Etikettarkiv: krigare

En vandring i Hjalmar Stolpes fotspår – och lite tankar kring grav bj 581

Idag har jag guidat Adelsö hembygdslag på Björkö. Vi fick fantastiskt väder och jag fick veta att Gert och Cilla flyttat korna för att jag inte skulle bli rädd ute i Hemlanden <3 

Arkeologikongressens utflykt till Björkö 1874 och Stolpe står på en sten vid Stadsvallen och håller tal. Bild ur Kungen av Birka av Bo G Eriksson.

På teckningarna syns några av Stolpes schakt i Svarta jorden. Stolpe kom till Björkö den 3 oktober 1871 första gången och han återkom under 10 års tid och grävde både i Svarta jorden, där staden en gång låg, och i över 1100 gravar. 

En magisk plats som tar tag i vissa personer som sedan återvänder gång på gång, inklusive mig. 

Norra sidan om vägen påväg upp till Stadsvallen och terasserna där. 

Tänk om jag fått gå här på vikingatiden och titta. Handla något, äta något gott, knackat på en dörr och blivit insläppt… Eller så hade jag varit träl och fixat med något jag kanske inte ville och drömde mig bort till ett liv i frihet… Kanske ville jag vara en krigare till häst.

Jag har sytt en ny klänning i ylle och sytt på sidenremsor på den och den premiäranvändes idag 🙂 Ska visa det senare. Jag trivdes i den och blev lagom varm sedan jag tagit av mig kappan. 

Qviberg som bokat visningen ville ta kort på mig där Stolpe stått 1874, som syns på teckningen ovan, och där han senare stod, för återskapning av teckningen, på fotot från 1895 års utflykt till Björkö. Så jag håller i det enda fotot (en kopia) som finns på Stolpe på Björkö! 

Vi gick genom Hemlanden till husterassen vid Korshamn och det var så vackert! 

Undrar om den här är utgrävd?

Jag hade tänkt låta bli, men skriver lite ändå om bj 581 – ”The Birka Viking Warrior!” 🙂 Eller som jag känner den – ”En av Birkas vapengravar med hästar”. Jag har skrivit om den tidigare, men då om mössan:

Det har varit mycket i media nu om en grav på Björkö, bj 581, och det är den finaste vapengraven som Stolpe tecknade på sitt rutpapper, med två hästar och en person liggandes på sidan, men som möjligen suttit upp i graven innan personen ramlade omkull på höger sida. 

Med ”finaste” menar jag att den är så fin som gravplan, med personen som syns liggande och hur föremålen är placerade i graven tillsammans med de två hästarna på hyllan vid fötterna. En del gravar är ”fula” rent bildmässigt och många saknar skelett eller är bara tråkiga. Så bilden av ”den riktiga krigarvikingen” är det som den här graven väckt hos forskare och i böcker om vikingatiden. 

Nu har skelettet hamnat i nyheterna för att det är ett kvinnoskelett och inte ett mansskelett. Redan 1970 såg en Berit (senare Sigvallius) att det var en kvinna. Även tidigare är omskrivet av Greta Arwidsson i Birka II :3, men jag kan inte läsa tyska så bra så har bett om hjälp. /Det låg alltså möjligen två skelett i lådan, det står lite otydligt – ett manligt och ett kvinnligt – men Greta Arwidsson menar att det inte kan ha varit två skelett i graven eftersom Stolpe bara ritat ett på gravplanen. Tack Christopher, för hjälp översättningen! Återkommer om det här/. Det kan ha trott att det var fel skelett för att de förväntade sig ett manligt skelett.  

Nu undrar jag ju om det finns ett skelett till med texten bj 581 på? Det har alltså varit lite oklarheter  med skeletten och även andra gravar har rörts om bland skeletten. Kanske låg det två skelett i graven, både en man och en kvinna? Men alla benen som analyserats har i varje fall skrivet ”bj 581” på sig och hela kotpelaren är bevarad så som på Stolpes teckning. 

Den första skissen av graven. Stolpes teckning, Birkaportalen.

Nu letade jag i Stolpes grävdagböcker lite snabbt och hittade de här sidorna.

Betyder det här ”Ofullbordad”?

En häst sen… inte så mycket mer. Men han skrev om den i sin rapport om grävåret 1878. Graven är 6 fot djup hade två hästar på en avsats och personen – ett manligt skelett, skriver Stolpe, låg i en träkammare med ett gigantiskt stenblock i som behövde sprängas bort. I graven låg massor av saker som två sköldbucklor, en vapenkniv, en yxa, ett spjut, ett svärd, ett bronsfat med ett mindre järnspjut i med silverdekor på holken, ett till spjut, ett bryne, en kniv, en mängd pilar, 27 spelbrickor, tre tärningar, delar av ett bettsel, 2 stigbyglar, järnbeslag (till seldon eller sadel tror Stolpe), en ”hästkam”, ett ringspänne, en mösstopp av silver och några andra silverstickerier invid huvudet. Det finns tyg kvar i silvertoppen.

Efter 1877 års grävning, året innan alltså, rapporterar han att ”mer än ett lik träffades visserligen flera gånger i samma grav (det här har inte med bj 581 att göra), men deras läge visade oförtrytbart, att det ena var av yngre datum än det andra.” Sen nämner han att endast en grav har en man och kvinna begravda bredvid varandra och jag tror han menar bj 644 och intressant är att den innehåller en nästan likadan silvertopp till mössa. (OBS! Han har inte grävt alla gravar ännu). 

Kanske Ann-Sofie Gräslund vet vilka gravar det rör sig om. Måste kolla upp det.

Stolpe tänker vidare att 10 kammargravar med kvinnor alltså är sekundärbegravningar efter att graven grävts för en man. Jag tror mig veta att bj 660 är en sådan grav, då det ligger en skalle och vapen i ena hörnet av graven. Jag tror det inte är nödvändigt att det är så. Kanske skelettet i hörnan är en man (?) som inte kunnat fraktas hem hel efter att ha dött långt borta. Men vilka är de andra gravarna? Och jag skulle verkligen vilja veta hur det såg ut när han grävde. 

Det jag också tänker på är den märkliga dubbelgraven bj 632. Grav bj 632 är en grav för en rik kvinna bland annat med ett fantastiskt halsband med bl.a. bergkristaller och karneoler och ett bysantinskt silvermynt. I hennes fall så har det följt med en kvinna i graven som ligger på sniskan och som Stolpe tänker är en kvinna som blivit instängd i graven och som krupit runt därinne tills hon dött(!), vilket Bo G Eriksson har med i Kungen av Birka (jag fick låna boken så har inte sidnumret). Men denna extra kvinna fick först ett eget gravnummer, bj 516.  

Kan det vara så att han senare struntade i att rita in några kvinnor som han inte tyckte hörde till huvudbegravningen? Jag vet att jag inte kan inte lösa det här nu, i bloggen, men tankarna snurrar runt i huvudet och jag vill tydliggöra att jag inte har något emot att det ligger en kvinna (en både ostelogiskt-och dna-bestämd kvinna) i en vapengrav – jag tänker däremot inte på henne som ”kvinnlig”, eftersom traditionella kvinnoföremål saknas, utan som att hon har en socialt manlig roll i det här fallet. Förmodligen var hon en högt rankad krigare och strateg som bästa Charlotte skriver. Det finns alltid även flera möjligheter och tolkningar och kanske var hon en sköldmö som dog innan hon hann gifta sig, som enda dottern som son som Carol Clover skrivit om, eller så ville hon kanske bli krigare i nästa liv eller var änka i mansroll som Torun svarat i Svt-artikeln – vem vet… Det finns många möjligheter 🙂 och ja, det frustrerande att det inte går att veta hur det en gång var på vikingatiden och hur det såg ut när Stolpe grävde och vad som hänt under alla flyttar av föremål!

Jag hoppas, och tror, i allafall att det är rätt skelett de ananlyserat och ser fram emot vad de mer kommer att skriva om. Björkö är alltid ett äventyr på sitt vis, men idag var det en stor kontrast mellan guideturens vackra, lugna sensommarupplevelse och den digitala och mediala storm som pågår om denna ö, som Stolpe började gräva på för 146 år sedan och knappt kunde sluta. 

Kram

Lästips:

Bo G Eriksson, 2015. Kungen av Birka. Hjalmar Stolpe- arkeolog och etnograf.

Charlotte Hedenstierna-Jonson mfl, 2017. A female viking warrior confirmed by geomics. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/ajpa.23308/full här. Läs även Supplementary texten längst ned.
Holger Arbman 1943. Birka I, Die Gräber.

Anna Kellström, 2013. People in Transition. Life in the Mälaren Vally from an Osteological Perspective. I: Shetland and the Viking World. Papers from the proceedings of the 17th Viking congress 2013, s. 197-202. https://www.researchgate.net/publication/312474924_People_in_Transition_Life_in_the_Malaren_Valley_from_an_Osteological_Perspective. Här.

Hjalmar Stolpe, Rapporter, I, Björn Ambrosiani, 1992. Investigations in the Black Earth, Birka Studies vol 1, s. 91-127. S. 124; 120.

Stolpes grävdagböcker, Birkaportalen. http://historiska.se/birka/digitala-resurser/arkivmaterial/hjalmar-stolpes-gravdagbocker/ här

Carol J. Clover, 1986. Maiden Wartiors and Other Sons. In: The Journal of English and Germanic Philology. Vol. 85, s. 35-49. Här.

Svt, Ny forskning: Främsta vikingakrigaren var kvinna, 2017. https://www.google.se/amp/s/amp.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna#ampshare=http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/framsta-vikingakrigaren-var-kvinna.

Norse and viking rambelings, Lets debate female viking warriors yet again, 20170909Blogginlägg av Judith Jesch om artikeln om bj 581. http://norseandviking.blogspot.se/2017/09/lets-debate-female-viking-warriors-yet.html?m=1 här.

Fedir Androschchuck,  201709__. Female Viking Revised. Kommentar till forskningen om nj 581.https://www.academia.edu/34564381/FEMALE_VIKING_REVISED här.

Aardvarchaeology, A female viking warrior interred at Birka, 20170912. Blogginlägg av Martin Rundqbist. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2017/09/12/a-female-viking-warrior-interred-at-birka/ här.
Greta Arwidsson, 1989. Knochenfunde, I: Birka II:3, s 144.

Jag fyller på med inlägg:

Archaeodeath, blogginlägg om själva mediastormen 🙂 https://howardwilliamsblog.wordpress.com/2017/09/14/viking-warrior-women-an-archaeodeath-response-part-1/ här.

Arstechnica, Annalee Newitz, 20170914. New evidence och viking women might not be whst it seems. https://arstechnica.com/science/2017/09/have-we-finally-found-hard-evidence-for-viking-warrior-women/ här.

Tingsplatser och domar

För 31 år sedan var jag på en bar i London som hette ”Dingwalls”. Tror den låg i Camden 🙂 Ett tag senare fattade jag att det är samma sorts namn som det isländska Thingvellir – Islands viktigaste tingsplats! En tingsplats är en mötesplats under vikingatid och medeltid där fria människor var med och bestämde i samhället och beslutade om lagar och straff eller olika viktiga gemensamma beslut. Ordet lever kvar idag i tex. ”Landsting” och ”Tingsrätten” och vi har i Norden kvar lagliga rötter som inte har sitt ursprung i den romerska rätten. 

För många år sedan guidade jag en grupp som kommit till Björkö/Birka med Islands dåvarande talman. Jag var jättenervös, för det var mycket ståhej runt det hela, men jag fick en fin bok som tack.

I en handskrift från 1130, Íslendinabók, berättas det om när Alltinget grundades på Thingvellir, Tingvalla, år 930 och det är idag den äldsta riksdagen i världen som fortfarande är igång! De som flyttade till Island hade i och för med sig den germanska tingstraditionen, så innan Alltingets grundande höll de ting runt om på Islands, i häraderna där tingsmännen följde en Gode, men när landet växte så behövdes det ett övergripande ”Allting”. Efter ett tag blev det blodiga stridigheter mellan familjer om lagar och annat så år 1262 blev Norges kung även kung över Island. 

Arkils tingsplats i Vallentuna. Foto: I. Berig, creative commons, Wikipedia.

Tingsplatsen i Gulde, Sleshwig-Holstein. Foto. Creative commons, Wikipedia.

Det finns massor av tingsplatser i Sverige. Gotlands motsvarighet till Alltinget samlades tex. i Roma, där Roma kloster sedan byggdes. Andra ortnamn är tex. Tingstädeträsk på Gotland eller Tingstaden på Färingsö Mälaröarna. Fornlämningar som kopplats till tingsplatser är även bl.a. sk. ”domarringar”. 

Anunds hög. Foto: Linda Wåhlander.

Även områden vid högar verkar ha fungerat som tingplatser, sk. ”tingshögar” och en som nämns i källor på 1300-talet är Anunds hög utanför Västerås. Det har nyligen gjorts arkeologiska undersökningar på platsen.

Även i den gamla Poetiska Eddan finns lite om tinget 🙂 I Havamal 61 står det: 

Till tings må man rida tvagen och mätt, om man ock ej är alltför välklädd; för skor och byxor skall man ej skämmas, ej heller för sin häst.

Det vill säga hur fula och slitna kläder du än har på dig och hur gammal eller sliten häst du än har, så är du fri och får vara med och bestämma på tinget, men ren och mätt är bra att vara när du ska dit! 

I den långa forskningshistorien har det mest skrivits om män och tinget, men de forskare som läst förstahandskällorna har även läst om jordägande (odal) kvinnor som var med  och var fullvärdiga deltagare vid tinget. Fem grupper av kvinnor som var med vid tinget var: 1. änkor, 2. ringkvinnor (ogifta utan nära manliga släktingar), 3. kvinnor i luven på andra kvinnor, 4. kvinnor som hade hand om ett hushåll om tex. mannen inte kunde komma samt 5. kvinnor som deltog som agerande vittnen under tingsförhandlingarna på samma vis som männen. 

Att vara vittne gällde, i Frostatinglagen, vid något så viktigt som mord gällde även manliga och kvinnliga trälar samt barn över åtta år. 

En ”vall” att träffas på – på gården på Historiska har vi Arkils-tingstad rekonstruerad med runstenar och allt. 

En dag 2013 hade vi stridsuppvisning i rekonstruktionen, under Vikingasommar 🙂 Det var kul och mycket uppskattat!

Så här kan vikingakrigare ha sett ut.

Max och Fredrik slåss till döds…

Fast på låtsas <3 

Det gick bra. Sämre gick det nog för en del som blev dömda på tinget. Ibland kunde de bli fredlösa och bli av med sina ägodelar och mark – det var det som hände med platsen där Thingvellir blev till, dvs. han som ägde området blev av med sin mark och då kunde den användas som gemensam tingsplats… På 1200-talet inrättade Birger Jarl ”tingsfrid”, brott som begicks, då fick strängare straff än vanligt. 

Lästips:

Arkils tingsplats i Vallentuna: 

Stockholms länsmuseum http://old.stockholmslansmuseum.se/upptack_lanet/arkils-tingstad/ här.

Wikipedia https://en.m.wikipedia.org/wiki/Arkils_tingstad här.

Thingvellir på Island http://www.thingvellir.is/english.aspx här.

Allting https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Allting här.

Sanmark, A. 2014. Women at the Thing, I: Vikingatidens kvinnor. Coleman, N. &Nanna Løkka. Red.

Avhandling om rättsplatser i Skåne för den som vill fördjupa sig: Svennson, O. 2015. Nämnda ting men glömda. Här

Havamal 61. Den Poetiska Eddan. I översättning av Björn Collinder. 

Wildte, F. 1926. Tingsplatserna i Sverige under förhistorisk tid och medeltid. Fornvännen. Här

Sanmark, A. & Semple, S. 2008. Tingsplatser i det vikingatida och medeltida Sverige. I: Populärarkeologi 2.