Etikettarkiv: selfie

En kväll om skägg på Medelhavsmuseet

Det blev skäggigt värre och vi fick alla varsin mustasch! Jag har aldrig guidat i mustasch tidigare 🙂

Visst passar jag i det!

Det finns en hel del fina antika skägg och det var kul att hitta dem runt omkring på museet. Det är så viktigt med skägg under antiken i Rom att om du tex var slav under vissa tidsperioder så fick du inte välja. Hade ägaren skägg skulle du vara rakad och var modet rakat så fick du som slav bära skägg. Men om du var fri mwn i sorg,då kunde du få låta skägget växa. Etruskerna bar dock skägg men rakade överläppen. 

Romersk relief där kusken förmodligen är en slav. 

Just nu har museet en Tutankhamon på lpn, då vi lånat ut Sesostris. 

Tutankhamon, och andra faraoner, bar tillverkade, flätade skägg. Han är så fin! 

Museets egen Tutankhamon. Även Hatchepsut bar rituelkt faraoskägg som kvinna när hon var farao. 

Kram

Fler bilder kommer 🙂

Magmunsbråck… en livsstilsförändring?

Behöver skriva av mig lite – läs inte om du inte vill läsa om lite hälsotjat! <3 

Fick alltså akut magmunsbråck som gjorde att jag inte kunde svälja mat. Jag har hostat mig till det förmodligen när jag var sjuk sist här och hostade som en tok! Men det har nog varit på gång länge med halsbränna och onyttig mat, för mycket kaffe och godis! ? 

Inte sjukhusvitt utan sjukhusgrönt…

Intressant sjukhuskonst.

Halsbrännan har jag bara tänkt är en biprodukt av fibromyalgin och klumpen i halsen skulle jag få kollad hos husläkaren. Nu blev det inte så. Fick göra gastroskopi i fredags och det var inte så kul även om läkaren var en lustigkurre och sköterskorna fantastiska!  Fick en ny medicin ? som ska vara bra, men jag var lite för groggy efter en hästdos stesolid under gastroskopin, så jag kom inte riktigt på vad jag skulle fråga om. Han sa bara att det förklarar alla mina symptom och jag skulle äta medicinen, gå ner i vikt och att många får problem med det här.  Jag var superlättad och tacksam att han hittat ett fel eftersom frågan kommit upp om det var panikångest eller psykiskt… ”Psyket är en komplicerad sak”. Ja, det är den men det är klart det blir lite panikartat att inte kunna svälja ner maten och att inte känna att man får luft! 

Magmunsbråck, när det kan ta stopp i halsen och det inte går att svälja, är (vad jag förstår) när en del av magsäcken tagit sig upp genom diafragman, som inte sluter tätt, och då är det fritt fram för maginnehållet att inte stanna kvar i magen utan åka upp igen. Det känns då som om man inte kan andas så bra eller svälja och det blir ett tryck över bröstkorgen som en tegelsten samt att det känns som om maten ska hamna i luftstrupen istället, vilket den även försökte och försöker göra. När det bara är halsbränna så kan det vara början. Medicinen ska göra att magsyran inte blir så stark (protonpumpshämmare) och då kan inflammationen i halsen och matstrupen läka. Men har det blivit för mycket ärr av lång tid med halsbränna så kan skadan bli permanent och det finns även andra komplikationer jag inte vill tänka på. 

Så gå till doktorn om du har mycket halsbränna! Eller ändra dina vanor! Men det är ju lättare sagt än gjort ? Önskar bara ingen annan det här. 

Visst kan det vara psykiskt med sjukdomar! Jag fick ju gå i psykoterapi första gången jag blev diagnostiserad med fibromyaligin när jag var ca 21 år (jag blev opererad för smärta när jag var 12 år). Sen fick jag åratal senare utredas för Sjögrens men fick diagnosen fibromyalgi igen och en uppsjö andra utredningar för reumatism och diabetes. Så ja, jag är inte superförtjust i att ”gå till doktorn” men ibland så tror jag ju själv att det är något annat fel än fibromyalgin, men halsbrännan hade jag allstå struntat i…

Jag har ju levt med stress under lång tid på olika sätt, men jag har ju ändå haft fast jobb i ett år nu, men det kan ju kanske komma efterdyningar när man kan börja slappna av och jag har inte slappnat av ordentligt på länge. 

Väntrumskonst inför gastroskopi.

Min tanke på lördagen, när jag kvicknade till var – hur får jag tillbaka magsäcken genom diafragman igen? Går den att trycka tillbaka? Så nu har jag googlat ”magmunsbråck” och ”hiatal hernia” och hittat olika förslag på vad jag kan göra själv som massera magen, övningar, även yogaövningar (och inte göra), och vad jag kan äta. Men jag behöver veta hur det såg ut med bråcket, så nu väntar jag på att de ska ringa tillbaka till mig på onsdag från St Göran. Sen ska jag ta tag i lite självhjälp 🙂 

Det kan bara bli bättre nu och jag dog inte, även om jag trodde det ett tag. Jag får bara äta flytande mat ett tag och jag fick i mig en halv avokado med salt på igår – en perfekt avokado och så fantastiskt god! 

Som en eftertanke frågade jag vår Guru på yogautbildningen för tre veckor sedan, alltså innan det här, hur jag ska kunna sluta med godis och han svarade ungefär att när jag kommit till en viss punkt i min önskan att ändra mina levnadsvanor ”så kommer det en dag när du bara inte kan äta godis”. Visste inte att det var ”bokstavligen” att inte kunna äta, han menade 😉  

Yogan är ändå en väg jag följer nu – min sadhana – och kanske behövde jag gå sönder för att börja läka och ändra mina inte alltför hälsosamma vanor?

 Kram

 

Kontraster – på resa och att komma hem

Vi har kommit hem nu från Gozo. Det var en annorlunda resa i och med att vi var tre familjer som hyrde hus ihop för första gången. Det var bra att  göra saker ihop, hänga i huset och även att hitta på saker på var sina håll samt att ibland laga mat ihop. Skönt med sällskap helt enkelt. Nästa gång kanske det bli på något annat vis. 

Kyrkan på torget i Xaghra. 

Det gick att äta med ihopflyttade bord, även vi just på torget hamnade mitt i gatan. Restauranggubben byggde om lite och satte en växt längs kansten så.

Mattias inte skulle bli överkörd… Men han fick lovatt flytta in från kortändan till slut. Det blev lite väl ävertyrligt mitt i trafiken… 

Maten på Gozo har varit helt okej, inye den bästa kanske men de borde verkligen satsa på jordbruk, sitt salt, pepparen, honungen och allt som växer och tillverkas lokat. Satsa mer på ”Farmlife holidays” och annan rekreation. Det var verkligen lugn på Gozo och det behövs i vår snabba värld. 

Sista dagen hade vi lämnat tillbaka bilar och skulle vara ute ur huset tidigt och det kändes jobbigt att vi hade flera timmar att inte kunna vara någonstans på. Tanten vi hyrde hus av gav mig då nycklar till ett tomt hus, så vi fick vara där tills flygplatstaxin kom. Det var min räddning, för jag var jättetrött och fasade för hela långa hemresan. 

Sista timmarna av vila vid och i poolen i ett annat hus. Jag skulle lätt kunna bo i det huset en vecka utan att göra mågonting annat mer än att äta och vila.

Även härifrån var det fin utsikt. 

En av alla otroliga kaktusar vi såg!

Den här katten tittar på Allan, men han vill helst inte vara med på foton <3 

Bästa kattbilden tog Allan. Det fanns katter lite här och där. Här har de fått sin mat. 

Såg också fikon växa för första gången. 

Fikonen var inte mogna ännu och jag längtar efter att äta färska fikon!

Kanske åker jag tillbaka till Gozo någon fler gång, men just nu är jag bara glad att vara hemma igen bland enar och granar.

Hemma regnar det och är lite kallt. Men här finns mamma, våra katter, vänner och min säng. Jag ska snart iväg igen, men då blir det till ”vikingatiden”. 

Kram

Mina fötter

? Insåg idag, när jag gick igenom gamla och nyare foton, hur många foton jag har tagit på mina fötter med eller utan skor… 🙂 så det fick bli ett ”bildtema”. Även om jag oftast har ont i dem, så är jag tacksam över alla platser de tagit mig till. Har visst fotat mina fötter både här och där 🙂 och de här är ändå inte alla foton jag tagit på mina fötter sedan jag var barn. 

Jag har alltid tyckt om dem, hur jobbiga de än varit med för små 41: or på, som jag klämde med dom i förr om åten, så finns det sedan ett tag även snygga skor i min storlek – stl 43. Behöver bara ta ett foto i mina nya sommarkor 😉 Så en liten varning. Här kommer fotbilder, men inte så mycket fotsulor, vilket inte är fint att visa tex sin guru, vilket jag fick lära mig nyligen av en underbar yogi… ?

Dagens foto, som på sätt och vis drog in mig i fotletande idag.

Kram

Völva på Birka

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.

Till Alsnu gård på kvällskvisten – musik, benlappar och det persiska glaset från bj 542

Igår åkte jag en stund till Adelsö och vikingagården Alsnu gård. Var lite orolig i själen så stannade inte så länge, men det var fint att höra lite musik och sitta vid elden en stund. 

Det var lite skumt ute redan när jag kom dit. Gården är under uppbyggnad och det är redan så fint. 

Tänkte att det skulle vara bra med vinterskorna, men det var blötare ute nu och ingen snö, så de blev blöta och det rykte från skorna när jag torkade dem vid elden.

Janne var där 🙂 

Alla blir så snygga i eldsken 🙂

Önskar att jag kunde se utan glasögon. 

Fina Malin hade en fintrumma.

Det är härligt med ljudet av musik och eld ihop. 

”Vikingaselfie” ? 

Experimenterade med ”benlappar”efter järnåldersfynd från Sørgård mosse i Danmark, iof äldre än vikingatid, samt från Thorup i Danmark, se Mannering i läslistan. Ibland har jag ju långkalsonger under vikingadräkten, men nu var det ju inte superkallt, så ville prova nytt. 

Det blev riktigt varmt och skinnremsorna höll dem på plats. Det ska vara skinnremmar nere vid fotknölen också men jag har bara stoppat in dem i sockarna. De var helt klart toppen att ha! Får fiffla till dem lite i kanterna bara, så blir de finare.

Har aldrig druckit ur det persiska glaset vid elden tidigare. Nu syntes verkligen graveringen i glaset. Så fint! Glaset är en kopia av ett glas från grav bj 542 i Birka. Det var en gravgåva till en person tolkad som man och som begravts i en kammargrav, en av Birkas vapengravar. Runt huvudet hade personen ett guldposament.

Bj 542

Skrämbild från SHM, Sök i samlingarna. Bj 542.

Hjalmar Stolpes gravteckning av bj 542. Teckning: ATA.

Nr 3 står som silverprydnad och pärla, perla. Bild: ATA

 Vid ”låret” en förgylld ringnål i brons men den verkar, enligt anteckningen, ligga en bit upp från botten och där låg även en underkäke? 

Guldposament gP5, från bj 542. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är spännande att tänka på vad de som fick se, eller kanske dricka ur glaset, tänkte om glaset det när det kommit fram till Birka. Användes det vid fest? Var och hur förvarade dom det? Otroligt att det fortfarande är så helt som det är. Mitt glas fick jag som present en gång för några år sedan av jobbet. 

Kram

Lästips:

Bj 542, SHM, Glasets Fid 106816. Inv. Nr. 34000. 

Alsnu gård. www.alsnu.se. Här.

Hägg, I,  1986. Die Tracht, I: Birka II :2.

Blogginlägg om Birkas vikingamössor. http://linda.forntida.se/?p=10381 här.

Mannering, U., 2017. Iconic costumes. Scamdinavian late iron age costume iconography. 

Morris ? och ”Granen”

Hemma och gosar med katten. Men istället för att bara njuta av goset så ligger jag och undrar hur nästa år kommer att bli? Det är så mycket att tänka på ibland och jag behöver låta bli att tänka för mycket. 

Massor av jobb blir det iallafall fram till maj. Det ska bli spännande och lärorikt och jag tänker njuta av jobbet i stunden! Det är inte alla jobb som känns mer som en hobby! 

Har läst sagan ”Granen” ? för barnen nu på jullovet och hjälp vilken sorglig saga – en ”mindfulnessaga” om en gran från 1800-talet! Den påminner dig om att njuta av det du har för stunden. Längta inte till något annat hela tiden och tänk att det ska bli bättre. Sorgligt även att tänka på att det är för sent att njuta av något som du borde ha njutit av men inte gjorde för att du var nervös eller tänkte vänta till nästa dag… 

Sagan finns i den gamla boken De vackraste julsagorna som jag fick av mormor 1984 ? och den är skriven 1844 av H.C. Andersen.Den finns även på nätet. 

Här kommer en gammal gosbild också ? 

Kram

Lästips:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Granen här.

Granen http://kokthansogreta.nu/?p=10465 här.

Klippdax och kokosolja

Emellanåt kommer dagen då jag bara vill klippa mig! Fick tips om att ha kokosolja i håret (tack Karin för att du delade) och idag var perfekta dagen att klippa mig! Ledig och snö ute… 

Före – nyvaken och lite skitig i håret ? Haha, det ser ut som om jag har tratten i örat ?

Obs! jag klippte mig inte i den här tröjan utan i ett linne jag brukar ha när jag klipper mig. Det är ju svårt att få bort alla småhår från tyg… Borde sy någons sorts klipprock där armarna kan vara ute…

Så, vinterhjälmfrisyren är tillbaka ? Fick tvätta två gånger med schampo för att få bort kokosen. Hade en matsked kokos i hår och hårbotten som fick sitta i i en haltimme. 

Ska definitivt ha kokos i håret oftare! 

Kram