Etikettarkiv: sömnad

Börs med gyllenläder

Äntligen har jag vågat och tagit mig tid att sy en börs med dekor av gyllenläder efter fynd från Birka. Sofia har gjort flera efter att ha sett hennes så fick jag mod att sätta igång. Den här är gjord i renskinn jag hade hemma och gyllenläder som jag köpt.

Nu börjar det…

Det jag använt förutom att rita upp mönstret på papper är: läder, gyllenläder, stämjärn, hammare, litet annat träverktyg, skärbräda, nål, sentråd, sax och lite lim och massornas tålamod…

Alla delarna. Den nedersta delen behöver vara bredare och ha mer sömsmån. Mer invikingsmån behövs även på fickornas övre del.

Skulle behöva ett smalare stämjärn, för det ska egentligen få plats fler rader med gyllenläder, vilket syns på kopian som varit utställt på Historiska i förra Vikingautställningen (se nedan). Undrar även om den längsgående raden på mitten på framsidan borde gå hela vägen?

Gyllenlädret är kromgarvat, men renskinnet är vegetabiliskt garvat.

Insidan när den var ihopsydd. Fuskade med modernt lim för att få in kanterna i öppningen. Undrar vad det använde för lim på originalet? Benlindorna? Fisklim? Skulle ha dragit mer i skinnet så det blev bättre i hörnen, men det här var ju en provbörs.

Trodde först att det inte skulle gå att få ihop den, för lädret är lite för tjockt, men med lite tvång så gick det. Har beställt mer läder som är lite tunnare. Det gick iallafall lättare att vända den än jag trodde att det skulle göra.

Det tog lång tid…
Dekoren på nosen blev lite sned.
Nästa ska jag försöka höra så det inte blir fult med fästningen av gyllenlädret. Skulle vilja att det var ett foder i den.
Baksidan. Den är alltså mer dekorerad på insidan…
Framsidan.

De små flärparna i sidorna gjorde jag lite för små. Nästa gång ska jag göra dem längre. Nu har jag lagt den i press, så den blir lite platt och stannar ihopvikt. Om det inte funkar får jag nog blöta och pressa den.

Lite börshistoria

I grav Bj 750 på Birka så ska det ha hittats två börsar, men jag vet inte riktigt vilka delar dom hör till vilken börs, för bilderna i sök i samlingarna har delar från samma börs på fotografierna.

Hjalmar Stolpe grävde graven 1879. Jag har med andra ord försökt återskapa en vikingatida börs, som kan ha kommit långt bortifrån då och som varit i samlingarna i över hundrafyrtio år!

Vill tack Catrijn för att hon fotat originalet, från sidan, från förra Vikingautställningen
Kopian som varit utställd på Historiska museet. Måste leta efter om jag har något eget foto på den. Det är snyggt med rött läder. Undrar vem som gjort den.
Skärmdump från Vikingar.historiska.se som visar några samma delar på båda fotografierna.
Foto av Jens Mohr, SHM, (CC BY).
Så här ska nog den ena börsen ligga. Harald Faith-Elis foto. SHM, (CC BY).

Det är tydligt att gyllenlädret går hela vägen ut i kanten. undrar just om det är tunt getskinn. Det ser även ut som att skinnet är invikt inåt på fickorna, men det är trots det högupplösta fotot svårt att se.

Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).
Foton Harald Fasth-Eli, SHM, (CC BY).
Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).
Notera texten att fragmenten är från börs 2.

Tillägg från Birkamuseet

Rekonstruktionen av börsen i Bj 750 på Birkamuseet.
Rekonstruktionens framsida. Lite svårt att fotografera bara.

Det är grav Bj 750 som återskapats på Birkamuseet i basutställningen för så länge sedan. Museet invigdes 1996 och det är otroligt fina och lyxiga rekonstruktioner.

Jag tror att jag behöver skaffa ett smalare stämjärn, så hålen inte blir så breda. Fattar inte hur jag ska få in så många rader annars.

Ny upptäckt?

Upptäckt som jag tänkte att vi nog borde skriva en artikel om, är att det inte är gyllenläder i mittespåret, men det kan ju vara någon som redan skrivit om det. Ska leta lite i Birkalitteraturen där Anne-Sofie Gräslund skrivit om den.

Över allt på det som syns på nya bilden så saknas mittenranden med gyllenläder. Skärmdump.
Här är från samma bild. Skärmdump.

Så med Amica så ska jag nog titta närmare på fotona och skriva om det som ett miniprojekt om ingen redan gjort det. Det fascinerar mig hur mycket jag lär mig på att återskapa och titta. Att så mycket är en vana att se – att jag inte ser det ordentligt förens jag verkligen tittar, från en ny vinkel. Då blir blir saker ibland annorlunda.

I det här fallet så är det ju den tidigare återskapade börsen som fått sådant genomslag, så visst, det är ju baksidan av återskapande -att det är någons tolkning. Men det är ändå värt det tycker ha, att få en känsla för hur något kan ha sett ut.

Andra föremål

På Pintetest hittade jag den här rekonstruktionen av ett kamfodral från Bj 1074.

Kram

Lästips

En av börserna i nya samlingar.shm.se https://samlingar.shm.se/object/6AEC7309-FA3A-4E31-8A5E-28CC0FC188F3

Innehållet i grav Bj 750: https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=C_11&e=no&l=sv

Holger Arbman, 1940 & 1942, Birka I, Die Gräber, Tafeln und Text.

Anne-Sofie Gräslund. 1984. Beutel und Taschen, I: Arwidsson, Greta (Red.), Birka II:1, Systematische Analysen der Gräberfunde, kap. 17, s. 141-154.

Bäversvansbörsen från Långön

Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️

I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.

Fid 528570_HST. Bäversvansbörsen från Långön, Tåsjö sn i Ångermanland. Dat 800-1100. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.

Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!

Har köpt bäversvansskinn av Linda Maasing, Rejmyre smedja och garveri.

Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.

Halv bäversvans, linne och fusksenstråd.

Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.

Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.

Flätat band av Sofia Holmer.

Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.

Den färdiga börsen.

Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.

Kram

Lästips:

”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953

Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2017_249

Ture J. Arne, 1926. Ett gravfält från vikingatidens slut i norra Ångermanland, I: Fornvännen, 21, s. 85-103.

Första flärpförklädet

Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.

Diamantkypert vävt på Adelsö, hängselkjoltyg köpt av Susanna Brommé och sidentyg köpt av Kvalitativt krigsbyte.

Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌

Linneskoning.

Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.

Syr fast sidenbandet.

Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.

Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.

Bj 464 spännbuckla med tygrester där kanten syns. Hägg beskriver det som hörnstycke till hängselkjol. Bild ur Hägg 1974, s. 121. OBS! Men nu har jag tittat på det i microskop och jag tror inte längre på ett hörn.
Textiliernas olika lager. Bild från Hägg 1974, s. 121.

Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.

Lagerordningen av ylle, linne och siden i spännbucklan. Bilderna visar olika stadier av frampreparering. Bilder från Hägg 1974, s. 121.

Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.

Hörnet.

Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.

Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂

Till små linneöglor.

Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.

Kram

Lästips:

Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.

Kvinnan som flyttade till Trøndelag

På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.

Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️

Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?

Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.

Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.

Textilierna

I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.

Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert.
Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.

I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.

Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.

Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.

I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).

Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.

Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!

Textilhantverkare

De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.

En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?

Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen.
Ullkammarna. Foto från filmen.

Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.

Den lilla skäran. Foto från filmen.

Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.

Pärlorna

Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.

En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?

Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I.
De små gröna c och d. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.

Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂

Vem var hon?

De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.

Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.

Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.

Kram 🤗

Lästips

Facebook inlägg https://fb.watch/5dna_gE50k/

Artikel https://www.nrk.no/viten/spesiell-vikinggrav-funnet-sor-i-trondelag-1.15211058?fbclid=IwAR3JzoYmVH99vjWebW4gsf_N3jw3KWsDxHM3ciFBiS-ho4WAkloNJDmMuDA

Artikel https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Här kommer rapporten såsmåningom att publiceras https://www.ntnu.no/museum/

Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.

Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.

Ett tredjespänne i Bj 791 med textilöglor

Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.

Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.

Rundspänne från Bj 791 med textilöglor.

Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.

Ur Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 129.

På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).

Spännbucklorna av typen P 51 från Bj 791.

Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.

Sidentyget från ovansidan av spännbucklan. Foto: SHM.
Samitum med invikta kanter som en dekorationsbård.

Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.

Pärlorna i grav Bj 791.

Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂

Dräkten med info från Hägg

Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.

Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.

Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.

I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).

Brickbandsinslag av guld och textil från Bj 791. Foto: SHM.

Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.

Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).

De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.

Gripdjurshängen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.

En bärring i silver från Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.

Den omgjorda ringen i grav Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.

Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.

Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.

Andra gravgåvor

Beslag till träbänkar. Teckning: Harald Faith Eli, SHM.

Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.

Kistbeslag från Bj 791. Teckningar: Harald Faith Eli, SHM.

Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Syr på Krigarkvinnans ”mantel”

Syr på en mantel till Krigarkvinnan på Birka. Vi ska sy en möjlig dräkt till henne inför årets sommarutställning. Självklart är det lite huvudbry ? då det inte finns knappt något bevarat ifrån graven.

Vi har inget spår efter någon mantel, inget litet fragment ens, utan det är helt och hållet en tolkning utifrån andra fynd och bilder från vikingatiden för att ”återskapa” en dräkt för henne.

Kantsömmen finns enligt Inga Hägg på ett fynd tolkat som mantel från Hedeby (se bild, nr 3). Vårt tyg är filtad diagonalkypert växtfärgat med krapp av Amica och Maria på Historical textiles. Det blev verkligen en underbar orangeröd färg. Tyget är från början vitt och köpt från Historiska rum på Gotland.

Eftersom tyget är så tjockt har jag klippt av hörnet lite och vikt in hörnet endast en gång.

Lärdomen är att ? ett så enkelt plagg ligger det ändå så mycket resurser och kunskap bakom att tillverka och det tar en evigehet att sy!

Det är en dubbelfållad söm, men enkla kaststygn. Emellanåt tar jag ett extra stygn genom bara det vikta för att som låsa tråden.

Några timmar senare…

Kram

Lästips:

Hägg, I., 1991. Textilfunde aus der Seidlung und aus den Gräbern von Haithabu. Berichte über die Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 29. Neumünster.

Handsyr och tittar på tv

Det är så svårt att klippa i tyg. Det är ännu värre när det är dyrt diamntkypert som är växtfärgat av experter!

Men nu är det klippt efter ett mönster jag hoppas fungerar då jag inte mätt modellen själv… Ytterligare ett nervlst moment.

Men ullen är som att sy i smör. Inte alls lika jobbigt som linnesärken. Och det är så tillfredsställande att fälla sömmar ? Undrar om vikingatidens människor också kände så? Det måste varit svårt att sy på kvällarna i mörkret. Jag tycker det är lite svårt även fast jag har två lampor…

Det här ska bli en vikingatida kjortel/klänning och jag skulle själv vilja ha en så tunn ylleklänning.

Vad tv:n gäller så har jag sett på psykodramat ”You” och nu har jag börjat på ”Breaking bad”… Efter rekommendationer. Får se hur min sinnestillstånd är när jag sytt klart även en kappa…

Kram

Sigtunamannens kläder – DNA-vikingen

Det här är ett av de roligaste projekt jag gjort. Fick jobba med Oscar Nilsson och Vikingaliv, numera The Viking Museum.

Jag får många frågor om dräkten och om mansdräkter under vikingatiden, så tänkte berätta lite hur jag tänkte här. Får fylla på lite vartefter.

Det fanns ju ingenting i graven, så kläderna är bestämta utifrån Orscars önskemål om ”bondekläder/arbetskläder”, mina tankar om en enklare vikingatida mansdräkt utifrån olika fragmentariska fynd samt efter önskemål och godkännande från beställarna.

Mannen begravdes på det första/äldsta gravfältet i Sigtuna, så jag lekte med tanken att han hade varit på Birka och han har därför fått ett birkabälte.

Det här bältet är ungefär lika dant.

Skjortan i hampa är för att den skulle vara slitstark. Det är en enkel, geometrisk skjorta med fyrkantskilar under armarna.

Han fick en enklare omlottjacka för att jag tyckte att det skulle vara fint.

Fynd av omlottjacka finns det fragment från i Hedeby/Haithabu. Men de förekommer även på äldre bilder som smycken och guldgubbar. Mönstret bygger på att det ska bli så lite tygspill som möjligt.

Byxorna är utan fötter och en variant på Hedebybyxfragment och Torsbjergbyxan.

Mönstret är ur en bok av Kania. Jag ska leta fram ett bättre mönster men det finns massor av mönster på m tet och Susanna Broomé säljer mönster.

Det finns ju inte så många byxfynd och Oscar ville inte ha benlindor. Byxorna är växtfärgade med efterbad av valnöt.

Dessa byxor är också på sätt och vis lättare att sy fast på en skulptur eller en död person, med de två raka sömmarna hela vägen uppifrån och ned baktill.

Skorna är enkla vikingaskor i getskinn. Han fick mina skor ? Det finns lite olika mönster. Jag gillar att sy dessa från Jorvik med spetsen bak. (Jag minns inte var mönstret kommer ifrån…Hittade det igen på Pinterest. )

Han fick en liten socka i skorna. Jag ska leta efter skorna bland mina papper.

Han fick även ett halsband med tre pärlor för att vi tyckte det behövdes något i halsen ?

Mössan bygger på senare fyrkantsmössor och det blå broderiet var för att det finns band runt huvudet på personer i Birka, även om de är bevarade för att de är av metall, Ulrika ville att det skulle se lite ompysslat ut på mössan.

Det var inte helt lätt att komma på hur han skulle se ut.

Det var inte heller helt lätt att sy fast kläderna på dockan.

Jag tycker han blev fin och han kommer för alltid påminna mig om min vän Roger Wikell, som kunde ha varit hans släkting.

Från Rogers facebook.

Kram

Tidigare bloginlägg

Klappenrock:

Liten “klappenrock” till Allan

Byxor:

Vikingabyxor och hur de blev i tv…

Bälten: https://linda.forntida.se/?p=11185

Breda vikingabälten?

PS. Jag får återkomma med bättre länkar och lite fler mönster.