Etikettarkiv: textil

Lapis lazuli i två (eller fler) Birkagravar

Det är inte särskilt länge sedan jag insåg att det faktiskt finns lapis lazulipärlor från vikingatiden och Birka. Två begravda kvinnor har gått med sig pärlor av lapis lazuli, som jag känner till, och det är gravarna Bj 860A och Bj 965. Möjligen är även de blå pärlorna i Bj 551 också lapis lazulipärlor. Lapis lazuli är ovanligt i vikingatiden och jag förmodar att den ursprungligen kommer från Afghanistan.

Bj 860A

Kvinnan i grav Bj 860A blev begravd i en kammargrav i Hemlanden i en dubbelgrav. Bj 860A är mest känd för att innehålla en armring av svart jet. Men kvinnan har även fått med sig en nyckel, en kniv, en bronsring, en nyckel och ovala spännbucklor av sorten P52.

Innehåll i Bj 860A. Skärmdump från Sök i samlingarna.
Armband av jet, som Arbman tolkade som hade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Foto: Moa Råhlander 2018. Se lästips.

Hennes pärlor är av bärnsten, bergkristall, glas och lapis lazuli och totalt är de bara 7 stycken. Pärlan är kubooktaedrisk. Slipad som fyrkant och sedan med avslipade hörn, så det blir 14 plana ytor.

Till dräkten har hon även ett bågspänne i vitmetall och järn, ett trefiligt spänne i brons med järnnål samt ett ringspänne i brons. Från graven kommer en en spelpjäser i bärnsten. Flera av föremålen har textilrester.

Armringen av jet är fantastisk och jet finns i flera föremål från England under vikingatid.

Spännbucklorna från Bj 860A. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Spännbuckla från Bj 860A där hästhuvudena syns lite tydligare. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).
Baksidorna av spännbucklorna från Bj 860A med tygrester. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC BY).

Spännbucklorna har som fyra hästhuvuden som dekoration. De är skadade och saknar de lösa knopparna. Men det finns textil under, runt basen för järnnålarna, som ser ut att vara ett hängslband.

Bj 965

Bj 965 är den enda kvinnan som är begravd själv med häst på Birka, Krigarkvinnan borträknad då hon inte har kvinnodräkt. Hon blev begravd i en kammare i Hemlanden och även denna kvinna var spännbucklor av typen P52. Hon hade fått med sig ännu fler saker till livet efter detta och många pärlor.

Hon bar en dräkt med brickband, ett silverfiligeanspänne, flera hängen, en kniv, en sax, ett nålhus och en nyckel. Förutom dräkt och smycken hade hon även fått med sig en kista, vikter och en börs samt tre silvermynt i form av dirham, varav åtminstone ett av dem låg i börsen.

Pärlorna från Bj 965 med karneol, glaspärlor och lapis lazuli. Foto: Pavel Voronin, SHM (CC By).

Från graven kommer flera fina pärlor, 42 stycken minst. Både glas, folieglaspärlor och karneol och bärnsten. En pärla kan även vara av organiskt material, och jag antar att de menar den bredvid melonpärlorna. Moa har skrivit om den som är lite konisk och randig. Lapis lazulipärlona är åtminstone fem stycken. Jag vet inte om de små pärlorna också är det. I graven fanns även ett pärlhänge med en karneolpärla.

Pärlhönor med karneol från Bj 965. Foto: Thomas Eriksson, SHM (CC BY).

Två av hängena i graven är tillklippta från äldre metallkärl och ett är ett fint hänge med borredjur som är gulligt med tassarna vid mungiporna.

Metallkärl omgjorda till hängen. Foto: Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM (CC BY).
Resten av det ena hänget. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).
Borrehänge i silver från Bj 965. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM (CC BY).

Det finns ganska välbevarade brickband från graven. Textilierna är fina och hon har haft en knäppning med bronstråd, vilket möjligen påminner lite om båtgrav 36 från Gamla Uppsala.

Brickband och sidentyg från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).
Brickband med silverbrischering från Bj 965. Foto: Ola Myrin, SHM (CC BY).

Bj 551

I denna grav finns tre blå pärlor, en kub och två stavar som skulle kunna vara lapis lazuli, men jag måste titta på dem för att veta. Denna grav verkar vara lite äldre med spännbucklor av typen P37.

Pärlorna från Bj 551. Foto: Christer Åhlin, SHM (CC BY).

Återkommer om denna grav om det visar sig vara lapis lazuli.

Lapis lazuli som färg i tidig medeltid

Trydekrucifixet. Jag ska fota om det själv på onsdag. Vet ej vem som tagit detta foto.

Under tidig medeltid, på 1100-talet, användes lapis lazuli för att måla ikoner och kyrkoskulptur med, men det tog slut efter ett tag, då färgen blev svårt att få tag på. Bland annat är det målat mad lapis lazuli i Garde kyrka på Gotland men det kanske finaste exemplet är Jesus ländkläde på Trydekrucifixet. Krucifixet hänger i utställningen Medeltida konst på Historiska museet.

Minecraft

Idag vet barnen vad lapis lazuli är om de spelar Minecraft. Det finns med i spelet och som pedagog är det kul att det är en ny igenkänning av ett så gammalt och värdefullt material.

Mina lapis lazulispärlor.

Jag har låtit tillverka lapis lazulipärlor i Indien till nätbutiken. De är en aning stora, men de är så fina. Har valt ut två till mig själv som ser ut som himlen med små moln på och guldstänk ❤️

Lästips:

Heid Gjøstein Resi, 2005. Archaeological Finds of Jet from Norway Signs of continuous contact westwards in the Viking and Medieval Periods? In: Collegium Medivale.

Moa Råhlander, 2018. Fragments from SHM 8315 and some pictures of Birka Beads: https://www.beadmaker.se/2018/06/19/fragments-from-shm-8315-and-some-pictures-of-birka-beads/

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala, Aun 2.

Garde kyrka på Gotland: http://kmb.raa.se/cocoon/bild/show-image

Trydelrucifixet med referenser på Kringla. http://www.kringla.nu/kringla/objekt?referens=shm/art/910325S3

Flätade lite fyrfläta idag

Veronica hörde av sig och ville ha hjälp med statister ut till Birka till idag. Det är ett barnprogram för SVT och jag åkte ut.

Det blev inte så mycket fart för min del men hittade lite garn och gjorde en fyrfläta. Hade helt glömt bort hur jag skulle göra, men till slut blev det bra 🙂 Det blev som små z:an.

Imorgon ska vi spela in något annat och då är kläderna lite patinerade från idag ? Ska ta med mig så jag kan sy på min nya kjortel. Det är mycket väntetid och ovisskap under inspelningar… Undrar om vikingatidens människor också flätade lite för att fördriva tiden under väntan. Jag har svårt att bara sitta sysslolös, men önskar ibland att jag bara kunde sitta på samma vis som i Indien ibland. Fika och bara hänga.

Snygg ringväv med nitade ringar!

Kram

Ett tredjespänne i Bj 791 med textilöglor

Igår var jag i magasinet på Historiska och letade textildetaljer på vikingakläder tillsammans med Amica.

Från grav Bj 791 finns det ett stort, runt dubbelskaligt spänne med textil bevarat på.

Rundspänne från Bj 791 med textilöglor.

Det är linneöglor (FH) men jag vet inte vilket material de suttit på. Vid den stödde biten sitter det även en pytteliten bit ”stickeri” (St), vilket är prydnads- eller nyttosömmar av något slag. Det syns inte på fotot, men Inga Hägg har med det.

Ur Inga Hägg, Kvinnodräkten i Birka, s. 129.

På framsidan av ena spännbucklan ska det sitta samitum (S4).

Spännbucklorna av typen P 51 från Bj 791.

Tygbiten har blivit bortplockad och ligger i textilmagasinet.

Sidentyget från ovansidan av spännbucklan. Foto: SHM.
Samitum med invikta kanter som en dekorationsbård.

Från graven finns även en liten bit omvikt samitum. Samitum är ett mönstervävt sidentyg som troligen varit färgglatt och vackert.

Pärlorna i grav Bj 791.

Den här typen av spirallagda silverpärlor har jag tillverkat och säljer i nätbutiken. I graven fanns 32 pärlor varav några är antika för vikingatiden 🙂

Dräkten med info från Hägg

Vid kvinnans högra höft låg en sax med rikligt med gifternas särk och ett litet särkspänne i silver högt uppe på bröstkorgen kan ha hört till särken.

Hennes spännbucklor tyder på att hon hade en hängselkjol.

Det stora rundspännet kan ha suttit på en kappa med fastsydda öglor eller på en sjal med öglor.

I graven fanns även guldinslag till ett brickband, B23e, som enligt Stolpes gravplan legat runt det lilla silverspännet vid halsgropen. Det bör ha suttit på ett plagg över särken. (Eller kan det ha ramlat ned från huvudet?).

Brickbandsinslag av guld och textil från Bj 791. Foto: SHM.

Något av hennes plagg hade sidenbansdekoration och möjligen kan sidenbandet ha infattat brickbandet.

Från graven kommer också en fin diamantkypert (missade att fota).

De lösa sidenbitarna från spännbucklans framsida tyder på att det vara ett ylle- eller sidenplagg med siden- och brickbandsdekorationer.

Gripdjurshängen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bland pärlorna har dessa fina gripdjurshängen suttit.

En bärring i silver från Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

I grav fanns två strierade silverringar som kallas ”bärringar”. Jag brukar knyta fast pärlraden i ringar och enkelt hänga fast dom i spännbucklorna, men jag vet inte om de är bruna så.

Den omgjorda ringen i grav Bj 791. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Den magnifika, orientaliska ringen är omgjord till ett hänge med en likadan strierad pärla i.

Det ska även finnas ett filigranhänge i silver, ett hänge av ett rembeslag och ett skopformat hänge, en kniv och en glimmerpaljett.

Hennes dräkt var säkert superfin, färgrik och gav ett ”guldig” intryck.

Andra gravgåvor

Beslag till träbänkar. Teckning: Harald Faith Eli, SHM.

Hon hade ett metallbeslaget träkärl med sig och en kista.

Kistbeslag från Bj 791. Teckningar: Harald Faith Eli, SHM.

Det finns även ett beslag till ett förmodat spelbrädet.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Anita Malmius efterlängtade avhandling

Idag har jag varit på Anita Malmius efterlängtade disputationen för hennes avhandling om järnåldertextil. Boken finns som pdf i länken nedan, så ni kan läsa hemma. På måndag kommer den även att finnas som ’print om demand’, för det finns inga ex kvar. De tryckte vara 200 stycken.

Trevligt sällskap!

Anita Malmius på Arkeologiska forskningslaboratoriet har skrivit om textilhistoria i Sverige och i världen, textilanalysmetod och om fyra gravar från 500-800 e. Kr. Vilket betyder att boken sträcker sig genom de första århundradena av yngre järnålder och slutar när vikingatiden varit igång i ca 50 år. Hin har ävrn skrivit om vikingatida textilier, så vi får hoppas på en del två.

Hon tar upp värdet av textilier och även andra gravtextilier än dräkten. Av de fyra gravar hon analyserat så är det tydligt att de är unika och inte speglar andra skandinaviska gravar. Det är också tydligt att det är olika handhavande av textil, dräkt och grav för alla gravarn i fråga. Det finns ingen praxis utan det har gjort olika vid begravningarna av de här personerna.

Den grav som analyseratas på Birka är den som låg under Birgvallen och som jag även skrivit en artikel om för länge sedan. Jag var ju med och grövde lite där som student och har pratat om den under många guideturer. Det är kul att nu får lite mer information om textilierna i den. Den är en av de första gravarna i ”Birka tid”, dvs från den tid då staden anlades för det finna ju ävrn äldre gravar på ön.

Till disputationen fick jag ett utskrivet ex av Amica, Tack ?, så jag hann läsa på lite innan.

Anita har gått igenom några olika rekonstruktioner på museum och min ”Birkaflickan” var med. Jag har inget emot kritiken och jag ska försöka fixa till vår utställningstext på Historiska, så att det står mer om hur vi tänkt på kläderna! Bra att vara tydlig!

Här har hon provklänningen på sig 🙂 och jag var så ung ? Jag minns att det kändes som att jag sydde kläder till min dotter när jag sydde hennes dräkt. Det var väldigt känslosamt.

Jag skrev ju en artikel med Amica och Sebastian och rekonstruktionen och arbetet med underlaget, men det framgår ju inte så tydligt på museiskylten. Vi får göra om och skriva bättre ?

Jag sydde ju en särk utifrån textilfragment från det lilla särkspännet och museet ville inte ställa ut henne i den bara, så hon fick förutom sin särk i lin, en kolt/klänning i röd diamantkypert, som vi inte hade några belägg för alls förutom att det finns sådant tyg i andra Birkagravar och att barn förmodligen bar kolt ?

En annan textil som vi pratat om i vikingasvängen i somras är en väv med ”tuskaft med flotternade trådar” från en av båtgravarna från Vendel, Vendel XII. Anita har skrivit om det tidigare men nu i avhadlingen står fragmenten som ”honeycomb on a tabby ground”. Jag har för mig att hon tolkat delar av dessa fragment som del av ett mansplagg. Jag måste bara leta upp det.

Det syns i förstoring att tyget är vävt med växtfibrer.

Jag har idag pratat i telefon med Solveig Magnusson, som vävt upp tygbindningen i linne. På tyska heter det wabben gewebe/våffelväv, men hon menade att det inte är det rent tekniskt eftersom det inte är flotterande trådar på undersidan. Och bindningen är inte tuskaft utan kypert.

För några år sedan vävde hon upp detta tyg och jag har en lite bit som jag köpt i form av en handduk.

Det intresanta med det här tyget är alltså att det är oliksidigt. På framtidan så flyter (flotterar) några trådar över ytan. Solveig sa att det först var svårt att lista ut hur den vävts. Jag ska åka hem till henne och titta och lära mig mer. Hon har rekonstruerat vävtekniken men inte helt trådtäthet och trådtjocklek.

Baksidan ser alltså annorlunda ut. Fragment av detta tyg hittatdes bland annat på hjälmen i Vendelgrav XII. Tygsorten finns bland annat även från en fyndplats i Ådermynningen.

En sak jag önskar vore annorlunda med avhandlingen är att hon inte gjort några förslag på rekonstruktioner. Det blir lika svårt som med Geijer och Hägg (som jag sliter mitt hår med emellanåt) . Jag har ju även försökt göra en bild av Anitas Gamla Uppsalaanalys av grav 36 här på bloggen. Men det var tydligt att hon inte tycker om rekonstruktioner och även om jag kan förstå hur hon menar, så blir det ju ännu svårare bara att göra rekonstruktioner för oss som vill göra dom.

Jag menar ju att jag lärt mig massor om dräkt genom att sy olika plagg och tänka ut hur de skulle kunna fungera på olika sätt i dräkten. När jag tex sytt i siden och gjort sidenbandsapplikationer så förstår jag varför Osebergsgravens sidenremsor är avsmalnande – det ör för att de ska kunna överlappas och bli jämna och fina. Det skulle jag ju inte veta om jag inte provat. Eller alla prov jag gjort med posament mm. Det är också en viktig kunskap.

För även om fragmenten är små, så har de ju utgjort alla möjliga textilier och vi vet ju att människor var klädda förr. Med det skrivet så ska vi naturligtvis försöka vara så tydliga som möjligt med vad vi tolkar, och hur. Som nu när vi gör dräkterna till Birkas sommarutställning nu i sommar. Och visst är det döläskigt att göra tolkningar, för jag vet ju att kritiken kommer som ett brev på posten. Men om vi inte vågar, så finns det ju heller inget att kritisera och fundera utifrån, som Veroica så klokt sa idag. Och inga fantastiska kläder att klä sig i och ha kul i! Att göra dräkter är väldigt pedagigiskt så länge du vet vad du gjort och varför.

Så nu är det bara till att läsa hela avhandlingen lite nogrannare och fortsätta att sy 🙂 ?

Kram från mig och Morris ?

Lästips:

Anita Malmius, 2020. Burial textiles. Textile bits and pieces i centra Sweden AD 500-800. Här.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave textiles. Exampels from Vendel upper class in the vendel and viking periods. Här

Anita Malmius, 2083. Textilfragment i båtgrav 5, Valgärde, en tolkning av en mansdräkt. Ur: Dragt og makt.

Tre små askar med tyg…

Undrar om jag någonsin kommer tröttna på Birkatextilier?

Det kommer alltid någon liten överraskning…

Här en blandad kompott från bj 825. Lite svårt att föreställa sig att det här en gång varit delar av en snygg dräkt!

Och den här kändes lite märklig, bj 551. Har aldrig sett denna tidigare, men kvinnans tänder ligger här i ?

Hon blev begravd med brickband med guldbroschering!

Kram

Palmyras antika textilier

För ett tag sedan nu var jag på ett föredrag om de antika textilierna från Syrien av Margareta Nockert på Medelhavsmuseet. Inlägget blev aldrig publicerat, men här kommer det nu.

Nockert är professor emeritus vid Uppsala universitet. För många år sedan åkte hon ner till Syrien och lånade textilierna för en utställning i Stockholm. Tygerna hon berättade om är framförallt från 100- och 200-talen efter vår tid. Tygerna kommer från gravar där de döda begravts i torn, som våningshus där gravarna var som bankfack för de döda, som svepts in i alla dessa textilier och som bevarats.

Gravstenar som visar kläder.

Det var lärorikt och det är viktigt att vi minns den eftersom ingen vet var textilierna är idag. Senast Margareta hörde något om dessa textilier var att de förvarades i museet i Palmyra.

Framförallt berättade hon om purpurfärat garn och om hur man framställde och färgade med purpursnäckan, så långt man vet.

Indigo och krapp i det mörka och kermeslys i det röda.

Tyvärr var det svårt att fotografera och jag slängde en massa suddiga foton. Margareta påminnde oss om att det är lätt att glömma bort att gamla textilier, tex från Vikingatiden har haft vackra, starka färger, när de nu mest är bruna!

Hundtandmönstrat bomullstyg färgat från Indien och färgad med indisk indigo.

Något jag inte visste var att det fanns bomull från Palmyra. Det är från Indien och färgat med indisk indigo!

Hon berättade även om ryttarkappor och linnetunikor med invävda gobelinmönster i yllegarn och byxor.

Kram

Pärlorna från bj 639 – en grav även med bevarad färg!

Pärlorna från Birkagrav Bj 639. Foto: Eva Vedin, SHM.

Som jag letade innan jag hittade graven och så var den där i Arbmans Tafeln, bara det att fotot var i svart/vitt!

Det gick nämligen inte att söka på utställning och föremål, som jag brukar glra när något är utställt, fast jag vet att de är uställda i utställningen Forntider 2 i rummet ”Vem lever du med”.

Men nu så har jag alltså hittat vilken grav det är 🙂 Det är så otroligt många små karneoler i hennes grav, 118 st, och bergkristallerna, 11 st, är så fint slipade. Hon fick ären med sig 6 glaspärlor, varav två ögonpärlor, två gröna pärlor, en större orange pärla samt en gulbeigeaktig. En ”vit” pärla är av sandsten. Det är lite svårt att se hur de ser ut.

P51 spännbucklor från Bj 639. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Det är förmodligen en kvinnograv och hon bar P51:spännbucklor och på undersidan finns textilrester.

Hennes pincette är avbildad av Harald Faith-Eli, SHM.

Färg

Spännnade är att hon hade fått med sig en fin kista plus ett (eller flera?) träföremål med färgpigmemt kvar, som alltså troligen varit bemålat i rött och svart men det finns även vitgrå bemålning på ett annat träfragment. Blir så nyfiken på att se dessa träfragment!

Kistan nymonterad från Bj 639. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Silvernål med flera hål från bj 639. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Kvinnan hade även fått med sig en märklig nål i silver.

Tänk om man kunde se det som var målat när det var nytt. Undrar vilka pigment som använts.

Kram

Skärmdumpar från Sök i samlingarna

Kram

Bj 507 och det tvåfärgade tyget…

Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…

Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!

Teckning av Stolpe, ATA.

Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.

Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.

Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).

I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.

Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.

Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis.

Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.

Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.

På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.

Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.

Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.

Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.

Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.

Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander

Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.

Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stort plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!

Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.

Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!

Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?

Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.

W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.

Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.

Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjespänne. Det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.

De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tänka att det varit en kappa.

Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig ”tröja”. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.

Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.

Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den använts i dräkten? 🙂

Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.

Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…

Kram

Ur Sök i samlingarna:

Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.