Etikettarkiv: romersk järnålder

Kvinnan från Gårdslösa och hennes armbortsfibula med runor

Idag på internationella kvinnodagen vill jag berätta om Gårdslösakvinnan från 200-talets Skåne som hade kontakter med romarriket. Hon är utställd i utställningen Forntider på Historiska museet.

Armbortsfibulan från Gårdslösa. Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST. Foto Helena Bonnevier, SHM.

Kvinnan blev begravd i en hällkista med fyra armbortsfibulor, två i silver och två i brons, som höll ihop hennes dräkt, möjligen en peplos. Hon hade fina romerska pälor, en synål, ett nålhus, en kam ett kärl och dessutom så kanske vi vad hon heter!

Runorna på armbortsfibulan samt den undre med mina skissade runor. Detalj av fotot av Helena Bonnevier, SHM.

På det ena av hennes armborstfibulor av silver (Sk41, DR EM85;128A, 267741_HST) finns en runinskrift som tolkats som ”ekunwod(z)”. Runorna är ᛁ ᛁ ᚲ ᚢ ᚾ ᚹ ᛟ ᛞ ᚴ (sista runan borde vara ᛉ= R/Z eftersom k inte ser ut så i äldre futharken).

Alla runorna i äldre futharken:

ᚠᚢᚦᚨᚱᚲᚷᚹ᛬ᚺᚾᛁᛃᛇᛈᛉᛊ᛬ᛏᛒᛖᛗᛚᛜᛞᛟ

En extra runa innan ”Ek”. Detalj av foto taget av Helena Bonnevier, SHM.

Själv undrar jag vad det första I:et ska vara och varför det inte är med i de olika tolkningarna. EEK! 😬

Hennes plats i utställningen. Foto Linda Wåhlander.

Ek Unwodz, ”Jag Unwods”, är tolkningen på Riksantikvarieämbetets sida om runor. Eller så ”Unwodr”. Om de dessutom skulle ha använt samma runa två gånger kan det bli Gunwodz eller Gunwodr, vilket tolkats som Gunvor i en äldre utställning på Historiska museet. Jag hittade nämligen en gammal bok som heter ”O forna tiders kvinnor” med en artikel av Lena Tåhlin-Bergman och hon skriver om Gunvor! Men det är inte troligt! Martin Rundkvist svarade på facebook: ”Inte Gunvor. Det är standard att det står mansnamn på kvinnosmycken under yrom och fvt, i de fåtaliga fall där det står något alls. Lena Thålin-Bergman (född 1933) var bra på mycket, men runolog var hon inte.”

Runinskriften på Gårdslösafibulan fotad av Bengt A Lundberg, SHM.

På wikipedia står det en annan tolkning. Där tolkas istället runorna som ”Jag, den orasande/lugne/behärskade” och att det förmodligen ett mansnamn som möjligen tillhört den person som tillverkat spännet eller skänkt detta till kvinnan i graven. ”Wodr” som Oden eller den rasande och ”Un” som ”o”, vilket blir orasande.

Kvinnans fantastiska nålhus med tre pärlor på. Foto Thomas Eriksson, SHM.

Om det är smycket eller smeden som pratar om sig själv, så är det också fantastiskt om vi har namn på någon från så länge sedan!

Vad tror ni är rimligt? Att hon fått spännet av en smed som skrivit sitt namn på det eller att spännet säger ” Jag Unwodr”. Kanske det var någon helt annan som skrev på smycket? En friare som ville att hon skulle välja honom? Jag önskar att det står Gunvor 🙂

Lästips:

Tåhlin-Bergman, L. (Red.). 1975. O forna tiders kvinnor. Helsingborg.

DR EM85;128A: https://app.raa.se/open/runor/inscription?id=6bd230d6-dd8d-4566-825a-2d06b00df2fe

Gårdslösafibulan: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Gårdlösafibulan

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark

Spännet: https://samlingar.shm.se/object/AD94B615-DEDF-4931-AA50-C242EDCF8084

Helgö i ”Vikingarnas tid”

Nu under jul kan ni passa på att titta på tre program i serien ”Vikingarnas tid”. Det blir spännande och vårt kära Helgö är med! Mamma hjälpte till att låna ut grannarnas ”Farbror blå” på Helgö så att Jonathan Lindström kan ro i land med programmet 🙂 

Torun Zackrisson berättar om Helgös storhet som Centralplats, om människorna här och deras kopplingar till Rommarriket. 

Han fick ro en bit 🙂

På Helgö finns bland annat romerska guldmynt, kirurgiska instrument för krigskirurgi, det första brödbaket med förebild i romerska armén, romerksa glas och romerska ett romerskt bronskärl. 

Härifrån Helgö reste folk ut till andra samhällen i omlandet och längre bort. 

Bild av Helgöbröd från Liselotte Bergströms avhandling om bröd.

Så program 1 handlar om tiden från århundradet efter vår tideräknings början och vägen fram till vikingatiden. Med i programmen är också Charlotte Hedenstierna-Jonson och Anna Källström. Det handlar om analyser av individer från järnåldern och hur deras liv kan ha varit 🙂 

Kram

Tips:

Vikingarnas tid, Svt 2017.  https://www.svtplay.se/vikingarnas-tid här.

En monterad katt och Sveriges äldsta tamkatter från en kvinnas grav i Överbo i Varnhem

image

Ett av två av Historiska museets monterade kattskelett.

På mitt jobb händer det ofta något oväntat. Häromdagen hade någon pillat loss lite grejer på ett kattskelett, som stod lite för publikt… Jag fick hjälp av osteologen Robin att sätta tillbaka delarna igen. Det var tur att den inte blivit ännu mer skadad.

image

Titta vad poröst nosskelettet är! Robin berättade att det är ovanligt att så smidiga djur har raka lårben!

image

Två katter från Överbo, Varnhem sn, Valla härad, i Västergötland. Foto: Linda Wåhlander.

Robin passade även på att visa mig Sveriges äldsta kattskelett av huskatter. Det är två katter, en vuxen och en unge, från romersk järnålder från en rik kvinnas grav i Överbo, Varnhem sn i Västergötland. Jag berättade om dem för ett tag sedan då jag hade programmet ”En kväll om katten på Medelhavsmuseet”, så jag skyndade mig efter min kamera! Romersk järnålder räknas mellan år 0-400 e.Kr. då föremål från romarriket dyker upp i skandinavien och det tar ännu mer fart runt 200 e.Kr.

image

Katterna kom till Varnhem någon gång i slutet av första århundradet och arkeologen Kent Andersson menar att hon var en kvinna ur en ledande familj i dåtidens samhälle.Tänk vad spännande det måste ha varit att ha katter som husdjur när förmodligen ingen annan har någon katt. Kvinnan hade även fått med sig en vinthund i graven, vilket också var en nyhet. Benen är välbevarade för att vara så gamla, men de ser inte så mycket utför kanske, när de ligger i en lite plastpåse.

image

Här är några tänder.

Här är en ny bild tagen av Ola Murin på hunden och katten. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

image

Skärmbild från Mis över innehållet i kvinnans grav.

image

Skärmbild från Huvudkatalog del A, SHM.

I kvinnans grav, som grävdes 1887, påträffades även häst, svin, nördjur och get/får samt en gnagare (!). Kvinnan bar flera fina smycken i sin dräkt när hon begravdes.

image

Guldberlock. Foto: Ulf Bruxe,SHM.

image

S-lås i silver. Foto: John Ljunqvist, SHM.

image

Dräktnål i brons. Foto: Tania Muños Marzá.

image

Blå glaspärla. I graven fanns även en grön. Foto: John Ljunqvist, SHM.

image

Två dräktspännen, fibulor, i brons med silverdekor. Foto: Tania Muños Marzá, SHM.

image

Dräktspänne, fibula, i brons. Foto: Tania Muños Marzá, SHM.

Dräktsmyckena visar en rik kvinna som förmodligen burit en peplos ihophållen vid axlarna av två fibulor samt en tredje fibula mitt fram på dräkten eller sittande i en sjal. S-kroken är så fin (1,6 cm) och jag har sådana i mina halsband. Det kan ha stängt ett snöre som guldberlocken och pärlorna hängt i, men det går inte att veta. Dräktnålen vet jag inte heller hur den satt. Det vore spännande att se hur de ligger på gravplanen. Kvinnan hade även en fingerring i brons. Ringen och fibulorna är trasiga och har möjligen medvetet brutists sönder.

image

Skärmbild från Huvudkstalog, del B, SHM.

Det var inte förrän jag såg teckningarna som jag såg att berlocken och fibulorna har samma sorts granulerade (små kulor) avslutningar, som en liten druvklase! Fint 🙂

Från Egypten kom huskatten till Rom och så småningom hamnade alltså två katter i en kvinnas grav i Överbo på 100-talet och nu, ca 2000 år senare, så har vi våra älskade katter i var och varannat hem!

Kram

Lästips:

Andersson, Kent, 2013. I skuggan av Rom. Stockholm, s. 55.

Wikipedia har en bra sida om kattens historia.

Arkeologiforum Det sk alltså finnas en uppsats av en Maria Andersson med titeln ”Kattalog” 🙂

Stenröse och teg, uppsats som nämner graven här, se gravarna i Valle härad.