fota snabbt men ändå med val redan i fotoögonblicket. Vill helst inte klippa bilderna utan ha dem som de är. Men ja, jag väljer också och frågorna blir då “Hur och varför väljer jag?” eller “Vad ser du när du tittar på bilderna i bloggen?”…

En reflektion.

Elisabetrelikvariets många liv. Museets föremål med Nr 1.

Vi gjorde även ett stopp i museets egen utställningsdel “En reflektion”. Jag har inte varit med och jobbat med utställningen, så jag har inte sett den. Återkommer om innehållet 🙂 Men det hade varit kul med ett kranium i agatskålen – en Elisabetkopia ?

5.

I rummet efter, Klockrummet, visas två filmer av konstverket “The Bell” av Hiwa k, 2014/15. Konstären var inte på plats. Vi såg den här filmen för några dagar sedan och jag är om inte annat helt fascinerad av hantverket att gjuta en så stor klocka! Sen att filmens klocka är gjuten av det som visas i den andra filmen som samlats på en skrot i Irak, dvs. bitar av skrotmetaller från vapen, är ytterligare ett av lagren. Ett lager till är symbolerna som får pryda klockan. Förstörda kulturarv som får bli symboler för hela historiens förstörelse av tidigare männikors liv, religion och minnen. 

Vidare mot Gotiska hallen. 

6.

Konstnären James Webb berättade innan vi gick in och lyssnade.

Innan vi gick in i Gotiska hallen fick vi en introduktion till konstverket av konstären James Webb. Det är hans 9e version av konstverket som gjorts i samarbete med museet. 

Konstären James Webb’s konstverk “Prayer”, 2016.

De har hittat och spelat in 200 böner från ca 40 olika religiösa grupper i Stockholm. 200 stycken som du kan lyssna på! Det blir tillsammans en avantgardistisk bön.

“Ge dem din respekt, lyssna på dem, även om du inte förstår.”

Alla som är med, med sina böner, är uppskrivna på en lista i utställning.

7.

Konstnären Meriç Algün Ringborg med verket “The Mutual letter”.

Meriç kommer från Turkiet och är nu gift med en svensk man. Hon började leta efter de gemensamma orden för Sverige och Turkiet. Så ta ett bokhäfte och läs eller sitt ned i Landskyrkan och lyssna på dem när de säger samma ord på varsitt språk. Kanske är den gemensamma nämnaren för några av orden från 1700-talet och svenskarnas vistelse i det Osmanska riket…

Och ja, den blå färgen hade hon valt för dess symbolik på olika sätt, bland annat får den stå för den byråkratiska färgen. 

8.

Ett till filmkonstverk är av Jananne Al-Ani och heter “Shadow Sites”, från 2010. Hon var inte på plats men i filmen flyger vi över Jordanien och i det nutida landskapet ses även spåren av romerska lämningar. Krigsflygningar blir arkeologisk metod, blir konst. 

9.

Det 9e verket är Dušica Dražić, “10 Tons of Dust” eller 10 ton jord, 2016.

Museet har ute i Tumba 10 ton med jordprover som tagits vid olika utgrävningar genom åren. 10 ton! När vi såg verket först så fanns det inga texter. Det kändes hopplöst att det bara skulle ligga jord i olika färger i montrarna. Jag ville ju veta direkt var de tagits och i vilken miljö de funnits. Det kändes olustigt om informationen inte fanns kvar. Men den fanns ju såklart ?

Proverna som valts ut är från hela landet, alla tidsperioder och från olika kontexter, dvs. hus, verkstäder, stall, gravar mm. Museets antikvarie Inga Ullén har gått igenom alla proverna som valts ut och beskriver var de kommer ifrån. Hon hade kunnat skriva ännu mer, men det fanns det inte tid till. Det är fantastiskt roligt, tycker jag, med dessa jordprover! Att det inte är föremål från platserna som ställs ut, utan jord från platserna. Jag har ju själv tagit jordprover bland annat på Birka och vet hur mycket information det kan finnas i jorden – tex fosfater, snäckor, fröer, järnloppor från smide… Tänker även på hur människor navigerade förr genom att ta upp prover från havsbotten, så de skulle veta var de var. 

De utställda jordproverna har i flera fall inte analyserats ännu, men kanske blir det något forskningsprojekt nu. Inga Ullén har verkligen gjort ett fantastiskt jobb.  

Konstnären Dušica Dražić och filmkonstverket “10 Tons of Dust”, 2016.

Konstnärinnan har filmat jorden så det blir små ökenlandskap. Hon har funderat över vad “jord” symboliserar med uttryck som “Att kyssa jorden”,”Av jord är du kommen…” samt kring nationsgränser och markägande. 

10.

Det sista verket på vår rundtur var Minna Henrikssons verk “Unfolding Nordic Race Science”, 2016, som även det gjorts i samarbete med museipersonal, forskningsansvarige Fredrik Svanberg. 

Konstnären, i rött, Minna Henriksson och verket “Unfolding Nordic Race Science”, 2016.

Även museet är med i denna “mindmapping” av relationerna mellan olika institutioner, människor och finansiärer som sysslat med rasbiologi framförallt i Sverige. 
Jag frågade, under frågestunden, om hon ser någon likhet, eller tänkt på likheter, med dagens DNA-forskning och genmapping av förhistoriska, historiska och nutida människor, men hon menade att hon studerat det som skedde då, historien om rasforskningen från 1850-talet till 1945. Till konstverket är även flera föremål inlånade. 

Intressant är att tv tävlingsprogrammet “Allt för Sverige” tog upp sveriges rasforskningshistoria  i det senaste avsnittet. 

Hoppas att ni får lite vägledning genom det här 🙂 Annars går det en gul linje i golvet som ni kan följa ?

Invigning i Barockhallen men det var även fullt i Entréhallen.

Till invigningen kom hundratals människor och vår överintendent Maria Jansén höll tal och nämnde bland annat museipedagogernas viktiga arbete som förmedlare av historia ? Curatorn, utställningsproducenten, Helen Pousette Larsson tackade därefter alla inblandade i utställningsprojektet. 

Kram

Lästips:

http://historiska.se/history-unfolds/ här

Twitter #historyunfolds

Visning om monster & helgon igårkväll

Ibland klär jag ju ut mig på jobbet. Igår till katolik eller rättare sagt till Heliga Birgitta. Måste bara skaffa en guldmantel med blått foder… Huvudduken fick jag inte att funka så bra till första visningen, men till andra gick det bättre. 

Det var en kväll om Monster med Bo Erikssons som höll föredrag om sin nya bok Monster. 

Senmedeltida altarskåp med Kristus i dödsriket. Kristus står på en grön djävul.

Anna och jag  letade “monster” i Gotiska hallen innan och vi hittade den här gröna sötingen. 

Olof och hans hedniske bror Harald.

De här två finns lite överallt ?

Favvomonster.

Berättade sagan med min lilla favvodrake. 

Gotiska hallen är magisk på senkvällen i mörkret. 

Kram