Etikettarkiv: natur

Betade tallar

Fick häromveckan lära mig att några tallar som växer på en udde här på Helgö är betade när de var små.

Tallen i bakgrunden.

De är så stora så jag fick även med ett träd som fallit.

Tallarna var små på 1700-talet och då gick det får 🐑 här på Helgö och betade.

Det är med andra ord som att titta tillbaka på 1700-talet.

Kram

Kortisutflykt till Björkö idag – på backsippejakt

Tog en liten kortisutflykt till Birka för att hämta böcker och hälsa på Veronica och hundarna. Det var skönt för Sally och mig att komma iväg hemifrån en stund.

Lilla sötnos
Den magiska ön

Vårbirka! Undrar hur byn över vårens Birka såg ut på 900-talet? Var det mycket rök? Många båtar på fjärden? Hördes livet från ön över till Adelsö?

Sally fick springa lite fritt med Disa och Hilda

Det behövs att få träffa andra människor men det behövs även att Sally får träffa andra hundar. Disa och Hilda är så bra på det 😊

Dansängen nedanför gravfältet Borgshage
Sally, Disa och Hilda
Nagelört, fast den är mycket mindre än en nagel…

Det blommade nagelört överallt! Det är en så söt blomma och så liten, precis som Sally.

Nästan omöjligt att få Sally i skärpa 😂

Sally i Borgshage

Vilken pose – jag är imponerad!

Vi letar efter backsippor
Backsippa på grav

Till slut såg vi några nyvakna backsippor 🌸

Backsippa med humla

Även en humla hade hittat en blomma 🐝

Sally och nagelört

Tack Veronica för idag och tack för mackorna ❤️

Kram

På tur igår kväll med Starke Viking och partypinglorna

Ingen guidetur är likadan men vissa är minnesvärda på olika sätt. Igårkväll var det fantastiskt vackert ute, sådär nästan overkligt.

Fårisarna.

Ibland går tiden så fort också. Det känns att det var längre sedan jag guidade på Björkö. Det finns mycket jag skulle vilja läsa på igen, det som ligger och skvalpar i bakhuvudet och som inte riktigt når fram.

På ”gräddhyllan”
Magisk måne med Jakkin och hans vänner.

Månen var inte helt full men om några dagar så. Tänk att det är samma måne som vikingarna såg. På samma ställe. Undrar om de gick ut ur långhusen längs Stadsvallen och tittade på månen när den var särskilt fin?

Guidetur med häng ?

Det är roligt när guideturerna kan ta lite tid och det blir lite mer som ett samtal på slutet.

Jag vill öva mig på att prata i kameran också…?

Har min andra tillverkade särk på mig. Den har ett helt annorlunda snitt än de jag syr nu, men jag gillar de luftiga ärmarna. Tänker ibland på hur mycket jag lärt mig på den här ön och hur mycket som finns kvar att lära sig.

Kram

Våren – en annan sorts vår än vad någon tänkt sig

Knoppar som brister.

Naturen, vet den vad som händer? Märks det att allt är annorlunda?
Cerisea blåsippor. De växer här varje år bland blåsipporna. Några enstaka annorlunda plantor. Alla är inte lika, tänker vi inte lika och har inte samma syn på saker och ting.

Blåsippor på de gamla järnåldersgravaran.

En otrolig katastrof hände på på järnåldern också. Helgö var med om det. År 536 och några år framöver. Folk dog, gårdar övergavs. Pest nere i Europa. Kanske alla inte ens begravdes. Nödår.

Även lite uppluckrad grav av vildsvinsnos.

Även tussilagona växer på samma ställe som alltid. Det här är en katastrof som naturen för tillfället inte lider av. Det är vi människor som hamnat här av olika anledningar.

Vi är med om ett experiment. En möjlig väg genom denna pandemi. Gör Sverige rätt? Annorlunda och rätt eller är vi fredsskadade och tror att inget kan hända? Vi har tillit. Har vi det? Vi måste hålla ihop. Jag måste hålla ihop.

Snart kommer vi att veta. Eller så vet vi i höst när alla i karantän i andra länder kommer ut igen.

Jag ver bara att jorden kommer fortsätta. Många kommer överleva och jag hoppas att vi för alltid ser på jorden som en. Som en enhet. Inte som länder med murar och stängda gränser, men med mer försiktighet om den här gåvan som vi har. Jorden. Naturen. Djuren. Växterna. Solen. Varandra.


Jag gick promenad med ficklampa häromkvällen.

Jag har en ny hjärtesorg som inte går över. Men jag fortsätter. Gör, och ger, min yoga, jobbar och tar en dag i taget.

?

Idag har 239 personer dött i Sverige och minst 44.274 personer världen över. Människor jobbar ihjäl sig på sjukhus och sorgen är svår för så många.

Björkö i mitt hjärta

I fredags var jag på Björkö och jag, Veronica och Tina gick på en riktigt lång långpromenad genom Hemlanden. Samtidigt som det är så vackert och jag älskar den där ön, så är det sorgligt att det växer igen på så många ställen.

Svarta jorden är öppen och här syns arkeologernas grävning från förra året som ett blommigt sträck. Allt vi gör påverkar marken och växtligheten. Stadsvallens förlängning som klippts de senaste åren syns också som en böjd gräns. I mitten är ett dike. Bakom ligger Hemlanden – det största gravfältet på Björkö.

Det är enar, små granar och sly överallt i Hemlanden. Det går knappt att ta sig fram på vissa ställen och det var svårt att orientera sig. Ett fel KA Gustavsson gjorde var att de planterade in alla björkar samtidigt och det betyder att de nu är så gamla att alla kommer att ramla inom en väldigt kort tid.

Många har redan fallit och det kommer bli många rotvältor att ta hand om framöver.

Förutom sly och annat så finns det många fornlämningar kvar att upptäcka. Hamnlägen, vågbrytare och naust, sk. båtuppläggningsplatser, som inte inventerats ordentligt. Här är en lång arm längs vattnet med massor av sten.

Vi hittade, om än en liten, ny grävning mitt i en grav. Det ser inte ut som om en ko flyttat på stenen.

Det är intressant hur det inte växer på vissa ställen, där marken är så hård.

Det finns både stora och små husterrasser som inte mätts in.

Vi picknickade och badade i Korsham. Det var en magisk dag trots allt.

Det var rosa små blommor i vattnet överallt.

Och det fanns även kvar några gula näckrosor.

På botten låg på ett ställe även de märkligaste små gröna bollarna ? Ingen aning om vad de är.

Det var så skönt i vattnet och jag trotsade min rädsla och simmade ut en bit med tjejerna.

Sen hörde vi korna och efter ett tag kom de ner till Korshamn. Det är kvigor med kalvar. Jag är, ska jag erkänna, lite rädd för dom. De är så otroligt stora!

De har det himla bra på Björkö. Det här med betesstöd och hur EUbidrag fungerar för öns bönder skulle behöva ses över tillsammans med SFV och en person kunnig på kulturmiljövård. Det behövas stora insatser i Hemlanden de kommande åren, och då är det bara ett av alla gravfält på Björkö.

Veronica i ett känt naust ? även om det nu knappt syns.

Ja, det är inte lätt att hitta på ön med hjälp av skyltarna…

Den gamla ”medeltida radbyn” saknar många hus och nu vet vi ju att det finns vikingatid även under den. Det är lång kontinuitet.

En älskad vy!

Det blev en fantastisk dag med överaskningsfest på kvällen för Veronica som fyllde 50 år! Grattis ?

Kram

Adelsö med arkeologisektionen

Nyligen visade jag Adelsös fornlämningar vid Hovgården – Hovgårdens synliga och osynliga fornlämningar. Det blev en fantastisk höstdag och kul rundtur då flera är arkeologer och några även varit med på utgrävningarna på Hovgården på 90-talet.

Jag tog på mig mina nya spännbucklor – ett par kopior av typen P51, som finns i flera birkagravar och min röda hängselkjol i diamantkypert som en av väverskorna på Adelsö vävt 🙂

Spännbucklorna är helt fantastiska och har även tygintryck på baksidan.

Står på graven Skopintull. Foto: Erica Nyström.

Foto: Erica Nyström.

Kungshögarna, eller De kungliga högarna… Foto: Erica Nyström.

Foto: Barbro Segerlund.

Vi gick allihop upp på ”Kung Eriks hög”. Undrar ju verkligen hur nära Ansgarskrönikan ligger verkligheten. Det är ändå fantastiskt att den finns.

Foto: Erica Nyström.

Högarna ligger längs med en moränås och innåt land ligger fler högar och ett gravfält som sträcker sig en bra bit längs den gamla vattenkanten med bräckt vatten under järnåldern. Nu iom landhöjningen så är det numera odlingsmark. Vatten kunde de då hämta i Närkällan.

Foto: Barbro Segerlund.

Går genom den gamla hamnbassängen. Foto: Barbro Segerlund.

Hovgårdsstenen på Adelsö, U11. Foto: Erica Nyström.

Runstenen är så fin och vanligtvis är det Kalle runristare som visar Hovgården och han kan allt om runstenen. Runstenen är inte ett jordfast block, som det står i flera källor. Under den arkeologiska undersökningen visade det sig att stenen är utplacerad på ett ca 10cm tjockt vikingatida kulturlager.

Sen gick vi till Adeslö palatsruin, som ligger ovanpå den terrass som tänks vara platsen för den vikingatida hovgården. Det finns i varje fall delar av en byggmad kvar ute på änden som vetter mot vattnet.

Vi avslutade med de båtnausten där ett troligen använts för att dra upp båtar för vila på vikingatiden och det andra använts under 1200-talet.

Kram och tack mamma och Erica för alla fina fotografier!

Lästips:

Sabine Sten och Maria Vretmark, Skopintull, I festskriften Vi får tacka lamm.

www.kallerunristare.se här.

U11. https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Upplands_runinskrifter_11

Ovala spännbucklor och likarmade spännen. http://historiska.se/birka/vad-ar-birka-hovgarden/hantverk/ovala-spannbucklor-och-likarmade-spannen/ här.