Etikettarkiv: samitum

Siden, siden, S4…

Det är första gången jag sytt en klänning med sidenbanddekor till mig själv. 

Jag har sytt på samma vis som barnklänningen till Vikingaliv. Det är siden vävt efter S4 från Birka, det som kallas samitum

Jag vet inte om det funnits klänningar som denna i Birka, men den är inspirerad av Osebergsgraven, Birka och Hedebyfynd samt delvis Pskovfyndet, fast det var linne har jag för mig. 

Försöker mönsterpassa, men det är inte helt lätt. 

Jag syr allt fram framsidan, men med klänningstyget vikt utåt och den övre kanten först med efterstygn och drar åt lite. 

Jag har klippt längs hela tygbredden, som inte är så bred, så det krävs några delar och en blir kort. Lägger dem omlott och syr hela övre kanten först. 

Sedan syr jag ihop delarna lite snett och då blir det som för mycket tyg i nedre kanten, som jag klipper bort. 

Sen syr jag upp nedre kanten och eftersom jag sytt och dragit lite så blir det möjligt att göra remsan lite rundad.

Insidan får en inre söm som syns. Har sytt med vaxad lintråd.

Bild: Osebergssiden målat i akvarell av Sofie Krafft.

Det att jag måste trimma sidenbitarna när jag skarvar gör att jag förstår varför endel av sidenbitana från Osebergsgraven är avsmalnade i ändarna. Vad de andra konstiga inklippta grejerna är vet jag inte. 

En bredd räckte även runt handleden, så där behövdes inte flera remsor än två till dem 🙂 Jag valde att inte ha hängselkjol härom dagen, men det hade nog varit fint att ha utanpå klänningen. 

Kram

Roar mig med att klippa och sy i dyrt sidentyg à la Geijers S4

image

Behövde piffa till en yllekjortel och bestämde mig för att nu måste jag våga klippa i sidentyget jag köpt av Max, så har sytt kantband på ärmsluten och runt halsringning nu. Det är samit, S4, som bl.a. förekommer i flera Birkagravar.

image

image

Baksidan på tyget är också fin!

image

Smygsydde fast från utsidan…

image

Samitum är ett mönstervävt sidentyg som är lite hårt att sy i – stadigt! Det förekommer i flera gravar under vikingatiden och att klippa kantremsor av mönstrat siden finns som arkeologiska fynd bland annat i Birkagravar, Pskovgraven och i Osebergsgraven. Det verkar ha varit populärt men jag måste bara säga att det gör ont ända in i märgen att klippa remsor av detta fina tyg! Kanske kan jag få till en liten fin påse också 🙂

image

Halsringning blev fin! Det blå ullgarnet är vejdefärgat, men inte av mig. Jag har inte kombinerat detta efter något fynd utan hade redan broderat dit det blå och tyckte att det såg lite torftigt ut jämfört med vad jag tänkt…

image

Fick även användning för en av mina små svitaknappar 🙂 och har ögleflätat sidenband till knappöglan.

Kram

Tygrester från spännbucklan i Kvinnograv bj 517, Birka

Här är spännbucklorna från grav bj 517. Några av er kanske känner igen dem från teckningarna i Inga Häggs bok om kvinnodräkten i Birka. Tyvärr har jag bara foto från den ena spännbucklans tyg. Kvinnan blev begravd i en kista norr om Borg på Björkö, det vikingatida Birka. Ursäkta de lite tunga bilderna. Jag tänkte att detaljerna skulle synas bättre om jag inte minskade. Får se om det fungerar…
   

   

Det är ifrån denna grav som det största sammanhängande styckena av goffrerad särk kommer. Goffrerat linne hittades även på skänkeln till kvinnans sax.

  

Ur Inga Häggs bok ‘Kvinnodräkten i Birka’, 1974, s. 123.

Förmodligen har ett litet rundspänne hållit ihop särken i halsen. Hängselkjolsöglorna sitter fortfarande fast vid hängsekljolstyget, enligt Hägg, men hon har inte med kjolen i genomgången av hängselkjolarna, men hon ska ha skrivit om det i Tor;nr 13,1969, s. 18.

Vid det treflikinga spännet satt två öglor av linne som i sin tur satt fästade vid en obetydlig bit yllekypert från ett livplagg ( se 517:4 på teckningen ovan). Bland textilierna i graven ska Geijer ha hittat en grov ylleväv, W7, som tillsammans med linnerester låg över den ena spännbucklan, men det är osäkert om de hörde till dräkten – Hägg tycker det ser ut som en filt (Se bilder från Mis nedan).

Ytterligare en liten bit tygbit av fast och tät kypertväv finns på spetsen av kniven i graven, men Hägg nämner inte vad det är för material. Till ett av livplaggen hörde förmodligen även två kulformade knappar (Hägg 1974, s. 62; Birka III, s. 60, Taf. 7:6, Taf. 33:3).

Vid ena nålen finns även S4, som är siden. Hägg har med det på en av teckningarna ovan, 517:1c, och i tabellerna , fig. 53 och fig. 56. Jag antar att ‘FH’ är öglor i fig. 56 (jmf. teckningen ovan, 517:1a-c).

Spännbuckla 1: 1 FH (linneögla) vid nålhållare, 2 FH (linneöglor) vid nålfäste.

Spännbuckla 2: 2 FH (linneöglor) och sidenband vid nålhållare, 3 FH (linneöglor) vid nålfäste.

Försök till sammanfattning av mig :

Kvinnan bar en vit eller naturlinnefärgad goffrerad särk med ett litet sprundspänne, spännbucklor till en hängselkjol med linneöglor och eventuellt ett plagg med sidenband på, om siden bandet inte är ett bärband eller sitter sitter runt linneögla på samma vis sil Hilde Thunem visar med Köstrupkjolen – där ett yllebrickband spännts fast ovanför hängselkjolen. S4 är ju samitum, vilket kan vara vackert mönstrat i olika färger. Hängselkjolstyget har Hägg möjligen skrivit om tidigare (ska försöka få tag i artikeln i Tor).

Hon bar även ett livplagg av yllekypert med linneöglor i kanterna, som hölls ihop med ett treflikigt spänne. Möjligen hade hon en filt eller grov sjal (?) över sig som det fanns linnetyg till, över spännbucklorna. Kniven och saxen kan ha hängt från någon av spännbucklorna. Det är oklart varför det är så många öglor, men kniv och sax har kanske hängt från spännbucklorna. Till detta kommer de två knapparna som i Mis kallas ”svitaknapparana”. Se lite fler bilder nedan.

Några bilder från Mis:

Den grova ylleväven. Foto: SHMM.

 

Foto: SHMM.

 
 

Silverkors. Foto: Christer Åhlin, SHM.

 
 

En av de två svitaknapparana. Foto Eva Vedin, SHM.

 

 Flera pärlor av fajans, silver- och guldfolie samt glas. foto: Eva Vedin, SHM. 

 Spänne. Foto: Eva Vedin, SHM.  

Så till sist mitt favoritspänne, här med ett lite enklare karvat utseende 🙂

Kram

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Inga Hägg, 1969. Die wikingerzeitliche Frauentracht von Birka. Einige Bemerkungen zur Hemdform. Tor 13. Stockholm, s. 13ff. – Men den här har jag inte läst ännu…

Agnes Geijer, 1938. Birka III. 

Bj 517

Hilde Thunem http://urd.priv.no/viking/smokkr.html

Birkagrav Bj 834 – en Völvegrav

Hej, det här blev ett långt inlägg om denna spännande grav. Jag fortsätter på samma inlägg imorgon. Behöver läsa på lite :)… Har uppdaterat under dagen idag. Är fortfarande lite frågetecken.

image

Brickband från Birkagrav bj 834. Foto: Linda Wåhlander.

För ett tag sedan tittade jag i textilmagasinet, i Historiska museet samlingar, och såg det här brickbandet. Det är funnet i grav bj 834 på Björkö, det vikingatida Birka.

image

Silverbroscheringen ser nästan pulveriserad ut och brickbandet ser ut att vara infällt mellan två mönstervävda tygremsor. Foto: Linda Wåhlander.

image

Gravteckning över Bj 834. Bild ur Arbman, Birka I, s 306.

Det här är en ganska känd grav då arkeologen Neil Price skrivit om den på grund av att den, bland alla dräktdelar och gravgåvor, innehåller en så kallad ”Völvestav”. Graven räknas som en dubbelgrav pga av gravinnehållet som räknas till både manliga och kvinnliga föremål. Det är dock bara kvinnans tänder som är bevarade och dubbla broddar till ett par skor (Nr 18 & 19 på gravplanen). För att få plats med två personer bland alla saker så är tolkningen att en man blivit begravd med en kvinna i knät. Björn Ambrosiani beskrev det på en Birkautbildning för många år sedan som att kvinnan blivit nedstucken med kniven i samband med mannens begravning, liknande händelsen längs med Volga 921/22 som Ibn Fadlan beskrev. I östra, nedre delen av kammargraven, på en avsatts, begravdes även två hästar (det blir åtta ben…). Vid ena hästens rygg ligger ett piskbeslag (Nr 36), som ett rassel. Det ska sitta på en pinne för att ha som hjälp att mana på hästarna när de körs. Eller vem vet, kanske användes rasslet för att jaga bort onda andar på vägen till dödsriket? :-). I en grav från Gävle finns en stav med ett likadant rassel längst ned! (Se The Viking Way och uppsatsen Kvinnan graven och staven).

image

Stav 1a är den från grav bj 834. Ur Arbman, Birka I.


Völvastavar – för den stavbärande kvinnan som utövade sejd – har blivit mer och mer accepterade som magiska redskap istället för praktiska tolkningar som ”stekspetten” eller ”måttstavar” för att mäta tyg med. Jag tänker lite på dom som regaliestavar blandade med Harry Potter trollstav. Volr kan representera världsträdet och världens centrum. Ska läsa på lite mer om dessa stavar. Jag gillar även Ingrid Gustins måttstavsteori.

image

Gravinnehållet från Bj 834. Bild ur Arbman, Birka I, s 307.

I graven finns enligt Arbmans tabell
Svärd, spjutspets, pilspetsar, sköld, hästutrustning (betsel, träns), hästbroddar, ringspänne (i brons), bågspänne (verkar vara från fyllningen), 2 ovala spännbucklor av typen p42 (av förgylld brons), 2 rundpännen (ett litet i silver, ett större av förgyllt brons), 1 metallpärla (av brons), 3 + 2 glaspärlor, 2 börsar, 3 hela och tre bitar av östliga mynt, nålhus, nål och syl, pincett, sax, 3 knivar (en vapenkniv och två mindre) , träämbar, 1 (ev. 2) kruka, kedja, kedja, mätstav /völvestav (Se tabell, s 516-517 i Birka 1. ).

I tabellen tar Arbman upp det viktigaste men det finns även mer saker om man läser innehållstexten i Birka I, textdelen.

image

Bild 1, 4 och 5 är ifrån grav bj 834. Ur: Arbman, Birka I

image

Krukan i graven. Ur: Arbman, Birka I.

Det finns även lite andra uppgifter i Mis
Svärdet är av typen Petersen X, 2 dragkrokar, flera krokar, flera textilfragment, silver, järnfragment, järntånge med trä, metallpärla står som gehäng med läder, det ska istället finnas 3 glaspärlor och 1 fajanspärla, järnkrampa, alla möjliga metalldelar till ämbaret/hinken, seldon (loka) i trä, järnring, piska (piskbeslag), skrinbeslag, väska/börs i läder, väska/börs i läder och textil, väska/band i silver, läder, förgyllning och textil samt som sist 8 öglor.

Det här betyder att tyget och brickbandet i denna grav tolkats som del av en vikbörs. Jag vet inte var i graven den påträffades ännu. Ska ta reda på det imorgon och fortsätta med inlägget… Nu vet jag – den är inte utritad på gravplanen.

Agnes Geijer, Birka III
I Agnes Geijers bok om Birkatextilierna, står det att det finns två sorters linnetyg i en av spännbucklorna. Över dessa sidentyg, typ S4 som är en zweischüssiger… kypertväv (3-bunden dubbelkypert?…jag blir galen på denna bok som är på tyska…), med fastsydda silverband av typen B3, men banden har börjat förvittra. Band av samma typ omnämns som 11 mm breda (Birka III, s. 85). Det finns även några lösa bitar av en grov ylleväv av typen W1 med ca 3 trådar per cm.

image

Ur Geijers, Birka III, s. 21.

Inga Hägg och kvinnodräkten i Birka
Särken: Inga börjar med särken. De flesta föremålen som bör ha tillhört kvinnan, låg i graven omgivna av en järnkedja av stavformade länkar , Nr 16 på gravplanen. Flera av dessa länkar, som Hägg tittat på, är inkapslade i fin goffrerad (finveckat) linneväv från särken. Linnet är naturfärgat, eller vitt, med lite rostfläckar. Till denna särk hör, antar Hägg, det lilla runda spännet, av terslevtyp, som skulle ha suttit i halssprundet. Utanför järnkedjan låg saxen, vars bygel är täckt av slätt, lite grövre linnetyg, och precis nedanför en av de små knivarna. Detta grövre linnetyg ligger i centimeterdjupa veck över saxbygeln.

image

Järnkedjan med textilresterna. Ur: Hägg, Birka II:2, s. 59.

image

Järnkedjan (Nr 16 på gravplanen, Taf. 113:17) är intressant. Undrar just hur den legat runt kvinnan. Se även Gravinnehållsbilden Nr. 16. Ur:, Arbman, Birka I.

image

Det lilla rundpännet i silver. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

(Hängsel)kjolen: I spännbucklorna finns linneöglor och redskapsband. Redskapsbandet återfinns på och sitter fast på saxens bygel. Hägg tänker att det grövre linnetyget i centimeterveck på saxbygeln är del av kvinnans hängselkjol.

image

Bygelsax med bandet och någonstans även veckan linnetyg. Ur: Arbman, Birka I.

Nålfästet i ena spännbucklan sneddas av ett sidenband, bild 834:1 nedan (vad är det för typ?), som hon tänker skulle kunna vara en sidenkantning till hängselkjolen.

image

Spännbucklornas innehåll och textilier ur grav bj 834. Ur, Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka.

Ylletyget: Hon hoppar över det i plaggenomgångarna.

Brickbanden: Brickbanden är infällda i en sidenkypert. På s. 118 skriver hon att de är sydda på ett underlag av tuskaftssiden men på sidan 93 så är S4 och bandet inte kopplade till något annat tyg. Fyndet är inte markerat på gravplanen. Brickbandet låg över ena spännbucklan, mot dess skal och (en bit? min anm.) sitter fortfarande kvar vid skalet. Hägg såg att det finns fållkanter kvar vid endel av fragmenten men beskriver inte var och hur direkt, mer står vid tolkningen av tunika. Det ska vara fållkanter för en lodrät öppning vid ena spännbucklan (Hägg s. 92).

Snett mot fållen på ett av fragmenten ligger ytterligare en söm med halvöppna stygn. Intagningen för denna del är kilformad.

En klump i asken har, enligt Hägg, suttit ihop med brickbandet. Och därunder skymtar grov ylleväv.

Spännbucklorna har ramlat upp och ned. De gör det ibland om de sjunkit in i bröstkorgen eller vält åt något håll om personen suttit lutad. De har alltså, enligt Hägg, ramlat omkull på framsidan av ett brickbandsprytt sidenplagg så att S4-tyget med banden pressats mot skalet på spännbucklorna i dess sekundära läge i graven.

Men hur hon får till det med tyglagren förstår jag inte riktigt, dvs. att det är en tunika ovanpå särken men under kjolen. Fast det beror antagligen på åt vilket håll spännbucklorna ramlat omkull. Ramlar de uppemot hakan kan det vara en tunika men ramlar de ned i knät, för att hon sitter upp så borde de ha grovt linne, sidentyg och sedan goffrerad linne på sig, inte sidentyg med band och sedan grovt ylletyget. Ojoj, rörigt… I tolkningen av flera tunikor menar Hägg att det förekommer brickband på bröstkorgen, vid mancetter på en lång ärm samt över höft och lårben (Hägg, s. 92).

I tabellen, fing. 53: daterar hon graven till mitten av 900-talet. Här dyker plötsligt ett nytt sidentyg upp, S3, som fodertyg. Jag hittar inte detta tidigare i boken. Hon skriver att hon tror att S4 + B3 + S3 hör till en tunika som burits ovanpå särken och under hängselkjolen.

Min sammanfattning
Det här betyder att textilfragment som jag började detta blogginlägg med antingen är en vikbörs eller en brickbandsprydd, sidenfodrad sidentunika… Hm…

Om vi går efter tunikatolkningen så bestod kvinnans dräkt av en fingoffrerad särk i natur/vitt med sprundspänne av silver. En eventuell sidenfodrad sidentunika med infällda brickband. Över bar hon en veckad, i överkant, sidenbandskantad hängselkjol med P42:or. Från ena spännbucklan hängde ett band ner till en bygelsax. Hon bar även ett stort förgyllt rundpännen, ett ringspänne i brons med knoppar (eftersom ringspännen tolkats som kvinnosmycken medan ringnålar hör till mansdräkten, men ringspännet ligger ovanför de flesta av kvinnans gravgåvor på planen), en syl och en pincett med små ansikten samt skor med järnbroddar. Ylletyget kan ju vara en grov sjal eller kanske en filt.

Sen undrar jag hur hon bar järnkedjelänken, satt den runt halsen eller runt hennes huvud? Om den bars runt hennes huvud så kan den fingoffrerade linnetyget vara någon form av huvudduk eller slöja. Samma sorts kedja förekommer i flera Birkagravar (Arwidsson i Birka II :3), bl.a. Bj 735, graven med mängder med brickband på bröstkorgen.

image

Bild 7a är från Bj 834. Ur: Arbman, Birka I.

Det här innebär att det enda som kan kopplas till mannen är svärdet, vapenkniven, spjutspets, pilspetsar och skölden samt eventuellt ringspännet. Har jag glömt något?

Sen finns det kista, ämbaret, hästar mm. som kan höra till av dem. Om det nu är två personer? Tänk om det bara är en kvinna? Nedlagd i utsträckt läge, utan en man dom madrass? Hela anledningen till att de är två är ju vapnen! Mannen har vare sig tänder eller smycken bevarade och det finns bara skobroddar till ett par skor i graven.

Om det bara är en kvinna i graven, som har varit en viktig människa, kunnig i sejd, vad är det då som säger att hon inte var en valkyria också, eller en sköldmö, som fick sina vapen med sig i graven?

Nu är jag inte världsbäst på att teckna, men ska försöka göra en skiss såsmåningom.

Kram

Lästips:
Neil Price, 2002. The Viking Way. Jag har läst i denna bok för länge sedan. Hittade den nu på nätet. Lyckas inte lägga in länken.

Neil Price, 2012. Wooden worlds, I: Birka Nu. I artikeln finns bra referenser.

Pdf om sejd av Neil Price.

Bj 834 i Sök i samlingarna. http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1022

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text och Tafeln. Publikationen av Hjalmar Stolpen grävningar

Agnes Geijer, 1938. Birka III. De textilfragment som hon gick igen är kanske 5% av de funna textilierna.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Denna är den största sammanfattningen men hon har skrivit mer om kvinnodräkten i Birka II:2, Die Tracht, 1986.

Greta Arwidsson, 1989. Birka II:3. Ketten.

Uppsats av Jessica Hillborg, Kvinnan i Fyrkat, som har med stavar i graven.

Ingrid Gustin, Of rods and roles. Här