Etikettarkiv: sagor

”3 klimat” på Etnografiska

Vi hade möte idag på Etnografiska museet. Jag jobbade där under flera år för några år sedan och det är ett av mina absoluta favoritmuseer! Det är, som jag sa till en av mina arbetskamrater, även ett dubbelt museeum – saker har samlats in på bekostnad av människor men det har även samlats in och bevarats för människor. Sagor har skrivits ned, människor har studerats och betraktats – allt i ett försök att förstå världens folk, men också, tidigare, att förändra dem. Eller så vill ”vi” fortfarande förändra dem? Jag vet inte…

image

image

image

Den ”tysta döden” och dess redskap – när människan exellerar i att döda/jaga ljudlöst!

En av mina favoritutställningar att visa när jag jobbade på Etno var ”Den skapande människan” och den handlade om, och handlar fortfarande om, hur människan lever i olika extrema klimat på jorden. Den var lite sliten och lite svårtillgänglig på vissa ställen, så därför blev jag glatt överraskad idag att den förnyats och även har fått ett nytt namn ”3 klimat” – den handlar om Australien, Amazonas och Arktis. Här är samerna med som ett folk i världen!

image

image

Rummen är rymliga och lätta att ha grupper i. Föremålen syns nu ännu mer från golv till tak. På bilden ser ni en skål – för mat eller för det nufödda barnet att bäras i 🙂

I ”Australien” arbetade jag vid några tillfällen med en sagokedja, där varje elev fick berätta en kort bit var i en saga. Jag började med en inledning och slutade med en bit för att knyta ihop berättelsen. Sen berättade vi sagan ett varv till och eftersom de bara behövde komma ihåg sin bit så mindes de lättare. Varje liten bit fick de sedan rita 🙂 Det blev minisar av berättelserna hos aboriginerna.

image

Även Amazonasrummet bjuder in till sagoberättande, sittande på golvet med barnen nästan i knät. Det gick bra att använda bara ett av rummen eller att visa hela utställningen utifrån olika teman.

image

Ett av mina ”favoritföremål”, som även är ett av mina ”skräckföremål”, är ett bälte av en hel uppsättning människotänder! Mysigt va! Perfekta tänder utan hål! På ett bälte!

Från Amazonas finns massor av sagor bevarade och som jag själv grät av i början, när jag berättade den, är ”Begravda ögon”.

image

Kartor ur olika perspektiv är bra. Världen blir inte statisk och det är lättare att förstå att det finns olika utblickar! Kulturer är inte heller statiska. De kan förändras till det bättre, men även till det sämre. Frågan är bara vad vi tror och tänker att det beror på.

image

Även i Arktis har har rummet öppnats upp. Här brukade jag ”köra hundspann” med elever och fröknar 🙂 – på is, över skare och i skog 🙂 Då måste hundarna vara förspända framför släden på olika sätt. Favoritsagan att berätta i Arktis var den om Sedna.

image

image

Det religiösa i Arktis – Schamanens föremål – betraktas dock som något förflutet i utställningen och det känns lite fel. Det finns fortfarande en levande schamanism och alternativa religioner och synsätt 😉

Här på Etnografiska museet, om någonstans, framträder föremål, för mig, som besjälade. Vissa föremål är vänliga och andra är farliga. De är en del av vår världshistoria som människor på denna planet ur flera perspektiv.

Kram

Lästips:
Om Sveriges samer.

Sagor på ”Stenåldersvinter”

image

Elisabeth, min nya arbetskompis tog kort på mig i stenålderstältet idag. Det har blivit många timmar med eldande, visande av stenåldersföremål och sagoberättande den här vintern också och besökarna har varit intresserade av stenåldern trots att det inte varit Barnena Hedenhös julkalender i år 🙂 Förra året klämde vi in så många det gick i tältet – upp över 80 personer – vilket blev som rena klanmötena 🙂

image

Någon gång vore det kul att, precis som med vikingatiden, att prova på att leva stenåldersliv ännu mer 🙂

Ni kanske undrar vad det skulle vara för stenålderssagor jag hittat men jag har mest använt en bok med ryska sagor där några känns väldigt ålderdomliga och temat passar för nomader och stenåldersliv. Jag önskar verkligen att jag fick höra hur det lät med sagoberättandet under stenåldern. Vilka spår i sagorna finns lever kvar sedan början, om några? Sagor är både underhållning och till för utbildning och uppfostran och det har berättats sagor i tusentals år. Ibland berättar jag egyptiska sagor på Medelhavsmuseet och de är över 3000 år. Jag undrar-hur lät den första sagan som någonsin berättades?

Kram

Bamse och Herkules -Herakles – på Medelhavsmuseet

Påsklovet på Medelhavsmuseet är riktigt roligt i år. Jag jobbade förra helgen och det kom massor av barn och vuxna. Barnen hade, de flesta av dem, läst tidningen Bamse som de senaste numren handlat om när Bamse, Lille Skutt och Skalman hjälpte Herkules med hans tolv stordåd!

image

Det var roligt att barnen var så med och kunde så mycket! Det är fantastiskt vilken entusiasm de visar och jag undrar ibland var den där glädjen i att lära sig saker tar vägen under skolans gång, när jag jämför med lite äldre barn.

Jag berättade om Zeus och Hera, om hur det gick till när jungfrun Alcmene blev gravid med Zeus och vad som hände när Amphitryon undrade vilken av sönerna som var hans respektive Zeus – Alcaeüs (Herakles) eller Iphicles? Kan ni komma på något annat barn som föddes av en gudomlig pappa och av en jungfru till mamma?

image

Sen fortsatte vi med hur det kom sig att Herakles utförde de tolv uppdragen för kung Eurystheus… Om vad Hades är och sedan med det tofte, och farligaste, stordådet- Kerberosuppdraget!

image
Bild från MM katalog, Carlotta: Serapis och Kerberos. Foto: Ove Kaneberg.

image

Bild från MM katalog, Carlotta: Attisk oinochoe, svartfigurig. Herakles med båge och klubba. 550-540 f.Kr.
ID: 12958D

Vi avslutade med att titta på två föremål med Heraklesmotiv. I Verkstan får barnen rita egna serier, göra serier på ipads med apparna I stop motion samt Comic book. Det är några dagar kvar, så passa på! Jag jobbar dock inte 😉

Kram

Se vidare:

Medelhavsmuseets påsklov:
https://www.varldskulturmuseerna.se/barnens-varldskultur/bamse-i-herkules-spar/de-12-storverken/

The Meridian Handbook of Classical Mythology
: Herakles

Berättande – I sagans land

Att berätta en saga, istället för att läsa den är en uppgift jag både tycker om och fasar lite för. Jag valde själv att börja berätta sagor på Björkö för många år sedan. Nu har jag övat mig ett tag, men känner mig på inga vis färdiglärd.

När jag jobbade på Etnografiska museet, var jag på en endagsutbildning på ABF med Maria Rossevik, sagolärare. På Etnografiska hade vi pedagogiska program som innehöll många myter. Myter är lite annorlunda än sagor och det är viktigt att vara lite försiktig med dem, då de kan vara riktigt otäcka och ologiska på ett annat sätt än sagor.

Dagen var otroligt spännande och lärorik och nu när jag hittade mina anteckningar, tänkte jag att jag kunde dela med mig av dem och av mina egna erfarenheter 🙂 ”En gång, för länge, länge sedan…” Om du vill berätta en saga, gör den till din egen! Skapa en sagostämning och låt barnen gå in i fantasin.

Maria berättade sagan Den modiga draken. Hon tog på sig en sagohatt och sa – Nu åker vi! Med olika berättarröster och stora rörelser berättade hon en mycket lång och invecklad saga om en liten drake som var tvungen att ge sig iväg hemifrån på en lång och farlig resa. Hon slutade med ”Snipp, snapp, snut, nu är sagan slut…” Hur kom hon ihåg allting?, minns jag att jag undrade.

Hon fortsatte att prata om barns lekande. Leken hos barnen är ett sätt att bearbeta världen genom fantasin. Vuxna måste sätta lekreglerna, hur barnen ska ta sig in i och ut ur leken. Barn låter ofta som små vuxna när de leker. De går in i roller och behöver vuxnas närvaro för att vara trygga. I leken har de inga begränsningar och allt är möjligt – allt kan hända. Jag förstod det som att sagorna hjälper barnen, ger dem en grund att leka utifrån – ”att grunda för framtiden med sagans värld”. Folksagor från många länder var inte till enbart för barn.

Många sagor har omarbetats för att passa barn. Rödluvan finns nedskriven sedan 1400-talet. Den handlade inte om en mormor och en jägare, utan om hur Rödluvan hamnade i säng med vargen… Visdom: akta dig för lurviga saker. På 1600-talet städades sagorna, för att passa adelns barn, av en man som heter Pierot.

Det är inte lätt att släppa bilderböckerna, ett sätt att säga det på, menade Maria är att säga ”Idag kommer sagan ur mig.” Ett annat sätt är att börja med minnesberättelser, att ha en burk med minnen i – Minnesburken – ”Den gången när jag…” Barn tycker om att höra historier från när fröken var liten, när mamma eller pappa var små eller från när de själva var små.

Hur lär jag mig då en historia och hur gör jag?

Minnet:

– upprepa sagan, lev dig in i den – skriv ett ”skelett” i ord, handlingen blir köttet…

– sagokort med bild på ena sidan och skelettet på andra sidan

– ta med saker och ting

– rita upp ett bildschema för sagan, på väggen bakom barnen att kika på

– jag brukar även skriva sagan och sedan stryka under ord som för handlingen framåt

– svåra namn, som ofta förekommer i myter, skriver jag upp i handen som trygghet

Framförande:

– ögonkontakt med åhörarna

– röstlägen på olika figurer, men inte på alla. Kanske på två av dem och sen vanlig röst på de andra

– olika ansiktsuttryck för olika figurer

 

torshammare

– kroppsuttryck med händerna, stampa i golvet, gnissla, smacka med munnen osv.

– vara närvarande

– beskriva omgivningen i sagan, det var mörkt, snön yrde… Vid upprepning ta med ljudeffekter swoosh…

– använd det som finns utanför rummet, speja långt bort i horisonten eller titta ned i ”brunnen” osv.

Platsen, ritualen och stämningen:

– ritual för början och slut, tydligt, plinga, speldosa eller nynna. Eller vid ”dörren” börjar sagan (speciellt samma barn, då känner de igen sig)

– sagohatt, sagoskor, sagolåda eller sagohalsband på

På Etnografiska museet hade jag silvriga sagoskor 🙂 Bara viktigt att inte skrämma barnen för mycket med t. ex. en konstig mask. Ska du ha en läskig kappa eller liknande kan det vara bra att visa upp den först och låta barnen bekanta sig med den. Att bära tidsenlig dräkt kan vara ett bra knep 🙂

IsaganslandLinda

– skapa ett rum i rummet, ”sagomatta”, gå in i ett tält, myggnät, sagorummet

På Historiska museet har vi ett sagorum, men det kan ibland vara lite för mycket saker där, som gör barnen ofokuserade. Men det finns flera bra rum för sagoberättande där, t.ex. Järnåldershallen. På Björkö/Birka använde jag mig av en filt, som jag satt på tillsammans med barnen inne på museet eller ute i gräset om vädret tillät. Nu skulle det ju vara perfekt att använda de nya husen till berättande. Flera filtar kan behövas om det är många åhörare. Ska vuxna vara med bör de kunna sitta någonstans också. På Sjöhistoriska museet använde jag mig av utställningens olika rum mycket.

torshammare2

Hjälpmedel:

– tillverka sagosaker eller ta med föremål

På Historiska har vi sagolådor med tex. Iduns gyllene äpplen. Jag har också vikingatida kläder på mig och rekonstruerade föremål med mig när jag berättar vikingatida sagor och myter. För äggmyter har jag haft med mig olika ägg. Ibland kan det vara föremålet eller det lilla djuret som berättar sagan, eller har berättat sagan för mig.

– Använd en karta. Det kan vara en karta eller ett jordklot beroende på sagan eller myten.

På Medelhavsmuseet när jag berättade sagan om ”Det gyllene skinnet” för vuxna, under utställningen Medea från Georgien, berättade jag framför en stor karta för att underlätta alla resor hit och dit.

Maria hade t.e x. ett ”Trollmors-kit” för barnvisan ”Trollmors vaggvisa”. Det här var lite komplicerat med elva dockor som ”absolut inte fick gömma sig under… ”, ”Var kan de vara?” och så fick vi leta efter dem. Det var kul och det blev ett aktivt letande och deltagande.

Maria tycker att det är fint att låta barnen vara kreativa och vara med att skapa figurer och saker till sagan, som sedan kan användas i berättandet.

smiley

Det här var en liten början. Kom gärna med förslag eller berätta om om hur Du gör!

Nyss var jag med på berättarföreställningen ”Maria Johansdotter” – en föreställning vi ger tillsammans med ett pedagogiskt program på Historiska museet. Det var underbart att uppleva denna berättelse med både berättande och musik med nyckelharpa. Enkelt och avskalat, men det var som om det rullades upp en film framför ögonen!

Tips:

”Berätta” av Carina Fast Boken ”

I lekens värld” av Birgitta Knutsdotter Olofsson

Det finns många sidor nätet om att ”berätta utan bok.”

www.mariajohansdotter.se