Etikettarkiv: vikingatid

Enköpings museum och ”Viking couture” igår

Mamma och jag åkte till Enköping för att byta olja i bilen igår och vi passade på att gå på utställningen på Enköpings museum. Det är ett fint litet museum! Jag är inte i toppenform och har svårt att svälja, så var inte superpigg. 

Jag ville se utställningen eftersom jag hoppades på en fin rekonstruktion av dräkten i den vikingatida båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala, som jag skrivit om tidigare. Efter bilder från facebook så hade jag tappat hoppet lite om den, men ville ändå se utställningen med egna ögon.

Utställningen heter Viking couture och är en blandning av arkeologi och moderna kläder inspirerade av vikingatiden. Syftet, som stod i inledningen, är att nå ut med en bild av vikingatiden som bygger på ny forskning men som, enligt utställningstexten, kanske inte stämmer överens med den nationalromantiska bilden av ”vikingen”. Textilarkeolog Annika Larsson har samarbetat med en modeskapare och slöjdhantverkare och vill genom dräkten ifrågasätta gamla sanningar om vikingatiden tillsammans med Enköpings museeum. Jag kommer inte gå in på de nyskapade modeplagggen. 

Lite suddig bild tyvärr men vill ändå visa att utställningen är fint presenterad på Enköpings museum! 

Även om första bilden, av Vera Olsson, inte har så mycket med Gamla Uppsalagraven att göra så tycker jag om måleriet. Masken är efter ett fynd från Hedeby och dräkten en tolkning av det ryska fyndet från Pskov. 

Programförklaring och presentation av utställningen

Grav 36 från Gamla Uppsala 

Flera olika spännbucklor visades, men det stod inte var de kommer ifrån.

I texten brevid står det att spännbucklor endast hittas i gravsammanhang, men det stämmer inte utan de finns även som trasiga boplatsfynd, b.la. från Helgö och Birka. 

Det här är spännbucklan från grav 36, men det stod inte i utställningen.

Jag antar att det kommer mer om spännbucklorna från Larsson, men jag hittade bara en bild med infon om rött i lagret mellan spännbucklorna. 

Fantasifull och fin målning av Vera Olsson av båtgraven, grav 36, från Gamla Uppsala.

Målningen av graven är verkligen fin! Min invändning mot den är ändå att det inte tagits hänsyn till hur smyckena låg i graven när de påträffades. Inte heller är det rätt textilier med. Nävret saknas bland annat och vad jag vet så fanns inga brickband i graven.  

Störst intryck på mig gjorde de utställda djuren – tuppen och hunden – som påträffats i graven. De var iof utställda under en säng i den ”rekonstruerade” graven. Det såg lite märkligt ut med tanke på att det var en båtgrav. 

Märkligt! I texten jämförs kvinnan med ”Dödens ängel” som enligt Ibn Fadlan hjälpte till med begravningen av en storman längs med Volga 921-22, men utan källhänvisning till Ibn Fadlans text. Kvinnans koppling till sömnad av sidenkläder görs och de textilredskap som kvinnan i grav 36 fått med sig. Många kvinnor begravdes under vikingatiden med sax och nålhus. Men jag tror inte att kvinnan från Gamla Uppsala ska jämföras med en trälkvinna (måste kolla upp källan igen) som tog hand om begravningsceremonier på resor i österled, även om Dödens ängel naturligtvis också var en spännande människa. Det görs även andra kopplingar till och tolkningar av gudgubbar och små valkyriabilder med källtexter på ett nytt sätt, men utan källan utskriven. 

Trots allt fint att få se djuren, även om inget annat stämde. Hoppas i allafall att det är rätt skelett. 

Tuppen från båtgrav 36, Gamla Uppsala.

Tuppar i arkeologiska fynd, i den fornnordisks mytologin, i Ibn Fadlans beskrivning av en vikingabegraving och hos Saxo Gramatticus beskrivning av när en speciell kvinna tar huvudet av en tupp och kastar in över muren till dödsriket, brukar jag berätta om på mina guideturer. 

I en utställningstext så jämförs hunden med en schäfer.

Hanhunden – kanske en vägvisare till dödsriket.

Sporre på tuppbenet och hundens penisben.

Brickband med kufisk text

Något som de nog menar utmanar bilden av vikingen är att de skulle ha inspirerats så pass av östlig religion att de tagit med sig den hem – tex att de ska komma till ”Paradiset” när de dör, att de dyrkar Oden som var en asagud från Asien, och att de skrivit Allah och Ali invävt i brickband som böner. 

Banden ifråga är fynd från Birkagravar. 

Här är tolkningen som visas i utställningen. Det blir Allah om motivet spegelvänds och byggs på lite på sidorna.

Två nytillverkade brickband av Karolina Pallin.

Här är ett utsnitt av en tegelvägg i ett mausoleum från centralasien, som verkligen är likt brickbanden, men hon skriver inte ut hur gammalt det är eller vilket det. Jag har googlat och hittat ett Samanidiskt mausoleum, men ingen bild på insidan. 

Problemet är inte att möstret ursprungligen skulle vara en kufisk, islamsk text, utan det att hon lagt ihop bitar och sedan spegelvänt det hela, plus att hon menar att det är vävt av vikingar som en islamisk bön. Jag vet inte vad en muslim skulle tycka om att Allah av kapats och spegelvänts… 

Jag har letat upp och ringat in delar på Birkabanden jag tror hon tittat på (har ännu inte kommit något vetenskapligt att läsa).

Mina streck är de orangea och det utanför är det hon fyllt i.

Den här biten har hon lagt till på ett annat band.

Det finns definitivt delar som liknar kufiskan och jag tycker bara det är kul! Det är en i så fall en spännande upptäkt! Men hon och museet kunde ha presenterat det lite bättre i utställningen! Det blir ju urskumt när hon lagt dit delar utanför bandet! Jag undrar tex om det fanns band med mer text på i det Samanidiska området osv.? Antar att om jag kritiserar hennes tolkning så blir jag en nationalromantiker i hennes ögon.  
Hon kopplar ihop sidenhandeln från Sogdiskt, senare Samanidiskt, område med Sverige men det är inte nytt eller okänt och om jag minns rätt så är ca 90 % av alla vikingatida silvermynt från det området, öster om Kaspiska havet, och flera andra föremål. Naturligtvis blev vikingarna inspirerade av saker och människor de mötte – och det är inte heller nytt. Det finns tex. flera föremål med ”Livets träd” på. Att asagudarna troddes komma från Asien, och när i så fall, är ytterligare något hon kunde presentera lite forskningshistorik kring. Men det är ingen nationalromantisk mardröm att föremål, siden och idéer kommit hit österifrån med vikingar! Eller att kanske endel människor kommit hit också! 

Sidentyger och DNA

I utställningen är även Valsgärdegravarna med på ett hörn och några sidenfynd från dem visas. Det kommer snart en ny publikation om dem och textilierna i båtgravarna. Sen hae de även tagit DNA-prover för att se om människorna begravda i Valsgärde är från öster, men jag var för trött för att orka titta på den digitala skärmen idag. Dna används mer och mer för att se människors ursprung och jag undrar hur det kommer bli i framtiden med DNA forskning? Känns inte helt enkelt… 

Sidenfynd från Valsgärde. Det ena med lagda silvertrådar och det andra samitum.

En rekostruktion av kragen från Valsgärde fanns med, tillverkad av brodören Patricia Liljendal.

En bild på sidentygsmotivet av persiske prinsen  Bahram Gur fanns med. Ett tyg som klipps i bitar och sytts på plaggen i graven i Pskov. 



Så vad tycker jag? 

Det var kul att se fynden och rekonstruktionerna! Jag önskar att hon skrivit ut källorna, att hon inte blandat ihop saker och källor utan att beskriva var de kommit ifrån, som tex Hedebymasken och ”Dödsängeln”. 

Om nya rön om båtgrav 36 görs, ställs ut och presenteras som en sanning då tycker jag att det är det en stor miss att inte utgå från det faktiska fyndet. Det är nog det jag är mest besviken på och det blev bara ett missat tillfälle att få ut något bra och pålitligt till allmänheten – för Larsson har ju förmågan att få igång allmänhet och tidningar! 

Hon kunde i det här fallet även presenterat brickbanden bättre och vetenskapligt utan att använda det för att vara ickenationalistisk. Då blir vikingatiden bara politik! Hennes önskan om brygga mellan forskning och allmänheten blir för svag helt enkelt och ett underskattande av den allmänhet som redan är intresserad och kunnig. 

Det var annars verkligen fint att få se djuren från graven och det finns mängder mer att lägg till om textil, handel, diplomatiska gåvor av klädesplagg mm. Men jag vill återkomma till djurmaskerna snart i allafall. 
Kram

Lästips:

Agnes Geijer,  1938. Birka III. Se Brickbanden.

Enköpings museum: http://enkoping.se/underwebbar/enkopings-museum.html här.

Samanid mausoleum https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Mausoleum

Sogdia på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Sogdia här

Samanid empire på Wikipedia. https://en.m.wikipedia.org/wiki/Samanid_Empire här.

Stringgeek, Carolyn Priest-Dorman, blogg. Skriver om tolkningen om brickbanden. http://stringgeek.blogspot.se/2017/10/viking-age-tablet-weaving-kufic-or-not.html?m=1 här.

Pressmeddelande om banden från Uppsala universitet. http://www.uu.se/nyheter-press/pressmeddelanden/pressmeddelande-visning/?id=4018&area=3,8&typ=pm&lang=sv

Artikel om banden i Heritage Daily. http://www.heritagedaily.com/2017/10/viking-age-script-deciphered-mentions-allah-ali/117060

Nyheter från BBC om banden. http://www.bbc.com/news/world-europe-41567391 här

Tillägg vartefter:

Stephennie Mulder, twitterinlägg, https://mobile.twitter.com/stephenniem/status/919897406031978496 här.

Nytt inlägg i Digg. http://digg.com/2017/viking-textile-allah-debunked här.

Och nu kom det svar från Uppsala universitet till Sveriges rafio att Annika Larssons forskning är preliminär. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=114&artikel=6801335&autoplay=true här.

Annika har svarat att texten kan läsas som en rebus… https://www.rt.com/news/407018-allah-not-viking-burial-clothing/ här 

Saltvikmarknaden och lite historia

Nu är jag hemma igen från Saltvikmarknaden. Namnet Saltvik kan ha haft att göra med salthandeln under järnåldern. På Birka finns ”Salviksgropen” som namn och jag fantiserar om att bebyggelsen i Korshamn kanske också har haft med salthandeln att göra. Långhuset som byggts i Saltvik och föreningen drogs igång av Marianne och Jörgen och föreningen Fibula. 

Jag förmodar att föreningen heter Fibula efter det fynd av en järnåldersfibula som hittats i området. Här ser ni den på en Årsundaviking <3 Föreningen har köpt loss marken från kommunen, så att de kan bedriva sin verksamhet och nu snart är de färdiga med ett nytt föreningshus för all möjlig verksamhet och jag är jätteimpad 🙂 Kristin Ilves har hållit utgrävningar av ett 45x 15 meter stort långhus intill och det finns åtminstone sju brandgravar på området. 

Enligt Åländsk tradition ska ”Hlödver den långe”, som dog i slaget vid Svolder, ha kommit från Saltvik 🙂 

Maria och Hans-Gunnar kom på onsdagen så tillslut var allt på plats och vi firade med mycket ”vikingatida” skumpa 😉

Jag fick mig ett hörn i Hans- Gunnars tält 🙂

Det är otroligt härligt att vakna med solen lite i lätt ansiktet. Tack Hans-Gunnar för sovplatsen!

Varje dag när marknaden öppnade så var det parad. Åker jag dit igen, så vill jag också vara med och gå 🙂

Huskarlarna var på plats 🙂

Fina vikingar!

I massor 🙂

Det var en otroligt lång parad!

Adam höll i kämparlekar med barnen. 

Vårt läger. Jag hade först tänkt ha bara en filt på marken, men det var bra med bord.

Maria sydde mycket på kläder till Hans-Gunnar. Det ska bli ”Sturedräkten” och jag är otroligt nyfiken på hur det kommer bli. 

En av mina önskningar med marknaden var att jag skulle hitta en järngryta att laga mat i och experimentera med att laga mat. Maria var superbra att laga mat med.

Här är nya grytan 🙂 och första kvällen blev det älggräste och andra kvällen Löksälta – mormors, mammas och min favoriträtt från Sangis. Jag vet att det inte åt potatis här i Norden under vikingatiden, men jag ville äta något jag kunde laga och jag får väl utveckla maträtter med vikingatida ingredienser som jag tycker om såsmåningom 🙂

Nu behöver jag bara en trefot med kedja också…

Löksälta i min masurbjörkskål <3 

Jag gräddade även bröd och då med vikingaingredienser även om jag bytte ister mot rapsolja 😉 och ja, jag behöver sy en ärmlös trälklänning i hampa eller linne som inte är blå… 🙂 

Nästa gång så behöver jag gräva bort gräset under eldfatet och använda vedklabbar direkt för att höja upp fatet.

”Karhubröd”! Jag använde öl som degspad 🙂 vilket vi inte direkt kan göra under Vikingasommar… Det blev jättegott och sparat, bara invikt i en linneduk, höll det sig i åtminstone två dagar.

Tittade lite på slagskamperna. Det var många olika sköldar med och jag tänkte på en jag känner som skriver sin avhandling om vikingatida sköldar 🙂

En kvinna trummade och en man spelade flöjt under kamperna och det förhöjde verkligen alltihop!

Trossen vattnade krigarna.

Älskar att det är alla möjliga olika genusformer som är med och slåss!

En av Fibulavikingarna, fina Anniéle, håller på att skapa en ”Euradräkt”. Hon har kommit långt men nu även beställt handvävda tyger och jag ser fram emot att se hur den blir. Jag är så glad över att det finns människor som är så intresserade av att skapa och tänka och rekonstruera. 

Jag fick även hålla i Malin och Rikards tvåveckorsbebis, lilla Embla, som sov i sin pappas mössa som åkpåse. 

Det är konstigt att jag glömt bort hur det var med att hålla i en bebis. Blev supernerövs först, men hon bara sov 🙂 Hon hade på sig den sötaste lilla omlotthängselkjolen som mamma Malin planerat för att hon ska kunna växa i den!!!

Öppna ögon en kort stund.

Det roliga med Saltvik var också de många samiska, finska och baltiska dräkterna. Här Euraspännen och fina smycken på Tessa Toukko som Markku Treäs gjort och säljer. Jag hade velat handla massor, men det fick räcka med en gryta, en soppslev och några glaspärlor. 

Fina Anna och Anders var också över på marknaden och snart ska jag dansa 1700-tal med dem igen 🙂

Morgnarna på vikingamarknader är ofta så vackra. 

Det var en bit till badviken, kanske tio minuter och jag hann bada två gånger, annars fanns det duschar också. 

Hans-Gunnars morgonfoto. 

Tack för fint foto på facebook. Jag lånar det. Foto: Roger Wikell.

Det var kul att Andreas och Roger med familjer kom till marknaden! 

Vi hade biljett bokad till tidiga färjan tillbaka till Grisslehamn, så jag sov i bilen vid färjeläget. Det gick okej att sitta och sova även om det inte blev supermycket sömn. Vågade mig inte på stressen att få in allt i bilen klockan 05 och sedan köra till färjan. 

Hejdå Åland och stort tack till föreningen Fibula för en underbar marknad! Nu ska jag sova i några dagar men är stolt över mig själv att jag klarade det här <3 

Kram

Sida om Saltvik -Saltwiik- där det bloggas om Åländsk vikingatid: https://kvarnbohall.wordpress.com här.

Föreningen Fibula på Åland 

Völva på Birka

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.

Fölhagenskatten från Björke på Gotland

Idag fick jag hem ett hänge från Fölhagenskatten, som jag köpt på en auktion – fast en kopia förstås! Men den ser så lik ut! Hänget är i silver och jag fattar inte att jag hittade det! Hänget beskrivs i Historiska museets samlingsbas som ”hänge ormhuvud/ansiktsmask” och i skatten finns det 12 stycken.

Fin kopia av ansiktet från Fölhagelskatten.

Den ser verkligen riktig ut!

Fölhagenskatten. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Tre av ansiktena från skatten. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Skattens innehåll. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Kubbstol i silver, fid 110630. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

 I skatten fanns öven en liten kubbstol i silver som jag skulle vilja hitta som kopia. Den påminmer om minikubbstolen från grav bj 632 i Birka.
Nu behöver jag bara 11 st hängen till…

Från sidan.

Baksidan med stämplar…så ingen tror att jag gjort ett nyfynd…

Kram

Lästips:

Länk till Fölhagenskatten i Sök i samlingarna här

”Silferknäppe” från bj 348

I denna brandgrav, på Kvarnbackagravfältet på Björkö, fanns ett av mina favorithängen – med en liten fågel på. 

Teckning av Harald Faith-Ell, SHM.

I graven fanns även ett föremål som i Sök i samlingarna står som hänge, men om man tittar på grävanteckningarna så skrev Stolpe ”1 Silferknäppe (?)”.

Sida ur Stolpes grävdagbok. Tillhör ATA.

Hänget/haken fotad av Christer Åhlin, SHM. 

Det borde inte vara ett hänge när öglan är en krok och den påminner om de benlindekrokar som hittats från vikingatiden. Det skulle iof kunna vara något som stängde ett bälte eller något annat på läder. Eftersom det finns en del av en spännbuckla i graven så är det förmodligen en kvinnograv och då är frågan hur hänget/haken är en del av hennes dräkt. Selbågskrönet tyder på att personen skulle dras till dödsriket i en vagn eller i en släde. I graven finns även en isbrodd till skor.

Skärmbild av gravens innehåll från Sök i samlingarna.

En rysk smycketillverkare tillverkar den i par om två, i mässing, och som just benlindekrokar.

Jag har tänkt på det här med reklambloggande och annat och jag får inte betalt från någon för att jag skriver om det jag gör. Jag vet inte om det är dumhet eller om det är bra 🙂 men det gör att jag insett att det är knepigt att skriva ut namn på företag och inköpsställen som jag handlar ifrån.  Benlindekrokarna har jag hur som helst köpt av min vän Max. 

Kram

Tingsplatser och domar

För 31 år sedan var jag på en bar i London som hette ”Dingwalls”. Tror den låg i Camden 🙂 Ett tag senare fattade jag att det är samma sorts namn som det isländska Thingvellir – Islands viktigaste tingsplats! En tingsplats är en mötesplats under vikingatid och medeltid där fria människor var med och bestämde i samhället och beslutade om lagar och straff eller olika viktiga gemensamma beslut. Ordet lever kvar idag i tex. ”Landsting” och ”Tingsrätten” och vi har i Norden kvar lagliga rötter som inte har sitt ursprung i den romerska rätten. 

För många år sedan guidade jag en grupp som kommit till Björkö/Birka med Islands dåvarande talman. Jag var jättenervös, för det var mycket ståhej runt det hela, men jag fick en fin bok som tack.

I en handskrift från 1130, Íslendinabók, berättas det om när Alltinget grundades på Thingvellir, Tingvalla, år 930 och det är idag den äldsta riksdagen i världen som fortfarande är igång! De som flyttade till Island hade i och för med sig den germanska tingstraditionen, så innan Alltingets grundande höll de ting runt om på Islands, i häraderna där tingsmännen följde en Gode, men när landet växte så behövdes det ett övergripande ”Allting”. Efter ett tag blev det blodiga stridigheter mellan familjer om lagar och annat så år 1262 blev Norges kung även kung över Island. 

Arkils tingsplats i Vallentuna. Foto: I. Berig, creative commons, Wikipedia.

Tingsplatsen i Gulde, Sleshwig-Holstein. Foto. Creative commons, Wikipedia.

Det finns massor av tingsplatser i Sverige. Gotlands motsvarighet till Alltinget samlades tex. i Roma, där Roma kloster sedan byggdes. Andra ortnamn är tex. Tingstädeträsk på Gotland eller Tingstaden på Färingsö Mälaröarna. Fornlämningar som kopplats till tingsplatser är även bl.a. sk. ”domarringar”. 

Anunds hög. Foto: Linda Wåhlander.

Även områden vid högar verkar ha fungerat som tingplatser, sk. ”tingshögar” och en som nämns i källor på 1300-talet är Anunds hög utanför Västerås. Det har nyligen gjorts arkeologiska undersökningar på platsen.

Även i den gamla Poetiska Eddan finns lite om tinget 🙂 I Havamal 61 står det: 

Till tings må man rida tvagen och mätt, om man ock ej är alltför välklädd; för skor och byxor skall man ej skämmas, ej heller för sin häst.

Det vill säga hur fula och slitna kläder du än har på dig och hur gammal eller sliten häst du än har, så är du fri och får vara med och bestämma på tinget, men ren och mätt är bra att vara när du ska dit! 

I den långa forskningshistorien har det mest skrivits om män och tinget, men de forskare som läst förstahandskällorna har även läst om jordägande (odal) kvinnor som var med  och var fullvärdiga deltagare vid tinget. Fem grupper av kvinnor som var med vid tinget var: 1. änkor, 2. ringkvinnor (ogifta utan nära manliga släktingar), 3. kvinnor i luven på andra kvinnor, 4. kvinnor som hade hand om ett hushåll om tex. mannen inte kunde komma samt 5. kvinnor som deltog som agerande vittnen under tingsförhandlingarna på samma vis som männen. 

Att vara vittne gällde, i Frostatinglagen, vid något så viktigt som mord gällde även manliga och kvinnliga trälar samt barn över åtta år. 

En ”vall” att träffas på – på gården på Historiska har vi Arkils-tingstad rekonstruerad med runstenar och allt. 

En dag 2013 hade vi stridsuppvisning i rekonstruktionen, under Vikingasommar 🙂 Det var kul och mycket uppskattat!

Så här kan vikingakrigare ha sett ut.

Max och Fredrik slåss till döds…

Fast på låtsas <3 

Det gick bra. Sämre gick det nog för en del som blev dömda på tinget. Ibland kunde de bli fredlösa och bli av med sina ägodelar och mark – det var det som hände med platsen där Thingvellir blev till, dvs. han som ägde området blev av med sin mark och då kunde den användas som gemensam tingsplats… På 1200-talet inrättade Birger Jarl ”tingsfrid”, brott som begicks, då fick strängare straff än vanligt. 

Lästips:

Arkils tingsplats i Vallentuna: 

Stockholms länsmuseum http://old.stockholmslansmuseum.se/upptack_lanet/arkils-tingstad/ här.

Wikipedia https://en.m.wikipedia.org/wiki/Arkils_tingstad här.

Thingvellir på Island http://www.thingvellir.is/english.aspx här.

Allting https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Allting här.

Sanmark, A. 2014. Women at the Thing, I: Vikingatidens kvinnor. Coleman, N. &Nanna Løkka. Red.

Avhandling om rättsplatser i Skåne för den som vill fördjupa sig: Svennson, O. 2015. Nämnda ting men glömda. Här

Havamal 61. Den Poetiska Eddan. I översättning av Björn Collinder. 

Wildte, F. 1926. Tingsplatserna i Sverige under förhistorisk tid och medeltid. Fornvännen. Här

Sanmark, A. & Semple, S. 2008. Tingsplatser i det vikingatida och medeltida Sverige. I: Populärarkeologi 2.

Vikingatida bältetillverkning

Kilppte sönder en gammal tratt jag fick av grannen. Gjorde ett mönster och ritade upp. Har en plåtsax att klippa med och fick ut några olika delar.

Använde 2 mm metalltråd till D-söljan och 1,5 mm till tornen. Min granne hjälpte mig att borra hålen.

Nitarna visade sig var det allra svåraste att få dit och jag skulle behöva mer tålamod… Åh, vad svårt! 

Vikigt att skinnets hål är lätt att få niten igenom och jag har slarvat bort min syl. 

Tredje gången efter plåtbyte. 

Färdig och jag tycker det blev fint. Tanken är att det ska vara ett lite enklare bälte men samtidigt i glänsande mässing. Gillar att remänden ser lite ut som ett ormhuvud 🙂 

Min inspiration var några bälten från Birka. Ett av dem kommer från bj 761.

Grav bj 761. Skärmbild från Sök i samlingarna, SHM.

Grav bj 761 är en kistgrav från Birka och personen hade fått med sig ett bälte, en kniv och halkskydd till skorna. Kanske är det en kristen grav. 

Bältesdelarna från bj 761. Foto: Ur Arbman, Birka I, taf. 86.

Kram

Lästips:

Holger Arbman,  1940. Birka I, Die Gräber. Tafeln. 

Bj 761 här.