Etikettarkiv: runor

Vikingaväktare?

På en runsten i Upplandsbro, U 617, står det om Assur. Denna runsten är kanske framför allt känd för att forskarvärlden använder den som ett bevis på att Assur värnade folket mot vikingar, dvs. att vikingar var pirater som man måste skydda sig emot. Runstenen är daterad till 980-1015 och är av granit.

U617. Foto (ingen fotograf nämnd): https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/

Runornas översättning:

kinluk × hulmkis × tutiR × systiR × sukruþaR × auk × þaiRa × kaus × aun × lit × keara × bru × þesi × auk × raisa × stain × þina × eftiR × asur × bunta · sin × sun × hakunaR × iarls × saR × uaR × uikika × uaurþr × miþ × kaeti × kuþ × ialbi × ans × nu × aut × uk × salu

Lite modernare:

Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landsvärnare mot vikingar med Geter [?]. Gud hjälpe nu hans ande och själ.

Den allmänna tolkningen är med andra ord att ”Assur värnar landet mot vikingar”. I bloggposten från Kulturbilder kan vi läsa: ”Inskriften är den enda som nämner vakthållning mot vikingar”.

Judith Jesch tolkar dock runtexten på ett annat sätt, nämligen att Assur är en uikika × uaurþr, en ) ”vikingaväktare”!(min översättning från eng ) , eller på engelska ”a viking guard”, som skyddade mot pirater (1991, s. 58). Hon tolkar alltså uaurþr mer som väktare, eller varför inte ”vårdare” eller ”försvarare”, och i och med det är Assur, som son till Håkon Jarl, en viktig person. Assur, vars fru Ginnlög lät resa stenen till minne av sin man <3

Vilken tolkning är mest rätt? OBS. Jag har inte studerat fornnordiska språk… Vi vet att kejsaren i Konstantinopel hade ett Väringagarde av vad vi kanske skulle kalla vikingar…men ordet viking omnämns inte i österled. I östliga källor står det istället tex. Rus, Varjager och Väringar.

Första gången jag hörde om och såg Brostenen var på en Birkaguideutbildning och jag fotade stenen och mindes den så väl. (Vore kul om jag hittade fotot…).

Japp, där var foto. Från tiden då fotografier lämnades in för framkallning.

Det var därför lite omskakande att höra om den alternativa tolkningen av texten och så är det ibland. Det kan vara jobbigt att släppa taget om tolkningar och tänka i nya banor, men kanske är det nödvändigt ibland ändå 🙂 Orden vi använder formar vår historia och om vikingen är sedd som en ”hotande pirat” eller som en ”person som skyddar” landområden mot pirater ger två helt skilda historieberättelser!

Kram

Lästips:

Judith Jesch, 1991. Women in the viking age.

U617:

http://www.svenskarunstenar.net/uppland/u617bro.html här.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Brostenen här.

https://kulturbilder.wordpress.com/2013/07/28/runstenar-uppland-u-617/ här.

Runlek

Tillverkar runor att ”leka” med på Vikingasommar i bra samarbete med min nya arbetskamrat. Det blir en del av Heimdalls station, guden som lärde människorna om runor och en av runätterna är döpt efter honom. 

Jag undrar just hur många som kunde läsa och skriva med runor under vikingatiden? Det finns ju små runpinnar på ben, tex. matrester, nästan som små sms…

Det kommer bli en toppensommar med alla nya museipedagoger som ska jobba <3


 

Kram

Jötunvillur – runkod som knäckts

Att runa betyder hemlighet berättar jag om nu och då, men att de även användes för att skriva kod när de skrev, eller lekte med, runorna brukar jag inte berätta så ofta. Runorna har ju olika namn och nu har en norsk runolog, Jonas Nordby, knäckt koden ”jötunvillur” som jag inte ens kände till. Det var en nyhet 2014, men jag missade den…

Tänk om de lärde ut runor lite som i en skola, där runnamnen skulle memoreras, och om alla då kan läsa och skriva så går det ju inte längre att skicka hemliga meddelanden… Men om två personer, eller familjer, kommer överens om en kod så blir det ju hemligt igen 🙂 Kodknäckaren menar dock att han tror att koden mest var till för att lära sig runnamnen.

image

Photo: Aslak Liestøl/Museum of Cultural History, University of Oslo, från www.sciencenordic.com/mysterious-code-viking-runes-cracked, se nedan.

Här är runpinnen med två mansnamn i både vanliga runor och i jötunvillur.

image

Runkoden jötunvillur går ut på att byta ut runtecknet med det sista ljudet i runnamnet. (Illustrasion: Jonas Nordby, från forskning.no, se nedan).

image

På det här runbenet står det Kyss mig i kod. Hemlig kärlek i Sigtuna kanske? Dateringen är 1100-1200-tal och skrivet i den vanligaste medeltida runkoden (cipher runes). En variant kallad isrunor. (Photo: Jonas Nordby).

image

Sifferkoden är ett system som delar in runealfabetet i sina tre delar/rader. Antal streck på vänster sida av tecknet visar vilken del av runealfabetet man skall leta sig fram i. Strecken på höger sida berättar vilken placering runan har i sin /delrad (Illustrasion: Jonas Nordby, från forskning.no, se nedan)

Sifferkod 🙂

image

Det här runbenet från hamnen i Bergen är roligt då linjerna i skäggen utgör det kodade meddelandet! Vad står det, undrar jag? (Photo: Aslak Liestøl/ Museum of Cultural History, University of Oslo).

Kram

Lästips:
http://sciencenordic.com/mysterious-code-viking-runes-cracked

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Jötunvillur

http://www.theguardian.com/books/2014/feb/12/ancient-viking-code-deciphered-runologist-jotunvillur

http://forskning.no/arkeologi-historie-sprak/2014/01/loser-vikingenes-runekoder

Målat idag – vår låtsasrunsten har fått lite kärlek

Saker jag gör på jobbet… Idag både museipedagog och rekvisitamålare!

image

Lagat alla gula hål efter små barnfingrar… Nu ser den ut som ny igen! Flera barn och lärare kom förbi och tittade och eftersom att den ofta fotas så känns det bra att den inte längre ser så skamfilad ut.

image

image

Undrar just vad ordet ”skamfilad” har för ursprung…?

Kram

Tog en spindel inne i morse och åkte sen till jobbet och pratade om Pireuslejonet

Vi har gigantiska spindlar på Helgö. Fångade en inne nu på morgonen och hade lägligt en artikel om Helgö nära till hands.

image

Nu är jag på Historiska och har just haft en engelskavisning om vikingatiden för fina turister och därefter en visning av ”Massakern” för en herre.

På engelska visningen berättade jag om skriftliga källor till vikingatiden och började vid Pireuslejonet <3 image
På lejonet står det om Hotse bonde och om svear. Thorgunn Snaeldal har just kommit ut med en ny artikel om tolkningen av de tre runslingorna från 1000-talet.

image

image

image

image

image

Nu blir det snart en till engelskavisning och sen hem och fira mors dag.

Kram

Völva på Kulturnatten

Igår natt var det dags igen för Völvan att närvara på Historiska museet. Det blev många fina möten och en intressant kväll och natt.

image

Foto: Katarina Nimmervoll, SHM.

Runorna gjorde sitt arbete och var hjälpsamma och staven – völvans stav och som namnet völva kommer av – stod brevid mig men är inte med i bild.

image

Stolen i original från Suntaks kyrka. De äldsta delarna är från 1100-talet, vilket gör stolen till en av sveriges äldsta möbler 🙂 (Foto:http://www.nemo.nu/sagabo/cabin/platser/stolen.htm).

Kram

Sigurdsristningen

Inför sommarens säsong på Björkö fick vi bland annat en heldagsutflykt runt Södermanland. Vi såg många saker, frågade och fick svar på mycket, men höjdpunkten för mig var att besöka ristningen på Ramsundsberget!

sigurdsristningen1

Ola Kylberg berättade om ”att bygga bro” för någons själ. Det är en bro för själen att ta sig äver vattnet och in i dödsriket, men det är även en verklig bro. Anders carlsson var också med och med trevligt bussällskap och dessa två herrar blev det en mycket intressant och lärorik dag smiley_smile

sigurdsristningen2

Här syns brofästet och på andra sidan vattnet syns anslutningen. Även om det blev lite otydligt på bilden.

sigurdsristningen3

Bilden ska målas upp igen och syns därför inte heller så tydligt. Vill eller kan du inte åka ända till platsen, så går det bra att se kopian på väg ned i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm, om du har vägarna förbi där. Bilden visar berättelsen om Sigurd fafnersbane. Troligen valde familjen denna mytbild för sin man för att de hade samma namn. Det finns flera ”Sigurdsristningar” som denna, men inte lika fina. Ola berättade att det troligen är en sorts ”broderad bild som väggbonad”, fast här inristad i sten.

sigurdsristningen4

Smeden Regin vill få tag på det guld som hans bror Fafner lagt beslag på och dödat deras far Reidmar. Guldet hade Fafner släpat ut på Gnitaheden. Där förvandlade han sig till en drake, eller orm, och låg och vaktade på guldet. Det var bara när han behövde ta sig ned till vattnet för att dricka som han lämnade skatten. Regin bad Sigurd om hjälp. Sigurd vill då att Regin skulle smida honom ett bra svärd som han kunde använda för stordåd.

Sigurd gav sig iväg på sin häst Grane, en ättling till Sleipner, Odens åttabenta häst. Sigurd hade en gång fått råd av en gubbe med långt grått att välja just den hästen. Regin föreslog att Sigurd skulle gräva en grop i vägen som Fafner tog ned till vattnet, sätta sig i den och vänta. Sigurd grävde en grop men det kom återigen en gammal man med långt skägg till Sigurds hjälp. Gubben sa att han borde gräva flera gropar, så att han inte drunknar i ormens blod. Den gamle mannen var troligen Oden. Sigurd genomborrade draken Fafner med sitt svärd Gram…

sigurdsristningen5

När Sigurd steker Fafners hjärta åt Regin, smakar han för att se om det är färdigstekt. När han får drakens blod i munnen kan han höra fåglarna – som börjar prata med honom…

sigurdsristningen6

Fåglarna säger att Regin kommer att svika honom, att han borde döda Regin också… Det gör han och tar guldet själv… Guldet var förbannat och en ring i skatten skulle bli döden för alla som ägde den! Det hade Andvare, som en gång ägde skatten uttalat, när Loke tog skatten ifrån honom för att betala bot till Reidmar, Fafners och Regins far, för att de råkat döda Utter, en av Reidmars söner… Ja, gudarna kan ställa till problem och Loke borde ha låtit Andvare i varje fall fått behålla sin guldring! Men då hade det ju inte blivit några sagor…sigurdsristningen7

På sätt och vis kan jag tycka att det är en lite märklig ”själabro” för en person som just dött… Men det kanske var hans favoritberättelse 🙂

Berättelsen om Sigurd fafnesbane finns med i Völsungasagan.

Kram