Under sommarmånaderna fram till september så har Malin Richardsdotter fotoutställning på Galleri Utkiken på Ekerö bibliotek.
Hon har under flera år tagit foton på och från Björkö och de är superfina!
Fotona är tryckta på canvasduk och jag har bokat en ?
Kram
Promenerade från Historiska till Livrustkammaren för en personalvisning 16.30, innan myndighetens sommarfest. Så här kommer ett fotomaraton igen ?
Slottet matchar färgerna i min kjol ?
Det var invigning med kungen igår och entrén var fortfarande så fint dekorerad med blommor. Vi skulle samlas utanför och gå in i omgångar. Min grupp fick Malin Grundberg, museichefen, som guide. Hon har bland annat skrivit om maktens ceremonier.
En annan som skriver mycket och bra är vår samlingschef Kent ?
Första stoppet var Gustav Vasas hjälm. Utställningen börjar helt enkelt i 1500-talet och skapandet av en kunglig dynasti.
De har behållit känslan av den gamla utställningen men nu då i modernare tappning med stora, kraftfulla ljusskyltar som på sätt och vis var lätta att läsa, även om de kankse lyser lite väl mycket så ögonen får hårt jobb att ställa om mellan ljus och mörker i utställningen. Fast det är en dramatisk effekt!
På väggarna projiceras stora bilder och man följa en tidslinje i rummen, som är indelade efter århundrade. Fast 1600-talet har fått två rum för det finns så många spännande och bevarade saker, berättade Malin 🙂
Den här lilla modedockan är en av de nyautställda, kvinnligt kopplade föremålen i utställningen. Så även om det fortfarande finns mest manliga föremål och dräkter så ha drottningar och prinsessor fått mer plats nu.
Det är nn liten docka som skickades runt för inspiration till senaste modet, så att alla kunde var moderiktigt klädda ? Tänker på de små kläderna från Moschievaja Balka! Under kjolen finns fler tyger att välja ifrån. Knäppt att tänka att 1500-talets människor tittade den lilla modedockan under kjolen ?
Magnus Franke provade Gustav Vasas hjälm. Ja, den är liten, i rätt storlek, så akta öronen… Det finns fler interaktiva stationer i utställningen att upptäcka.
Väggarna inne är också spännande.
Kristinas och hennes kusin Karl X’s kröningsmantlar. Krsitinas har inte längre sina kronor på, som kan ha blivit nedsmälta långt efter att hon abdikerade.
Streiff ? Gustav II Adolf’s stridhäst…som som han red i slaget vid Lützen. Streiff, var/är en oldenburgare och han dog 1633. Undrar om han fick gå hem till Sverige igen utan ryttare eller om någon red kungens häst? Vilken stark och söt häst! Och lite creepy är det. Är ögonen av sammet…? Å andra sidan så jobbar jag ju på Medelhavsmuseet med mumier…
Det är intressant att få se kläderna och sakerna i ett mera sammanhang och att det ändå faktiskt finns så mycket bevarat, trots slottsbränder och tidens tand.
Eller så tar jag tillbaka det… Här är skarfen som Maria Eleonora av Brandenburg lindade om sin döde man, GIIA’s, hjärta! Nej, hon var förmodligen inte galen även fast hon hade paketet i en guldask. Jag vet att Malin berättade det, men jag hörde inte var hjärtat är nu. Det är inte utställt i alla fall. Den här typen av skylt var inte så lätt att läsa nere vid golvet, med liten text i mörkret. Jag är visserligen vig men jag ser lite dåligt också. Här får de nog tänka om lite framöver. På väggen finns en skärm där man kan välja att lyssna på två olika versioner om Maria Eleonora.
Samling vid tygfragment från Drottning Kristinas grav. Den öppnades i Vatikanen på 1960-talet.
Det finns flera fina miniatyrer utställda. Här ett på Gudtav II Adolf. Tänk att måla så pyttigt! Skulle vilja gå en kurs i det.
Den ena ser ut som Karl XI men jag läste inte vem det föreställer.
Nästa rum fortsätter med den Karolingiska ätten. ”Dödsryttaren” är från kung Karl X’s begravingsprocession. Någon red istället för den döde kungen. Vilken syn det måste ha varit! Även om det är spegelvänd text så blev det fint att få kungens porträtt svävande i fotot. Det ser lite photoshoppat ut ?
Kungen dog 1660 och han hann vara kung i bara 6 år. Hedvig Eleonora vara 24 år när han dog och Karl XI, den lilla dräkten med pyttevärja till, blev så kung när han var 4 år.
Efter Karl X’s död brann det gamla Drottningholm ned och hon lät bygga det slott som Kungen och Drottningen nu bor i. Riksregalierna som ligger nere i hörnet är de sista som tillverkats för en begravning. Det blev för dyrt helt enkelt att tillverka för att direkt hamna i en grav.
Undrar vad de här lipande lejonen användes till…?
Och så kommer vi till 1700-talet.
Gustav III’s och Sofias Magdalenas bröllopsdräkter! Hans dräkt är nog bland det vackraste som skapats!
På målade tavlor från tiden så får man ju aldrig se baksidan av kläderna. Tydligen har de kommit på ett nytt sätt för att fästa släpet nu.
Det är inte helt lätt att fota med alla lysande skyltar. Men ser ni den lilla Slottsmusen? I entrén kan barn hämta en liten låda och göra ett uppdrag ??
Jag visste inte att Gustav III var kortare än min mamma! Han var bara 165 cm! Här är maskeraddräkten han bar när Ankarström mördade honom. Hu! Det kändes som om man kom nära honom här.
Tenniskungens kläder i mitten 🙂 – kung Gustav V. Han både föddes och dog på Drottningholms slott. Brevid montrarna sitter träskivor med kompletterande bilder på ena sidan och monterns föremål på andra.
Även nuvarande kungens kläder fick vara med 🙂
Tänk att ha sina kläder utställda på ett musem i källaren på jobbet!
Efter visningen blev det lite fler selfies 🙂 Här med Susidus!
Vi fick sen lite mat och vin på Myntkabinettet. De kommer byta namn och flytta in på Historiska i september.
Det blev tal och skålande!
Magnus som lyckades ta sig ur hjälmen igen.
Efter en stund gick jag hem via Stortorget i Gamla stan och köpte chokladglass och polkagisglass på Västerlånggatan. Det kändes lite som att vara på utlandsresa i den ljumna kvällen.
Önskar alla kollegor fina sommarsemestrar!
Kram
Som ni vet så jobbar jag fortfarande på Medelhavsmuseet ibland och igår möttes jag av Fredrik och de nya skyltarna ?? Första skylten svarar på den vanligaste frågan från besökare ? ”Var är snopparna?” Vet inte hur många gånger jag svarat på det!
Skyltarna har vinklats ut något på vissa podier, vilket gör det lättare att läsa.
Andra vanligaste frågan är naturligtvis också med 🙂 ”Var är näsorna?” ?
Några skyltar blev inte så lättlästa för alla… Den här sitter lite väl högt. Å andra sidan så sitter endel lite väl lågt… så så kan det bli.
Ett förstoringsglas kan behövas här och där. Men texten finns i allafall!
Amforan ser ut att ha två ben… ?
Otroligt skönt att slippa de lösa utställningstexterna! Nu går det att hitta bättre vad föremålen är för något utan att behöva leta i de lösa texthäftena!
Snygga väggskyltar. Undrar vad de är tryckta på? Blev lite förskräckt bara över att Dionysoshuvudet var borta, men han är hos konservatorn.
Palatsreliefen är en kopia. När Daesh slog sönder de som är kvar grät jag framför nyheterna. Ibland är det skönt att kulturlämningar ändå är utspridda över jorden som mänsklighetens minnen och för omvådnad.
Den här skylten har mycket text och jag älskar det. Ibland underskattas besökaren i tron om att de inte orkar läsa så mycket. Men valmöjligheten är ju nyckeln. Vill jag inte läsa allt så behöver jag ju inte det.
Främre orientenföremålen har nu fått en lite mer permanent monter igen. Liten men med så fina föremål ?
Skylten här blev i Cypernutställningenandan.
Det med texter på ett museum är en konstant svår fråga. Hur ska de se ut, vad ska stå på dom, hur mycket eller lite, vilken font är lättast att läsa, i vilken höjd ska det sitta, vilket språk ska användas? Ska de sitta fast eller vara lösa?
Jag tycket någonstans att det viktigaste är innehållet och att de sitter så det är lätt att hitta texten till föremålet som jag vill läsa om. Nu gör det det ? även om det är lättare att vara lång vid vissa montrar och kort vid andra och att synen är på topp.
Kram
För ett litet tag sedan var jag på besök på Nationalmuseum med Förvaltningsgruppen som jag är med i på Historisk museet. Det var intressant att se på museet ut ett lite annat annat perspektiv än som besökare och beundrare av konst ?
Bild från wikipedia.
Vi fick en guidetur av Joakim som jobbar med museets utställningsform. Museet hsr även fått en ny logga designad av Hattrick.
Under turen tittade vi på ljusinsläpp, fönster, gardiner, socklar, textskyltar, färgsättning, monterlösningar och konservatorslösningar.
Den otroligt vackra Skulpturhallen
Vi började i Skuloturhallen som har en fantstisk akustik. De har ett nytt tak som reflekterar ljudet åt olika håll plus plattor på väggarna med akustikputs.
Alla skulpturer är rengjorda.
Det finns en att att läsa från hemma att ladda ner innan besöket.
https://www.nationalmuseum.se/besök-museet-1/ladda-ner-appen
Skyltarna sitter lite långt ner för att vara tillgängliga för fler. Texter är även skrivet direkt på väggarna.
Lite suddig 🙂 men jag var lite krasslig…
Bara montrar är en hel vetenskap för säkerhet och rätt klimat för föremålen.
Socklarna runt om ger en sorts avspärrning istället för rep, vilket jag tycker blev fint!
De har även jobbat mycket med alla färger och det är otroligt fint! Jag älskar att det inte bara är vitt, vitt, vitt! Tydlugen är färgerna en del av den ursprungliga planen för museet.
Kanske att de skulle ha valt någon annan färg än plastfärg, men nu är det gjort.
Tavlor i massor…
Det finns så mycket vsckert att titta på.
Bokmontern var cool. Den släcktes och tändes för att minska skadligt ljus och hade allt för att böckerna skulle må bra.
Alla fönster i hela huset är bytta! Så så lite som möjligt av UV kan ta sig in och nu är det bara LUX kvar! Vissa tavlor kommer ändå behöva bytas ut med jämna mellanrum. Men det var mycket ljusare där inne nu. Så fint ?
Utsikt!
En monter är helt galen… De har glasat in hela sägen!
Ett italienskt företag levererade dessa gigantiska glasskivor som monterades med en glasmonteringsrobot 🙂
Det fanns även en utställningsdel som provocerar och handlar om Nationalism. Skivade dalahästar är inte min grej, men jag kan förstå vad de menar. Konst kan vara konstruerat även om det är Zorn, och konst är till för att väcka tankar och synliggöra saker i samhället. Det är den konstnärliga friheten och viktigt i ett demokratiskt samhälle.
Numera har Nationalmuseum även uppdrag att vara Sveriges Designmuseum.
Barnrummen
Nationalmuseum har även satsat på ett barnupplevelserum. Det kostar pengar, vet inte hur mycket, och så får barnen upptäcka vem som bort i rummen.
Det var jättefint och lite läskigt samtidigt. Bäst att följa med sitt barn tror.
Spännande rum fanns där inne.
Ateljén är bara att vara avundsjuk på! Tänk om vi hade så här på Historiska eller Medelhavsmuseet ❤️
Det finns till och med två rum.
Garderoben
Garderober, sittplatser, matsäcksrum och toor i massor fanns nu.
Flera skärmar fanns med aktuell information. Väldigt snyggt gjort. De har även en gigantisk hiss som ser ut som en flätad metallkorg som tar hela grupper och de stora glasskivorna ?
Hissen
Bakom hissen är det filmvisning.
Restaurangen
Restauragen är helt planerad och allt är tillverkat av lokala producenter från Sverige och någin från Finland ? Det gick inte att fika för det var helt full, så det får bli en annan gång!
Butiken
Shoppade lite bara – bland det viktigaste med ett museum är butiken. Den är otroligt fin, men det fanns inte så mycket som jag ville köpa. De skulle behöva ha det lite mindre uppstyrt och inte så stylat för min smak. Nu blev det för mycket – det här ska passa ihop… Men jag är imponerad att de tagit fram så många profilprodukter. Bara det är en bedrift!
Carl Larsson hade varit glad – kanske mår han lite bättre när han ändå hänger med sitt Midvinterblot pampigt i Entréhallen ❤️
På det hela så var allt väldigt vackert men nästa gång går jag hur som helst dit för konstens skull ❤️?️
Kram
Igår fredag, i Göteborg, tänkte jag ju gå på museum och lyssna på audioguider, men när jag kom till Stadsmuseet så hade de inga där. Jag borde ju ha kollat upp om det fanns audioguider på museerna jag tänkte besöka innan jag gick dit. Men så är det… Så jag tittade med pedagog ka ögon istället.
Jag startade lite sent på dagen och så ville jag promenera dit. Mina vänner bor i Haga och det är jättefint där nu. Otroligt bra att allt inte revs. Privat ägande var i det här fallet jättebra.
Gick genom coola Magasinsgatan innan jag var framme.
Blev osäker på var jag skulle gå och vägen upp till utställningarna skulle kunna vara lite tydligare. Det var väldigt liten text på skyltarna. Ville börja med forntiden.
De använder tidsräkningen ”år sedan” och inte f. Kr. och det är inkluderande för alla som inte är kristna även om det blir en stillastående tid i nuet. ”Vår tid” blir fixerad och inget att relatera till frammåt i tiden. Om 1000 år är det fortfarande ”Vår tid” om ”vi” nu finns kvar på jorden då…
Jag föredrar ju utställningar som är mera miljöer och inte så stilistiska, men jag hittade några fina saker.
Jag tycker om modeller 🙂 Här en hydda från 8000 år sedan. Så jägare och samlare har sittit här inne, vid ett fiskesund vintertid, och eldat i en näverklädd grop, tillverkat flinta redskap och ätit hasselnötter 🙂
Undrar just hur nävret fungerade i gropen?
Det här tycker jag om, när man får se avslagen, alla bitar som tagits bort för att göra redskapet redskapet. När vi spelade in Arkeologens dotter så tillverkade Peter Wiking en flintyxa och jag släpade hem alla rester som jag kunde få tag på 🙂
Ser ni vad det här är? Det är torskkotor! När det hittas en fiskkota så kan i alla fall inte jag se vad det är för fisk elker var kotan ska sitta, så det här var lite kul!
Den här arkeologiska profilväggen är lite som en målning. Den visar fint hur de äldsta lämningarna vid ständerna begravits i lera, sand och grus efter att isen smälte av. Man skulle ju kunna tro att det inte skulle finnas något under de tomma lagren, men det kan det allt å göra.
Jag tyckte inte om veporna med inledningstext på på väggarna här.
En ganska stort fragment av en lerklinad vägg fick sin förklaring med en väggbit uppbyggd bakom.
Rolfåkersmannen. Det ser lite kallt ut runtomkring honom. Men han ligger fint på sina ostronskal. Han dog för 4500 år sedan. 2500 år f. Kr. Så under neolitikum, Bondestenåldern. Han var 20 år, 154 cm lång, fick en yxa vid huvudet men det är osäkert om det är en begravni g eller om han drunknat vid en strand ?
Jag gick vidare till Vikingautställningen.
Gillar tidslinjer även om den här kändes som om den gick åt fel håll…
De har Äskekärrskeppet utstället. Äskekärr hittades i Göta älv och på 900-talet seglade hon med tonvis av varor hit och under 60-70 år ⛵
Jag ville ut igen. Hungrig och lite trött, så jag joppade över Göteborgs fördelse – förlåt! Får komma tillbaka till Göteborg helt enkelt.
Blev rekommenderad Naturhistoriska museet, så tog spårvagnen dit.
Här hade de inte heller någon audioguide men de har en app för batn där olika kända djur berättar. Jag fick inte igång appen. Den bara snurrade i telefonen. Men den går att lyssna på hemifrån också antar jag men jag hittar inte appen på deras hemsida. Hm.
Det är verkligen något magiskt med fossiler! Varelserna levde för så himla länge sedan och här är några avgjutningar 🙂
En trilobit.
Det var väldigt fint uppsatt. Lätt att titta på de olika fossilerna och det kändes som vetenskap och museum.
Det var bra texter i första rummet. Innehållsrika, lätta, beskrivande och lite poetiska.
Tänk att ormbukar är så gamla och jag har dem bara utanför dörren hemma.
Brukar ju kalla mina slippinnar av åkerfräken för dinosauriegräs 🙂 och här är några syskonfräknar.
En trollslända och bland det vackraste jag sett ? Ett original från tidsperioden Jura.
Det fanns en Ammonit man fick känna på.
Det är gammeldags, jag vet, men det är så fint!
Hu!!!
Lunch någon?
Tror barnet var lite sugen först… Rolig att lyssna på 🙂 Matsuget gick över… ”Man kan ju inte äta maskar…”
Provade microskåp.
?
Lämnade insekterna för de uppstoppade djuren…
Det är både fascinerande och lite creepy med uppstoppade djur…
Det var flera barnfamiljer på museet. Stora ytor och mycket att titta på. Barnen var väldigt entusiastiska.
Den här passar in på sidan med knäppa uppstoppade djur – Stackarn – med alla ungar och allt!
Fortsatte mot valsalen…och tänkte på om det blir nyval… Tydligen öppnar de gapet på valen på Valdagen och på Valborg och därinne finns en salong… ? Göteborgshumor ?
Bästa mamman berättar för sina barn och för mig 🙂
Den stackars strandade, unga valen tog flera dagar att få ihjäl… Sen lyckades de tillslut och då valde de att stoppa upp den – den enda uppstoppade valen som finns.
Jag har en havsskölpadda i trädgården… Jag behöver måla om den nu… Mamma, så här ska den se ut…
Det finns flera kända och namngivna djur att titta på och jag ska lyssna på appen där de berättar, när jag lyckas hitta den. Kanske är det lättare med en audioguide att låna, så att man inte slösar på batteriet i mobilen. Det fanns i och för sig mobilladdningsskåp på båda museerna men det hjälper ju inte under turen. Det gjorde att jag laddade mobilen nör jag kom fram och fikade under tiden. Sen gick jag på museet.
Appen för att köpa spårvagnsbiljetter också är på mobilen, så är det ju viktigt att inte bli utan mobil.
Jag såg även en tillfällig, turnerande fotoutställning om klimakteriet.
Här fanns det iallafall något att lyssna på till slut 🙂 Det var lite poetiskt berättat och jag kunde sätta mig ner och bara lyssna. Brhövde inte gå runt samtidigt, vilket var skönt efter denna motionsrunda…
Jag tycker mycket om utställningen och gillar att det är en skärmutställning.
Konst och vetenskap fungerar också ihop ? precis som konst och historia.
Så flr att vara lite personlig så är jag ju mitt i förklimakteriet och det är intressant hur jag förändras och hur nya saker blir viktigare för mig och annat inte längre känns så på blodigt allvar. Jag känner mig i allafall lekfullare i en konstig blandning av svåra svettningar och galet humör…och helt lugn emellnaåt 🙂 ?
Snart stänger museet…
De har en trevlig och välkomnande entré och jag fick bra hjälp och trivdes. Butiken är fantastisk!!!
Det blev en lång dag igen och jag fick ändå med mig en massa att tänka på vad gäller audioguider ?
Kram
Lästips:
Stadsmuseet: http://goteborgsstadsmuseum.se här.
Göteborgs Naturhistoriska museum: http://www.gnm.se här.
Äggen är slut: http://www.gnm.se/utstallningar/tillfalliga-utstallningar/kommande-aggen-ar-slut/ här.
Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg.
Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.
Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen.
Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum!
Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven, båtgrav 36, att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov.
Programförklaring och presentation av utställningen
Grav 36 från Gamla Uppsala
Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.
I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka.
Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.
Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna.
Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.
Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.
Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav.
Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven.
Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett.
Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.
Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer.
I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.
Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.
Sporre på tuppbenet och hundens penisben.
Brickband med kufisk text
Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner.
Banden ifråga är fynd från Birkagravar.
Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.
Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.
Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan.
Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts…
Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).
Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.
Den här biten har hon lagt till på ett annat band.
Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också!
Sidentyger och DNA
I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt…
Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.
En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.
En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov.
Så vad tycker jag?
Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”.
Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar!
Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig.
Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall.
Kram
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Se Brickbanden.
Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.
Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum
Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här.
Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.
Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.
Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv
Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060
Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här.
Tillägg vartefter:
Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.
Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.
Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.
Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här
Var på Medelhavsmuseet igår.
Inspirerade av konstverket ”The Gold Room” av Ester Shalev-Gertz har Medelhavsmuseet nu gjort en utställning om Syrien som är en blandning av Syriens historia sedan stenåldern, arkeologiska föremål och dagens nya svenskar som flytt(at) hit till Sverige.
Jag fick min önskan uppfylld efter ett möte om den kommande utställningen – att få en karta och mycket information om Syriens historia, så att vi kan lära känna alla de människor som nyligen flyttat hit och deras historia – och det blev en fantastisk karta med tidslinje och mycket bättre än jag kunna tänka mig.
Tidslinjen ligger även digitalt på museets hemsida, se länk nedan.
Sedan jag skrev om Palmyra senast så har området blivit befriat och trots skadorna så känns det ändå fantastiskt att det inte blev jämnat med marken. I utställningen kan ni lyssna på en arkeolog som går runt och visar vad som är borta och vad som skulle kunna återställas.
Det är så fint med de spegelvända texterna på arabiska och svenska.
Medelhavsmuseet har inte mängder med föremål från det forntida Syrien, men det är ändå otroligt fina och intressanta saker och små saker att titta på 🙂
Keramik från Raqqa – som blev en viktig stad under 700-talet ungefär samtidigt som vikingatiden startar här.
Arkeologimysterium…är de fortida handgranater, vinflaskor eller oljebehållare för badhuset? Kom med förslag. Hur de än ligger så rinner inte innehållet ut i alla fall 🙂
Omkring 50 fvt lärde sig folk i Levanten att blåsa glas. Jag har trott att det var romarna som uppfann det omkring 100 evt så nu måste jag läsa på mer.
Naturväsen från 300-talet evt när Syrien var en romersk provins.
Liten kyrkfågel från 400-talet.
Rummet med berättelser om föremålen som syrierna valt att ta med sig på flykt. Fast jag fastnade för historien om en ung kvinnas örhängen som hon valt att inte ta med för att hon var rädd att hon skulle bli av med dem. Men nu är de här och jag tänker på alla örhängen som jag har och de jag köpte precis innan i museishoppen.
Örhängena var minnen från hennes mamma och hemnes pappa, hennes bröllop och en lycklig tid med fester och kärlek. Vad skulle mitt föremål vara om jag måste fly? Vad skulle jag ta med mig bland allt jag har? Vad skulle jag minnas som blev kvar? I döden får vi inte med oss någonting, men jag har ju saker till och med från min gammelmormor! Innan henne finns ingenting.
I den här delen skulle vi ha fått en ny skaparverkstad för våra helgaktiviteter, men det blev inte så. Här hängde nu istället vackra och kärleksfulla meddelanden från de som varit och sett utställningen.
Det ges dagliga introduktioner till utställningen klockan 15, se även museets kalendarium för olika programpunkter.
Kram
Lästips:
Syriens tidslinje på Medelhavsmuseet: https://www.varldskulturmuseerna.se/syrien/ här.
Om föremålen som är utställda:http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/forntida-berattelser/ här.
Att samla på minnen: http://samlingar.varldskulturmuseerna.se/hur-samlar-man-minnen-bakom-kulisserna-pa-kommande-utstallningen-berattelser-fran-syrien/ här.
Lyssna på berättelser: http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/aktuella-utstallningar/berattelser-fran-syrien/lyssna-pa-berattelserna/ här.
Det blev en lång och riktigt jobbig dag igår med att köra bil på Malta, men med höjdpunkter som att se en kanon fyras av och glass.
Vi tog färjan med bilen över till Malta och trafiken där var inte att leka med. Vi åkte efter Tove mot Fort Rinella, där väldens största, frontmatade kanon skulle finnas.
Vi fick en uppvisning i hur man fyrade av en lite mindre kanon under tidigt 1800-tal, tror vi… De hade tidstypiska kläder och det var uppvisning varje timme!
Om vi betalat 10 euro hade någon av oss fått gå fram och tända den… Verkade livsfarligt.
Det blev världens smäll och ändå bara 1/10 krut!
Vi hoppade över hästuppvisningen och letade upp kanonen istället.
Den var stor oc han som ritat den hette Armstrong.
Såg lite annorlunda ut än vad jag föreställt mig, och byggd under slutet av 1800-talet och fraktad från England till Malta för att skydd mot italienare och ryssar…
Räckvidd över havet för att skjuta fiendebåtar…
Det var ett fintboch välgjort museum och om det inte varit så varmt hade vi nog stannat längre.
Inne på museet fanns det uppbyggda scenerier ur fortets historia. Ett trettiotal män var stationerade där och fler kunde flytta in vid behov.
Fin toa!
Det fanns även en vapenvägg utanför som man kunde få provhålla ifrån.
Jag valde ett bronsålderssvärd som är en kopia på ett svärd hittat på ön, men guiden visste inte från var.
Det blev någon konstig skugga. Svärdet var mycket blankare än på bilden.
Fortets ”vallgrav”. Det gick att gå genom en gång på insidan till de där gluggarna.
Efter besöket åkte vi till Valetta och mina körabilnerver kom mer och mer ut på huden… Gabi, Mattias och barnen var redan där.
Valletta – Maltas huvudstad är grundad 1566 av Johanniterorderns ledare Jean Parisot de la Valette och är en av de första, moderna stadsplanerade städerna med rutnät i världen och den designades av Francesco Lapparelli.
Vi handlade ingenting, men jag hade gärna köpt ett halsband med ett glashänge i millifiori.
Vi var många att hålla reda på 🙂 men det är kul att resa i flera familjer och hitta på en del grejer ihop.
Drottning Victoria syns överallt – här en fin skulptur framför Biblioteket.
Vi åt på ett torg i skuggan.
En mängd helgonfigurer var uppställda tillfälligt längs gågatan, men jag vet inte vad Dionysos gör i ett katolskt land som helgon…
San Dijonisju.
Påväg tillbaka till färjan och Gozo så tog mina nerver slut och jag grät i bilen en skvätt och trodde aldrig jag skulle ta mig från Malta med bilen ? i behåll! Men det gick bra! Jag hade full fördäkring, men ändå jobbigt om vi fastnat någostans i flera timmar, plus att om vi krockat så får man inte flytta på bilen en milimeter, glr då gäller inte försäkringen. Så kör mycket hellre stupa, krokiga vägar på Gozo än rusningstrafik på Malta!!!
Allan fick fota lite när vi kom upp på höjden på Malta.
Nära färjan.
Tillbaka med färjan till lugna Gozo! Och jag klarade av att faktiskt köra bil i fleta timmar på Malta, så känner mig stolt över det 🙂
Kram
Lästips:
Fort Rinella http://www.fortrinella.com här.
Vallettas historia http://www.visitmalta.com/se/valletta-history här.