Etikettarkiv: Medelhavsmuseet

Visdomsord, citat, latin & graffiti

På Medelhavsmuseet går det nu, och fram till 12 juni, att se utställningen ”Visdomsord i marmor och graffiti” som är ett samarbete med Världsmuseet, Unga berättar och Lillholmsskolans elever i åk 8, som jobbat i ämnet SO.

image

”Veni, vidi, vici”, är ett citat och det sa Julius Ceaser när han besegrat kung Pharnakes vid Zela år 47 f.Kr. Det vill säga ”Jag kom, jag såg, jag segrade”, men jag gjorde om det någon gång på skoj, när jag var yngre, till ”Jag kom, jag såg, jag gick” 🙂

Eleverna som jobbat med de latinska citateb har skrivit berättelser om sina tankar om hur de uppfattar dem. Det är en spännande inblick i deras liv och jag det känns att det varit ett värdefullt skolprojekt! Det finns en katalog i utställningen samt filmade intervjuer med eleverna.

image

image

De har jobbat i flera material och det är väldigt inspirerande.

image

Det finns mycket klokt att ta till sig som ”Memento vivere” – ”Kom ihåg att leva! Eller” Memento mori” -”Kom ihåg din dödlighet”! Eller varför inte ”Magnitudo a para origine” – ”Storhet från små begynnelser”. Jag gillar även ”Mater artium necessitas” 😉 eller Ciceros ”Nemo saltas sobrius”

image

Eleverna finns med på bild med nya och gamla landmärken i modellform.

Utställningen ger mig hopp om framtiden – att gammal visdom inte glöms bort! Sen är det alltid välkommet med senare visdomsord också!

Verkstan i helgen var på temat och en pappa som var lektor i grekiska gav oss några grekiska presenter 🙂

image

Logos Ethod Pathos – orden, personen och passionen är grundpelare i retorik!

image

Mm, att känns sig själv är bra!

image

”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Achilleus”.

Kram

Se och läs mer:

Utställningen: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/visdom-i-marmor-och-graffiti/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_latinska_ordspråk_och_talesätt

Toppensida med Latinska citat: http://www.finnake.se/ord/citat.html

Gudomliga ord – Medu netjer

image

Idag i Verkstan på Medelhavsmuseet skrev en tjej med rosa hår ett viktigt meddelande på papyrus. Jag ska inte glömma att leva med sanning i hjärtat och att glädjas över min älskade familj!

Bibeln skrevs också på papyrus en gång. Det finns många gudoliga ord. Men det viktiga är ”ordet”. Det vi säger har betydelse och ord kan glädja människor eller såra dem. Vi måste ”välja våra ord” med visdom även om sanningen ibland också måste uttalas.

image

En av de äldsta inskrifterna med hieroglyfer på en kruka kan ni se på Medelhavsmuseet. Det står ”medu” – ”ord”. ”Medu netjer” betyder gudomliga ord. Orden som uttalas och skapas i samma stund. Egyptens gudomliga par Thoth och Maat som älskar varandra – Visdom (Herre över det heliga ordet) och Sanning i gudomlig form.

image

Flickan färglade orden med silver och det blev vackert!

Kan även stavas ”medu netcher” eller ”medu neter”.

Kram

Gudar och barn på Medelhavsmuseet

image

Horus, Thot & Sekhmeth – tre egyptiska gudar.

Det blev mer om de egyptiska gudarna idag och jag är tacksam över att få ha ett så fint jobb emellanåt. Vi pratade om gudar, om själarna och om hur vi ska vara i livet för att vara bra och ha balans.

I Verkstan är det alltid kreativt och det är underbart att få vara med om barns skapande! Det är min bästa stund på jobbet – att komma nära hur barnen tänker och hjälpa dem när de behöver lista ut något 🙂

Idag var det två pojkar som inte var så försigkomna från början, men de skapade båda två, en i lera och den andra målade en trädolk. Temat är ju ”Bronsdolken”, Michelle Pavers böcker. Pojken med bronsdolken visade den sedan för mig och han hade målat hieroglyfer på den, efter att ha torkat guldfärgen ordentligt, och han frågade om jag kunde läsa vad det stod. Jag kan inte hieroglyfer utantill så jag frågade om han skrivit sitt namn, vilket många göra, men det hade han inte – han hade skrivit ”Familj” på ena sidan och på andra sidan ”Hem” och så hade han ritat dit ett hus.

Jag fick en klump i halsen och jag tänker på alla de barn som inte har ett hem. Jag hoppas de får ett permanemt hem någon gång i livet och jag är tacksam för alla som kan ta emot andras barn när deras föräldrar inte kan ta hand om dem.

Och jag hoppas att det finns gudar, inte bara en, utan många gudar som tar hand om oss alla – för vi, djuren och jorden behöver det nu.

Kram

Medelhavsmuseet på höstlovet – flodhästar…

image
Paletten finns på Medelhavsmuseet och är mellan 6000 och 5500 år gammal!

Idag blev det prat om onda och goda sidor av saker. Här en flodhästjakt i det riktigt gamla Egypten – världens äldsta avbildningen! Manliga flodhästen var kopplad till det onda och kaos – så en flodhästjakt symboliserar att jaga bort det onda, ibland en form av guden Seth, då Horus jagar den.

image

image

Här två senare flodhästjakter från nätet.

Den kvinnliga flodhästen, iof med krokodilrumpa, var istället Taweret – gudinnan som skyddar gravida samt vid barnafödande. Kvinnor bar Taweretamuletter både under och efter födseln. Gravida kvinnor ser ju lite ut som flodhästar på slutet 😉

image
Foto: www.joanannlansberry.com/fotoart/brklyn/taweret.html som även visar fler bilder på Taweret.

image Finns på Medelhavsmuseet.

Den här lilla krabaten kunde också gömma sig i Nilen förr i tiden – och han fanns även som Krokodilguden Sobek. I boken om Bronsdolken ”Gravens fånge” så är det en del farliga krokodiler med men även den heliga krokodilen från Pa-Sobek som bor i ett tempel.

Förr bar människor i Egypten krokodilamuletter för skydd. Under faraonisk tid kunde den heliga krokodilen som bodde i templets basäng få både örhängen och armband av prästerna. Den matades med bröd, vin och kött och prästerna kunde bara öppna gapet och mata den. När krokodolen i templet dog blev den fint balsamerad och fick en ståtlig begravning. Sobek symboliserade faraos makt samtidigt som Solguden Horus räddar världen när han spjutar kaoskrokodilen. En krokodiljakt symboliserar alltså ordningens seger över kaos! Det är som en föregångare till St: George och Draken.

Kram

http://www.joanannlansberry.com/fotoart/brklyn/taweret.html

Läst gammalt litet häfte om Egyptens djur samt en om Egyptens gudar.

Flodhästjaktpaletten.

Solkungen Sahure och Gamla riket

image

Lämnade ”Avalons dimmor” för arbete på Medelhavsmuseet i stan idag.

image

Sahure var den 2:a farao i den 5 e dynastin, under G:a Riket, i Egypten. Det här är enda kända hela statyn av honom. Sahure ska ha dött 2475 f. Kr. och regerat under ca 12-13 år. Namnet betdyder ”Re är i hans närhet”.

Tänk om vi i Norden hade en skulptur av en härskare med namn från stenåldern! Vad har vi…jo, en liten kam med en älgko och ett ansikte och en bärstenssulptur med ett ansikte… Något äldre och alltid något 🙂

image

Nere vid hans fot sitter namnet (oj, såg inte att det blev suddigt).

image

Jag och Sahure. Han var en av solkungarna som farao och hade sitt pyramidkomplex i Abusir.

image

Så här ser han ut från sidan. Det är guden för provinsen Koptos som står brevid honom.

image

Han ser himla nöjd ut! Huvudduken heter ”nemes” och vi tillverkade sådana i Verkstan idag. Sahure och hans fru fick två söner.

image

Vill besökarna bara prova en så finns det vid klädstationen.

image

Snygg och mäktig!

Här och här kan du läsa mer. Skulpturen är ett byteslån från Metropolitan museum of art för att de ville låna Sesostris. Så passa på om ni vill se honom på nära håll 🙂 Han står på museet till och med januari 2016.

image

Påväg hem igen i solens strålar. Tänker att det är Solguden Re som är glad över att jag pratat om han solkung Sahure idag.

Kram

Palmyra – ett världsarv under hot!

Palmyra, eller Tadmor som ät det lokala namnet på staden och som även användes under antiken. Palmyra är ett grekiskt ord och det är det namnet som användes i de klassiska källorna. Palmyra ligger mitt i Syrien  mellan Medelhavet och Eufrat och hotas av IS. Platsen finns i kilskriftskällor från åtminstone1800 fkr och från 1500 f.Kr. från en plats som heter Mari, men staden blomstrade på 100- och 200-talet e.Kr. i och med karavanhandel.

image

Antikvetaren, och min arbetskamrat, Fredrik Helander visade idag två antika reliefer från Palmyra som finns på Medelhavsmuseet. Emelie och jag fick en förhandsvisning 🙂

image

Ansiktet utfört i kalksten föreställer en präst och är en djup, rund, relief till ett gravmonument. Det är huvudbonaden som visar att det är en präst och i pannan sitter en romersk kejsare. Antagligen var han en präst i Bel-kulten, den viktigaste guden i området. Bel var en fruktbarhetsgud! 1876 köpte Herman Napoleon Almkvist huvudet i Palmyra och det var hans sonson som donerade det till museet. Hermann skrev brev hem från Syrien och det skrevs om hans resa i Svenska tidningar. Att irisen i ögat är markerad men inte pupillen visar att den är äldre än reliefen nedan.

image

Den här gravreliefen i kalksten tillhör Nationalmuseums antiksamling, som de flesta av museets föremål och köptes 1961 på en antikauktion i Schweiz. Palmyra är lite annorlunda från andra karavanstäder för det finns många bevarade inskrifter på språket arameiska på föremålen. Skriften på denna relief är palmyrensk men skriven på arameiska. Den syns på mannens vänstra axel och det står ”Ogeilu” som förmodligen var mannens namn. I handen hållare han möjligen änden av en palmkvist och han bär toga, en romersk dräkt. Palmyra ligger stilmässigt mellan Rom och mellanösterns kultur.

Palmyra fungerade under antiken som en buffertzon mellan romarna och partherna, och senare sassaniderna. När romarriket försvagades under 200-talet tog Drottning Zenobia ett grepp om området och lade 269 e.kr. under sig ett eget, enormt rike på bekostnad av romarriket och det sträckte sig över hela Mindre asien och Norra Egypten. Hon höll det i fyra år tills dess att kejsar Aurelianus besegrade henne och även plundrade Palmyra. Staden återhämtade sig aldrig efter det.Kejsaren tog Drottning Zenobia med sig till Rom och där levde hon i husarrest resten av livet. Visserligen i lyx och med tjänare.

Palmyra var 400 ha då och 40ha av den gamla staden ligger idag innanför muren och är ett av våra Världsarv.

Precis som Pompeji, men inte lika omtalat, inspirerade Palmyra till klassisimen under på 1700-talet men inga svenska grävningar har gjorts där. 1988 var det en stor utställning på Medelhavsmuseet med inlånade föremål från Palmyra.

Idag vill IS förstöra Världsarvet Palmyra. De har sagt att de inte bryr sig om att förstöra byggnaderna, men de vill förstöra ansiktena…

image

image

Museet skämms ibland över hur föremålen kommit till Sverige – tex. genom köp på auktioner, grävande i andra länder och hemsläpade. Det är inte längre tillåtet! Men det är kluvet när det nu sker det som sker i Syrien, när föremål som dessa kanske kommer att förstöras för all framtid! Människor förstörs också och att förstöra kulturarv är även en mental krigsföring!

Tack Fredrik för en bra genomgång!

Kram

Vad är väl en dag på jobbet med…

image

Isabella the Gladiator! Åh, förlåt!!! Gladiatrix!!! Har visat på temat atleter och gladiatorer idag. Roligt och blodigt! Undrar hur det skulle vara om olympiska idrottare tävlade nakna och om Tv4:as gladiatorer dödade varandra…

image

image

En liten skrämmande gladiator (?) med ett djurhuvud i ena handen och ett människohuvud i den andra…

image

Oljelampa med kämpande gladiatorer i snygga hjälmar.

image

Har gjort en liten olivkrans men den ser mer ut som en tiara 🙂

image

image

Körsvenn 🙂

image

En dolk är bra att ha!

image

Commudus – kejsaren som gillade att vara gladiator… men jag är inte så förtjust i hans sätt att vara gladiator på… Dödade 100 björnar vid ett tillfälle och han gjorde ännu värre saker med människor…

De Olympiska spelen och Gladiatorspelen förbjöds på 300-talet e.Kr. för att de var hedniska!

Kram

Lästips: Fik Meijer, Gladiatorer. Vissa saker önskar jag dock att jag inte läst…

Hematit – eller blodsten – småstenar i forntiden?

Satt och letade efter bronsålder i den gamla danska ridskriften Skalk igår och snubblade över en liten artikel av Henrik Thrane om make up och en röd sten, som en minerolog bestämt som hematit och som förekommer i Norge. Den blev funnen i en bronsåldersgrav i Tobøl, i Danmark. Eftersom det inte fanns någon bild i artikeln (Skalk nr. 1, 1982, baksidan) så har jag lagt in bild från Naturhistoriska på hematit…men den är inte röd…

image

Foto: Naturhistoriska riksmuseet.

Bronsåldersgraven (Skalk 1961:4) var en rik ekkistegrav med dolk, smyckeknappar av brons, guldörring och bärnstenspärlor. I graven låg även en svart pärla av jet, kanske från Brittiska öarna, en bronsnål liknande en nål längre söderifrån samt ett bronshjul, som solsymbol eller liknande hjulen på stridsvagnar i medelhavsområdet. Dessutom låg det alltså i graven en liten röd sten, som var lite glatt/plan på vissa ställen men annars rå.

Han menar att om stenen rivs och blandas med vatten så blir det en fin rödbrun färg som användas som färg – kanske till smink eller ansiktsmålning för män. En likadan sten har även hittats i en järnåldersgård i Vendsyssel (Jørgen Lund, Skalk 1980:1, s 29).

image

Så här ser stenen från Overbygård, i Vendsyssel, ut och Lund skriver att det är såkallad hæmatit och rødjernsten.

Hematit har även följt med i en mansgrav i Skåne och i en mansgrav i Nordtyskland. I Egypten sminkade sig under bronsåldern både män och kvinnor och det finns kulturkontakter och fynd i form av stolar och pärlor under bronsålder. Sminkning för att vara snygg, visa social status eller liknande är möjligt men den kan även ha använts som skydd mot onda andar.

Jag kom att tänka på Egypten. I Egypten är faraoskulpturer ibland målade röda i ansiktet, som Sesostris på Medelhavsmuseet, för att visa att farao skyddar folket mot döden.

image

Min målarblocksteckning av Sesostris 🙂

I Birkas Svarta jorden har det nyligen registrerats flera stenat av hematit, men jag har inte sett dem eller ens någon bild. Undrar just vilken färg de har och var de använts till? Ibland kan nya föremålskategorier dyka upp enbart för att någon fått upp ögonen för dem i fält eller i magasinet. Kanske finns det massor av märkliga stenar som ingen brytt sig om att spara på eller skriva om… En arkeolog på AU berättade härom veckan om sina små stenfynd på en utgrävning och på Cypern i Aija Irini låg det 72 st ( har jag för mig) små, släta ”sjöstenar” på golvet i ett litet rum daterat till bronsålderm på kultplatsen – kanske miniofferstenar till den stora kultstenen som låg på altaret. Det var och är ovanligt att arkeologer sparar stenar som dessa och de är inte med i utställningen på Medelhavsmuseet.

Är det någon fler som hittat underliga stenar i arkeologiska sammanhang?

Kram