Etikettarkiv: Medelhavsmuseet

Syrienutställningen på Medelhavsmuseet

Var på Medelhavsmuseet igår.

Inspirerade av konstverket ”The Gold Room” av Ester Shalev-Gertz har Medelhavsmuseet nu gjort en utställning om Syrien som är en blandning av Syriens historia sedan stenåldern, arkeologiska föremål och dagens nya svenskar som flytt(at) hit till Sverige. 

Jag fick min önskan uppfylld efter ett möte om den kommande utställningen – att få en karta och mycket information om Syriens historia, så att vi kan lära känna alla de människor som nyligen flyttat hit och deras historia – och det blev en fantastisk karta med tidslinje och mycket bättre än jag kunna tänka mig. 

Tidslinjen ligger även digitalt på museets hemsida, se länk nedan.

Sedan jag skrev om Palmyra senast så har området blivit befriat och trots skadorna så känns det ändå fantastiskt att det inte blev jämnat med marken. I utställningen kan ni lyssna på en arkeolog som går runt och visar vad som är borta och vad som skulle kunna återställas. 

Det är så fint med de spegelvända texterna på arabiska och svenska.

Medelhavsmuseet har inte mängder med föremål från det forntida Syrien, men det är ändå otroligt fina och intressanta saker och små saker att titta på 🙂

Keramik från Raqqa – som blev en viktig stad under 700-talet ungefär samtidigt som vikingatiden startar här. 

Arkeologimysterium…är de fortida handgranater, vinflaskor eller oljebehållare för badhuset? Kom med förslag. Hur de än ligger så rinner inte innehållet ut i alla fall 🙂 

Omkring 50 fvt lärde sig folk i Levanten att blåsa glas. Jag har trott att det var romarna som uppfann det omkring 100 evt så nu måste jag läsa på mer.

Naturväsen från 300-talet evt när Syrien var en romersk provins.

Liten kyrkfågel från 400-talet.

Rummet med berättelser om föremålen som syrierna valt att ta med sig på flykt. Fast jag fastnade för historien om en ung kvinnas örhängen som hon valt att inte ta med för att hon var rädd att hon skulle bli av med dem. Men nu är de här och jag tänker på alla örhängen som jag har och de jag köpte precis innan i museishoppen. 

Örhängena var minnen från hennes mamma och hemnes pappa, hennes bröllop och en lycklig tid med fester och kärlek. Vad skulle mitt föremål vara om jag måste fly? Vad skulle jag ta med mig bland allt jag har? Vad skulle jag minnas som blev kvar? I döden får vi inte med oss någonting, men jag har ju saker till och med från min gammelmormor! Innan henne finns ingenting. 

I den här delen skulle vi ha fått en ny skaparverkstad för våra helgaktiviteter, men det blev inte så. Här hängde nu istället vackra och kärleksfulla meddelanden från de som varit och sett utställningen.

Det ges dagliga introduktioner till utställningen klockan 15, se även museets kalendarium för olika programpunkter. 

Kram

Lästips:

Syriens tidslinje på Medelhavsmuseet: https://www.varldskulturmuseerna.se/syrien/ här.

Om föremålen som är utställda:http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/forntida-berattelser/ här.

Att samla på minnen: http://samlingar.varldskulturmuseerna.se/hur-samlar-man-minnen-bakom-kulisserna-pa-kommande-utstallningen-berattelser-fran-syrien/ här.

Lyssna på berättelser: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/lyssna-pa-berattelserna/ här.

Sagostund bland grekiska gudagåvor

Sagostund på sportlovet i Aija Irini. Foto: Karin Törnros.

Var och hur berättades de grekiska sagorna under antiken? Hur många gånger har de berättats och vilka vägar har de tagit genom världen? 

Jag berättade om Demeter och Kore – om tillkomsten av årstiderna i väntan på våren. Det är mysigt att sitta där inne i mörkret, nästan som i en grotta långt tillbaka i tiden. 

Tack Karin för att du fotade igen 🙂
Kram

Länk

Jobbade på sportlovet igår och idag och fick för mig att fota några favoriter – så nu blir det foton utan så mycket information, bara former <3 

Stenåldersegypten.

Predynastiska krukor från Egypten, varav en med nästan min tatuering.

En egyptisk skapelsemyt med Nut, Geb och Shu. 

Klok som en uggla på grekisk keramik, en så kallad skyfos.

Oljelampor.

En liten lekythos med  hare för Artemis bland kobrorna… 

Anubis från Giza med fint, rött halsband.

Här är Alexander den Store i litet format.

Apollon i ännu mindre format.

Egytisk uppställning.

Arkaiska, grekiska gudinnefiguriner som ser lite ut som fåglar – de är daterade till ca 600-tal från Boiotien i Grekland..

Sekhmet i grönt och den blå skulle kunna vara Anubis eller Duamutef, tack Fredrik. 

Barn med ett finger i munnen. Vet inte vem det föreställer. Bakläxa. Tack Fredrik- det är Harpokrates, son till gudarna Isis och Osiris.

Underbar drapering – hon är en grekisk Tanagrafigurin från Boiotien från århundradena innan vår tideräkning. De förekommer i gravar och helgedomar.

En till tanagra med slöja.

Är hon hellenistisk? Inser att jag kan för lite om de här små figurinerna! 

Ryggstudie.

Cycladisk gudinnefigurin som dateras till ca 2650-2300 före vår tid.

Älskade Hathor med sina koöron.

Fina Bes gånger två.

Och i hörsalen kan du bli fotad, av Unga berättar, som antik person framför pyraniderna, ett grekiskt tempel eller Coloseum imorgon för 40 kronor – du får både ett utskrivet foto och en digital bild.

De flesta föremålen jag fotat står i det öppna magasinet upp där det går att fika, det s.k. Studiogalleriet. Tack Fredrik för hjälpen med namn och info! 

Kram

Faraoner, människor & Pikachu

Har varit två dagar i rad på Medelhavsmuseet. Igår var det skolvisningen ”Medelhavet runt” och i dag var det familjevisningen ”Faraoner och människor i Egypten”. En student från Stockholms universitet, som skriver en uppsats i museipedagogik, var med på båda visningar. När någon följer med för att studera själva visningspedagogiken med metoder, till skillnad från innehållet, så blir det ett tillfälle att faktiskt tänka själv på vad det är jag gör när jag visar, själva ”huret” – fast efteråt förståss 😉

Tack för fotot Karin Törnros!

Det var runt 45 personer med på familjevisningen idag, varav runt 20 var barn. Barnen var jättefina på båda visningarna 🙂 Första guideturen med Pikachu också ?

Pikachu sötis!

Hade plattan med mig idag och det är bättre med ett skal som sitter fast, än det med magnet jag har på Historiska. Känner mig mycket tryggare med min egen. På skolvisningen igår hade jag mina laminerade bilder, men jag har inte alla dom i plattan. Med laminerade bilder är det lättare att spontant sätta ihop visningar, men med den lysande skärmen blir det tydligare även där det inte finns lampor, samt att det går att zooma.

Kom i alla fall på hur jag skulle läsa ut Taperts ålder på stora sarkofagen! Jag visste att hon blev 70 år, 4 månader och 14 dagar 🙂 (Tack Fredrik) men inte var exakt det stod. Här nu illustrerat i färg, som jag gjorde lite snabbt innan visningen. Det upp-och-nedvända u:et är 10. 

Underbart att se Sesostris komma till liv! Även om han hade lite problem med bakterier i öronen… 

Även underbart att lyssna på Lova när hon funderade över hur hon skulle rita det hon sett i utställningen! Det här är Osiris domstol!

Kram ?

En skärva blåvitt porslin

För några år sedan, när Allan var liten och vi var i Arambol, Goa, så samlade Allan och jag fina stenar, snäckor och andra små saker 🙂 Det är alltid kul. Häromdagen hittade jag samlingen med stenar och även en porslinsbit som vi hittade – en del av ett blåvitt porslinsföremål. Jag har ibland funderat över var den tog vägen sedan vi kom hem, men nu städade mamma köket pga ombygge och då dök den upp! 
Indien var en av vägarna för kinesiskt, och även mongoliskt Yuan, blåvitt porlin att nå det Osmanska riket och Medelhavsområdet. För några år sedan visade jag utställningen Blåvitt på Medelhavsmuseet och det är en av de roligaste, tillfälliga utställningar jag visat och jag pluggade massor innan. Vi fick se utställningen första gången under vernissagen, så jag var tvungen att plugga med hjälp av ett utkast av utställningskatalogen och olika artiklar. 

Jag har en hel pärm med material bara för en utställning från 2008 om framförallt Yuandynastinporslin, från mongolernas styre i Kina. Den kalebassformade krukan på framsidan av katalogen är bara den värd 500 miljoner kronor! Det är det dyraste föremål jag någonsin visat! 

Det blir de bästa sortens visningar, när vi får underlag och nästan fria händer 🙂 Jag saknar flera av Medelhavsmuseets tillfälliga utställningar. 

Till och med den blå färgen var spännande och jag undrar vad innehållet i min lilla skärva skulle berätta om dess ålder och ursprung? Den ser ut att vara från en liten kopp och förmodligen är den inte så gammal, men det är i varje fall underglasyrblått! Skulle den kobolt blå färgen, kallad samarrablå färgen från Yuan och tidig Ming, ha högt järninnehåll och låg mangan så kan den vara äldre än 1426! Efter 1425 är det Sumatrablå färg i Mingporslinet. 

Mandarinänder – lever alltid parvis och är sinnebilden för ett gott äktenskap! Porslinet var fullt av rolig symbolik! 

De konstiga löven med en lång spets är en av de saker som visar att den här tallriken är från Yuanperioden. 

Något intressant jag hittade var att för ”Pa-hsien” – de åtta odödliga inom taoismen, så är kalebassen en av deras symboler! Den blåvita kalebassen har åtta paneler och porslinet hör till Topkapipalatser i Istanbul. Skulle gärna vilja åka dit någon gång. 

En av de åtta odödliga är Li-t’ien-kuai, som levde under Yuan dynastin och sägs ha fått instruktioner av självaste Lao Tzu. Li Thei-kuai hade magiska krafter och bar med en kalebass (the gourd) och som han bar med sig och som innehöll en medicin som kunde återuppväcka de döda.  Han använder en järnkrycka, för hans kropp ska av misstag ha bränts till aska medan hans själ befann sig på vandring och han besökte sin mästare Lao Tsu. Efter det ska han ha återfötts i en halt tiggares kropp och blev då en av de åtta odödliga. Hans attribut i konsten är en kalebass ur vilken en fladdermus flyger upp och är tänkt att jaga bort onda andar.

Även lotusen är en följeslagare av de åtta odödliga. 

Men varför blått? Mongolerna valde färgerna – den blåvita – som nu kopplas så tydligt till kinesiskt porslin. Mongolerna ville ha stort porslin och äta som i Främre orienten 🙂 Den blå färgen tycker kineserna egentligen inte om (?) och de målar ofta demoner blå i ansiktet. Men mongolernas heliga färg är blå och de hade (har?) en högsta gud i Tengri, himlen! Även bl.a. turkiska folk hade Tengri som gud innan islam. 

Gengis Khan ska ha styrt med orden ”by the will of Eternal Blue Heaven”…

I Skaparverkstaden på museet så fick barnen tillverka blåvitt porslin i miniatyr 🙂 Jag vet att jag gjorde en liten kalebass, men jag kan inte hitta den i min låda med museipyssel! Har nu (oftast) slutat ta med mig saker hem 🙂 

Kul att minnas lite av det jag gjort bara av att hitta en lite skärva blåvitt porslin.

Lite kuriosa och mer till min CV… Under invigningen fick jag hjälpa till att vakta Drottningen under tiden hon tittade färdigt på utställningen 🙂 Så en museipedagog kan ha alla möjliga jobb…

Kram

Lästips: 

Utställningskatalogen BlåVitt, Medelhavsmuseet. http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/utstallningsarkiv/blavitt/

Artikel ovan om den blå färgen. 

Biedermanns Symbollexikon.

Christie, A. 1968. Chinese Mythology. 

A dictionary of Chinese symbols, 1986. 

Jag fick även en text av Regina Krahl om kinesisk keramik under sen Yan och tidig Ming-dynasti. 

Yetts, P. W. 1916. The eight immortals. The journal of the Royal Asiatic Society. 

Cooper, J.C.. Symboler. 

Tengri, Wikipedia. 

Lite mer om de åtta odödliga i Myths and ledgends of China här.

Antikens ansikte

image

Mykenska krukor ungefär från tiden för det Trojanska kriget. Små människofigurer från bronsåldern är ute och åker båt 🙂 De är alltså över 3000 år gamla.

image

Hade en antikenvisning på Medelhavsmuseet idag och gruppen var lite ovana skolelever i åk 7-9. De hade bild som tema och visningen skulle handla om ”Antikens ansikten” 🙂 Här ser ni Alexander den Store med sitt lite sneda ansikte i kristallglimmrande marmor!

image

Commodus igen 🙂 En favorit! Den romerske kejsaren som blivit porträtterad i filmen Gladiator. Det är annars sällsynt, nu i alla fall, med antika barnprorträtt men romarna tyckte om dem och de visar personligheter lite mer än de grekiska.

Det hade varit roligt om vi kunnat fortsätta med en studiestund och att eleverna fått en liten genomgång av att rita ansikten, en tradition med mått som går tillbaka till antiken, och sedan fått gå ut i utställningarna med ritunderlägg, bra papper och pennor.

image

Boxaren, en romersk kopia av en grekisk vinnare.

De skulle kunnat få välja två väldigt olika ansikten att rita av, tex. ett klassiskt och ett antikt som ser lite annorlunda ut. Undrar hur det såg ut i verkstäderna när antikens skulpturer och krukor med bilder tillverkades, hur de visste att de ville hålla på med konst. De måste väl ha känt sig dragna till det? Eller gick yrket i arv? Firade de när de var färdiga även om det var beställningsjobb?

image

Den grekiske Apollon med sin fina hårknut!

Kram

Tawaret – mammors gudinnan i det antika Egypten

image

Idag berättade jag om den här skönheten! Hon är majestätisk även som liten skulptur. Hon är en havande flodhäst med lejontassar och krokodilsvans och inte en bh i sikte! Ibland har hon även lejonhuvud. Hon är själva födelsens beskyddarinna och skyddsgudinna för havande och ammande kvinnor <3

Den här skulturen är mellan 2700-2300 år gammal och en annan form på hennes namn är Thoeris.

I templen stod de i de speciella födelsehusen, mammisi, för att hjälpa till vid gudabarnets födelse. Vanliga, mänskliga, mammor bar henne i form av små amuletter för att få samma hjälp.

Tawaret, tillsammans med guden Bes, kunde även ristas in på sängstolpar och på nackstöd, de gamla egyptiernas kudde i trä (!), för att beskydda de sovande från ormar och skorpioner och alla nattens faror.

Kram

Lästips:

George, Beate 1995. Egyotens gudar, hemliga i förvandlingar. Stockholm.

Harris, G., 1982. Gudar & Faraoner i den Egyptiska mytologin. Milano.