Etikettarkiv: vikingar

Samer i Vikingar med Inger Zachrisson och skriftliga källor

I torsdags fick vi museipedagoger på Historiska en stund med Inger Zachrisson om samer i Vikingar för att vi ska kunna visa den nya delen på ett bra sätt.

image

Vi pratade om massor av saker. Det var matnyttigt och det ska bli kul att plugga ännu mer, även om det inte är helt lätt det här med samer och nordbor (se tidigare blogg inlägg). Det finns dessutom nio olika samiska språk – olika språk inte olika dialekter! Men nu säger vi iallafall samer och nordbor!

Två saker jag tyckte var extra roligt: På väggen bakom hänger två skidor. Så såg de inte ut under vikingatiden, berättade Inger. Den ena ska vara lång och den andra kort! Den långa tillverkades i tjurved och lades ned i mossar över sommaren gör att inte förstöras. Den kortare, som hade ett nordiskt namn, kunde vara gjord av björk, som inte är lika hållbart. Det är alltså inte offrade skidor i mossar utan en förvaringsmetod!

För att inte halka bakåt var undersidan på den kortare skidan täckt med ren- eller sälpäls, s.k. stighud, medan den längre användes för att glida framåt på.

(Den äldsta skidan som hittats är ca 5200 år och funnen i Kalvträsk).

image

Tjurved är det mörka runt klockan 8 på bilden. Det blir så när granen inte står stadigt utan lutar på tex. myrmark. Tjurveden bildas på sidan som är ned mot marken. Foto: tjurved, wikipedia.

Däremot så offrade samerna i vatten som blivit träsk och mossar, men Inger berättade att de på medeltiden öven offrade i havet. En källa (jag ska fråga igen, för jag glömde bort) berättar att de importerade svärd långväga ifrån som de sedan en gång om året kastade ut i havet för god fiskelycka.

image

Samiska offergåvor.

Några litteraturkällor från webbsidan samer.se

På hemsidan samer.se finns imformation om de tidigaste källorna som rör samer under vikingatiden och senare. Samer som skidåkande, eg. skridfinner, beskrevs av Prokopius i sin bok De Bello Gothico, ca 550 evt (efter vår tid),. Han var en bysantinsk historieskrivare som beskrev folken i Skandinavien. Ha skrev att var jägare, klädde sig i djurskinn och gav sina bar benmärg att suga på.

Det påminner om vad redan den romerske historieskrivare Tacitus skrev om fenni år 98 evt i sin Germania. Det är även första gången som svear, suiones, omnämns. Straxt efter Tacitus, ca 150 evt, skrev den grekiske geografen Ptolemaios om sju folk på ön Scandia och ett av dem var finnoi.

Jordanes skrev i sin bok Getica år 551 om olika folk på ön Scandia och även här ginns bl.a. Suehans och Suetidi och Rerefennae och Finni med, men det har diskuterats vilka som menas (se Zachrisson 1997).

780 evt beskriver langobarden Paulus Diaconus skridfinnarna som jägare, men han beskriver även gör första gången skidor, renen och en kolt av renskinnspäls. Paul Varnefrid, som han hette, var en av förgrundsgestalterna i Karl den stores akademi.

890-talet evt tjänstgör den norske bonden Ottar hos kungen av Wessex i England. Ottar berättade för kung Alfred av Wessex (Alfred the Great), som antecknade allt i Orosii världshistoria, att han äger 600 tamrenar som sköts av samer och att hans största inkomstkälla är den skatt han tar av samerna i form av säl- och valhudar (som anvöndes till rep). Alfred använde även Beowulfkvädet och Widsith dom omnämner Finnas och Skridefinnas om jag förstått rätt. Ottar använder ordet Finnas och han beskriver Nordnorge, berättar om tama renar och om det samiska språket samt räknar upp de produkter som samer levererar till norska stormän.

Den sista senvikingatida/tidigmedeltida källan är Adam av Bremen, som i Gesta Hammaburgensis eccleisae pontificum, ca 1070, bok IV, beskriver områden norröver i Sverige och då bland annat skridfinnar och att Hälsingland är skridfinnarnas land, med ett bergigt område kallat de ripheiska, men många fler omeåden nämns och han skriver även lite om samernas religion och magiska konster.

I Norge finns två lagar före ca 1120, som omnämner samerna – Eidsivathingslag och Borgarthingslag.

Historia Norvegiae, från ca 1190, behandlar Norges kungar fram till år 1015 och där nämns, att Norge är uppdelat på tre områden: kusten, upplanden, dvs dagens Oppland, och skogen, där finnene bor utan att plöja jorden, dvs i skoglandet på gränsen mellan Sverige och Norge. I ett kapitel avhandlas bland annat samernas trolldom.

Ågrip, ca 1190. Norsk källa.

900-talet beskrivs de i de isländska vikingasagor och lagar, och där finns skinnhandel som bedrevs med samerna med. I Snorres sagor berättas det att samer och andra nordbor umgicks, enligt samer.se. I ett norskt historieverk från 1100-talet skrivs om hur en nåjd, en samisk schaman, med hjälp av sin trumma försätter sig i trance för att rädda en sjuk person. Det skulle vara bra med källhänvisningar på samer.se’s sida, så nu blir det till att leta reda på de olika källorna 😉

Inger Zachrisson radar upp källorna: Ólafs saga Tryggvasonas, ca 1190; den Isländska lagen Grágás, 11- el. 1200-talet; Grette Asmundssonssaga, trol. 1200-tal, Orkneyingasaga slutet av 1100-början av 1200-talet; Saxo Grammaticus Gesta Danorum, ca 1200; Denpoetiska Eddan, Völundskvädet; Snorre Sturlassona Heimskringla, 1230-talet; Snorres Edda, 1200-talet; Egil Skallagrimssons saga, tidigt 1200-tal; Fagrskinna, 1230-talet; Sneglu Halla thattr, ca 1220; Jämtlansa landsskrå och gränsbeskrivningar, Vatnsdöla saga, ca 1270; Ketil Haenga saga, 1300-tal; Helga Tháttr Thórissonsar, 1380-tal, plus wn massa senare källor om geografiska områden.

image

Vi tittade även på bildspelet tillsammans. En kåta kallas i den medeltida källan Ågrip för Gamme.

Kram

Lästips:

http://www.samer.se/5031

Inger Zachrisdon, 1997. Skrivna källor, I: Möten i Gränsland – samer och germaner i Mellanskandinavien.

Inger, Zachrisson. Samisk-nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter.
Academia.edu

Tjurved https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Tjurved

Slöjden i skogen, tjurved

Sápmi i Vikingar – uppdaterat

image

Nu är det färdigt, ombyggnaden av utställningsdelen om samer i utställningen Vikingar på Historiska museet. Det ska bli kul att sätta mig in i texterna och föremålen ordentligt. Vi har ju visat flera montrar tidigare men nu blir det med mer information. Fint att kartan är på sniskan!

image

Kammarna och skeden är funna på Björkö, platsen för det forna Birka och väskbygeln är funnen i Uppsala (Sök på tidigare inlägg om väskbygeln om du vill läsa mer). Alltså det som räknas som samiskt kulturuttryck tillverkas, pga av hantverksavfall, och används i det vikingatida Birka där många blev begravda med en hornkam men gravarna räknas inte som samiska. Den samiska hantverksstilen anses för övrigt dyka upp i skandinavien omkring ”år 0” ( även om inget år 0 finns… 😉

image

Det som är svårast är egentligen att benämna folken, som levde i det område vi idag kallar Sverige, som inte var samer. Markerna fanns, landskapen fanns men något enat ”Sverige” kom till först i slutet av vikingatiden och vi har ju enats om att ”vikingar” inte är en etnisk grupp av folk, utan mer en syssla – att gå i viking. När vi kommer in i medeltiden är de ju i alla fall inte längre vikingar även om samer fortsätter att vara samer… På Härjedalens hemsida använder de ”Det nordiska samhället” – ska vi ta det? Vi kan ju egentligen inte använda vikingar då det var en syssla, inte svenskar eftersom vi inte har ett enhetligt enat sverige ännu och nordgermaner har forskare som Inger Zachrisson gått ifrån. Hon skriver nu istället samisk och nordisk kultur och menar med den ”nordiska” de som inte är samer. Hon benämner dem även som nordmän.

Ja, det kanske skulle funka med ”nordiska folk/det nordiska samhället” precis som The norse culture/people på engelska finns som benämning när det är vikingakulturen som menas. Det enda som känns konstigt är ju att jag tänker på samer som nordiska också…

image

Grav 9 på Vivallen innehöll ett bälte som är "nordiskt" och personen anses idag vara en man i 50-års åldern iklädd kvinnodräkt och den rådande tolkningen är att han varit en nåjd. Jag tänker på det lilla silversmycket som kanske föreställer Oden i kvinnodräkt.

På vissa platser så ser och är föremålen annorlunda och begravningsskicket skiljer sig från tex Birkas gravar. På Vivallen ser flest föremål samiska ut även om det finns föremål som visar på kontakterna mellan samer och, som det benämns på Härjedalens fjällmuseums hemsida (se länk nedan), det ”nordiska samhället”. Det finns även ”nordiska” människor i gravarna.

Undersökningarna av skeletten har visat att de döda haft samiskt respektive nordiskt ursprung. I närheten av gravplatsen hittades på 1980-talet också en boplats, med resterna av torvkåtor, och djurben. Undersökningarna visar sammantaget att här en gång funnits en samisk boplats, som var i bruk under några hundra år, från vikingatid till tidig medeltid. Fynden pekar på att här har bott en mindre grupp välbärgade samer, som har haft intensiva kontakter med det nordiska samhället.

Jag har tidigare sagt ”människorna som levde under vikingatiden” och ”de vikingatida människorna” men det innefattar ju samerna och alla möjliga andra folk också!

I Danmark säger de ”den sydskandinaviska kulturen”, men det känns också konstigt eftersom samer under i varje fall vikingatiden bodde hela vägen ned till Mälardalen och den sydskandinaviska kulturen förekommer upp till åtminstone Sangis… och senare runt om i ett väldigt stort område. Hm.

Samer pratar finsk-ugriska språk och ”de andra” talar någon form av nordiskt språk (även om det blir många olika dialekter). Fram till vikingatiden verkar det kallas urnordiska, även kallat nordgermanska, men runt 800 skiljer det sig åt så pass från de germanska språken att det nu kallas fornnordiska, som är uppdelat på tre grenar: fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska 🙂

Samer och Nordfolken? Många tankar snurrar runt i huvudet och jag önskar att det inte var så krångligt!

Vad tycker ni? Ett tips är i varje fall att inte missa varanödleskinnet 😉

Kram

Lästips:

Härjedalens fjällmuseum: http://kommun.herjedalen.se/fjallmuseet/samlingar/utvaldaforemal/foremal/vivallensmycket.5.226690e414e9abde5a2b91a.html
Se källorna.

Inger Zachrisson 1997. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Statens Historiska Museer.

Inger Zachrisson, 2010. Samiska-Nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter, I: Red. Else Mundal & Håkan Rydving. Samer som ”de andra”, Samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. Samiska studier 6.

Nordiska språk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nordiska_språk

Urnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Urnordiska

Fornnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fornnordiska

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska: https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

Mera Hornbore ting

Såhär såg det ut när jag gav mig iväg från stan efter jobbet…

image

och såhär såg det ut när jag vaknade nästa dag…

image

Det har varit tre underbara dagar, trots att jag skar mig i foten på en snäcka i vattnet vid andra doppet… Otur, men jag vägrade få inflammation i foten.

image

Igår hade jag min fina dräkt på mig när jag sålde saker och spådde folk.

image

Mitt försäljningsbord och spåplats. Ingen ville dock köpa vare sig trähästar eller träänder… Kanske nästa år 🙂

image

Årsundagänget såg episka ut! Och jag försökte också se lite episk ut…

image

Fick en fin bild på ”Ranernas” striduppvisningen med bland annat spjutkastning!

image

image

Det var även sköldmöer med i krigsuppvisningen 🙂

image

Ett av mötena blev en överraskande textilupplevelse. Christina syr de mest fantastiska kopiorna av forntida dräktfynd! Jag blev riktigt imponerad! Det bästa var Hedebys klappenrock med krappfärgad kantning av ”fuskpälsyllet” 🙂

Jag säger ett stort TACK till alla underbara Hornborare som fick mig att känna mig välkommen och tog hand om mig och Rickard (för att du lurade dit mig). Hoppas vi ses nästa år igen!

image

Kram

Gille o lekar på Hornbore

image

Sång o musik inledde lekarna följt på ringande 🙂

image

Lekledarna från Årsunda värmde upp.

image

Medans ringdansen dansades.

image

Enbenting som vann.

image

Mycket vig Johan.

image

Öltunnan…

Sparkabakut…

image
Rickard lägger ägg med stil!

image

En lite kille bad Rickard hjälpa honom att klämma fast ägget i rumpan… men det var nog bra att ett annat barn hjälpte honom istället 🙂 Notera kvinnan som gapskrattar. Underbart!

image
Gmail, denna lek heter Nålen i höstacken…

image
Johan letar nål i högerbacken… 🙂

image

Lekarna fortsatte tills det blev mörkt och jag har skrattat massor! Undrar just om det hade lika roligt på vikingatiden 🙂

<_3 br=”br”>

Barnprogram

Då har vi varit med på tv-inspelning igen. Alllan var jätteduktig och hade dessutom kul. Det blev en fantastisk dag.

Det var vikingatid, men ändå lek och hittepå, så det passade mig utmärkt 🙂

barnprogram1

Bakom kameran, i väntan på nästa tagning. Vi behövde iallafall inte vara så tysta 🙂

barnprogram2

Allan kammar ull och fixade sig en mustasch!

barnprogram3

Mattias, han är riktigt fin hansmiley_love

barnprogram4

Det blev lite strid också. Själv smidde jag och det var superkul, men bara mina händer kommer att synas 🙂

barnprogram5

Mamma och Smulan var också med 🙂

Kram

Guidetur för vikingar på Björkö

Det är många, många år sedan jag började guida på Björkö. Det är lätt att tro att jag redan gjort alla sorters turer, men i lördags guidade jag en hel grupp uppklädda i vikingatida kläder! Det var deltagarna på årets vikingamarkand.

Mikael Adamo fotograferade och här är två av hans bilder smiley_smile

adamek1

Här är vi i gravfältet som kallas ”Borgs hage”, efter att det varit en djurhage söder om Borg. Några av deltagarna sitter på en grav med stora stenar i kantkejdan och jag lutar mig mot en stor sten som jag tror var viktig för människorna som blev begravda runt ikring. Kanske är det en mittblocksgrav, kanske är det ett heligt klippblock.

adamek2

Här är vi upp i Borg, straxt innanför den östra porten. Bystan (Svarta jorden) syns lite i

bakgrunden. Jag har på mig en ny hängselkjol och ett par spännbucklor jag just köpt av Rinda. Spännbucklorna är av typen P52 med ”horn” och finns bland annat i en grav som heter bj 965. De är även mycket lika de jag var med att gräva ut i en vikingatida kvinnograv på Lovö som student.

Hängselkjolen har jag experimenterat med och själv ”hittat på” med utgångspunkt i Gejers idé om omlottkjol, så rimligt som jag själv tycker att hängselkjolen i linne skulle kunna fungera. Nille, en expert på vikingatidens textil och som skrivit en mycket fin mönsterbok med vikingatida kläder för hela familjen, har inte sett min variant tidigare, så det var roligt att prata med henne om den. Jag återkommer med ett mönster så att alla som önskar kan sy den smiley_smile

Det var en mycket surrealistisk upplevelse med alla vikingar och inte en turist så långt ögat kunde nå. Jag är mycket glad för att det blev en fin visning med Max som medhjälpare smiley_smile

Tack Micke för de fina bilderna!

Kram