Tag Archives: selfie

Gott Nytt År 🌟💕🌺

Det har varit ett omtumlande och intressant år. Jag blir äldre och gråhårigare, vilket chockade en vän jag inte sätt på länge 😘 men jag är mig själv, även om jag försöker att vara mindre osocial emellanåt 🙂

Jag utmanar mig själv och och försöker att hålla ihop, och det är inte alltid lätt.

Jag önskar Er alla ett bra 2019 med allt vad ni önskar er och lovat er själva. Jag ju vilket nyårslöfte jag gav till mig själv och det är egentligen inte ett svårt löfte 💕

Nästa gång blir det 2020! Tänk vad tiden går obönhörligt framåt. Det var ju nyss, känns det som, som det blev år 2000.

Kram

Julfest på Scenkonstmuseet

Tack Baluba och Strix för en jätterolig julfest med fantastisk mat och dryck!!! Det var länge sedan jag var på maskerad! Om jag inte räknar när jag klär mig som viking förståss… 😉

Efterätterna! Så gott!

Vi saknade så klart några i gänget men det var så härligt att ses igen ❤️❤️❤️ Tack för en fin kväll!

Hemma igen och jag ska definitivt locka håret igen någon gång 🙂 Tack mamma för hjälpen med det ❤️🌺

Kram och godnatt!

Så vackert ljus över Stockholm idag

Jag är alltid lite orolig när jag ska gå på fest. Köpte ett nagellack med glitter för att vara lite glittrig i alla fall. Glad att jag tog mig iväg själv trots allt.

Jag förstår inte hur Stockholm kan vara så vackert! Jag hoppas innerligt att det inte blir skyskrapor och annat när de bygger nytt.

Fotade lite på vägen till årets Julfest – Glitterfest på Östasiatiska museet med Världskulturmuseerna. Det var så annorlunda färg på himlen.

Jag är tacksam för så härliga människor och så god mat! 🌺

Kram

Fimbulvintern i Gamla Uppsala

I torsdags kväll åkte jag med Tommy och Sofia till Gamla Uppsala för att gå på föreläsning med Bo Gräslund om Fimbulvintern. Det var fantastiskt!

Jag har ju pratat om mytologin kopplad till ett eventuellt vulkanutbrott (eller meteoritnedslag) år 536 e. Kr. i många år, men nu fick jag massor av ny information! Det som hönde var att solen försvann eller inte lyste mer än som månen och det gjirde att det inte blev varmt på sommaren.

Det var visst hela tre vulkanutbrott efter varandra med några års mellanrum. De två första så kallade “Supervulkaner”. Gräslund pratade om Fimbulvintern som en klimatkatastrof men inte så som jag föreställt mig med snöig vinter i 2 och 1/2 år utan det var kalla somrar och och fuktiga, mögliga och milda vintrar 😱

Han visade även hur Edvard Munchs skriet målades i en tid efter ett vulkanutbrott på 1800-talet och hur ormar, elker drakar, efter mörkrets inbrott blev synliga som farliga monster som slukar månen i horisonten. Flera konstnärer målade detta.

Det var oerhört spännande och jag antecknade hur mycket som helst! Det var som om allt han sa var viktigt än å hade han en skön stil i min smak när han framförde föredraget – så bra!

Han berättade om alla olika källor som visar på detta och hur det påverkade naturen, att folk övergav sina gårdar och att inget blev sig likt igen. Människorna offrade allt sitt guld för att hjälpa gudarna som var så illa ute. Aristokratin kom ut ur detta på andra sudan, men fattigare folk och barn kan ha strukit med och på så vis var det möjligen en hel generation som gick under.

Tänk er att bo här uppe, i norr, utan att det blir sommar på två somrar… Burr! Ingen mat, ingen, fisk, inga vilda djur… Inga blåbär, hallon och nötter, som Gräslund sa. Bönderna i norr lämnar sina gårdar och flyttar söderut men han visste inte hur samerna påverkades eller om det finns någonstans även i deras mytologi.

Passade på att fota mig med Jonas som gjort mina ovala Helgöspännen 🌺 och Kristina Ekero Erikssons bok om Gamla Uppsala med mig i i min vendeldräkt. Och så Sofia också 🌼

Museet hade en superfin lekhörna! Den påminner om utställningen jag var med och gjorde med Maud på Ekerö bibliotek (Den ska förövrigt sättas upp snart igen. )

Sofia passar i hjälm! Vendeltiden är nästan mer “Vikingatid” än Vikingatiden 🙂 ❤️🌺😋 men just här är den norska Gjermundbyhjälmen hon har på sig.

Kram

Lästips:

Vetenskapens värld, SVT, Mystisk extremvinter visade sig stämma här.

Bok- & seminariefrossa på Bokmässan

Jag har inte tidigare varit på Bokmässan i Göteborg, men nu så åkte jag för att träffa vänner och igår var jag på Bokmässan i 11 timmar och idag ska jag gå på museum, så det blir en miniGöteborgssemester 🌺 Gabi har dessutom formgivit och layoutat en bok om bemålade kyrktak av Kajsa Nyström som hade premiär på mässan.

Den är så otroligt fin och välgjord!

Seglora kyrka på Skansen är med.

Bara att vara i Göteborg är spännande eftersom jag inte varit här mer än någon dag när min son var runt 3 år. Och då bodde vi också hos Gabi och Mattias. Nu bor de centralt och idag ska jag ut på museer 🙂 Men först bokmässan…

Jag köpte seminariekort och det var hur dyrt som helst! Men jag bara djupdök i mässupplevelsen med Gabi, även om vi inte gick på samma seminarier hela tiden.

🕵️‍♀️

Första seminariet handlade om Reggio Emiliapedagogiken som nuförtiden är en utbredd pedagogik på förskolor i Sverige. Sara Folkman har skrivit en avhandling om den och är kritisk till hur pedagogiken kommit att användas – Distans, diciplin & dogmer och hon menar att den får konsekvenser för hur barnen upplever vuxna, att de inte lyssnar och att barnens tid blir för inrutad och styrd.

Hon har intevjuat både förskollelärare och förskolebarn.

Distans:

I Reggio Emiliapedagogiken ingår att lyssna på barnen och observera för att dokumentera deras utveckling och intressen. Kommer frågor från barnen så är det en motfråga som används och tanken är att barn är kompetenta och kan själva och inte behöver så mycket hjälp att få på vantar och annat.

Att lyssna är alltså en teknik för dokumentation och förskolepesonalen får en distans till barnet istället för att dela barnets upplevelse. Det blir inte vanlig kommunikation där de missar ett ömsesidigt, empatiskt och känslomässigt lyssnande. “Omsorgen” är nedtonad och omhändertagandet är inte i fokus, uan istället är det “Du kan själv”.

Barnen upplever inte att de lyssnaa på. 70% svarade det!!! De lyssnas bara på under vissa villkor från de vuxna, dvs. om de räcker upp handen, säger bra saker eller är ledsna.

Det här kändes så sorgligt att höra! Det är inte ett genuint lyssnande.

En bra pedagog utifrån vad barnen svarade, menar hon, är en som tröstar, hjälper och visar omsorg.

Diciplin:

Dokumentationen leder till projektarbeten och förskoleläraren väljer ut vad se tycker att barnet varit intresserat av. Många intressen väljs bort. Det blir också styrt för att det ska finnas en röd tråd.

Så det är även ett redskap för Diciplin och vissa saker är mer spännande att dokumentera, tex nägons om bygger och färglägger ett elskåp är intressantare ön nägon som leker i rollspel i dockhörnan, om det ens finns en dockhörna.

Hon menar att omvårdnadslekar nedprioriteras, att leka med dockor och liknande eller vara i fritt lekande, vilket barnen längtar efter, inte blit tillräkligt spännande och då blir det ofta killarnas lekar som har större värde.

Det är regler, strukturerade tider och projektgrupper som ramar in barnens vardag och fler barn säger tidugat att det är tråkigt att vara på förakolan. Namn ska hpllas reda på och sätta supp där de vill leka och det plingas i en klocka när lektiden är över…

Hon frågade barnen – Vad längtar du mest efter när du ska till förskolan och 1/3 längtar inte alls, flr att det är tråkigt. Under tidigare studier var det 5% som. Inte längtade.

Dogmer:

Enligt pedagogiken så ska allas åsikter ges utrymme, men så är det inte. Det finns inte plats för oika åsikter och de förskolelärare som inte vill formas in i arbetssättet byter hellre jobb, medan många anpassar sig men trivs inte alltod med det de gör och gör saker trots att det känns fel i mötet med barnet.

Även barnen känner att det inte är önskvärt att göra motstånd…så det är ett skenbart självbestämmande. Det kommer ovanifrån att pedagogiken ska användas, från Kommuner, Stadsdelar, chefer, konsulter osv, den har blivit en sorts måttstock och fått priser “Att barn är kompetenta”.

Ja, så jag fick en tår i ögat och känner att det var bra att höra ändå och jon menar att det är viktigt att kunna göra motdtånd och att kritiskt reflektera och pedagogerna skulle ha lyssnat till sin inre röst, för barmen har bara dom på förskolan.

Undrar vad följderna blir av att barn inte blir genuint lyssnade på? Lyssnar jag tillräckligt?

Sen hittade jag Gabi och vi åt lunch Jag hittade en räkmacka 😉 och vin! Och en arbetskamrat som jag också hittade där åt med oss 🌺

Hittade Jakkin på mässan, en av de som var med när vi filmade Arkeologens dotter. Han driver bland annat företag Cirkus Titan och gycklargruppen Pest & kolera och så har han skrivit tre böcker. Det var roligt att träffa honom igen och jag fick en bok 🌺 Drakjägarens flicka 🐉 som är första delen i en serie och ges ut på fantasyförlaget andravarldar.se.

Jag köpte även en bok om godis och så fick jag en bok om Sandbyborg av Kimselius och köpte en av henne om Pompeji.

Hittade även spännande böcker till mon son, varav en om dataspelande. Hoppas han tycker om den.

Det seminarium jag såg mest fram emot – Åter till lägerelden. Jag ville lyssna på Theodor Kallifatidesj och om berättande, men jag hade tagit fel. Det handlade om ljudböcker.

Visst det var lite intressant, men djälv lyssnar jag inte på ljudböcker. Jag vill ha min egen upplevelae inne i huvudet, att bli som de uttryckte det, transporterad till en annan värld. Jag skulle inte kunna laga mat samtidigt. Men tydligen så skrivs saker nu direkt för ljudupplevelser, vilket Linda Skugge gör.

Theodor var kritisk till det ytterligare lager av tolkning som kommer på en text när det är författarens önskan att så direkt skriva och förmedla något som sedan “läses av läsare” själv. Men han tyckte även att det visst fanns en nytta för tex de sim kör långtradare eller inte har möjlighet att läsa själva.

Jag skriver det jag menar och vad jag vill att du ska förstå

Theodor Kallifatides, 2018

Jag ska köpa hans nya bok om en lärarinna som berättar för eleverna. Han berättade lite om sin morfar och mamma i en by i Grekland som hade så många berättelser. Det seminariet hade jag velat gå på.

Den tryckta boken är inte på väg ut, som det tidigare tänktes att den skulle göra, men läsandet är något varje generation måste erövra.

Sen hittade jag Gabi igen och vi gick vi på Bildberättande och konsten att läsa bilder.

De som var med var Kalle Boman, filmproducent, Tarja Karlsson Häiliö, bildpedagog, Sara Lundberg, illustratör och Stina Wirsén, illustratör.

Det var spännade att få höra om hur en illustratör tänker när den ska bildsätta en text och om hur de tönker att mening skapas i och med bilden. Att våga slänga och göra om.

Stina Wirsén, uppdrag

Stina Wirsén, utan uppdrag men inspirerad av Alexander McQueen.

Att läsa bilder är också en kunskap och det är inte alltid självklart att vi kan det. Så att förstå bildspråk blir ett sätt att inte kanske bli styrd så lätt.

Ofta är det uppdragsgivare och det finns ett syfte med bilden och det ger en påverkan på den som ser bilden.

Tarja Karlsson Häikiö.

De pratade om handens kunskap – “kirogragisk”, ett snyggt grekiskt ord 🙂 Att kunna teckna, det analoga, och att förskolor behöver vara en plats där barn får gegga ner och skapa om det inte finns möjlighet hemma. Sen är även den digitala kunskapen och skapandet viktigt nu ich då går det att kombinera. Pojken på bilden har själv valt glittret i efterbehandling va bilden på då han målar.

Det var även bilden med den diande mamman som hon valt och hon anvönder den, sa hon, i “Sokratiska samtal” om etik. Vad tycker vi är vackert och varför osv.

Jag tänker att det har och är en av de bästa med mitt arbete på museum, att få vara i skapandeverkstad med barn, där de inte behöver vara så försiktiga.

Gick jag på ett 20 min samtal om minoriteter i Europa – De små folken historia, av Ingmar Karlsson.

Det var intressant och han var rolig. Inte en bok jag längtar efter att läsa kankse, men nyttig med tankar om minoriteters överlevnad med språk och kultur. Vi borde nog ha den på jobbet.

Sen blev det en tur bland böckerna igen och jag hittade Plupp 🙂

Det är en lekutställning som ska turnera runt på bibliotek. Så fin! Påminner om vikingautställni gen jag var med och gjorde på Ekerö bibliotek.

Kvinna på plats fotade mig inne i kåtan… Appropå foton och det sista seminariet för dagen (nedan) så blev det kankse inte mitt favvofoto då hon zoomade så mycket, men jag väljer att ha med den för det är enda fotot på mig på bokmässan 😂

Hittade sagor om Sveriges historia. Tips till butiken på Historiska! Men den finns på Livrustkammaren.

Sista seminariet för dagen 🙂

Vita steck av Sara Lundberg.

Det sista seminariet vi gick på var Besluten bakom bilderna med illustratörerna Cecilia Torudd, Sara Lundberg och Magnus Bard och Yukiko Duke höll i samtalet. Det var mitt favoritseminaruim för dagen.

Sara Lundberg letar efter sin Berta.

Hur väljer illustratören vilken teknik det ska vara, vilket formspråk och hur hittar illustatören karaktären på en person?

Sara målar ofta i akvarell i flödande färger och sedan tjockare ovanpå.

Hon väljer ofta platsen mellan dröm och verklighet.

Att flytta platsen föt Israel-Palestinakonflikten hit till en radhuslänga, gör den tydlig. Men den här bilden blev refuserad. Magnus Bard.

Magnus Berg som tecknar för DN drivs av ilska och teckningarna tanken är att få in “allt” i bilden och hur kompositionen ska vara. Sen jobbar han oftast mot en deadline och det är bra. Beslut måste fattas.

The Trumpride av Magnus Bard.

Cecilia Torudd driva också av en viss ilska och lusten att berätta.

De drivs av att:

“Skapa egna världar, som man vill visa”.

Det var så fint för Magnus sa första delen och Cecilia andra delen.

Det måste finnas redaktörer som är modiga och som förstår värdet i illustartioner.

Torudd menade att det är två minuter i månaden som är bra och när hon gjorde Ensamma mamman varje dag så levde hon nästan inte.

Sen mingalde vi hos förlaget för Gabis bok, Votum.

När vi skulle gå så upptäckte vi Stina Wirséns konstutställning. Vi hade kommit in via en annan ingång.

Något rufsig 🙂 men det var ändå skönt med allt stim och stoj. Jag kände mig lugn hela dagen och lite meditativ emellanåt 💗

Undrar om det går att köpa dessa gosedjur… Fick lite habegär…

Det blev en lång dag, och ett långt inlägg 😉, och innan vi gick hem så gick vi ut en sväng i Haga och pratade om allt vi inte hunnit prata om 🥂

Kram

Drakjägarens flicka av Jakkin Wiss finns som ljudbok och e-bok: https://www.adlibris.com/se/ljudbok/drakjagarens-flicka-9789187951008 här.

Gabis och Kajsas bok Mellan himmeln och helvete: https://www.adlibris.com/se/bok/mellan-himmel-och-helvete-bemalade-kyrktak-i-goteborgs-stift-1697-1812-9789188435491 här.

Gunnes gårds höstmarknad

Efter två veckor på äventyr var jag hemma igen och väldigt trött 🤗🌺 men det är bra att vara trött av hårt och roligt jobb, tänker jag. Låg hela fredagen i sängen och tänkte att jag önskade att Gunnes gårdsmarknaden skulle vara nästa helg istället… Men igår på lördag morgon slängde jag in lite grejer i bilen och tog på mig vikingakläder och åkte 🙂

Kom fram precis när de öppnade men de var så välkomnande ändå 💓

Fick sällskap av Sofia och jag hade en supermysig dag 🌺 Hon har så snygga kläder och med pannband!

Krigarna hade med sig trälar i år…

Jag tog inte på mig mina nya spännbucklor som jag köpt av Max. De är superfina, men jag behöver en finare dräkt då…

Jag gillar att ha marknad på marken. I allafall när det är soligt…

Tänk att den besökte just mig, och Saga som satt hos mig, på sin enda dag 🌺

Mitt över satt Saga och hennes (Jimmy?) och hon säljer de finaste garndockorna som hon växtfärgat med bland annat vau/färgreseda, vejde, krapp och många fler växter.

Nästa år vill jag gå runt och fotografera mer igen. Det var många som sålde så fina saker och tyger.

Tack för en solig och kramig dag!

Kram

Lästtips:

Vikingatida höstmarknad på Gunnes gård 2018

Hemma igen efter en utflykt till Kungsklyftan

Jag är evigt tacksam över att ha jobbat med så fantastiska människor under inspelningarna av tv-serien Arkeologens dotter. Jag har lärt mig massor och jag är så nöjd och glad över det fina samarbetet med kostymören Anna! Tack Henrik!

Världens bästa att arbeta med!!!

Igår gick vi och hämtade en viktig men bortglömd sten 😉 och det var kul att vara i Kungsklyftan!

Det regnade och kändes som urtid där 🙂

Någon har lämnat sina initialer i en sten…

Tydligen spelades Ronja Rövardotter in här i Fjällbacka 🙂

Vilka nypon!

Foton på oss av Marcus Dineen.

Vi har kämpat på tillsammans och haft så kul mitt i det hårda arbetet!

Vi trodde att han filmade 😅💓🌺

Kul med så många foton 🙂 inte ofta det blir 🌺 Tack Marcus!

Max, Anna, Marcus och jag 😍

Sen körde vi hemmåt till våra nära och kära 💓

Som jag längtat efter Iris den här gången och oroat mig för när kattungarna ska komma. Hon är mycket större nu än inför förra kullen. Vi har väntat på kattungarna i två veckor nu…

Jag är visserligen helt slut efter denna tvåveckorsstrapats men glad och tacksam att jag fått göra något väldigt roligt och få förunnat!

Kram