Etikettarkiv: utställning

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg. 

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen. 

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka. 

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna. 

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.  

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav. 

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven. 

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer. 

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner. 

Banden ifråga är fynd från Birkagravar. 

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts… 

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.  
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också! 

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt… 

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”. 

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar! 

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig. 

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall. 
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här 

Syrienutställningen på Medelhavsmuseet

Var på Medelhavsmuseet igår.

Inspirerade av konstverket ”The Gold Room” av Ester Shalev-Gertz har Medelhavsmuseet nu gjort en utställning om Syrien som är en blandning av Syriens historia sedan stenåldern, arkeologiska föremål och dagens nya svenskar som flytt(at) hit till Sverige. 

Jag fick min önskan uppfylld efter ett möte om den kommande utställningen – att få en karta och mycket information om Syriens historia, så att vi kan lära känna alla de människor som nyligen flyttat hit och deras historia – och det blev en fantastisk karta med tidslinje och mycket bättre än jag kunna tänka mig. 

Tidslinjen ligger även digitalt på museets hemsida, se länk nedan.

Sedan jag skrev om Palmyra senast så har området blivit befriat och trots skadorna så känns det ändå fantastiskt att det inte blev jämnat med marken. I utställningen kan ni lyssna på en arkeolog som går runt och visar vad som är borta och vad som skulle kunna återställas. 

Det är så fint med de spegelvända texterna på arabiska och svenska.

Medelhavsmuseet har inte mängder med föremål från det forntida Syrien, men det är ändå otroligt fina och intressanta saker och små saker att titta på 🙂

Keramik från Raqqa – som blev en viktig stad under 700-talet ungefär samtidigt som vikingatiden startar här. 

Arkeologimysterium…är de fortida handgranater, vinflaskor eller oljebehållare för badhuset? Kom med förslag. Hur de än ligger så rinner inte innehållet ut i alla fall 🙂 

Omkring 50 fvt lärde sig folk i Levanten att blåsa glas. Jag har trott att det var romarna som uppfann det omkring 100 evt så nu måste jag läsa på mer.

Naturväsen från 300-talet evt när Syrien var en romersk provins.

Liten kyrkfågel från 400-talet.

Rummet med berättelser om föremålen som syrierna valt att ta med sig på flykt. Fast jag fastnade för historien om en ung kvinnas örhängen som hon valt att inte ta med för att hon var rädd att hon skulle bli av med dem. Men nu är de här och jag tänker på alla örhängen som jag har och de jag köpte precis innan i museishoppen. 

Örhängena var minnen från hennes mamma och hemnes pappa, hennes bröllop och en lycklig tid med fester och kärlek. Vad skulle mitt föremål vara om jag måste fly? Vad skulle jag ta med mig bland allt jag har? Vad skulle jag minnas som blev kvar? I döden får vi inte med oss någonting, men jag har ju saker till och med från min gammelmormor! Innan henne finns ingenting. 

I den här delen skulle vi ha fått en ny skaparverkstad för våra helgaktiviteter, men det blev inte så. Här hängde nu istället vackra och kärleksfulla meddelanden från de som varit och sett utställningen.

Det ges dagliga introduktioner till utställningen klockan 15, se även museets kalendarium för olika programpunkter. 

Kram

Lästips:

Syriens tidslinje på Medelhavsmuseet: https://www.varldskulturmuseerna.se/syrien/ här.

Om föremålen som är utställda:http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/forntida-berattelser/ här.

Att samla på minnen: http://samlingar.varldskulturmuseerna.se/hur-samlar-man-minnen-bakom-kulisserna-pa-kommande-utstallningen-berattelser-fran-syrien/ här.

Lyssna på berättelser: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/lyssna-pa-berattelserna/ här.

Fort Rinella och Valletta

Det blev en lång och riktigt jobbig dag igår med att köra bil på Malta, men med höjdpunkter som att se en kanon fyras av och glass.

Vi tog färjan med bilen över till Malta och trafiken där var inte att leka med. Vi åkte efter Tove mot Fort Rinella, där väldens största, frontmatade kanon skulle finnas. 

Vi fick en uppvisning i hur man fyrade av en lite mindre kanon under tidigt 1800-tal, tror vi… De hade tidstypiska kläder och det var uppvisning varje timme!

Om vi betalat 10 euro hade någon av oss fått gå fram och tända den… Verkade livsfarligt.

Det blev världens smäll och ändå bara 1/10 krut!

Vi hoppade över hästuppvisningen och letade upp kanonen istället.

Den var stor oc han som ritat den hette Armstrong.

Såg lite annorlunda ut än vad jag föreställt mig, och byggd under slutet av 1800-talet och fraktad från England till Malta för att skydd mot italienare och ryssar…

Räckvidd över havet för att skjuta fiendebåtar…

Det var ett fintboch välgjort museum och om det inte varit så varmt hade vi nog stannat längre. 

Inne på museet fanns det uppbyggda scenerier ur fortets historia. Ett trettiotal män var stationerade där och fler kunde flytta in vid behov. 

Fin toa!

Det fanns även en vapenvägg utanför som man kunde få provhålla ifrån. 

Jag valde ett bronsålderssvärd som är en kopia på ett svärd hittat på ön, men guiden visste inte från var. 

Det blev någon konstig skugga. Svärdet var mycket blankare än på bilden. 

Fortets ”vallgrav”. Det gick att gå genom en gång på insidan till de där gluggarna. 

Efter besöket åkte vi till Valetta och mina körabilnerver kom mer och mer ut på huden… Gabi, Mattias och barnen var redan där. 

Valletta – Maltas huvudstad är grundad 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och är en av de första, moderna stadsplanerade städerna med rutnät i världen och den designades av Francesco Lapparelli.

Vi handlade ingenting, men jag hade gärna köpt ett halsband med ett glashänge i millifiori. 

Vi var många att hålla reda på 🙂 men det är kul att resa i flera familjer och hitta på en del grejer ihop. 

Drottning Victoria syns överallt – här en fin skulptur framför Biblioteket. 

Vi åt på ett torg i skuggan. 

En mängd helgonfigurer var uppställda tillfälligt längs gågatan, men jag vet inte vad Dionysos gör i ett katolskt land som helgon… 

San Dijonisju.

Påväg tillbaka till färjan och Gozo så tog mina nerver slut och jag grät i bilen en skvätt och trodde aldrig jag skulle ta mig från Malta med bilen 🚗 i behåll! Men det gick bra! Jag hade full fördäkring, men ändå jobbigt om vi fastnat någostans i flera timmar, plus att om vi krockat så får man inte flytta på bilen en milimeter, glr då gäller inte försäkringen. Så kör mycket hellre stupa, krokiga vägar på Gozo än rusningstrafik på Malta!!!

Allan fick fota lite när vi kom upp på höjden på Malta.

Nära färjan.

Tillbaka med färjan till lugna Gozo! Och jag klarade av att faktiskt köra bil i fleta timmar på Malta, så känner mig stolt över det 🙂

Kram

Lästips:

Fort Rinella http://www.fortrinella.com här.

Vallettas historia http://www.visitmalta.com/se/valletta-history här.

History unfolds på Historiska

För några dagar sedan när det var lite mera snö. Trädet framför museet har fått en vinterfilt med hjälp av en vängrupp bestående av fem kvinnor från Sverige, Syrien och Irak, däribland Elisabet Bucht – tidigare Garnapan. 

Historiska museet invigde en ny utställning igårkväll – History unfolds – ungefär att ”veckla ut Historia” 😉 Det är en utställning där föremål och historia ses genom konstnärers ögon. Det är en utställning om användandet av historia men också om hur historia skapas och förändras.  

Utställningen visar  10 konstnärers verk runt om på museet. Fem av konstverken är nya och har kommit till i samverkan med museets personal. Det har även gjorts en utställningsdel som heter ”En reflektion,” där museets personal undersöker museets eget historiebruk.

Sju av konstnärerna visade oss sina verk igår. Några av dem ser ni här.

Jag försökte fånga konstnärerna på bild tillsammans, men det var svårt.

Vi fick en guidetur runt museet och konstnärerna visade och berättade om sina verk. 

1.

Konstären Elisabeth Bucht och konstverket ”Möte med lejon”, 2016.

Bucht har under ett år virkat en onepiece i ull åt museets kopia av Pireuslejonet.

Vi fick veta att Bucht vill undersöka hur lejonet skulle vara som ett mjukt monument, med mjuka bokstäver. Hon ville täcka över vikingarnas hårda bokstäver, runorna. Vad händer när lejonet blir lite introvert? Hur förändras vår bild av lejonet umder det här året och sedan, efter året i dräkt? 

Vad tänker ni, ni som sett på lejonet tidigare? Vad ser ni nu? Jag ser inte samma sak som konstnärinnan, men jag tror att det är det som är meningen. 

2.

Konstären Esther Shalev-Gerz och konstverket ”The Gold Room – an answer to Jorge Borges’ Text The Scandinavian Destiny,” 2016.

Esters verk i Guldrummet är det enda verk jag började gråta av. Vi hann inte se så mycket igår, så ska sätta mig där själv och titta. Det är en film där hon undersöker historier och värden i ting. Dessutom är det tavlor längs väggarna och ”ting” utställda.

3.

Konstnären som gjort verket i Barockhallen var inte med, så det passerade vi. Det är en filmdokumentation på 26 min och 30 sekunder av ett experimentkonstverk från 2007 av Artur Žmijewski och verket heter Oni/Them (De). Jag har sett den på en dator med pedagoggruppen och det är inte en ”feelgoodfilm”… 

4.

I rummet Vem berättar din historia, i utställningen Forntider 2, visas konstären Susan Meiselas fotokonstverk ”Meditations”,  1982.

Följ tre linjer av bilder längs väggarna med hennes bilder från revolutionen i Nicaragua 1978-1979.

Konstverket består av flera typer av bilder med utgångspunkt i de foton hon tagit och som sedan fått egna liv. Det handlar om människorna som finns i fotografierna och fotona/bilderna som fortsätter att leva i olika bildsammanhang. Hon undersöker valen av bilder. Hur vi gör val?  

Jag väljer ju också foton här i bloggen, -vad jag vill visa. Jag försöker fota snabbt men ändå med val redan i fotoögonblicket. Vill helst inte klippa bilderna utan ha dem som de är. Men ja, jag väljer också och frågorna blir då ”Hur och varför väljer jag?” eller ”Vad ser du när du tittar på bilderna i bloggen?”…

En reflektion.

Elisabetrelikvariets många liv. Museets föremål med Nr 1.

Vi gjorde även ett stopp i museets egen utställningsdel ”En reflektion”. Jag har inte varit med och jobbat med utställningen, så jag har inte sett den. Återkommer om innehållet 🙂 Men det hade varit kul med ett kranium i agatskålen – en Elisabetkopia ?

5.

I rummet efter, Klockrummet, visas två filmer av konstverket ”The Bell” av Hiwa k, 2014/15. Konstären var inte på plats. Vi såg den här filmen för några dagar sedan och jag är om inte annat helt fascinerad av hantverket att gjuta en så stor klocka! Sen att filmens klocka är gjuten av det som visas i den andra filmen som samlats på en skrot i Irak, dvs. bitar av skrotmetaller från vapen, är ytterligare ett av lagren. Ett lager till är symbolerna som får pryda klockan. Förstörda kulturarv som får bli symboler för hela historiens förstörelse av tidigare männikors liv, religion och minnen. 

Vidare mot Gotiska hallen. 

6.

Konstnären James Webb berättade innan vi gick in och lyssnade.

Innan vi gick in i Gotiska hallen fick vi en introduktion till konstverket av konstären James Webb. Det är hans 9e version av konstverket som gjorts i samarbete med museet. 

Konstären James Webb’s konstverk ”Prayer”, 2016.

De har hittat och spelat in 200 böner från ca 40 olika religiösa grupper i Stockholm. 200 stycken som du kan lyssna på! Det blir tillsammans en avantgardistisk bön.

”Ge dem din respekt, lyssna på dem, även om du inte förstår.”

Alla som är med, med sina böner, är uppskrivna på en lista i utställning.

7.

Konstnären Meriç Algün Ringborg med verket ”The Mutual letter”.

Meriç kommer från Turkiet och är nu gift med en svensk man. Hon började leta efter de gemensamma orden för Sverige och Turkiet. Så ta ett bokhäfte och läs eller sitt ned i Landskyrkan och lyssna på dem när de säger samma ord på varsitt språk. Kanske är den gemensamma nämnaren för några av orden från 1700-talet och svenskarnas vistelse i det Osmanska riket…

Och ja, den blå färgen hade hon valt för dess symbolik på olika sätt, bland annat får den stå för den byråkratiska färgen. 

8.

Ett till filmkonstverk är av Jananne Al-Ani och heter ”Shadow Sites”, från 2010. Hon var inte på plats men i filmen flyger vi över Jordanien och i det nutida landskapet ses även spåren av romerska lämningar. Krigsflygningar blir arkeologisk metod, blir konst. 

9.

Det 9e verket är Dušica Dražić, ”10 Tons of Dust” eller 10 ton jord, 2016.

Museet har ute i Tumba 10 ton med jordprover som tagits vid olika utgrävningar genom åren. 10 ton! När vi såg verket först så fanns det inga texter. Det kändes hopplöst att det bara skulle ligga jord i olika färger i montrarna. Jag ville ju veta direkt var de tagits och i vilken miljö de funnits. Det kändes olustigt om informationen inte fanns kvar. Men den fanns ju såklart ?

Proverna som valts ut är från hela landet, alla tidsperioder och från olika kontexter, dvs. hus, verkstäder, stall, gravar mm. Museets antikvarie Inga Ullén har gått igenom alla proverna som valts ut och beskriver var de kommer ifrån. Hon hade kunnat skriva ännu mer, men det fanns det inte tid till. Det är fantastiskt roligt, tycker jag, med dessa jordprover! Att det inte är föremål från platserna som ställs ut, utan jord från platserna. Jag har ju själv tagit jordprover bland annat på Birka och vet hur mycket information det kan finnas i jorden – tex fosfater, snäckor, fröer, järnloppor från smide… Tänker även på hur människor navigerade förr genom att ta upp prover från havsbotten, så de skulle veta var de var. 

De utställda jordproverna har i flera fall inte analyserats ännu, men kanske blir det något forskningsprojekt nu. Inga Ullén har verkligen gjort ett fantastiskt jobb.  

Konstnären Dušica Dražić och filmkonstverket ”10 Tons of Dust”, 2016.

Konstnärinnan har filmat jorden så det blir små ökenlandskap. Hon har funderat över vad ”jord” symboliserar med uttryck som ”Att kyssa jorden”,”Av jord är du kommen…” samt kring nationsgränser och markägande. 

10.

Det sista verket på vår rundtur var Minna Henrikssons verk ”Unfolding Nordic Race Science”, 2016, som även det gjorts i samarbete med museipersonal, forskningsansvarige Fredrik Svanberg. 

Konstnären, i rött, Minna Henriksson och verket ”Unfolding Nordic Race Science”, 2016.

Även museet är med i denna ”mindmapping” av relationerna mellan olika institutioner, människor och finansiärer som sysslat med rasbiologi framförallt i Sverige. 
Jag frågade, under frågestunden, om hon ser någon likhet, eller tänkt på likheter, med dagens DNA-forskning och genmapping av förhistoriska, historiska och nutida människor, men hon menade att hon studerat det som skedde då, historien om rasforskningen från 1850-talet till 1945. Till konstverket är även flera föremål inlånade. 

Intressant är att tv tävlingsprogrammet ”Allt för Sverige” tog upp sveriges rasforskningshistoria  i det senaste avsnittet. 

Hoppas att ni får lite vägledning genom det här 🙂 Annars går det en gul linje i golvet som ni kan följa ?

Invigning i Barockhallen men det var även fullt i Entréhallen.

Till invigningen kom hundratals människor och vår överintendent Maria Jansén höll tal och nämnde bland annat museipedagogernas viktiga arbete som förmedlare av historia ? Curatorn, utställningsproducenten, Helen Pousette Larsson tackade därefter alla inblandade i utställningsprojektet. 

Kram

Lästips:

http://historiska.se/history-unfolds/ här

Twitter #historyunfolds

Tidö Leksaks- & Seriemuseum

Igår åkte jag och några andra ut till Tidö för att se på deras leksakssaming och serieutställning. Museet är privat och det är ägarens pappa som samlat på leksakerna.

image

Museet nyinvigdes i Stenstallet för några år sedan, då leksakssamlingen tidigare stått på slottet (se länk nedan).

image

En samling dockskåpsstolar! Vilken sorts stol är du? Hålet brevid fick jag krypa igenom, men det fanns en annan väg in också 😉

image

Mm, det är nog så ibland att vi ger våra barn lite för många leksaker. Jag hade min minisnobben, som jag fick löpa på Åhléns i Vällingby, fast det hette Tempo då tror jag. Jag fingerpåtade ett litet rött halsband åt honom och nu bor han på vinden…

image

Det här älskar jag! Saker i miniatyr som går att använda! Eller ja, kanske inte kärnkraftverket… Själv fick jag en minisymaskin, som var vit och röd, och som jag sydde dockkläder på och en väst till mig själv 🙂

image

Någon som vill lära sig bygga ihop en bil? Eller bygga mekaniska manicker? Toppen leksaker!

image

Nähä ni! Den här får ni betala för att få veta mer om! 😉

image

Livet på gården – Tidö slott är ett jordbruk.

image

image

En del montrar är som tavlor! Här mekaniska leksaker. Endel montrar skulle vara fina bilder som bordsunderlägg och omslag till anteckningsböcker 🙂 Kanske ett tyg till barnkassar för både små och stora.

image

Någon har ju uppfunnit leksakerna en gång – här syns patentansökningar och ibland har leksaken kommit först och sedan har den nya tekniken använts till annat. Vore kul med ett exempel!

image

Det finns mängder med leksaksbilar, vilket fick mig att vilken som är värdefullast?!

image

En av museets skapare 🙂

image

Seriedelen var också snygg och spännande med fullstora figurer.

image

Läsaserier-och böckerhörnan var fin men låg lite avsides och var lite lite sittplatser i. Det är bra om barn och vuxna kan läsa tillsammans och det blir ett mysigt häng 🙂

image

Jag kan inte föreställa mig min ungdom utan Modesty Blaise <3 image

Det blev lite mat men jag hann onte handla i shoppen – det får bli nästa gång.

Kram

Se mer om Tidö slott och Museet här.

Visdomsord, citat, latin & graffiti

På Medelhavsmuseet går det nu, och fram till 12 juni, att se utställningen ”Visdomsord i marmor och graffiti” som är ett samarbete med Världsmuseet, Unga berättar och Lillholmsskolans elever i åk 8, som jobbat i ämnet SO.

image

”Veni, vidi, vici”, är ett citat och det sa Julius Ceaser när han besegrat kung Pharnakes vid Zela år 47 f.Kr. Det vill säga ”Jag kom, jag såg, jag segrade”, men jag gjorde om det någon gång på skoj, när jag var yngre, till ”Jag kom, jag såg, jag gick” 🙂

Eleverna som jobbat med de latinska citateb har skrivit berättelser om sina tankar om hur de uppfattar dem. Det är en spännande inblick i deras liv och jag det känns att det varit ett värdefullt skolprojekt! Det finns en katalog i utställningen samt filmade intervjuer med eleverna.

image

image

De har jobbat i flera material och det är väldigt inspirerande.

image

Det finns mycket klokt att ta till sig som ”Memento vivere” – ”Kom ihåg att leva! Eller” Memento mori” -”Kom ihåg din dödlighet”! Eller varför inte ”Magnitudo a para origine” – ”Storhet från små begynnelser”. Jag gillar även ”Mater artium necessitas” 😉 eller Ciceros ”Nemo saltas sobrius”

image

Eleverna finns med på bild med nya och gamla landmärken i modellform.

Utställningen ger mig hopp om framtiden – att gammal visdom inte glöms bort! Sen är det alltid välkommet med senare visdomsord också!

Verkstan i helgen var på temat och en pappa som var lektor i grekiska gav oss några grekiska presenter 🙂

image

Logos Ethod Pathos – orden, personen och passionen är grundpelare i retorik!

image

Mm, att känns sig själv är bra!

image

”Sjung, o gudinna, om vreden som brann hos peliden Achilleus”.

Kram

Se och läs mer:

Utställningen: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/visdom-i-marmor-och-graffiti/

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Lista_över_latinska_ordspråk_och_talesätt

Toppensida med Latinska citat: http://www.finnake.se/ord/citat.html

We call them Vikings interaktivitet

Nu öppnade utställningen ‘Vikings’, Historiska museets och Museum partners produktion ‘We call them Vikings’, på Canadian Museum of History 🙂

image

Bilden hittade jag på nätet och den är kopplad till en fin artikel om utställningen på ett tidigare museum. Här kan du läsa
nätartikeln

Jag gjorde de där färggranna garnrepen till WCV II 🙂

Kram